Idag känns det viktigt att skriva om havet och det liv som existerar under ytan. Idag när vi får vår första marina nationalpark!

Det har hänt en del sedan jag drev dessa frågor, men inte tillräckligt mycket. Kanske inte så mycket alls egentligen... Ibland upplever jag det som att beslutsfattarna bara fenissar ytan, gjuter olja på vågorna eller hur man nu skall uttrycka det.

Här nedan är stora delar av den problembild som vi ställde upp för 7 år sedan. Det enda jag kan se är förändrat när jag läser detta är att vi nu har fått en marin nationalpark.

· Bifångsterna är ett stort problem.
· Fisketrycket är för stort för de egentliga resurser som finns.
· Lekbiomassan hos flera arter är för liten.
· Forskningen har för lite resurser. Vi vet för lite.
· Samverkan och förståelsen för problematiken inom EU är skrämmande låg.
· Politiken agerar inte tillräckligt kraftfullt.
· Det finns så gott som inga platser i havet där fisken får vara ifred.

Några lösningsförslag:
· Ta fram och använd selektiva redskap. Bedriv riktat fiske.
· Minska fisketrycket
· Åtgärda övergödning och miljögifterna
· Stoppa torskfisket temporärt på vissa platser
· Skapa skyddade områden, reservat i någon form
· Lokala/regionala förvaltningsplaner för kustzonerna tas fram i samverkan mellan fiskare, forskare, miljöorganisationer, politiker, m.fl. Ansvar för – förtroende att…
· Öka kommunikationen mellan olika parter så att förståelsen för problematiken breddas hos alla.
· Sätt upp tydliga, mätbara mål för hur havets resurser skall förvaltas. Ta fram åtgärdsplaner och gör kontinuerliga uppföljningar av resultaten.
· Havsforskningen måste få mer resurser.

Hur länge ska vi vänta, hur många år skall gå...