Nu hoppas jag att kommentarerna skall fungera. Jag har ändrat en del inställningar, alla jag kan hitta till... så fortsätter jag mina filosofiska diskussioner och hoppas ni kan hänga på.



Människans beteende och agerande har stor inverkan på miljön. Vilka de ekologiska konsekvenserna blir av förbränning av fossila bränslen, utrotning av ett stort antal djurarter, skövlingen av regnskogar, förgiftning av vatten och land, vet vi inte idag. Forskning genomförs inom mängder av olika ämnesområden men eftersom naturen är oerhört komplex har vi svårt att exakt verifiera några sanningar. Tänk bara på växthuseffekten och alla diskussioner som omger den frågan.



De samband, den livets väv, som utgör hela vårt arv och det som lever och existerar på vår planet är fortfarande till stora delar outforskade och framförallt oförstådda av vetenskapen.
Men en sak kan vi med säkerhet fastställa och det är att vi påverkar.

Vi blir också påverkade. Vi blir påverkade av händelser, av olika intryck vi får dagligen och av hur andra människor mår. Det formar i stort hur vi mår själva.



Att sedan detta; hur vi mår själva, har stor betydelse för vårt beteende och vårt agerande är väl belagt genom mängder av olika studier som behandlar människans beteende.



Det är därför svälten i världen inte nebart är en mänsklig och personlig katastrof utan också är ett av de allra största miljöhot vi har!


I den del av världen jag lever i äter vi oss oftast mätta, andra saker har betydelse här. Jag är säker på att för att kunna bidra till att ”rädda världen” - ett uttryck jag ofta använder för att vara lite smått ironisk, men också för att det faktiskt är min drivkraft - så är vi tvungna att lära oss förstå människan. Lära oss förstå vad det är som gör att vi handlar som vi gör, när många av oss de facto vet att mycket av vårt agerande är destruktivt. Både gentemot den planet vi lever på, men också mot oss själva som art. En art bland många andra som skall, måste, samsas om de tillgångar som finns på jorden. De ändliga tillgångar som dessutom skall finnas kvar till framtida generationer.

Per Wickenberg och Bodil Jönsson, talar i sin bok ”På goda grunder” om känslan och hur viktig den är i sammanhangen att bry sig om och engagera sig. De menar att i den process som skapar kunnandet intar känslorna en viktig del. Som exempel visar de på att man mycket väl kan vara medveten om att kvicksilver i naturen skadar både fåglar och en själv, men samtidigt kan man, trots denna kunskap, krossa sin kvicksilvertermometer mot en sten.

”Det hjälper inte att veta att fåglar dör om man inte kan känna att de dör.”

Det är känslorna tillsammans med kunskapen som avgör vad som händer i ens medvetande och alltså i förlängningen hur man agerar i sitt liv. Och känslorna är de som ger upplevelser.