Demokrati, engagemang, mod

Som ny i politiken måste man ha en blogg – säger de… Så då startar jag väl en då!

Jag har varit Miljöpartist långt innan Miljöpartiet fanns så valet av partitillhörighet var inte särskilt problematiskt. Dock var det problematiskt att våga välja att vara aktiv i ett politiskt parti. Intressant tycker jag, därför tänker jag diskutera runt just den frågan i mitt allra första inlägg på bloggen.

Demokrati är skört. Nästan som kristall, känns det som. Demokratin är avhängigt av att ett stort antal människor vågar engagera sig politiskt, arbeta gemensamt för någonting, längst fram eller en bit bak i leden, spelar ingen roll, men de måste våga sig dit.

Jag har engagerat mig för miljön och livet sedan barnsben, mer och mer aktivt ju äldre jag har blivit. Jag har läst geovetenskap och biologi på Chalmers universitet, därefter arbetade jag som en av de första Agenda 21 samordnarna i landet – i Hylte kommun. Därifrån blev jag aktiv i Naturskyddsföreningen i Hylte som sekreterare, därefter ordförande i länsförbundet Hallands Naturskyddsförening. Där drev jag en hel del havsfrågor, bland annat ett projekt som hette Operation Livbåt och ett som hette Stressad människa – Stressad jord. Jag blev invald i SNF riksstyrelse och var vice ordförande där ett kort tag innan jag valde att lämna det. Har suttit med i Miljöforum Hallands styrelse flera år. Jag är medlem i Greenpeace sedan många år, har varit medlem i Amnesty International och arbetat aktivt där, stödjer Läkare utan gränser, är tigerfadder hos WWF, har drivit eget företag där jag gjort en del rapporter bland annat medverkat i Våra ekologiska fotavtryck för just WWF.

Jag har alltså inte haft några problem att stå upp för planeten jorden, människan och allt annat liv och fortsatt överlevnad tillsammans i denna vår gemensamma värld, den enda plats vi har att leva på.

Jag har också i alla år varit en aktiv kämpe för djuren, eller kanske hellre för allt livs lika rätt till respektfullt och värdigt bemötande. Aldrig tvekat att ta en tydlig ställning för just detta.

Jag har som sagt haft mycket att engagera mig i och tog en behövlig rast från ”Rädda världen” uppdragen för några år, sedan kom tanken till mig: Om jag skulle ta och bli politiker nu, det har jag inte provat. Kanske kan jag göra något konstruktivt där och samtidigt lära mig hur den arenan fungerar."

Snabbt kom frågorna och tvekan inombords: Vågar jag verkligen det, vågar jag bli medlem i ett parti, vad skulle man säga på jobbet, vad kommer mina vänner att säga, tar de avstånd från mig, ställer det till problem. Tänk om jag inte håller med i allt som ”partiet” säger? Jag har ju hört så mycket om hur hårt ansatt man blir som politiker, både av sina egna men inte minst av media, Skulle jag fixa det, jag som är så blödig, osv?

Ja frågorna var många och jag vacklade till ett par gånger, därefter har jag funderat på anledningen till min reaktion. Jag har dryftat det vid olika tillfällen med flera kloka människor och alla säger i stort samma sak:

Demokratin är avhängig av att människor vågar och vill engagera sig. Att ta aktiv ställning och bli medlem i ett politiskt parti skrämmer många, ändå är det en nödvändighet om vi skall kunna behålla vår demokrati. Och det vill vi väl?

Vad är det som skrämmer?