Modernisera Sverige

Nu är det dags för en regering som jobbar FÖR medborgarna i Sverige, FÖR miljön, jobben, eleverna, FÖR ungdomarna, framtiden, de sjuka, FÖR de gamla och de som inte har egna starka röster att göra sig hörda med.

Vi vill skapa ett modernt välfärdsland. Ett land där människan är medborgare och inte enbart konsument. Ett land där vi tillsammans investerar i kunskap och möjligheter för alla. Med fler lärare i skolorna och högre kvalitet i sjukvården. Ett land som tar ansvar för klimatet och skapar nya gröna jobb. Ett land som styrs av en regering som vågar fatta de svåra besluten för allas vår framtid.

Vi får inte låta oss luras in i fyra år till av passivitet, det har vi inte råd med! Ingen av oss och allra minst våra barn.

från mångfald till tvåpartistat

Jag har funderat en hel del på hur det gick till när vi i Sverige gick från att ha haft något mer än en handfull olika partier att rösta på till att bli en tvåpartistat... "De rödgröna" och "Alliansen".

Jag har också funderat över vem - eller kanske vilka - som driver på denna avveckling. Partierna, vårt politiska system, folket eller media?

Och så till sist; Är det bra för Sverige eller är det inte bra. Är det bra är det ju alldeles utmärkt. Är det inte bra bör vi nog fundera ett varv till, eller?

Vad jag tycker? Eftersom inget politiskt parti är stort nog att få en egen majoritet krävs ju någon form av samverkan för att kunna regera. Men jag vet faktiskt inte om jag tycker att detta - att bli en tvåpartistat innan valet - är bästa sättet. Fast det tvingar ju onekligen partierna att tänka till ordentligt innan valet och att samverka!

Nu är det som det är och vi får helt enkelt se vilket resultatet blir. Blir det dåligt lär det förändras... Spännande med politik!

Att väl fungerande ekosystem i haven är viktiga för vår egen överlevnad på planeten funderar vi kanske inte så mycket på. Åtminstone märks det inte på hur vi agerar i våra hav.

Men att haven är oerhört viktiga koldioxidomhändertagare börjar mer och mer spridas i våra medvetanden. På så sätt får också de olika arterna i haven desto större betydelse för vår egen överlevnad.

Att livets väv är komplicerad och ett välsmort maskineri blir oerhört tydligt om man läser några av artiklarna från BBC som handlar om hur viktig kaskeloten är i processen att ta hand om koldioxiden i haven.

Eftersom inga andra skäl tycks fungera för att få stopp på valjakten, kanske just detta skäl att sluta jaga val kan vara den faktor som krävs för att sätta stopp för denna makabra slakt som pågår i haven.

Kolla denna länk

The process results in the absorption of about 400,000 tonnes of carbon - more than twice as much as the whales release by breathing, the study says.

Valrörelsens möjligheter för en politiker

Måste man vara klok som en uggla?

Valrörelsen börjar dra igång på allvar och inbjudningar kommer till många olika evenemang. Möjligheter för oss politiker att finnas med och försöka ge andra en bild av vad vi står för i vårt parti och med vår person. En spännande och upptagen tid verkar det som. Jag har aldrig varit med förut och det känns utmanande. Exempel:

• Vad har vi för tankar om anhörigvård?
• Vad anser vi om att våra gamla medborgare själva skall få välja var de vill bo och leva på ålderdomen?
• Hur ser vi på de frågor som till vardags berör alla de människor som har någon form av funktionshinder, ex avsaknad av rullstolsramper?

Frågorna som ställs har helt olika inriktningar och självklart kan ingen människa - enbart för att man valt att engagera sig i det politiska arbetet - kunna allt om så vitt skilda frågor. Men här får jag en möjlighet att sätta mig in i vitt skilda ämnen som jag kanske inte ens hade funderat över tidigare. Visserligen har jag många gånger funderat på hur vi bygger våra samhällen för "mitt i livet människor", med den stora glädjen av att ha alla ben, armar, fingrar, tår och leder och skelett i aktivt behåll. Vi glömmer ofta både barn och gamla, för att inte tala om funktionshindrade.

Många gånger har jag också låtit mina tankar vandra runt min gamla pappa och hur jag skall bära mig åt för att få till det bästa måendet och funktionen för honom i hans liv. Det är stora och svåra frågor detta som vi så gott som alla någon gång i livet kommer i kontakt med och tvingas ta ställning till.

Spännande då att få göra det i en dialog med andra!

Oljan...

Semestertider, fotbolls VM över, Almedalsveckan slut. Men hettan bara fortsätter, så gör också oljan som väller ut i Mexikanska golfen...

Förstörelsen är ofattbar för oss som sitter här och inte ser det, inte känner det. Livet i havet dör, förutsättningarna för liv är förstört i flera decennier framöver, mänskliga katastrofer följer självklart i kölvattnet och ingen människa på jorden verkar besitta den kunskap som krävs för att få stopp på läckan. Fantastiskt egentligen är det inte? Vi kan åka till Månen och Mars men vi kan inte stoppa en oljeläcka som vi själva startat på vår egen planet.

Och under tiden oljan fortsätter att välla ut i havet - och sedan förs runt med strömmarna, sitter maktens män och diskuterar vem som skall betala, hur mycket och till vem. Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är lite tokigt fokus???

Vi måste ta oss ur oljeberoendet, vi måste styra in på en hållbar stig. Grön omställning skall göra så att det lönar sig att göra och producera det som är bra för oss och hållbart för planeten vi bor på, inte enbart lönsamt för några få och skadligt för allt och alla andra.

Blir alltmer förtvivlad för var dag som går med den vanvettigt sprutande oljan i Mexikanska gulfen. Jag har så svårt att tro att ingen människa på den här planeten har en lösning på detta problem? Är det verkligen så att mänskligheten inte kan laga ett trasigt rör i havet som sprutar olja, men åka till månen och Mars? Och utveckla makalösa atombomber och splitterbomber.

I så fall måste jag tillstå att det är dags att vi lägger de forskningsmedel som nu placeras i denna sfär till en pott som utforskar våra hav istället. Så kanske vi till och med får tillräckligt mycket kunskap om haven och havens ekosystem och funktion för att förstå att vi bland annat måste ändra fiskeripolitik och jaktpolitik. Och lära oss laga läckor som läcker dödliga ämnen...

Demokrati är ett intressant ord. Innebörden i ordet känns fortfarande positiv. Så tittar jag på statistik som berättar att 69% av Japan’s befolkning är MOT valjakt och endast 5% äter valkött. Ändå är Japan den nation som arbetar mesta aggressivt FÖR att återinföra kommersiell valjakt.

Jag är alldeles övertygad om att minst lika stor procent av den svenska befolkningen är emot valjakt. Ändå arbetar den svenska regeringen just nu för att minoriteten i Japan som vill fortsätta jaga val skall få göra det.

Är det det som är demokrati. Eller är varken Japan eller Sverige demokratiska länder? Eller vad är det som händer? Och vad kan jag göra åt det?

Mellan den 21-25 juni skall beslut fattas i frågan av International Whaling Commission. Sverige och Danmark hjälps åt att blockera EU rösterna och detta kan få alldeles katastrofala följder.

Något måste göras åt den svenska hållningen först och främst. Sedan åt valjakten i det stora hela. Det måste bli ett slut på detta odemokratiska hanterande av allas våra resurser i haven!

Idag har vi varit och besökt en del äldre släktingar. Och det blir så lätt att vi börjar prata politik när vi umgås med den generationen. Intressant. Så är det oftast inte, med människor som är yngre, upplever jag.

Vad de uttryckte var följande: De har röstat blått flera gånger i sina liv. Nu; Sååå besvikna och arga på Reinfeldt. Upprörda så till den milda grad över hur pensionärer och sjuka har behandlats under innevarande mandatperiod. De har varit ute och demonstrerat på torgen!

Kommer absolut att rösta på Miljöpartiet i år.

"Det är de enda man kan lita på numera!"

"Men det är ju så synd att Maria inte skall vara med mer än ett år till"

"Nej, så är det inte." svarade jag tydligt och bestämt. "Maria skall vara med och vinner vi valet blir hon troligen någon minister. Hon skall bara sluta som språkrör för själva partiet. Det hör inte alls ihop."

"Men då hade det ju varit allra bäst om hon blev statsminister! Hon är ju så fantastiskt duktig!"

Och vet ni vad? Jag håller med dem!

Nu är det juni. Mitt i året. Allt står i sin fulla prakt i naturen. Man drunknar i det gröna när man går ut i skogen. Det är en obeskrivlig känsla att stå stilla mitt inne i en lövskog när träden är i sin fulla prakt. Ljuden och känslan är alldeles, alldeles speciell.

I människans städer springer livet på. Just nu snabbare än vanligt för nu är det skolavslutningar och mycket skall hinnas för att ordna den där underbart roliga festen, hinna känna glädjen och lyckan över att det är sommarlov.

Och så är vi med stormsteg på väg mot ett nytt val. I september är det meningen att vi skall gå och rösta på de som skall leda landet genom de närmaste fyra åren. Partierna är i stort desamma som de varit så länge jag kan minnas, Miljöpartiet undantaget, förutom att det kommer något missnöjesparti ett tag, som sedan vissnar av efter några år. Just nu är det Sverigedemokraterna som innehar den rollen. För ett tag sedan var det Ny Demokrati.

En sak jag funderat över är. Kan någon förklara för mig varför de partierna heter något med demokrati i namnet? Visst är det konstigt, är det inte?

Fiskeripolitiken

Nyss hemkommen efter en debatt kring EUs fiskeripolitik. Politiker, fiskare och SNF tillsammans med två EU politiker. Upplever att tongångarna är desamma nu som för 8 - 10 år sedan. Med en stor skillnad. Nu har vi Isabella Lövin med stab på plats i EU. Men det är mycket begärt av några få personer att de skall lyckas med att revidera EU:s fiskeripolitik. Dock måste jag tro på det.

Så här är det: Fiskare, forskare och politiker måste först bli överens om hur verkligheten ser ut innan man kan göra tillräckliga åtgärder för att få väl fungerande ekosystem i haven igen. Man är inte framme vid det målet idag, även om man stolt slår sig för bröstet och säger att vi i Sverige har kommit så långt. Fiskarna tycker fortfarande att de blir illa behandlade, hårt ansatta och är missförstådda. Forskarna och politikerna har fel helt enkelt. Visst finns det fisk, säger de, men någonannanstans.

Och så höll de på... År efter år...

Många i beslutsfattande ställning väljer att lyssna på dem. Väljer att se livet från den kortsiktiga sidan så att säga. Ekosystemen i havet spelar inte på samma planhalva, det kan jag lova er.

Detta har lett till att fisket som näring är så subventionerat att jordbruket kan slänga sig i väggen.

Alla staplar över torsken i Kattegatt visar snart ett nollvärde. Det finns ingen torsk helt enkelt. Jo den lilla, den som flyttar någonannanstans sedan när den har vuxit upp... Nu börjar även sillen och andra sk pelagiska arter gå nedåt. Snart finns det bara makrill och krabbor kvar i Kattegatt. Makrillen som är på genomresa. Kul för Gaisarna kanske, mindre kul för ekosystemet i Kattegatt.

Den som kan hitta på en ny affärsidé och omvandla maneter till människoföda blir garanterat mångmiljonär.

Tre recept som måste följas om Kattegatt skall ha en framtid som resurs för oss människor.

1. Fler marina reservat där fiske är förbjudet

2. Förbjud all trålning i Kattegatt under en 20-årsperiod, det finns ändå ingen ekonomi för fiskarna att tråla i ett fisktomt hav.

3. Reclaim the oceans! Haven är allas våra! Vårt ansvar liksom vår resurs. Vi måste sluta tro att det är yrkesfiskarna och EU som äger haven och ta vårt ansvar men också se till att vi får nyttja haven till allt det där andra som haven är viktiga för; Sola, bada, vattensurfa, segla, sportfiske, vindkraftverksbyggande, åka båt, dyka, m.m. m.m. Skapa samfälligheter, lokala förvaltningsområden, med samlat ansvar och samlat nyttjande där alla får vara med och bestämma hur vi vill att våra nära hav skall se ut i framtiden.

Frihet under ansvar

Som människa har jag tillgång till en viss mängd energi att använda mig av.

Jag har också lärt mig en del saker eller införskaffat mig kunskaper inom vissa områden genom mitt liv - och fortsätter att göra så. Jag har en viss kompetens alltså.

Därutöver har jag förskaffat mig en del erfarenheter genom de år jag levat, genom hur jag har agerat i olika situationer och hur mitt agerande har lett till olika händelser. Önskade eller oönskade effekter av mitt agerande alltså.

Detta är, tillsammans med mitt genetiska arv, mina grundläggande värderingar och mitt sätt att vara, jag.

Jag har den goda turen att ha blivit född i ett land där vi har demokrati och yttrandefrihet och där just ordet frihet är oantastligt. Jag har alltså frihet att använda mitt jag till just det som jag vill använda det till.

I min värld har jag dock inte enbart en frihet att använda mig av detta mitt jag. Jag har också ett ansvar när jag gör så. Ett ansvar följer med mina val i livet.

Det betyder för mig att jag har ansvar att välja i vilka sammanhang just min energi, min kompetens och just mina erfarenheter får användas och kan vara till nytta. Det kan betyda att jag ibland tvingas till sk obekväma handlingar. Jag tvingas säga nej, jag vill inte. Det leder ibland till konflikter och osämja när jag känner att jag inte vill använda mig i vissa sammanhang. Ibland till och med att andra människor upplever att de blir illa behandlade av mig. Att jag säger vad jag tycker och står fast vid det även om andra inte tycker som jag blir ofta obekvämt.

Exempel: Vem kommer jag att rösta på i valet till hösten. Det är ett tydligt ställningstagande av mig. Vem backar jag upp med min energi, min kompetens och min erfarenhet. Vem ställer jag mig bakom och vem väljer jag att inte ställa mig bakom.

Eftersom det är min energi, min kompetens och mina erfarenheter är det mitt ansvar och mitt val att göra. Med det inte sagt att jag väljer rätt och andra som inte gör samma val som jag väljer fel. Men jag väljer det jag väljer utifrån det ansvar jag har, min kompetens och mina erfarenheter. Vem som väljer rätt eller fel, om det ens finns något sådant som rätt eller fel... det kommer att visa sig i framtiden, eller kanske historien redan har visat det?

Människans ovetenskap och tanklöshet...

Haven töms på fisk. Detta är inte enbart en ekologisk katastrof för oss alla och för livet i havet. Det är också ett djurplågeri som pågår med allas vårt goda minne av skrämmande stora mått.

Jag funderar ofta över människans okunskap. Tillsammans med den övertygelse många av oss bär på att vi vet och förstår nästan allt blir det ett skrämmande hot mot vår egen och andras nuvarande liv och framtid.

Vi behöver bara titta på hur kunskapen om vad människor och djur känner och inte känner har utvecklats för att förstå att de allra flesta av oss är okunniga om väldigt mycket. Det är inte så länge sedan (i detta land menar jag nu...) som man lärde ut till föräldrar att man skulle aga barnen så att de blev lydiga och rejäla medborgare. De tog minsann ingen skada av ett rejält kok stryk inte! Snarare tvärtom sa vetenskapen.

Samma var det med hundar och hästar och andra djur som vi skulle "tämja" och ha att utföra saker för oss.

Ett tag trodde vi till och med att djuren inget kände när man "plågade" dem, eller fostrade dem med våld. Så forskas det och vi lär oss nytt. Idag vet vi att det är skadligt och ofta långvarigt traumatiserande om barn får en "hård" och kärlekslös uppväxt.

Vi fortsätter att forska och har idag förstått att exempelvis hundar har i stora delar samma uppbyggnad av sin hjärna som vi människor har när det gäller det limbiska systemet. Alltså det system som handhar och hanterar känslor. De känner avundsjuka, sorg, glädje osv. på samma sätt som vi gör. Eller har åtminstone samma typ av byggnad i sitt limbiska system som gör att de bör ha tillgång till samma känsloregister som människan har. Tillsammans med det faktum att hunden inte kan resonera runt saker för att försöka förstå - på samma sätt som vi människor gör - tycker åtminstone jag att vårt ansvar är oerhört stort när vi umgås med och hanterar hundarna.

Det är hunden det, den vet vi en hel del om. Den är oerhört mycket forskad på, hela genuppsättningen är kartlagd och mycket är undersökt vad gäller hundens känsloliv. Därför vet vi idag att det inte är bra för hunden att få en otrygg, hård och kärlekslös uppväxt. Precis som med våra egna barn.

Så har vi alla de där andra djurarterna där vi - när det gäller de allra flesta - fortfarande inte har den blekaste aning om hur deras känsloliv fungerar. Hur mycket smärta de känner eller hur mycket ångest de känner när de utsätts för fysiskt våld, hur de blir om de växer upp som trygga individer och hur de blir om de växer upp som hårt utsatta individer. Vi vet det faktiskt inte. Vi behöver alla förstå att vi faktiskt inte vet allt, att vi inte har tillräcklig kunskap för olika påståenden vi gör.

Utifrån den insikten måste vi - enligt min mening - behandla alla levande varelser på denna planeten med respekt. Lika mycket respekt och omtanke som vi själva vill bli bemötta med.

Min fundering började i havet och jag avslutar också min fundering i havet. Jag undrar så vad som får oss att tro att bara för att djuren lever i havet så har de inga som helst känslor och man behöver inte ens fundera över hur man hanterar dem. Det verkar som de flesta tror att det som lever i haven bara simmar omkring där till människans nytta och nöje.

Bortsett från den tydliga rovdriften som vi människor genomför i haven runtom på planeten så gör vi också etiska övertramp av oerhörda mått. De allra flesta fångstmetoderna skulle varit förbjudna om det hade handlat om djur på land. Och vi kan faktiskt inte veta hur mycket smärta och ångest vi åsamkar de varelser som lever i haven genom de fångstmetoder vi använder för det har vi ingen forskning på och alltså heller ingen kunskap om, ännu... Vi kan bara tro och tycka.

Ting Tar Tid

De tre t:na. På morgonrundan med hundarna gick jag och funderade över tingens ordning.

Vi vill leva så miljövänligt som möjligt. Därför lägger vi mycket tid på att odla, göra i ordning växthuset på våren, förså och vårda de små plantorna, skydda dem för sol och uttorkning. Så, rensa, gödsla osv. Dessutom lagar vi helst all vår mat från grunden, gärna av det vi odlat själva och det gör vi både till oss själva och till hundarna. När vi kan cyklar vi istället för att åka bil, eller åker tåg istället för att flyga.

Ofta känns det som att vi inte riktigt hinner med så mycket mer än detta och att arbeta heltid, engagera hundarna och ta hand om hushållet, huset och gården.

Dock finns ju viljan och ambitionen hela tiden att åka på det eller det seminariet, blogga varje dag, ringa mina vänner mycket oftare, tillbringa en halv dag med pappa emellanåt, åka och hälsa på både min släkt och mina vänner, skriva mer, engagera mig i olika sakfrågor, osv, osv. Och när jag tittar på allt det jag verkligen hinner med blir jag faktiskt glad, borde kanske skriva loggbok varje dag för att se svart på vitt hur flitig jag är. För ofta känns det som att dagarna liksom bara slut, så blir det kväll och jag måste gå och lägga mig och sova för att nästa dag också skall bli en trevlig och arbetsam dag. Frustrerande när viljan vill orka och hinna mer!

Bodil Jönsson resonerar mycket runt tid och det förhållningssätt vi har till den tid som är oss given. Det är inställningen till - vårt förhållningssätt till tiden och hur vi räknar som är problemet. Bodil Jönsson kopplar det till pengar, som är den andra stora potten som vi räknar vi människor. Vi tror vi sparar tid genom att köpa färdiglagat, ta bilen i stället för cykeln osv. Men räknar man krasst på det så behöver vi arbeta fler timmar för att få ihop ekonomin när vi väljer ett dyrare levnadssätt. Kanske har dessa två ett förhållande eller har de inte. Tiden och pengarna.

Tiden existerar inte enligt fysikens lagar. Det är knepigt att förstå. Jag vet inte ens om det går att förstå... Men kanske går det att förhålla sig till? Om tiden inte existerar så är allting ett nu, nu och nu.

Om tid och pengar har ett inbördes förhållande, är avhängiga av varandra (tid är pengar säger vi ju ofta...) - och tiden inte existerar - så???

Filosofiska rummet slut för idag!

De senaste dagarna har jag funderat kring varför jag bestämt mig för att vara valbar och arbeta politiskt. Frågan dyker upp och mitt bästa svar på den hittills har varit: Jag vill bidra till att göra den platsen jag bor på till en bättre plats. Nära mig, eller långt ifrån, något måste jag kunna bidra med...

Men det uttalandet är oerhört diffust och kan egentligen betyda vad som helst. Svaret ligger i mottagarens bild av vad som är en bättre plats och den kanske inte alls stämmer överens med min bild. Möjlighet för grusade förhoppningar och svikna förväntningar alltså.

Därför vill jag försöka förtydliga vad jag vill arbeta med om jag skulle bli invald i politiken.

Jag blir fortfarande mycket upprörd när jag möter orättvisor, ojämlikhet, resursslöseri (med människor såväl som med andra resurser), respektlöshet, girighet och grymhet mot allt som lever. Har alltså inte slipats av eller härdats speciellt mycket under åren :-)

Därför vill jag vara en röst för de människor som inte riktigt orkar eller klarar av att göra sin röst hörd; de äldre

Som ett exempel: De par som valt att leva ett helt liv tillsammans och som sedan den allra sista delen av deras liv inte får lov att fortsatt finnas där för varandra för att kommunen har bestämt att det inte finns plats för båda - om det bara är en av de gamla som behöver vård. Den andra får snällt sitta kvar där hemma och vänta... Så respektlöst får vi inte behandla varandra!

Barn och ungdomar, de som tar över vår generations springnota...

Barn och ungdomar som växer upp har rätt till en intressant och lärorik skolgång med kunniga och engagerade lärare som stöttar och backar upp dem i skolmiljön. De har också rätt att kräva att vuxenvärlden föregår med goda exempel på hur en människa bör bete sig mot andra människor, andra varelser och vår omvärld. Att vuxenvärlden visar empati och ansvar för sina egna gärningar och tankar. Och att föräldrar med särskilda behov får den hjälp och den stöttning de behöver för att klara av att vara kärleksfulla och omhändertagande föräldrar. Att vuxenvärlden ställer upp på barnen helt enkelt.

De och det som inte har en mänsklig röst att göra sig hörd med.

Ex. den biologiska mångfalden där vi utrotar djurarter i en skrämmande takt. Djur som far illa, natur som skövlas, förgiftas och förstörs.

Detta är det jag vill arbeta med i politiken, vara en röst för de och det som vanligtvis inte hörs i debatterna. Jag tror mig om att kunna klara av det med hjälp av empati, kompetens och lyhördhet gentemot min omvärld...

Lyssnar på nyheterna om den katolska kyrkans ohederliga och oärliga hantering av de sexuella övergrepp som begåtts av företrädare för denna tro. Frågar mig hur dessa män kan bortförklara för sig själva de grymheter och övergrepp de begår och begått. När människan är så lojal mot en organisation eller en grupp att man överser med de allra värsta grymheter som begås mot försvarslösa offer är det något som är sjukt. Riktigt sjukt, i själva systemet.

Vart tog kärleken och respekten vägen? Vad behövs för att få de att förstå?

Reagera eller agera

Våren är på väg. Den kommer i år också, även om den är seg och sen. Fåglarna kvittrar vår. De har alldeles speciell melodier de sjunger vid den här årstiden. Allt för att locka till sig en partner så att de kan fortplanta sig. Livet går vidare.

Ugglorna häckar och snart kommer jag att höra ungarnas speciella pip på kvällarna när det är matdags för dem.

Räven går också i väntans tider. Jag hörde deras parningsrop för ett par månader sedan och de går bara tre månader med sina ungar. Om en månad eller så kommer rådjuren att föda sina kid och älgarna sina kalvar. Rådjuren har haft en tuff vinter i år, många har säkert inte klarat sig. Vi såg spår efter lo i snön här i år. Det är gott att ha dem tillbaka i trakterna igen, så håller de efter de sårade och sjuka djuren.

Det har, som alla vet varit en tuff vinter så vi har matat rådjuren under vintern i år. Vi har också matat fåglarna. Så drar vi vårt lilla, lilla strå till stacken för en något enklare vardag för det som finns just runtomkring oss. Och kanske skillnad på liv och död för vissa individer.

Att göra saker i det lilla, runtom mig, är det som skänker mig livsviljan och glädjen. När jag lyssnar på nyheterna och tar in det som händer i världen blir jag ofta ofantligt trött, arg och ledsen. Det är en reaktion över grymheter, dumheter och elände som formas och skapas dagligdags. Jag reagerar på andras agerande. Det är helt ofruktbart och bara till men för mig själv och de jag håller av och bryr mig om. Ändå gör jag det. Det är mänskligt.

När jag väljer att agera hittar jag hoppet och glädjen igen. Medvetet agera i det lilla. Min väninna sa en gång till mig: Det heligaste är det närmaste. Jag glömmer det ofta för jag vill medverka till en grön planet med levande hav och levande skog och natur. I det stora hela. Frågan är bara om jag kan agera där i de sammanhangen? Eller om jag bara kan reagera på andras agerande?

Det är en ofantlig skillnad på att reagera och agera...

En varas rätta värde

En varas rätta värde... Hur och vem skall bestämma det? Konsumenten säger självklart vän av den fria marknaden. Så är det kanske. Om vi ändrar frågeställningen till att lyda; Vilka parametrar skall ingå för att bestämma en varas rätta värde? kanske vi mer kommer till pudelns kärna. Och det är också här vi går bet.

När jag köper fryst kyckling, högkvalitativ näringsrik kost med lågt fettinnehåll och högt proteinvärde för 24.40 kr per kg kan jag, utan större svårigheter räkna ut att jag inte betalar denna varans rätta värde.

När jag köper importerat nötkött från Brasilien för 70-90 kr kg är matematiken lika enkel. Vad är det jag betalar för? och till vem?

Det finns inga gratisluncher i världen. Någon/något måste alltid betala ett pris. Vad gäller kycklingen är jag alldeles säker på att det är just kycklingen som får betala för att jag skall kunna köpa den så billigt. Den har med största säkerhet inte fått leva ett naturligt kycklingliv. En del har säkert naturen, klimatet och miljön fått stå för också för jag antar att största delen av fodret som kycklingen fått att äta inte är producerat på ett för miljön och naturens bästa sätt.

Nötköttet från Brasilien har absolut naturen och miljön fått betala ett riktigt högt pris för. Därutöver ett stort antal andra arter som också har rätt till ett livsutrymme på denna planet vars skog, alltså hem, fällts för att ge plats åt betande kreatur eller sojaodlingar. Troligen har även landets ursprungsbefolkning fått vara med och betala eftersom skogen inte längre kan förse de med mat för dagen, alltså har de tvingats flytta in till slumområdena runt de stora städerna där barnen dör och blir sjuka och de själva lever ett allt annat än värdigt liv. Och nutidens och framtidens liv betalar sitt pris för min lunch eftersom mycket av marken där sojan odlas är besprutat med gifter som skadar och dödar idag och finns kvar för efterlevande genrationer.

Alla dessa har varit med och betalat min söndagsbiff. Fast jag egentligen skulle ha råd att betala den själv. Jag vill faktiskt inte att de skall vara med och betala min mat. Jag vill betala den själv!

Jag, och de flesta av oss som lever och bor i detta land, har utrymme att betala det rätta värdet för den mat vi stoppar i oss. Men vi har ingen reell möjlighet att göra det! Det system som idag finns för att betala och värdera maten räcker helt enkelt inte till. Det värderas enbart utifrån ett pengavärde. Så mycket pengar in i systemet - så måste jag (som uppfödare, transportör, packare, försäljare osv) ha så mycket pengar ut för att jag skall kunna leva på det. Djurskyddet, miljön och mycket annat står för den största notan. Den vi inte betalar. Springnotan...

Ekosystemtjänster har det talats och skrivits om länge nu. Men jag ser inte att det finns med vare sig i budgetar eller i bokslut...

Ekosystemtjänter, kostnader för utsläpp, nedmutsning, återställning, djurskydd, ja allt måste finnas med för att vi skall kunna betala en vars rätta värde. Idag betalar andra system, planeten, annat liv den allra största kostnaden för vår konsumtion. Inte vi själva... Och det mina vänner kommer att bli mycket dyrt i förlängningen. Glöm aldrig bort att vi är beroende av en levande planet för att själva kunna leva.

Dyrare mat NU!

Palmoljans väg - Utveckla globala system för solidariskt ansvar, NU

För 7 år sedan arbetade jag tillsammans med tre personer på ett uppdrag för WWF med att ta fram ekologiska fotavtryck för tre olika produkter:

Palmolja

Sojabönor och

Tropiskt timmer.

Resultatet blev tre gedigna rapporter, (länkade ovanför om ni vill läsa hela vilket varmt rekommenderas då de tar upp de flesta tänkbara effekter som dessa odlingar har) också översatta till engelska, elevblad med lärarhandledning och en film som hette Maten som skövlar som gjordes av Jan Lindblads son Bobo Lindblad och Mette Lindblad. Filmen sändes på TV 2003.

Det var en mycket lärorik och intressant tid. Men hände det något med odlingen? Blev palmoljeodlingarna bättre skötta, mindre tropisk regnskog nerhuggen i syfte att starta palmoljeodlingar och sojabönsodlingar, mindre gifter använda när man odlade sojabönor?

Jag vet egentligen inte eftersom jag inte har mätt, har inget mätinstrument :-), men självklart hoppas jag att det har kommit något positivt ur detta. Men när jag lyssnar på programmen som sänds i P1 i dagarna - Matens pris - och som handlar om detta måste jag undra? Har något hänt? Men visst kommer väl något att hända nu när det tas upp igen?

Ett stort ansvar när det gäller dessa produkter åvilar återförsäljare, banker och investerare. Återförsäljare måste ställa tydliga krav på producenterna, investerare måste ta hänsyn till miljöaspekter och banker måste tillämpa tydliga miljökriterier vid sin kreditprövning.

Kan Unilever och Carlshamns mejeri m.fl. nu kanske ta sitt fulla ansvar och enbart köpa in ekologiskt hållbart odlad och framställd palmolja som inte odlas på mark som varit regnskogsbevuxen? Kan det äntligen vara dags för det nu?

På Papua Nya Guinea hugger man regnskog i parti och minut. Här hittar man nya arter i djungeln samtidigt som skogsmaskinerna tuggar sig fram genom regnskogen. Härifrån exportera man palmolja till EU...

Ofta drivs omställningen av skog till plantager av välmående företagare, men med i bilden finns ökande skaror människor i u-länderna som har behov av bättre inkomster. Ofta är jordbruk enda sättet att överleva. Precis som våra förfäder ville odla upp mest varenda odlingsbar plätt i vårt land så är intresset för nyodling stort på många håll i världen nu.

Om vi vill medverka till att de ovärderliga genetiska och andra värdena i de tropiska ekosystemen bevaras måste vi i en rättvisare värld vara med och ta det ekonomiska ansvaret för detta.

Nya administrativa och politiska system behöver skapas för att lösa de komplicerade frågor som en global ’regionalpolitik’ och fördelningspolitik innebär.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden. Dilemmat är att vi saknar system för att solidariskt ta detta ansvar. Det är hög tid att sådana system skapas.

Biologiska mångfaldens år i år får mig att fundera.

Hur många olika arter finns på vår jord?

Hur många arter är utrotningshotade?

Hur gör vi med vårt hopp, vår egen personliga utmaning att agera?

Jag förde en dialog med en gammal vän om just detta ämne på facebook häromdagen. Det hela berörde mig djupt då han uttrycker den förtvivlan kring vad som håller på att hända som jag är övertygad om att många, många människor känner idag; med planeten, framtiden, naturen, djuren och oss själva.

Min vän skrev: Enligt Ahmed Djoghlaf, generalsekr. vid Konventionen för Biologisk mångfald, är det stor risk att 10% av alla arter försvinner för varje grads global uppvärmning (2010-01-25). Vilket innebär att 40% av alla arter på jorden kan vara utrotningshotade inom 50 år, innan mina barn blir pensionärer. 600.000 arter, minst.

http://www.guardian.co.uk/environment/2009/sep/28/met-office-study-global-warming

Överskrider uppvärmningen 2° finns risk att uppvärmningen blir självgenererande, att människan inte längre kan stoppa den. IPCC varnar i ett scenario att utsläppen av växthusgaser måste börja minska någon gång mellan 2000 och 2015 om det ska vara möjligt att undvika överskridande av 2° uppvärmning.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5763-3.pdf sid. 41

Men utsläppen ökar fortfarande, förutom de två sista åren av ekonomisk kris, och kommer att öka kraftigt igen så snart konjunkturen vänder.

Detta gör att jag tappar hoppet och att jag inte kan begripa hur det kan vara möjligt att lösa alla miljöproblem på en gång och på så oerhört kort tid. Vad kan vi göra på 5 år?

Så långt uttalandet från min gode vän.

Så hur gör vi, hur resonerar vi inom oss i denna så oerhört svåra fråga. Min vän lyfter tanken att vi måste börja prioritera och sätta in åtgärder där vi kan se synergieffekter, alltså där vi kan rädda flera arter samtidigt.

Jag tittade i veckan på ett program från Nya Guineas djungler där mängder av nya arter hittas, samtidigt som skogshuggarna står i utkanterna och brummar med maskinerna... Alla de arterna som finns där finns ingen annanstans så om vi verkligen vill rädda många arter skall vi åka dit och sätta oss i en ring runt djungeln och försvara den. Det är en klart avgränsad yta så det borde till och med vara genomförbart...

Problemet när man börjar resonera i form av prioriteringar ligger i alla de givna förutsättningarna som måste finnas om det skall gå att prioritera på ett sätt som verkligen är till gagn för hela planeten.
Ett exempel bara:
Det måste existera en ärligt uppriktig vilja att prioritera och lösa de miljöproblem som är viktigast att lösa för hela planetens bästa, inte för egen vinst eller landets eller företagets egna vinst.
Finns de människorna på jorden som kan göra det? Ligger det i människans natur att agera så?

Ett annat viktigt problem när man resonerar i form av prioriteringar är att vi kanske låter bli att göra någonting åt de små sakerna runtikring eftersom det viktigaste ändå inte görs och då är ingenting någon idé. Farligt...

Så här tänker jag:

Jag har inte mandat att besluta vem som skall få leva och vem som inte skall få leva. Det vill jag inte heller ha, jag tror ingen levande varelse är mogen nog att ha det mandatet. Därför arbetar jag för livet generellt.

Jag måste tro att människor i beslutsfattande positioner med mandat har tillräcklig kapacitet att ta in den komplexa väv som livet består av. För att sedan agera i det. Jag måste också tro att folk i gemen har kapacitet att förstå och sedan göra val som är positiva för livet generellt. Visst misströstar jag emellanåt men jag hittar tillbaka till hoppet igen.

Och visst måste vi alla hoppas; Att mänsklighetens ledare till sist kommer överens om vilka problem som på riktigt är viktigast att lösa för hela planetens och mänsklighetens överlevnad och sedan löser vi dem tillsammans, ett efter ett.

Under tiden, tills detta händer, fortsätter jag att arbeta för det jag brinner allra mest för, eftersom där vårt hjärta är med som drivkraft, där händer det saker - i det stora och i det lilla.

Så min vädjan till alla som läser detta är:

Tappa inte bort hjärtat och hoppet och drunkna i alla siffror och ett resonemang om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Ingenting, absolut ingenting blir ens en gnutta bättre för någon då.

Bygga framtid - eller marknad

När vi bygger framtid tillsammans blir livet hoppfullt, glädjerikt och inspirerande! Solidaritet, omtanke och respekt om allt på planeten och självklart vård och skola åt alla.

När vi bygger marknad baserad på ekonomisk tillväxt tillsammans blir livet en kamp, ett slagfält mellan oss människor där solidariteten får vika för egots framgångar. Och självklart får de som kan betala mest det bästa av vård och skola och omsorg. Respekt och omtanke???

Jag vill bygga framtid tillsammans, en grön framtid tillsammans med Dig. Vill du?

Fällor för lodjur

Från Naturvårdsverkets hemsida om lodjursjakten som snart börjar:

Fångstredskap tillåts även i år. På grund av de frågor som kommit upp om användningen av fällor planerar Naturvårdsverket att utvärdera årets fällfångst, att intensifiera diskussionerna med lodjursforskningen vid SLU om fällfångst av lodjur, samt att genomföra en studie med kameraförsedda fällor.

När jag hör och förstår att man skall använda fällor för att fånga lodjur i i Sverige också i år undrar jag vilket land jag bor i och vilket århundrade det är.

För mig känns det som att bli kastad tillbaka till början av förra seklet när ingen förstod någonting om djur och inte ens trodde att djur har känslor.

När jag förstår att man dessutom från SLU:s håll skall forska på om djuren blir stressade när de fångas i fällor undrar jag om SLU verkligen är den instans som skall ha forskningen på våra vilda djur hos sig...

Idag finns etologi, en hel del forskning finns genomförd inom detta fält. Vad känner djuren, hur upplever de situationer osv. Kunskapen ATT lodjur blir stressade när man fångar dem i bur är lika självklar som att det gör ont när man får en snyting.

Vi vet det vi behöver veta för att kunna fatta beslut om förbud. Empatiförmågan är skrämmande låg. Etiken under all kritik.

Marina reservat

Nu är det dags att skapa fler marina reservat. Mindre än en procent av världshaven är idag skyddade. Mer eller mindre skyddade kanske det är bäst att tillägga. De områden i havet som har totalt skydd för fiske utgör endast en promille. En promille...

I Sverige finns 2 300 naturreservat och nationalparker, endast ett fåtal av dessa är marina med ett effektivt skydd.

Jag vill tro att det beror på okunskap. För visst finns väl viljan hos oss alla att kunna överlämna levande hav till de generationer som kommer efter oss, eller?

Låt oss börja med Fladen och Lilla Middelgrund! Låt oss göra dessa platser till en fristad för att bevara den biologiska mångfalden i havet. En plats där också hotade arter kan reproducera och återhämta sig. Idag är de Natura 2000 områden, utsedda att bevaras för eftervärlden alltså!

I Länsstyrelsens Natura 2000 utredning står att läsa följande om Fladen och Lilla Middelgrund: Områdets naturvärden skyddas genom att området säkerställs som naturreservat senast 2010. Så hoppas vi då att Länsstyrelsen i Halland genomför detta under innevarande år. Vi får hjälpa till så att de inte glömmer detta åtagande OCH att det skall vara marina reservat med fullt skydd, inget fiske i området!

• Fladen

Fladen är idag ett Natura 2000 område.

Faunan är mycket rik med en stor andel filtrerande djur som musslor, ormstjärnor, sjöstjärnor och havsborstmaskar. Noterbart är den rika förekomsten av hästmusslor. Nyligen (juni 2005) har tio rödlistade djurarter noterats på Fladen, varav nagelkrabba var det första fyndet i Kattegatt. Detta visar på områdets betydelse som refug för känsliga arter.

Fladen utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också en viktigt födosöksplats för säl och av internationell betydelse för ett flertal fågelarter. Tumlare observeras stundom i området.

• Lilla Middelgrund

Lilla Middelgrund är också det ett Natura 2000 område.

Lilla Middelgrund utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också betydelsefullt som övervintringsområde för sjöfågel inom Östersjön och Kattegatt. Lilla Middelgrund är bland annat världens viktigaste kända övervintringsområde för tordmule. Områdets oftast isfria läge samt stora födoproduktion gör att stora delar av flera arters totala bestånd ansamlas här på en liten yta. Vidare är det en viktigt födosöksplats för säl. Tumlare observeras ibland men områdets betydelse för arten är fortfarande okänt.

Tabufrågor - Våldtäkt

Våldtäkt är inget man talar högt om! Allra minst om man har blivit utsatt för det!

Visste du om att över 4 000 våldtäkter i fjol anmäldes i Sverige.

98 procent av dem hade en ung kvinna som offer.

Att 4000 anmäldes betyder inte att 4000 de facto begicks under 2009. Mörker talet är mycket stort, speciellt vad gäller våldtäkter i nära relationer.

Och så det mest skrämmande av allt: Av de faktiskt anmälda våldtäkterna går bara 15 procent till åtal, och ännu färre resulterar i fällande dom.

Jag är lite över 50 år. Om vi räknar om talen som står här ovan 4000 per år betyder det att under min livstid har runt 200 000 personer blivit våldtagna i Sverige. Vågar vi sen räkna med alla de som inte har anmält, överslaget minst lika många, troligen fler är vi uppe i runt en halv miljon. Så visst känner också du någon?!

Jag vet att jag har flera i min lilla bekantskapskrets som de facto blivit våldtagna. Jag är säker på att vi alla har det men detta är inget man pratar om. Fortfarande finns så mycket skuld hos kvinnan som blivit våldtagen, eller mannen för den delen. Skulden, skammen gör att man inte vill tala om det. Har man blivit utsatt för en våldtäkt bär man alltid händelsen med sig. Det blir ett trauma som behövs bearbetas för att kunna hanteras av den utsatta. Det är inget som är över bara för att våldtäkten är över. Smutsen och skammen sitter kvar.

Jag högaktar och beundrar de kvinnor och män som orkar och vågar anmäla en våldtäkt. De är hjältar. I en fullkomligt blottande situation vågar de blottlägga sig själva ännu mer. I en totalt utsatt position väljer de att gå rakt in i skärselden. I smärtan och utsattheten utsätter de sig än mer.

För visst måste de väl ha gjort något provocerande för att detta skulle hända. Klätt sig utmanande, blivit onykter, varit taskig eller bara åkt till fel fest i fel läge. För inte genomförs väl en våldtäkt utan att offret är medskyldigt? Detta kommer de att möta, det är detta de skall gå igenom och stå starka i när det kommer upp i rätten. Som sagt jag högaktar dem!

• Alla som utsätts för våldtäkt och annat sexuellt våld ska ha rätt till en rättvis rättsprocess, upprättelse, kompensation, stöd och hjälp, och respektfullt bemötande.
• Alla som våldtar skall ha rätt till hjälp.
• Vi måste börja prata mycket mer om detta, visa var gränserna går, vara tydliga med att detta är aldrig okey och här har männen ett stort ansvar. Lyft upp, ta samtalet, även det där svåra.

En gång råkade jag höra när en pappa pratade med sin då 12 årige son. Sonen hade trakasserat lillasyster en stund och slutade inte trots att hon sa sluta gång på gång. Pappan grep in och gick fram och frågade sin son. "Vad har jag sagt till dig att man skall göra när någon säger sluta?" Sonen skrattade lite generat och försökte skoja bort det. "Fortsätta..." " Nej," sa pappan mycket tydligt. "Säger någon sluta skall man alltid sluta vad det än handlar om och när det än händer. Sluta betyder alltid sluta. Kommer du ihåg det nu?"

Jag blev så tacksam då jag tänkte på att just ett sådant samtal troligen betyder oerhört mycket för framtiden.

Hjärtefråga!!!

Använder vi oss av fel mått för vår välfärd kanske?

Jag förundrar mig över oss människor och hur vi omedvetet eller medvetet tillåtit pengarna att ta över alla våra grundläggande behov. Ta över eller vara stand in för eller vara den väg vi tror leder till ett tillfredsställande av våra grundläggande behov. Trots att vi vet att pengar aldrig kommer att kunna tillgodose dessa.

En viss mängd pengar gör att vi kan bo bra, äta bra och skaffa oss ting, saker som ibland underlättar vår vardag. Men sedan kan pengar inte göra mer för oss. Detta visar lyckoforskningen och välfärdsforskningen tydligt. De behov vi har utöver mat och värme går inte att köpa för pengar. Sexköp existerar förvisso, men kärlek går inte att köpa för pengar.

Hälsa, frihet att tycka, lyckliga barn, glada åldringar, välmående miljö, meningsfulla jobb och fred. Det är verklig VÄLFÄRD. Det är detta vi borde förhålla oss till och resonera kring hur vi ökar. Tänk er en BNP som istället för att mäta tillväxten i pengar har som slutsumma och måttstock den verkliga välfärden hos landets befolkning och tillståndet för den natur och biologiska mångfald vi har att överlämna till våra barn !!!

Ekonomin borde väl klokast - för allas vår framtid - användas som verktyg för att maximera det som människan egentligen bryr sig om. Det vi egentligen vill ha och behöver. Ekonomi betyder att man behandlar hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov

Titta på den nya globala ekonomin, där varor skeppas fram och tillbaka. Från Brasilien importerar vi soja, sedan producerar våra kor mjölk här som torkas och fraktas tillbaka till Brasilien. Systemet är skapat för att storföretag och banker ska härska. För att de skall kunna maximera sina pengavinster. Vem bryr sig om Amazonas miljö i detta, den fattige bonden i Brasilien, våra kors mående? I vilken budget tas dessa kostnader upp?

Vi behöver ekonomiska institutioner som optimerar välmående i stället för pengatillväxt.

De fyra stora

Människan har alltid jagat, vi är ursprungligen jägare och samlare. På det sättet överlevde vi i tusen och åter tusentals år.

Vår hjärna och vår intelligens var inte riktigt lika utvecklad då som den är idag, men skillnaden är inte jättestor.

Däremot är våra livsbetingelser markant och mycket märkbart förändrade. Vi som lever i västvärlden idag lever ofta i städer eller större samhällen och arbetar med varierande saker, får lön och handlar sedan allt vårt livsmedel i affärerna med lön. Vissa odlar en del av sina grönsaker, andra kanske föder upp lamm och någon gris till husbehov, men de är inte i majoritet.

I detta vårt relativt nya sätt att leva skall människan med sin något förändrade men i grunden mycket lite förändrade hjärna/intelligens leva. Massor av ny teknik, information, valmöjligheter, maträtter, resmöjligheter, bilar, spel osv. Massor av olika sätt att tjäna pengar, det medel vi har valt att använda för att byta till oss det vi vill ha i form av varor och tjänster.

Runt oss fortsätter naturen att försöka "leva" sitt naturliga liv. Träden växer, svampen växer upp och ruttnar ner, fåglarna bygger bo och på vissa platser får de levande och flygfärdiga ungar.

Rådjuren föder sina ungar, räven sina och kretsloppet liksom bara fortsätter. Äta eller ätas, svälta ihjäl eller leva ett långt liv och dö av ålderdom och utmattning eller sjukdomar. Eller bli dödad/fångad/uppäten av ett av de få fyrbenta rovdjuren som fortfarande finns i vårt land.

Rent statistiskt tror jag att de vilda djur som blir dödade/fångade/uppätna av något av våra fyra fyrbenta rovdjur är i klar minoritet om man jämför med hur många som dör i trafiken (människoskapad) eller för våra jägares kulor eller hagel, eller av sjukdom och skador. Hur många rådjurskid blir mosade i skördetid av stora tunga maskiner? Hur många harungar och harar likaså?

Människan i Sverige idag har inget som helst behov av att jaga för att få mat på bordet. Det finns kanske några människor som har det behovet men de har inga gevär och får eller kan inte jaga för den delen. De som jagar idag har inga behov av jakten för matens skull. Men, när denna mycket lilla skara av människor i vårt land - 3 % av befolkningen handlar det om - anser att de har förtursrätt till naturen och alla de vilda djuren, blir det alldeles fel. Och när de kräver att få jaga - eller helst slakta - sina alldeles självutnämnda konkurrenter, någon av de fyra stora rovdjuren hittar de på argument som skiftar form och färg oftare än många byter skjorta. Ibland är rovdjuren för många och ibland är de för få, ibland är de sjuka, ibland kanske de svälter och ibland är de bara på fel plats vid fel tidpunkt....

Ett lodjur kan inte arbeta på Dagens Nyheter, få ut lön och åka till affären och köpa mat. Dess enda möjlighet att överleva är att jaga. Dess absolut enda möjlighet. Detsamma gäller för varg, björn och järv också, om vi nu skall hålla oss på land.

Människan har en valmöjlighet. Trots det ser ett antal av invånarna i Sverige rovdjuren som en konkurrent, som ett hot mot oss. Som sagt människans hjärna/intelligens är inte sådär jätteförändrad...

Vi har väldigt lite rovdjur i vårt land. Jaktlobbyn har varit stark och framgångsrik. Den avslöjas sakta men säkert nu efter den fruktansvärda skandalen med vargslakten. Vi har möjlighet att hysa betydligt större stammar av våra rovdjur än de vi har idag. Om vi bara vill dela med oss av det skogen har att erbjuda. Om viljan finns. Jag tror att den viljan finns hos majoriteten av svenska befolkningen idag, men en liten minoritet 3 %, bestämmer över livet i naturen!

Totalt skandalöst är det att de fortfarande får använda fällor när de "jagar" lodjur!!! Är det jakt? Avrättning är väl en bättre benämning. Vilket århundrade lever vi i?

Hur länge till måste evolutionen verka innan vi människor tar det ansvar som är vårt i förhållande till den påverkan vi åstadkommer på denna planet?

Grisarna i EU har det inte bra. Åtminstone inte de allra flesta. Det beror på att de som äger grisarna ser ägandet av djuren mer ur ett produktionsperspektiv, hur man får ut mesta möjliga kött ur de grisar man äger, säger den veterinär man intervjuar i frågan.

Det var inte så länge sedan vi såg bilder på TV om grisar i Sverige som tvingas leva ett liv som inte är okey. På flera ställen i Europa har grisarna det ännu mycket värre.

Jag kommer ihåg, det var många år sedan nu, kanske 25 år sedan, när jag läste zoologi på Zoologiska institutionen i Göteborg lånade jag hem en bok som handlade om uppfödning av djur, får, kor och grisar. Jag blev helt rosenrasande när de, i denna bok som användes i undervisning, benämnde djuren "produktionsenheter"! Jag glömmer det aldrig för det gjorde verkligen intryck på mig.

Så egentligen förstår jag inte varför vi är så förvånade över att grisarna inte har det bra. Vi har ju lyckats med vår utbildning. Idag är grisarna produktionsenheter. Varför skall vi ta etiska och känslomässiga hänsyn till en produktionsenhet?

Jag har själv haft grisar. Jag köpte fyra stycken en gång, slaktade tre, här hemma, och behöll Svinstina som hon hette, och tog kultingar på henne. Jag fick många goda råd om hur jag skulle göra när hon skulle få sina kultingar och hur jag inte skulle göra. Jag fick under inga omständigheter vara inne hos henne när hon skulle grisa för hon skulle vara farlig då.

När Stina fick sina kultingar satt jag hos henne och hjälpte henne genom varenda värk hon fick. Vi jobbade tillsammans, och för varje kulting som kom ut blev det lättare för henne. Hon var så försiktig när hon rörde sin tunga kropp bland de små nya liven. Så fort hon hörde ett skrik reste hon sig för att inte skada de små. Hon fixade det jättebra och när kultingarna var några dagar fick hon ta med sig dem ut i hagen.

Det var en härlig upplevelse att ha grisar. De är smarta, de är roliga och hittar på upptåg hela tiden. De är nyfikna och de gillar kontakt. När jag kom ut i hagen och ropade på Stina - om hon var långt in i skogen - kom hon springande i full fart med höga grymtanden och öppen mun mot mig. Alla hennes vassa tänder syntes och man kunde nog bli rädd när man såg henne om man inte visste...

Om man inte visste att när hon kom fram kastade hon sig på sidan vid mina fötter för hon ville bli kliad. Kliad på magen var det bästa hon visste.

Kultingarna rymde ibland, de hade kul i livet. De grävde djupt och ofta såg man bara rumpan och knorren ovan jord, resten stod rakt upp och ned i ett hål.

Det går att hålla grisar på detta sätt även när man har fler. Jag har haft en granne en bit härifrån som alltid hade sina grisar ute, året runt. De bodde i små stugor ute på åkrarna och han flyttade runt dem på olika åkerlappar och fick på så sätt också hjälp att plöja och gödsla åkrarna.

Jag vet inte varför man inte alltid håller grisarna så här. Säkert handlar det om arbetsinsats och ekonomi. Någon måste alltid betala, eller hur? Med de billiga matpriser vi har blir det djuren som får betala. Jag hoppas att man snabbt och lätt får till en fungerande kontroll och certifieringsfunktion som håller här i Sverige, som verkligen agerar för att grisarna skall ha ett bra liv när de lever. Och jag tror, att om de som köper griskött vet att grisarna har haft ett bra liv hela vägen, är de flesta nog beredda att betala mer för köttet. Men då måste det fungera! Då måste grisarna verkligen ha det bättre. Då får man inte fuska! Kan det fungera?

Havet - livsuppehållande för planeten - för oss

Har precis tittat på en helt fantastisk video på datorn. Skulle vilja se den i storfilm eftersom mycket var undervattensbilder. Jag är helt såld på undervattenslivet Har själv inga större egna erfarenheter. Har snorklat en del i Egypten och lite utanför Dominikanska Republiken. det jag såg under ytan i Egypten fick mig att gråta av lycka och glädje i cyklopögat...:-). Hissnande vackert, verkligen hissnande vackert!

Jag är uppvuxen med havet i mina ådror, och hade en ambition att bli marinbiolog eftersom jag ville bli valforskare. Nu har jag inte blivit det, men forskar, utan titeln, så mycket jag hinner och orkar. Tar in information och kunskap om vatten, hav och fiskefrågor i en aldrig avstannande osmos.

Jag tittade som liten på alla Costeaufilmer som gick på TV och lånade alla hans böcker på biblioteket.

Mitt hjärta, hela mitt hjärta, finns i havet. "Under ytan finns svaren på alla era frågor" sade en vis gammal man till mig en gång.

Jag fortsätter att leta efter de svaren och under tiden skulle jag bli så glad om ni vill avsätta 15 minuter av er tid och titta på denna underbara film, lyssna på detta oerhörda budskap och LEVA HAVET!

Sylvia Earle's TED Prize wish to protect our oceans | Video on TED.com

Medborgare eller konsument?

Medmänniska eller kund?

Det är onekligen en bit mellan dessa ord. Värdeladdningen är olik, innehållet olikt och effekten av det ena eller det andra kan också vara olik. Idag är vi individer i ett samhälle där vi skall hävda vår egen rätt och söka egna personliga fördelar i de allra flesta sammanhang. Det är så det har blivit. Min alldeles personliga analys är att det beror på att det är pengarna som styr. Den sk fria marknaden har gjort oss alla till konsumenter och kunder. Idag skall man vara sitt eget varumärke, skapa sitt eget varumärke. Medborgare eller medmänniska är helt ute ur vokabulären.

Jag har irriterat mig på detta ett tag men så pratade jag med en klok väninna och, som vanligt vände hon på det hele...

Så är det och hur kan vi då använda det i ett uppbyggande och utvecklande perspektiv?

Jo, vi kan använda vår status vi har som kund för att kräva förbättringar och förändringar.

Vi kan

- begära att hotellen serverar ekologiskt och närodlat.

Vi ses som kunder även i det offentliga systemet nu och där kan vi begära

- att våra politiker serverar ekologisk och närodlad mat i all sin verksamhet, ålderdomsverksamheten såväl som barn och ungdomsverksamheten de bedriver.

Vi kan också, hör och häpna, som kund kräva

- att våra gamla får en drägligare tillvaro på sin ålders höst, antingen de bor hemma eller tillsammans med andra åldringar. Att de får komma ut och se omvärlden, lyssna på fåglarna titta på barnen eller vad de nu vill göra, en gång om dagen, när de vill själva.

Vi kan också kräva -det har jag gjort -

- att den personal som pratar med våra gamla slutar behandla de gamla som om de vore barn! Det är de som har byggt Sverige! Jag blir mörkrädd när jag är med min gamla pappa på sjukhus. Inte alltid, men mer än hälften av tillfällena pratar de till honom som om han inte förstår eller som om han är ett litet barn. Han är inte senil, han hör illa, det är inte riktigt samma sak.

Ja, faktum är, när jag tänker ett varv till, att, om vi på allvar använder den makt vi har som kunder och konsumenter KAN VI FÖRÄNDRA VÄRLDEN!!! Det kanske inte är så dumt att vara kund och konsument ändå när allt kommer omkring, så länge vi gör de rätta valen - mot en hållbar värld.

Havet är vårt allt och utan fisk inget fungerande ekosystem i haven. Från wwf.se har jag plockat över fiskguiden. skriv ut den och sätt upp den på kylskåpet. Gör eftertänksamma val. Använd din makt som konsument. Det funkar!

Hunden är människans bästa vän. Vargen är hundens ursprung...

Jag hade tänkt att inte skriva något om vargjakten, men... så fick jag ett mailsvar på min protest som jag skickade till ett flertal personer. Där svarar riksdagsmannen från centerpartiet att;

Där finns väl beskrivet hur vi på ett mer ansvarsfullt sätt arbetar med våra rovdjur.

Att inte ta bort individer är inget alternativ, då vargstammen är starkt inavlad - den härstammar från tre (3) individer vilket gör att avelsarbetet för att uppnå en friskare vargstam är en del av regeringens politik.

Svenska folket har i allmänna öppna val sagt sitt.

Det är vad som nu resulterar i en ny rovdjurspolitik där möjligheten för vargstammen att bli friskare, samt att ansvaret för förvaltningen sker regionalt.

Efter att jakt på björn infördes har björnstammen ökat till en rekordhög nivå i Sverige, ingen tjuvjakt har heller skett.

Jakt är inte detsamma som utrotning, utan en seriös förvaltning sker nu med vargforskarna som hjälp till oss beslutsfattare och till Naturvårdsverket.

Den politik som tidigare fördes var inte hållbar och inte till gagn för våra rovdjur, den var dessutom inte lyhörd för människor som bedriver djurhållning i rovdjurstäta områden.

Jag svarade enligt nedan och detta får bli mitt inlägg i vargdebatten, det sorgligaste kapitlet i svensk naturvårdspolitik moderna historia.

Jag vet att regeringen har beslutat om "den nya rovdjurspolitiken" och jag ifrågasätter den på olika sätt. Och jag vet också att den "nya rovdjurspolitiken" finns väl beskrivet. Det är mycket som finns väl beskrivet men som trots det inte är rätt och riktigt. Att du kallar det ansvarsfullt är oroande. Ansvar för mig handlar om att man hanterar både etiska och långsiktigt hållbara perspektiv. Den vargslakt som nu har genomförts i Sverige är varken etisk eller långsiktigt hållbar.

Ifrågasätter också starkt ordet ”avelsarbete” som du använder. Inte skall ni väl börja kalla vargjakt för avelsarbete? Någon hejd på ordinflationen måste det väl ändå finnas? Eller är det något annat ”avelsarbete” du åsyftar?

Jag vet att vår vargstam härstammar från 3 individer. Det är inget underligt med det. Alla våra hundraser, de friska såväl som de mindre friska, härstammar ursprungligen från lika få individer. Enligt den genetik jag har lärt mig handlar det om att det måste bli tillräckligt många individer för att man skall kunna "utavla" som man kallar det. Man får inte fler individer när man skjuter bort dem.

Man behöver också nytt blod in, men det räcker inte om det inte finns tillräckligt många individer. Hur har man tänkt sig att föra in nytt blod? De ytterst få vargar som kommer in i landet är inte tillräckligt, även om de skulle tillåtas vandra vidare in i landet. Vill vi ha varg på riktigt i detta land måste vi sluta hymla, lära oss genetik och arbeta med att ändra en attityd som är totalinfekterad gentemot just vargen.

Blir lite undrande när du skriver att vargforskarna, i pluralis bestämd form, hjälper er att genomföra en seriös förvaltning. Låter som att alla vargforskare som finns i Sverige har rekommenderat att denna "jakt" skall genomföras på detta sätt. Har de gjort det? Mig veterligen står det stora flertalet vargforskare i landet inte bakom varken Naturvårdsverket eller regeringen i detta sätt att hantera frågan. En forskare gör det, det vet jag, men en fluga gör ingen sommar som man brukar säga. Är det fler? Skulle vara intressant att få namnen på de vargforskare som du påstår står bakom ert sätt att hantera detta. Är det möjligt att få tillgång till de namnen?

Och att svenska folket i allmänna öppna val har sagt sitt är en klyscha. Om den skall vara gångbar måste det genomföras en folkomröstning i just det specifika ämnet det handlar om. Och då enbart med två alternativ... :-) Det har mig veterligen inte genomförts någon sådan folkomröstning.

Svenska folket är idag mycket upprört över hur den svenska regeringen med hjälp av tjänstemän på olika myndigheter slaktat ut ett stort antal vargar, utan urskillning.

Att vara lyhörd för folk som bedriver djurhållning i rovdjurstäta områden är viktigt. Men då måste man vara lyhörd mot alla. Jag vet att det finns folk som är livrädda för varg, som hatar varg, som nästan skulle ge sin högra hand för att bli av med vargen helt och hållet. Man kan inte enbart lyssna på dessa. Det finns människor som har djurhållning i rovdjurstäta områden som lever sina liv tillsammans med rovdjuren och hanterar detta faktum det på ett förnuftigt sätt. Det finns idag många hjälpmedel att ta till för att hålla rovdjuren ute från hägn. Här behöver vi också tänka nytt - om vi vill ha rovdjur i Sverige alltså - nya lösningar och självklart måste vi alla vara med och betala för de förluster som ändå uppkommer för djurägaren.

Jag är inte rabiat motståndare till jakt. Däremot är jag motståndare till beslut som fattas på felaktiga grunder, pga lobbyverksamhet, som svar på rädsla och hat.

Jag är också mycket stark motståndare till sättet som denna jakt har bedrivits. OM, jag säger om, det du påstår är den verkliga orsaken till vargjakten, skulle den inte genomförts på det sättet som den nu har genomförts. Åtminstone inte om människor med kunskap i frågan skulle fått bestämma.

Om, jag säger om igen, det du skriver är orsaken till jakten skulle man gett tillstånd till ett litet fåtal vargspårare att skjuta de sjuka djur de påträffar. Då kan man börja prata om att vårda och förvalta den spillra av vargar vi har i Sverige. Det är en skandal att låta det gå till som detta är genomfört. Här har skjutglada jägare skjutit helt urskillningslöst, alfadjur, fullt friska individer och dessutom vådaskjutit flera djur. Det kan du väl ändå inte vara nöjd med, eller? Alfadjuren i en flock är livsavgörande för flocken, för att hålla ordning och göra det som är rätt och riktigt för en vargflock. Den splittring som blir följden när alfadjuren skjuts är enbart av ondo, både för vargarna själva och troligen också för de boende runt den splittrade vargflocken. De unga djuren måste få en möjlighet att lära sig av de gamla djuren, hur man skall bete sig i umgänget med människor, för att hitta mat osv. Skjuter man alfadjur och föräldrar till valparna kan det få ödesdigra följder.

Nej, nog måste det väl finnas mer kunskap än den som ni har använt er av här att ta del av för att på ett äkta ansvarsfullt sätt arbeta med våra rovdjur.

Det är mycket trevligt att björnstammen har ökat efter att jakt införts på björn och att ingen tjuvjakt har skett. Jag tycker mig dock ha förstått att det inte finns ett liknande hat mot björn som det som finns mot varg i vårt land. Björnen, trots att den ofta är farligare än vargen, är accepterad på en annan nivå än vargen är. Det kan kanske bero på att björnen finns i vår kultur som ett gosedjur, det gör liksom inte vargen... Dessutom är björnstammens genetiska bas betydligt större än vargstammens. Så jämförelsen mellan björn och varg haltar betänkligt.

Sist men inte minst viktigt är att de jägare som finns i min bekantskapskrets är mycket missnöjda med hur hela denna tillställning har hanterats. ”De skämmer ju ut hela jägarkåren” säger de. ”Det är inte den stora delen av jägarkåren som vill att det skall gå till så här, det är bara ett fåtal, fast de skriker högst”.

Trist när okunskap, rädslor och hat skall få styra i vårt land. Det känns som att bli tillbakakastad till 1800_talet