måndag 28 december 2009
Tio Tellus Bud
Så här i juletid har jag tagit mig friheten att skriva nya "Ten commitments for survival". På svenska kanske Tio Tellus Bud.
1. Du skall icke bidra till utsläpp av växthusgaser i sådan omfattning att det skadar dig själv, andra eller annat
2. Du skall icke använda sådant som bidrar till en uttunning av ozonlagret
3. Du skall icke inledas i frestelse till förändrad markanvändning utan att först ha genomfört en konsekvensbeskrivning
4. Du skall icke vara girig i din vattenanvändning
5. Du skall icke bidra till förlusten av biologisk mångfald
6. Du skall icke resa på sådant sätt att det bidrar till försurning av haven
7. Du skall icke giva en större giva än mottagaren kan hantera vid tillförsel av kväve och fosfor till land och hav
8. Du skall icke använda produkter som bidrar till spridning av aerosoler i atmosfären
9. Du skall icke medverka till att miljögifter tillverkas och används på planeten
10. Du skall tro på dig själv som på din nästa. Du kan förändra du också!
Ni som föredrar den vetenskapliga versionen så finns de 9 planetära gränserna på
http://www.stockholmresilience.org/planetary-boundaries
fredag 25 december 2009
Skall 2009 vara det år då tillväxtbegreppet, som det har mätts och presenterats hittills, börjar falla sönder på riktigt?
I så fall är människan ett stort steg på väg in i en ljusnande framtid...
2009 lyckades äntligen ifrågasättandet av tillväxt, på det sättet vi mäter det idag, nå ut i media! "Tunga internationella nationalekonomer ifrågasatte om BNP är ett vettigt sätt att mäta tillväxt, kanske borde också miljön ha ett pris." Ja, kanske borde det som borgar för vår överlevnad på denna planet; naturen och miljön, också ha ett pris. Det kan väl låta vettigt, eller hur?
Eller kan vi hitta på något annat sätt att visa på värde än att mäta det i pris/pengar? Bara en undran... Friska, välmående nyfödda barn som lever vid tio års ålder enheter...Ren luft enheter...
Kan vi komma överens om detta först så kvarstår två minst lika viktiga frågor att lösas:
1. Vem som skall värdera de olika sakerna som ren luft, rent vatten osv. Skall allas vår store Gud Marknaden göra det? Eller skall de som inte har några pengar att handla saker för också värderas och få vara med och bidra med sin kunskap?
Skall alla folkgrupper i hela världen ha vetorätt eller bara de vanliga ”Ledarna” för landen, antingen de nu råkar vara diktaturer eller demokratiskt valda regeringar.
Skall de som kan mest om hur natur och miljö fungerar på riktigt få mer påverkan än människor som aldrig har satt sig in i dessa fundamentala frågor kring allas vår överlevnad.
Vem skall driva frågorna kring de olika värdena? Vem berättar för oss hur stort värde den indonesiska orangutangstammen har, den som finns kvar några år till i de spillror av regnskog som har överlevt skövlingarna där. Skall skogsfolken, de som lever på det som skogen ger, göra det eller skall de som kör ut timret ur skogarna göra det?
Kanske skall kinesiska företrädare driva frågan om hur stort värde den indiska tigerstammen har för dem. Nu eller om 100 år?
Eller skall Sveriges nuvarande regering vara den som driver frågan kring hur mycket en sjuk och icke arbetsför människa är värd?
Och så sist men faktisk lika viktigt;
2. Hur skall processen gå till? Skall man kanske våga sig på att anlita proffs på processhantering?
onsdag 16 december 2009
Det är oerhört viktigt och avgörande vad vi små individer gör, vilka köp vi väljer att genomföra och vilka vi väljer att låta bli, vilka val vi gör i vardagen. Det är helt enkelt livsavgörande för framtiden!
För hur vi än vrider och vänder på oss är den största majoriteten av jordens befolkning mycket mer intresserade av andra frågor än just klimatfrågan; Mat för dagen till exempel. Och tyvärr brukar de som sitter i ledande ställning vara mer intresserade av sin egen personliga framtid, nästa val, olika personligt vinstgivande strategier, än av att fatta de allra bästa besluten för planeten och människan (och sig själv också - tro det eller ej) för framtidens barn. Så har det åtminstone visat sig vara flera, flera gånger om man tittar i backspegeln.
Vi som bor i dessa välmående länder som vi faktiskt gör måste vara beredda att ta en så mycket större del av bördan. Var finns de politiker som vågar fatta de stentuffa beslut de måste fatta? Finns de idag?
För dagen känner jag mig inte särskilt optimistisk. Jag är dock oerhört nyfiken och slutar aldrig att hoppas. Jag slutar heller aldrig att göra det jag kan göra själv i det lilla och i det stora, för att det skall bli så litet avtryck som möjligt efter mig som enskild individ och det liv jag väljer att leva.
söndag 13 december 2009
Har nyss tittat på Rapport nyheterna 19 30 och undrar vart världen är på väg. Alexander från Kosovo är ett apatiskt flyktingbarn. Hans familj, mamma, pappa, och lillebror är utvisade. De skall åka tillbaka till Kosovo och lämna sin apatiske son kvar här i Sverige. Alexander ligger dagarna i ände och tittar in i väggen och är okontaktbar. Så har ahn legat i tre års tid nu.
Vart är vi på väg när tre domare som tydligen är i total avsaknad av känslor, har så stor makt att de får lov att slå sönder en familj så totalt och slita en förtvivlad mor från sin sjuka son? Hur kan detta få lov att hända?
Det skall vara självklart att apatiska barn skall få lov att stanna i Sverige. Vad är det för land jag bor i numera? Jag vill inte leva i ett samhälle som grö så här! Jag vill inte vara en del av detta barabariska hanterande av människor i nöd. Jag kräver att hela familjen får stanna i Sverige och att de får reda på detta nu!
http://svtplay.se/v/1812314/smalandsnytt/familj_med_apatiskt_barn_splittras?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1812314/sb,k103340,1,f,-1
torsdag 10 december 2009
tisdag 1 december 2009
Härom veckan var jag i Polen för att finnas med som lyssnare på ett tvådagarsseminarie om Hippoterapi och Dogoterapi. Alltså användning av häst och hund i rehabiliterings- och/eller habiliteringssyfte. Det var några mycket inspirerande och lärorika dagar.
fredag 20 november 2009
- får de gamla välja själva om de vill fortsätta leva tillsammans tills döden skiljer dem åt
- får alla ensamkommande flyktingbarn en trygg och kärleksfull framtid
- får alla vårdbehövande den vård de behöver och tillgång till den kompetens som krävs, även om de är kvinnor, äldre eller gömda flyktingar
- finns ingen kärnkraft
- finns det fullt av samägda kooperativ som producerar solenergi, vindenergi och annan förnyelsebar energi
- tvättar vi människor vårt vatten i olika renande miljöer innan vi släpper ut det i livmodern (havet) igen
- renar vi det avfall som skapas i olika processer innan det blir utsläpp till luft och mark så att atmosfären och haven blir renare för vart år som går
- har all ursprungsbefolkning rätt att leva som deras kultur påbjuder dem
- har alla människor lika stort värde och lika stora möjligheter att skapa sina liv, man eller kvinna, ung eller gammal
- räknas värdet av naturresurser och miljö- och naturnyttor in i alla kalkyler
- arbetar vi gemensamt för att utrota fattigdomen på jorden
- får alla uttrycka sina åsikter utan någon form av repressalier
- blir alla djur behandlade med respekt
- blir allt levande behandlat med respekt och får det livsrum som behövs för att leva ett fullvärdigt liv
onsdag 11 november 2009
Makten och härligheten
söndag 8 november 2009
fredag 30 oktober 2009
Personlig betraktelse över människans outtröttliga förmåga att lura sig själv - och andra...
I mitt dagliga arbete med att jobba för en grönare värld där medkänsla och empati för allt som lever på planeten och ett samhälle som är byggt för den sociala människans behov är ledord för mig -möter jag dagligen, överallt, missbrukare. Ordmissbrukare, ordtjuvar, ordförvrängare och ibland också rena lögnhalsar.
Och, om vi dessutom mäktar med att använda vår kompetens i sakfrågorna och vår nyvunna kunskap i retorik genom att argumentera ärligt och uppriktigt och säga det vi har att säga med ett leende på våra läppar, då kommer det att gå fortare att nå våra mål.
måndag 26 oktober 2009
lördag 17 oktober 2009
Vardagliga små ting som påverkar helheten
Idag har vi varit inne i vår lilla by och handlat. Jag tog den yngste hunden med för att passa på att socialisera honom medan Staffan skötte handlandet. Jag tog mig sakta runt i Torup under ca 10 minuter. Under den korta tiden i denna lilla by möter jag 2 fordonsägare som svänger in, parkerar sin bil, öppnar förardörren och går ut, in i affären för att handla något – UTAN ATT STÄNGA AV MOTORN PÅ BILEN….
lördag 10 oktober 2009
Special report: The facts about overconsumption - science-in-society - 15 October 2008 - New Scientist
På 1970 talet var det inte många som lyssnade när forskarna varnade för global uppvärmning
På 1990 talet var det inte många som lyssnade när de varnade för utfiskning
Fler och fler höjer rösten och visar på motsättningen mellan en levande planet och den globala marknadens krav på ständig tillväxt. Hur lång tid skall det ta denna gång innan vi tvingas lyssna?
söndag 4 oktober 2009
Gränsöverskridande möten och relationer
Speciellt starkt intryck och avtryck hos mig gjorde en pojke som kom från stora Stockholm, första gången som 11-åring, sedan de två nästföljande somrarna också, hit till oss på landet. Vi kan kalla honom Richard. Richard levde tillsammans med sin mor i en av förorterna med dåligt rykte runt vår huvudstad. Mamman arbetade mycket, för att få ihop deras ekonomi, hade egna problem med olika tvångstankar som hon dock hanterade så väl att hon skötte sitt arbete. Richard hade varit sommarbarn i olika familjer, kortare och längre perioder, genom åren. Hans berättelser, som vi fick oss till livs sista året han kom till oss, var skrämmande att lyssna på. Oj vad våra barn – vår framtid – får utstå från oss vuxna, man tror inte det är sant, men det är det.
Richard hade verkligen glädje av våra hundar och hästar när han var här, det är så speciellt att se utsatta barn möta djuren. Något händer som vi vuxna inte har tillgång till. Det var säkert tack vare dem han ville komma tillbaka varje år, så länge han fick för de sociala myndigheterna. Hans syn på sin mamma var mycket tänkvärd. I ett samtal vi hade där vi pratade om hans mammas olika underliga tankar som kom och gick och ibland blev ett mycket starkt inslag i hans eget liv sade han till mig: Det mamma ser händer hos henne. Det är inte som hon hittar på. Det händer hos henne. Det måste du förstå. Även om inte vi kan se det, du och jag, så händer det hos henne.
Klokskap från en 12 åring. Så många barn får aldrig vara barn. Detta gör att många unga vuxna hamnar i kriser av olika slag som samhället sedan inte hanterar. Vad det beror på att vi oftast väljer att inte hantera detta är en historia för sig.
Efter en stund frågade hon om hon fick gå ut till hästen som gick i hagen. Hon hade aldrig hållit på med hästar och var lite rädd för de stora djuren. Vår häst var en fantastisk varelse, jag hade fullt förtroende för honom… ”Visst sa jag, gå du, jag skall bara gå på toaletten, kommer om en stund.”
Jag skulle inte alls gå på toaletten, min avsikt var att de skulle sköta detta möte själva, jag visste att det var det bästa i just detta nu. Jag stod och tittade på deras möte i fönstret utan att hon visste om det. Först blev hon stående kvar utanför hagen. Efter en stund vågade hon gå in i hagen och ställde sig och strök över hans varma hals, hon gick närmare och närmare. Jag stod där och studerade förloppet, hur hästen välkomnade henne och efter ca 10 minuter stod hon med sitt huvud begravt i hästens hals och storgrät.
Fråga mig inte vad som händer, men ofta händer just detta, knutar löses upp, saker kommer ut, sätts igång. Idag har hon ett halvtidsjobb – naturligtvis med djur - och börjar återkomma till ett anständigt liv igen.
Fler måste få möjligheten till gränsöverskridande möten och relationer med andra arter än oss själva och vi måste hjälpas åt att skapa den möjligheten.
söndag 27 september 2009
Jag har en dröm...ålderns höst
Äldreboende ger mig helt andra associationer. Ett boende för någon som är äldre, punkt. Helt utan värdeladdning. Litegrand känns det som att det är den resan som omvårdnaden om de som till stora delar har byggt upp vårt välstånd har gjort. Från hem till förvaring. Det finns andra möjligheter.
Vi hade 10 rum som alltid var belagda, två våningar med fem rum på var våning och ja, det fanns trappor och ingen hiss till övervåningen. Det löste vi helt enkelt så att de som var piggast och ansåg sig vilja bo på övervåningen fick göra det. De som inte klarade trappan fick bo på nedervåningen.
Jag vill bygga/köpa ett enplanshus med 15 rum, 5 av rummen så stora att två personer kan bo tillsammans. Där skall finnas ett stort kök med bakbänkar, spisar, stort skafferi av gammaldags typ som man går in i och där det alltid är svalt. Detta hus skall ligga tillsammans med två andra liknande hus med en stor trädgård för odling av egna grönsaker och rotfrukter, bär och fruktträd. Där skall också finnas ett hönshus där man hämtade sina egna ägg OCH blev av med de resterna från måltiderna som man inte komposterade…
söndag 20 september 2009
Maten skapar också historia...
Hade vi valt att köpa svenskt nötkött hade vårt negativa bidrag inte alls varit lika stort. Hade vi valt bort köttet helt hade vi kanske till och med kunnat säga att vi är en del av lösningen istället för problemet. Jag förstår faktiskt inte varför man som boende i Sverige köper kött importerat från Brasilien. Jag kanske är ointelligent men jag förstår det inte. Nog vet väll alla att någon alltid måste betala? Om inte vi gör det får naturen, miljön eller djuren göra det. Frågan är vem som har bäst råd?
Jag vet inte om vi blir för trötta av att ta in all information som finns att tillgå men faktum kvarstår att valet är oerhört mycket vårt eget.
Det finns mängder av intressant forskning genomförd kring hur stor mängd växthusgaser just mitt levnadssätt bidrar till i allas vår gemensamma atmosfär. Vi är rika nog att aktivt kunna välja ett annat sätt att leva, våra basala behov är tillgodsedda. Många andra människor har inte en sportslig chans att ens tänka på detta, ännu mindre ta del av en massa forskning som genomförs, de har alldeles nog med att överleva för dagen.
Vi kan låta bilen stå och cykla till jobbet i många fall, vi kan låta bli att köpa det billigaste köttet från långtbortistan vi får oftast över till hyran ändå, vi kan låta bli att köpa de där onödiga sakerna som vi ändå inte har någon användning för, vi kan använda våra matrester vid nästa måltid istället för att slänga de, vi kan välja att äta enbart vegetariskt fyra gånger i veckan, osv.
Kom igen nu, detta är allvar! Här hjälper det inte att sjunga “We shall overcome”. Nu är det förändring som krävs. Detta är på riktigt!!!
Och, kom ihåg, vartenda litet steg i rätt riktning är i alla fall ett steg i rätt riktning! Så gör det du kan idag! Bli en del av lösningen, för den finns fortfarande, tro det eller ej!
lördag 19 september 2009
Klimatfrågan
klimatfrågan som enbart en miljöfråga.
Det är en social, ekonomisk och säkerhetspolitisk fråga. Det handlar om människor i vissa länder som släpper ut gaser som kommer att påverka förutsättningarna för liv och välfärd i andra.
I normala fall har vi inte rätt att ta andras hem och hus. Vilken rätt har vi då att agera så att miljontals människor under havets marsch mot land förlorar sina hem och möjligheter till försörjning?"
Christian Azar
Makten över klimatet
onsdag 16 september 2009
Vissa av dessa produkters historia vill vi inte veta, jag lovar er...
Flera av de produkter som hamnar i våra kroppar har vuxit mycket långt härifrån, alltför ofta är de besprutade med olika mer eller mindre giftiga kemiska preparat i flera omgångar under växtperioden och behandlat med något, mer eller mindre giftigt, ämne efter skörd, inför frakt osv. Människorna som brukar jorden, sprutar och skördar, packar det vi sedan skall äta kanske lever under miserabla förhållanden.
tisdag 15 september 2009
söndag 13 september 2009
Höst
fredag 11 september 2009
Naturens betydelse för vär hälsa
Tittar vi på de gamla sanatorierna var de ofta förlagda till en naturskön omgivning där patienterna kunde stärka sig och återhämta sin borna kraft när de väl blev så pass friska att de orkade gå ut. Innan dess kunde de titta ut genom fönstret på de fantastiska stora träden eller de vackra rabatterna med alla sina blommor.
Patienterna var delvis också med i trädgårdsarbetet eftersom man ansåg att det hade en terapeutisk verkan. De grönsaker man odlade var dessutom viktiga för sjukhusets ekonomi och användes i köket för att sedan hamna på mattallriken hos patienten. Redan 1865 skrev Olmstedt att naturen hade en förmåga att återställa människan från den vardagliga stressen…
1940 talet blev startskottet för ett nytt sätt att se på människan som varelse. Funktionalismen och den sociala ingenjörskonsten gjorde sitt intrång och en tekniskt rationell syn på människan tog snabbt över det som hade varit det förhärskande i många år tidigare. Det fick sina följder i hur städerna och hela infrastrukturen byggdes upp kring oss.
Det betydde bland annat att det inte längre var betydelsefullt att bygga sjukhusen i gröna lummiga områden, huvudsaken var att deras placering var effektiv och att funktionen var tekniskt rationell. Byggnaderna blev därför oftast stora med få om ens några möjligheter för patienten att uppleva grönska och natur. Höga hus med långa korridorer och hissar inbjöd inte till utevistelse. Man placerade istället byggnaderna ofta i centrum av städerna.
Runt sjukhusen fanns inte längre några gamla stora träd att söka lugn och harmoni ur. Inte heller någon utsikt över blommor eller annan färgprakt. Under lång tid var allting vitt och kliniskt runt patienten utan så mycket som en färgklick och ingen annan doft än medicin, rengöringsmedel och desinfektionsmedel kom in i patienternas näsor.
Trädgårdsarbetet som terapeutisk verksamhet ersattes med hobbyliknande verksamhet som att måla korgar och väva, m.m. för de som var tillräckligt friska för att vilja göra något annat än att ligga i sängen.
Denna infrastruktur som snabbt växte fram ur funktionalismens och effektivitetens tankar är helt förhärskande i dagens västerländska samhälle. Den föser in oss i en fålla som vi nu vet - med den forskning vi har att tillgå idag - att vi inte bör vara i, att vi inte mår bra av att leva i, men vet inte hur vi skall kunna ta oss ut ur den.
Vi är komplicerade varelser, människor, med mängder av komplicerade behov som inte alls har funnits med i tankarna när vi har byggt upp det samhälle vi har idag. Och som alltså ännu mindre blir tillfredsställda. Det vore fantastiskt om vi kunde använda den kunskap vi har kring naturens betydelse för vår hälsa idag så att vi kan sluta vara fångar i en funktionalistisk labyrint!
torsdag 10 september 2009
Citat
onsdag 9 september 2009
· Bifångsterna är ett stort problem.
· Fisketrycket är för stort för de egentliga resurser som finns.
· Lekbiomassan hos flera arter är för liten.
· Forskningen har för lite resurser. Vi vet för lite.
· Samverkan och förståelsen för problematiken inom EU är skrämmande låg.
· Politiken agerar inte tillräckligt kraftfullt.
· Det finns så gott som inga platser i havet där fisken får vara ifred.
Några lösningsförslag:
· Ta fram och använd selektiva redskap. Bedriv riktat fiske.
· Minska fisketrycket
· Åtgärda övergödning och miljögifterna
· Stoppa torskfisket temporärt på vissa platser
· Skapa skyddade områden, reservat i någon form
· Lokala/regionala förvaltningsplaner för kustzonerna tas fram i samverkan mellan fiskare, forskare, miljöorganisationer, politiker, m.fl. Ansvar för – förtroende att…
· Öka kommunikationen mellan olika parter så att förståelsen för problematiken breddas hos alla.
· Sätt upp tydliga, mätbara mål för hur havets resurser skall förvaltas. Ta fram åtgärdsplaner och gör kontinuerliga uppföljningar av resultaten.
· Havsforskningen måste få mer resurser.
tisdag 8 september 2009
måndag 7 september 2009
När jag som hel och ytterligt komplex människa blir reducerad till konsument blir jag förtvivlad. Det får mig att göra uppror inombords. Jag fixar det helt enkelt inte.
Detta tror jag är ett av de mest allvarliga misstag vi begår i dagens ekonomistiska samhälle. Vi är inte längre medborgare – medmänniskor – vi är konsumenter. Kunder. Det är ett oerhört övergrepp på oss alla.
Följderna, som jag ser det, blir att vi agerar som man förväntar sig av oss. Vi svarar an, eller om man hellre vill det, vi tar ansvar. För visst gör vi det! Vi tar vårt ansvar seriöst och tydligt, vi konsumerar som aldrig förr. Det är det budskapet vi får till oss dagligdags, ”Handla er ur krisen, vi måste konsumera”. Så det gör vi…
Det är för mig en total motsättning mellan att fortsatt kunna leva på denna, vår enda planet, och en fortsatt ökad tillväxt. Det funkar inte! Det är inte så att logiken haltar, den slår i taket helt enkelt. Det går inte. Resurserna är ändliga!!!! När den sista tigern är död finns tigern inte kvar längre. Den är borta.
Vi måste helt enkelt komma ur detta ekonomiska ekorrhjul som kallas tillväxt. Det leder oss över stupet. Resultatet av den förda ekonomiska politiken hittills är att vi i en accelererad takt går mot global uppvärmning med följder vi egentligen bara kan ana oss till idag.
I magasinet New Scientist visar respekterade brittiska forskare inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap att den vägen vi går på snart kommer att leda till träskmarker, kärr, gyttja och lera. Vi måste byta väg! Vi blir lurade helt enkelt.
Det absurda i vår situation, enligt Kate Soper, en brittisk filosof, illustreras av hur vår ekonomi profiterar på att sälja tillbaka till oss det vi gladeligen mist genom att vi arbetar för mycket; Fritids och turistcenter som säljer oss ”kvalitetstid” med barnen, cateringföretag som levererar ”hemlagad mat”, dejtingföretag som sörjer för våra relationer så att vi träffar just den som är den absolut rätta för oss, träningslokaler där vi betalar för att trampa på en motionscykel eftersom vi använder bilen för mycket osv, osv.
Ett argument tillväxtivrande ekonomer använder sig av är att vi måste lyfta folk ur fattigdomen. Enda vägen är ökad tillväxt, säger de. Andrew Simms argumenterar med räkneexempel där det blir tydligt – om man vill se det alltså – att om man skall få de allra fattigaste människorna upp till en intäkt på runt 3 dollar om dagen kräver det en biokapacitet av 15 planeter. Det har vi inte, eller har ni sett några fler planeter än den vi bebor?
Men det finns hopp, en möjlig metod är Green New Deal som lanserades i oktober förra året. Den uppmanar till kontroll av kapital och skattereformer för att stabilisera ekonomin och få fram kapital till en snabb och omfattande omställning till en långsiktigt hållbar politik. Den kommer att bidra till tusentals nya arbetstillfällen och samtidigt minska inkomstklyftorna mellan fattiga och rika.
På några få dagar använde USA och Storbritannien enorma summor i försöket att rädda det förlegade och tillväxtdrivna finanssystem vi har idag från total härdsmälta. Det finns medel alltså, vi kan om vi vill!
söndag 6 september 2009
Noam Chomsky
lördag 5 september 2009
Men vad döljer sig under ytan? Vad händer i vår hav under tiden som vi står på land och tittar på? Mycket, säger de som vet. Dessutom mycket som vi inte vill skall hända, om vi bara såg det.
Vi bor i ett län, Halland, där alla kommuner utom en gränsar till havet. Tillsammans med flera mycket duktiga människor genomförde vi ett projekt – i Naturskyddsföreningens regi – 2002 som hette Operation Livbåt. Vi anordnade seminarier på olika ställen utefter kusten från Lysekil i norr till Halmstad i söder. Inbjudna som föreläsare till seminarierna var forskare, fiskare, miljöorganisationer och politiker. Det var nog första gången dessa olika grupper träffades under de formerna.
Ambitionen var att lära oss mer och lära känna havet lite bättre. Och att få dessa parter att prata med varandra, lyssna på varandra och börja kommunicera. I publiken satt alla som så ville, och personligt inbjudna politiker. Det blev tydligt för mig att det allra första man måste göra när det gäller havsfrågor är att komma överens om sakernas tillstånd. Finns det någon fisk? Finns det inte någon fisk? Var finns fisken, vilka arter och vad beror det på? Osv.
Sedan kom Isabella Löwins bok Tyst Hav – en ögonöppnare för många hoppas och tror jag.
Den 9 september får vi i Sverige vår allra första marina nationalpark. Går det framåt med havsfrågorna? Mår ekosystemet havet bättre idag än för 7 år sedan? Det är berättigade frågor för här finns det mycket vi inte har en aning om.
Jag blir oroad när jag tänker hav. Det som inte syns finns inte, säger man ju. Det enda som i stort sett syns när det gäller havet är vågorna. Det som finns därunder ser vi inte. Hade det på land sett ut som det ser ut på havens botten efter bottentrålar exempelvis hade vi reagerat och agerat omedelbart. Det lovar jag!
Jag skulle vilja ha tillgång till bra filmer som visar på både det vackra och den oerhörda förstörelsen som sker i våra hav - vad finns inom området, vet ni? Visa för folk i olika sammanhang, väcka opinion, det är alldeles för Tyst kring våra hav...
Förprecis som när det gäller Dig eller mig så finns det så mycket att förundras över när man väl kommer under ytan…
fredag 4 september 2009
Låt oss räkna efter (siffrorna är redan lite föråldrade, men proportionerna är korrekta).
Det kostar ungefär 200 kronor att köra bil 10 mil. De tvåhundra kronorna måste man arbeta ihop. Medelinkomsten per timme efter skatt är 50 kronor. Det tar alltså 4 timmar att få ihop pengarna till bilkörningen.
Jamen, då tar det ju inte en timme att köra bil 10 mil utan 1+4 timmar, det vill säga 5 timmar!
Då är ju medelhastigheten 20 km/h (avståndet 10 mil, det vill säga 100 km under 5 timmar).
Då kan man faktiskt lika gärna cykla!”
Ur boken Tio tankar om tid av Bodil Jönsson, 2000
torsdag 3 september 2009
Människans beteende och agerande har stor inverkan på miljön. Vilka de ekologiska konsekvenserna blir av förbränning av fossila bränslen, utrotning av ett stort antal djurarter, skövlingen av regnskogar, förgiftning av vatten och land, vet vi inte idag. Forskning genomförs inom mängder av olika ämnesområden men eftersom naturen är oerhört komplex har vi svårt att exakt verifiera några sanningar. Tänk bara på växthuseffekten och alla diskussioner som omger den frågan.
De samband, den livets väv, som utgör hela vårt arv och det som lever och existerar på vår planet är fortfarande till stora delar outforskade och framförallt oförstådda av vetenskapen.
Men en sak kan vi med säkerhet fastställa och det är att vi påverkar.
Vi blir också påverkade. Vi blir påverkade av händelser, av olika intryck vi får dagligen och av hur andra människor mår. Det formar i stort hur vi mår själva.
Att sedan detta; hur vi mår själva, har stor betydelse för vårt beteende och vårt agerande är väl belagt genom mängder av olika studier som behandlar människans beteende.
Det är därför svälten i världen inte nebart är en mänsklig och personlig katastrof utan också är ett av de allra största miljöhot vi har!
I den del av världen jag lever i äter vi oss oftast mätta, andra saker har betydelse här. Jag är säker på att för att kunna bidra till att ”rädda världen” - ett uttryck jag ofta använder för att vara lite smått ironisk, men också för att det faktiskt är min drivkraft - så är vi tvungna att lära oss förstå människan. Lära oss förstå vad det är som gör att vi handlar som vi gör, när många av oss de facto vet att mycket av vårt agerande är destruktivt. Både gentemot den planet vi lever på, men också mot oss själva som art. En art bland många andra som skall, måste, samsas om de tillgångar som finns på jorden. De ändliga tillgångar som dessutom skall finnas kvar till framtida generationer.
Per Wickenberg och Bodil Jönsson, talar i sin bok ”På goda grunder” om känslan och hur viktig den är i sammanhangen att bry sig om och engagera sig. De menar att i den process som skapar kunnandet intar känslorna en viktig del. Som exempel visar de på att man mycket väl kan vara medveten om att kvicksilver i naturen skadar både fåglar och en själv, men samtidigt kan man, trots denna kunskap, krossa sin kvicksilvertermometer mot en sten.
”Det hjälper inte att veta att fåglar dör om man inte kan känna att de dör.”
Det är känslorna tillsammans med kunskapen som avgör vad som händer i ens medvetande och alltså i förlängningen hur man agerar i sitt liv. Och känslorna är de som ger upplevelser.
onsdag 2 september 2009
Demokrati, engagemang, mod
Jag har varit Miljöpartist långt innan Miljöpartiet fanns så valet av partitillhörighet var inte särskilt problematiskt. Dock var det problematiskt att våga välja att vara aktiv i ett politiskt parti. Intressant tycker jag, därför tänker jag diskutera runt just den frågan i mitt allra första inlägg på bloggen.
Demokrati är skört. Nästan som kristall, känns det som. Demokratin är avhängigt av att ett stort antal människor vågar engagera sig politiskt, arbeta gemensamt för någonting, längst fram eller en bit bak i leden, spelar ingen roll, men de måste våga sig dit.
Jag har engagerat mig för miljön och livet sedan barnsben, mer och mer aktivt ju äldre jag har blivit. Jag har läst geovetenskap och biologi på Chalmers universitet, därefter arbetade jag som en av de första Agenda 21 samordnarna i landet – i Hylte kommun. Därifrån blev jag aktiv i Naturskyddsföreningen i Hylte som sekreterare, därefter ordförande i länsförbundet Hallands Naturskyddsförening. Där drev jag en hel del havsfrågor, bland annat ett projekt som hette Operation Livbåt och ett som hette Stressad människa – Stressad jord. Jag blev invald i SNF riksstyrelse och var vice ordförande där ett kort tag innan jag valde att lämna det. Har suttit med i Miljöforum Hallands styrelse flera år. Jag är medlem i Greenpeace sedan många år, har varit medlem i Amnesty International och arbetat aktivt där, stödjer Läkare utan gränser, är tigerfadder hos WWF, har drivit eget företag där jag gjort en del rapporter bland annat medverkat i Våra ekologiska fotavtryck för just WWF.
Jag har alltså inte haft några problem att stå upp för planeten jorden, människan och allt annat liv och fortsatt överlevnad tillsammans i denna vår gemensamma värld, den enda plats vi har att leva på.
Jag har också i alla år varit en aktiv kämpe för djuren, eller kanske hellre för allt livs lika rätt till respektfullt och värdigt bemötande. Aldrig tvekat att ta en tydlig ställning för just detta.
Jag har som sagt haft mycket att engagera mig i och tog en behövlig rast från ”Rädda världen” uppdragen för några år, sedan kom tanken till mig: Om jag skulle ta och bli politiker nu, det har jag inte provat. Kanske kan jag göra något konstruktivt där och samtidigt lära mig hur den arenan fungerar."
Snabbt kom frågorna och tvekan inombords: Vågar jag verkligen det, vågar jag bli medlem i ett parti, vad skulle man säga på jobbet, vad kommer mina vänner att säga, tar de avstånd från mig, ställer det till problem. Tänk om jag inte håller med i allt som ”partiet” säger? Jag har ju hört så mycket om hur hårt ansatt man blir som politiker, både av sina egna men inte minst av media, Skulle jag fixa det, jag som är så blödig, osv?
Ja frågorna var många och jag vacklade till ett par gånger, därefter har jag funderat på anledningen till min reaktion. Jag har dryftat det vid olika tillfällen med flera kloka människor och alla säger i stort samma sak:
Demokratin är avhängig av att människor vågar och vill engagera sig. Att ta aktiv ställning och bli medlem i ett politiskt parti skrämmer många, ändå är det en nödvändighet om vi skall kunna behålla vår demokrati. Och det vill vi väl?
Vad är det som skrämmer?