Tio Tellus Bud

Så här i juletid har jag tagit mig friheten att skriva nya "Ten commitments for survival". På svenska kanske Tio Tellus Bud.
1. Du skall icke bidra till utsläpp av växthusgaser i sådan omfattning att det skadar dig själv, andra eller annat
2. Du skall icke använda sådant som bidrar till en uttunning av ozonlagret
3. Du skall icke inledas i frestelse till förändrad markanvändning utan att först ha genomfört en konsekvensbeskrivning
4. Du skall icke vara girig i din vattenanvändning
5. Du skall icke bidra till förlusten av biologisk mångfald
6. Du skall icke resa på sådant sätt att det bidrar till försurning av haven
7. Du skall icke giva en större giva än mottagaren kan hantera vid tillförsel av kväve och fosfor till land och hav
8. Du skall icke använda produkter som bidrar till spridning av aerosoler i atmosfären
9. Du skall icke medverka till att miljögifter tillverkas och används på planeten
10. Du skall tro på dig själv som på din nästa. Du kan förändra du också!

Ni som föredrar den vetenskapliga versionen så finns de 9 planetära gränserna på
http://www.stockholmresilience.org/planetary-boundaries

Skall 2009 vara det år då tillväxtbegreppet, som det har mätts och presenterats hittills, börjar falla sönder på riktigt?

I så fall är människan ett stort steg på väg in i en ljusnande framtid...

2009 lyckades äntligen ifrågasättandet av tillväxt, på det sättet vi mäter det idag, nå ut i media! "Tunga internationella nationalekonomer ifrågasatte om BNP är ett vettigt sätt att mäta tillväxt, kanske borde också miljön ha ett pris." Ja, kanske borde det som borgar för vår överlevnad på denna planet; naturen och miljön, också ha ett pris. Det kan väl låta vettigt, eller hur?

Eller kan vi hitta på något annat sätt att visa på värde än att mäta det i pris/pengar? Bara en undran... Friska, välmående nyfödda barn som lever vid tio års ålder enheter...Ren luft enheter...

Kan vi komma överens om detta först så kvarstår två minst lika viktiga frågor att lösas:
1. Vem som skall värdera de olika sakerna som ren luft, rent vatten osv. Skall allas vår store Gud Marknaden göra det? Eller skall de som inte har några pengar att handla saker för också värderas och få vara med och bidra med sin kunskap?

Skall alla folkgrupper i hela världen ha vetorätt eller bara de vanliga ”Ledarna” för landen, antingen de nu råkar vara diktaturer eller demokratiskt valda regeringar.

Skall de som kan mest om hur natur och miljö fungerar på riktigt få mer påverkan än människor som aldrig har satt sig in i dessa fundamentala frågor kring allas vår överlevnad.

Vem skall driva frågorna kring de olika värdena? Vem berättar för oss hur stort värde den indonesiska orangutangstammen har, den som finns kvar några år till i de spillror av regnskog som har överlevt skövlingarna där. Skall skogsfolken, de som lever på det som skogen ger, göra det eller skall de som kör ut timret ur skogarna göra det?

Kanske skall kinesiska företrädare driva frågan om hur stort värde den indiska tigerstammen har för dem. Nu eller om 100 år?

Eller skall Sveriges nuvarande regering vara den som driver frågan kring hur mycket en sjuk och icke arbetsför människa är värd?

Och så sist men faktisk lika viktigt;

2. Hur skall processen gå till? Skall man kanske våga sig på att anlita proffs på processhantering?

Klimatspelet - det nya dödsspelet

Visst är det oroande, det finns ju liksom ingen tid kvar känns det som. Och så oerhört trist om man tittar i backspegeln. Jag menar, hur många år har vi inte tjatat och ifrågasatt och påpekat, men ingen har lyssnat, inga förändringar, åtminstone inte tillräckliga. Inte förrän nu när det helt plötsligt har kommit in i vår egen trädgård.

Det är oerhört viktigt och avgörande vad vi små individer gör, vilka köp vi väljer att genomföra och vilka vi väljer att låta bli, vilka val vi gör i vardagen. Det är helt enkelt livsavgörande för framtiden!

Lika viktigt är det att det måste till ett flertal mycket obekväma politiska beslut NU.

Den vanliga människan, du och jag, har oerhört mycket makt när vi blir tillräckligt många och har lite tid på oss. Men vi kan inte fixa detta själva, de som bestämmer måste, för en gångs skull, våga gå före denna gången. Vara de ledare som de hela tiden påstår att de är.

För hur vi än vrider och vänder på oss är den största majoriteten av jordens befolkning mycket mer intresserade av andra frågor än just klimatfrågan; Mat för dagen till exempel. Och tyvärr brukar de som sitter i ledande ställning vara mer intresserade av sin egen personliga framtid, nästa val, olika personligt vinstgivande strategier, än av att fatta de allra bästa besluten för planeten och människan (och sig själv också - tro det eller ej) för framtidens barn. Så har det åtminstone visat sig vara flera, flera gånger om man tittar i backspegeln.

Vi är många som aktivt har kämpat i många, många år. Levt omtänksamt mot det som finns runt oss, miljömedvetet så gott det nu går i detta samhälle, ofta med en hel del uppoffringar till följd. Det är helt fantastiskt nu när vi blir fler, men vi får liksom inte glömma bort att det finns ett stort antal människor i andra länder som inte har möjligheten att fundera på denna fråga för de måste se till så att de överlever dagen, eller så att deras barn gör det, just nu. Då har man inte kapaciteten att tänka framåt. Då kan man inte fatta de där besluten om vad som kan tänkas vara bäst för oss alla och planetens framtid.

Det finns också mängder av vanliga människor på denna planetens yta som inte har förstått hela vidden av detta klimatspel vi alla är med och spelar. De har liksom inte fattat reglerna. Och när de väl har förstått de reglerna som gäller just nu har spelet gått in i ett annat skede, med helt andra regler…

Vi som bor i dessa välmående länder som vi faktiskt gör måste vara beredda att ta en så mycket större del av bördan. Var finns de politiker som vågar fatta de stentuffa beslut de måste fatta? Finns de idag?

För dagen känner jag mig inte särskilt optimistisk. Jag är dock oerhört nyfiken och slutar aldrig att hoppas. Jag slutar heller aldrig att göra det jag kan göra själv i det lilla och i det stora, för att det skall bli så litet avtryck som möjligt efter mig som enskild individ och det liv jag väljer att leva.

Och så hoppas jag av hela mitt hjärta att det finns tillräckligt många modiga politiker som har förstått hur klimatspelets regler ser ut idag, som gör sina mycket genomtänkta drag för att vara med och skapa ett så rättvist spel som möjligt, som förstår att denna gången är de sedlar som vi använder som valuta inte mer värda än monopolpengar. Helt andra värden än pengar står på spel. Världen står på spel! Framtiden för planeten ligger i potten.

Jag mår illa.
Har nyss tittat på Rapport nyheterna 19 30 och undrar vart världen är på väg. Alexander från Kosovo är ett apatiskt flyktingbarn. Hans familj, mamma, pappa, och lillebror är utvisade. De skall åka tillbaka till Kosovo och lämna sin apatiske son kvar här i Sverige. Alexander ligger dagarna i ände och tittar in i väggen och är okontaktbar. Så har ahn legat i tre års tid nu.
Vart är vi på väg när tre domare som tydligen är i total avsaknad av känslor, har så stor makt att de får lov att slå sönder en familj så totalt och slita en förtvivlad mor från sin sjuka son? Hur kan detta få lov att hända?

Det skall vara självklart att apatiska barn skall få lov att stanna i Sverige. Vad är det för land jag bor i numera? Jag vill inte leva i ett samhälle som grö så här! Jag vill inte vara en del av detta barabariska hanterande av människor i nöd. Jag kräver att hela familjen får stanna i Sverige och att de får reda på detta nu!

http://svtplay.se/v/1812314/smalandsnytt/familj_med_apatiskt_barn_splittras?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1812314/sb,k103340,1,f,-1

Vilken skicklighet!

Att debatten om utförsäkringen av sjuka människor i Sverige tog fart. Att regeringen tvingas backa ett steg.

Vilken fruktansvärd oskicklighet!

Att de som idag styr vårt land har en människosyn som är rent ut sagt skrämmande.

Fortfarande kommer tusentals individer i vårt före detta solidariska Sverige att utförsäkras vid nyår, nästa månadsskifte osv.

Regeringen måste backa flera steg till, slå in på en helt annan väg helt enkelt. Detta är skamligt, ovärdigt och alldeles fruktansvärt!

Ten and out...

Härom veckan var jag i Polen för att finnas med som lyssnare på ett tvådagarsseminarie om Hippoterapi och Dogoterapi. Alltså användning av häst och hund i rehabiliterings- och/eller habiliteringssyfte. Det var några mycket inspirerande och lärorika dagar.

I Polen är det nämligen så att där är det läkare och professorer som forskar kring frågan och tar hjälp av hästen och hunden vid behandlingar av olika tillstånd eller sjukdomar. Det finns ett antal centers på olika ställen i landet som tar emot barn och vuxna under olika långa perioder. Runt de som behandlas finns ett team av vårdare, sjukgymnaster, läkare, psykologer osv.

Det finns en hel del forskning gjord på området och vittnesmålen var många dessa dagar, på den verkan som djuren har på vårt mående. Det var underbara dagar med gästfria människor och mycket kunskap levererad.

I Sverige har vi väldigt mycket kvar att göra på detta område. Så fort de gröna terapierna möter den vita verkligheten här i vårt land så är det de gröna terapierna som drar det kortaste strået. Så har det varit hittills. Men jag tycker mig kunna skönja en vilja till förändring, en gnutta nyfikenhet som kommer i dagern ibland. Visst Socialstyrelsen är Socialstyrelsen, men det finns modiga läkare och modiga psykologer som vågar prova och med all den kunskap och dokumentation som finns borde man inte behöva vara speciellt modig för att göra det.

Det finns många som har behovet - och idag finns det till och med kriterier framtagna inom området för de behandlare som skall utföra terapin så nu känns det som att nu borde vi börja våga på allvar!

Jag hoppas få fortsätta arbeta för att få till ett fungerande samarbete och utbyte med både Polen och exempelvis Finland som även de har kommit mycket längre än oss i denna utveckling, och få saker och ting att börja hända på fler ställen i Sverige.

Jag lovar er, har man väl en gång närvarat, sett och känt det som händer när en funktionshindrad person, barn, ung eller äldre, möter hästen eller hunden så vet man att det sätter igång något som vi medmänniskor inte mäktar med att sätta igång. Visst behöver vi forska på VAD det är som händer, men ATT det händer något positivt det vet vi!

I min värld -

• får de gamla välja själva om de vill fortsätta leva tillsammans tills döden skiljer dem åt


• får alla ensamkommande flyktingbarn en trygg och kärleksfull framtid


• får alla vårdbehövande den vård de behöver och tillgång till den kompetens som krävs, även om de är kvinnor, äldre eller gömda flyktingar


• finns ingen kärnkraft


• finns det fullt av samägda kooperativ som producerar solenergi, vindenergi och annan förnyelsebar energi


• tvättar vi människor vårt vatten i olika renande miljöer innan vi släpper ut det i livmodern (havet) igen


• renar vi det avfall som skapas i olika processer innan det blir utsläpp till luft och mark så att atmosfären och haven blir renare för vart år som går


• har all ursprungsbefolkning rätt att leva som deras kultur påbjuder dem


• har alla människor lika stort värde och lika stora möjligheter att skapa sina liv, man eller kvinna, ung eller gammal


• räknas värdet av naturresurser och miljö- och naturnyttor in i alla kalkyler


• arbetar vi gemensamt för att utrota fattigdomen på jorden


• får alla uttrycka sina åsikter utan någon form av repressalier


• blir alla djur behandlade med respekt


• blir allt levande behandlat med respekt och får det livsrum som behövs för att leva ett fullvärdigt liv

Makten och härligheten

Lyssnar på radion idag och hör om flera av maktens män som tagit sig friheten att "roa" sig hämningslöst med unga flickor. Blir så olustig till mods och undrar hur många av dessa män det finns därute??? Jag funderar också över vilka drivkrafterna är hos männen som beter sig så totalt maktfullkomligt, hänsynslöst och rått mot andra människor. Vilka liv lever de annars? Varifrån kommer denna syn på kvinnan som någon som skall användas för att tillfredsställa ens egna behov? Och hur gör vi för att komma bort från den?

Detta har inget med sexualitet att göra över huvudtaget, det är enbart maktutövande. Kriminalkomissarien de intervjuade på radion var nog lika upprörd och frågande som jag, men hans recept på vad man kan göra åt det var att vi kvinnor skall se till och hjälpa våra döttrar att inte hamna i dessa sällskap, att inte besöka dessa chattsidor osv.

Jag säger: Nu är det på allvar dags för alla er rakryggade, fantastiska, kärleksfulla män att agera kraftfullt i männens egna led! Använd er makt att tydligt visa er avsky och avståndstagande från dessa handlingar. Diskutera bland er, man till man, vad som är okey och inte.

Jag vet att det finns en del inititaiv från rakryggade män som tydligt tar avstånd från denna typ av "lekar". Fler män måste våga tala om det med andra män, visa tydligt att det inte är okey. Nu! Vi måste hjälpas åt, detta kan inte ligga på kvinnorna att lösa, det är inte kvinnorna som är utövarna.

Funderar idag över det goda i livet...

Den goda mackan, den goda middagen, de goda vännerna, de härliga stunderna tillsammans med djuren, den goda relationen, den goda vitsen, det goda vinet...

Så mycket det finns i livet att glädjas över!

Så har vi...

Sorgen när någon man älskar dör, smaken av salta tårar, smärtan i lungorna när man andas, lukten av sjukdom, den skämda maten, krigens offer, sveket, våldtäkten...

Så mycket smärta det finns i livet.

Just i denna stund har jag viljan, orken och möjligheten att välja känslan över det goda i livet. Just NU! Jag gör det och är oerhört tacksam över att jag har den möjligheten. Min önskan är att dela den med allt levande.

En annan dag är en annan dag...

Personlig betraktelse över människans outtröttliga förmåga att lura sig själv - och andra...

I alla förhandlingar vägs många ord på guldvåg - så värdefulla är de.
I mitt dagliga arbete med att jobba för en grönare värld där medkänsla och empati för allt som lever på planeten och ett samhälle som är byggt för den sociala människans behov är ledord för mig -möter jag dagligen, överallt, missbrukare. Ordmissbrukare, ordtjuvar, ordförvrängare och ibland också rena lögnhalsar.

Vad innebär ordet "HÅLLBART" i munnen på Vattenfalls VD exempelvis. Jag är fullkomligt övertygad om att det inte innebär det som jag lägger i ordet.

Vad betyder "SAMVERKAN" för de många maktmännen i systemet? Återigen alldels säkert inte samma sak som det betyder för mig. Hur många gånger skall man säga ordet JÄMLIKHET utan att göra det?

Vi kan tycka vad vi vill om detta fenomen, det ändrar inte faktum. Ord är makt, och är man tillräckligt skrupelfri och fräck kan man använda vackra, värdefulla ord för egen vinning. Ibland kan man nog till och med göra det för att man inte förstår bättre.

Så vi får helt enkelt bli skickligare på ord, skickligare i retorik, skickligare i ordkriget som förs, skickligare än de människor som arbetar för egen vinning och egen makt och i sin framfart kör över andra och förbrukar mängder av ändliga resurser. Skickligare rätt och slätt.

Det är nog det snabbaste sättet att skapa en grönare, renare planet tror jag. Träna på retorik, öva på hållbara argument. Fortsätta syna det som ligger bakom orden hos andra, det uppsåt som finns, eller som min mycket gode vän och arbetskamrat säger : Vad är det de säger, EGENTLIGEN?

Och, om vi dessutom mäktar med att använda vår kompetens i sakfrågorna och vår nyvunna kunskap i retorik genom att argumentera ärligt och uppriktigt och säga det vi har att säga med ett leende på våra läppar, då kommer det att gå fortare att nå våra mål.

Sittande samlingsregering river det trygghetssystem som vi, invånare i Sverige byggt upp under många, många år och med hjälp av många, många händer. Reinfeldts regering håller just nu på att slå detta i spillror. Det ryker och osar ute i landet när den ena människan efter den andra kastas ut ur systemet och blir liggande i dammet. Ingen A-kassa, ingen ersättning från Försäkringskassan, inga pengar till mat och inga pengar till hyran.

Jag möter i min vardag inte bara enstaka utan fler och fler förkrossade människor vars liv idag är spillror. Som inte har någon egen värdighet kvar, omkulltacklade av en ordentlig smocka i magtrakten av det system som från början byggdes upp för att hjälpa oss tillgodose våra primära behov under de perioder i våra liv när vi inte har kraft att fixa det själva.

Ten and out!

Flera har varit sjukskrivna under lång tid för att de inte klarar av att arbeta. Inte för att de är lata och utnyttjar systemet utan för att de inte fixar att jobba en hel dag! Nu är de friska som nötkärnor - enligt Försäkringskassans nya regler. Föräkringskassan bestämmer alltså att de som tidigare var sjuka nu är friska och arbetsföra. Även när deras läkare intygar att de är lika sjuka som tidigare. Detta kallas arbetslinjen. Kan man inte arbeta har man inget värde.

Det här är inget nytt i historien. Jag vet att det funnits stora läger där det enda som gjorde att man hade ett värde var om man kunde arbeta, annars... Slaveriet byggde också på arbetslinjen, med den enda skillnad att var du slav fick du inte betalt, du fick leva, men inget betalt. Idag får du betalt om du kan arbeta. Ibland riktigt bra betalt och sänkta skatter till oss arbetsmyror. Hör du inte till den kategorin som klarar av att sköta ett arbete just nu, eller kanske aldrig, tja; Ten and out!

Jag är väldigt angelägen om att mina skattepengar används till att stötta dessa personer i sin vardag så att de får den tid de behöver för att friskna till och kunna leva ett liv som ger dem lite glädje och hopp i vardagen. Jag vet att många andra människor också är väldigt angelägna om att deras skattepengar används till att stötta de svagare i samhället. Människan är en social varelse och innerst inne vet vi att vi bör ta hand om varandra.

Jag tror inte att jag är odödlig och osårbar, jag vet att jag kan råka ut för de mest ofattbara ting som slår sönder det liv jag har byggt upp för mig. Jag vet att jag kan behöva hjälp i morgon. Och om jag behöver hjälp så vill jag vila i trygg förvissning om att det finns hjälp att få! Jag vill inte bli uträknad när jag ligger ner! Jag vill bli hjälpt upp från golvet!

Jag vet att vi kan, vi människor har enorma resurser av medmänsklighet och empati, ja ibland tror jag vi kan så mycket mer än vi själva förstår! Vi kan dela med oss av det vi har så att de som behöver det just nu också får en del av kakan. För mig har allt liv ett eget värde. Jag kräver inga bevis för det värdet. Ett liv är ett liv. Det är inte ett fjärdedels liv eller ett och ett halvt liv. Ett liv är ett liv.

Höj skatterna och forma system som hjälper oss att resa oss från golvet när vi har trillat! Ta ut domaren, jag vill inte höra TEN AND OUT!

Vardagliga små ting som påverkar helheten

Idag har vi varit inne i vår lilla by och handlat. Jag tog den yngste hunden med för att passa på att socialisera honom medan Staffan skötte handlandet. Jag tog mig sakta runt i Torup under ca 10 minuter. Under den korta tiden i denna lilla by möter jag 2 fordonsägare som svänger in, parkerar sin bil, öppnar förardörren och går ut, in i affären för att handla något – UTAN ATT STÄNGA AV MOTORN PÅ BILEN….

Undrar hur mycket utsläpp vi skulle kunna bli av med bara genom att alla vrider på nyckeln, stänger av motorn, när de går ut ur bilen. Samma enkla handling som att släcka ljuset när vi lämnar ett rum.

Jag ser detta så ofta. Lika ofta blir jag sugen på att gå fram och fråga dessa unga killar - hittills har det alltid varit unga killar som jag stött på – om de har hört talas om växthuseffekten, om klimatförändringarna. Men jag gör det inte. Jag gjorde det inte idag heller.

Jag skulle exempelvis ha kunnat ropa tillbaka den unge mannen när han var på väg in i affären ”Hallå, ursäkta mig, men du glömde stänga av motorn på din bil” och så slänga ett bländande leende mot honom.

Jag försöker tänka mig fortsättningen på det samtalet. Typ ”Det skall du väl ta och skita i kärring…” Eller ”Det vet jag väl, tror du jag är dum eller…” Eller ”Javisst, än sen då?” Men det är ju faktiskt inte sagt att bara för att han inte stänger av motorn på bilen när han inte använder den, att han för den skull är taskig och elak i munnen. Han kan ju vara riktigt trevlig.

Jag har en mycket god väninna som försöker lära mig hur jag skall hantera dessa situationer. De där små händelserna i vardagen när man upptäcker att man blir irriterad, förvånad, arg eller ledsen för att en annan människa inte tar sitt ansvar för allas vår överlevnad på denna planet, eller för allas vårt mående tillsammans utan helt egoistiskt bara tänker sitt, gör sitt.

Hon berättar ibland inspirerande och mycket roliga berättelser om hur hon lägger sig i vad andra gör på ett sätt som inte skapar konflikt, inte skapar aggression. Med många leenden, frågor och undringar - istället för anklaganden. Visst, ibland trillar säkerligen inte tioöringen ner och de hon konfronterar på sitt trevliga sätt förstår fortfarande ingenting. Men då har hon åtminstone försökt. En gång skall jag också prova. Det är möjligt att dessa människor gör det de gör eller låter bli att göra det som hade varit bäst för oss alla för att de inte vet bättre. Det kan vara så att inget av informationen om hur läget är med miljön och vad vi bör göra och inte göra har gått fram till dem.

Jag är inte ofelbar, absolut inte, jag gör bara så gott jag kan. Jag brukar också låta bli att moralisera över hur andra lever sina liv. De kan ha olika anledningar att agera som de gör, anledningar jag inte har en aning om och som jag inte har någon rätt att döma över.

Men ibland kan jag inte låta bli att undra:

Var går gränsen mellan att vara ”moraltant” och att ha civilkurage?

Special report: The facts about overconsumption - science-in-society - 15 October 2008 - New Scientist

Kolla dessa kurvor kring tillväxt, resursutnyttjandet och påverkan på planeten.

Utrotningen av arter, utarmningen av fiskeresurser, tapp av tropisk regnskog, pappersförbrukning, osv, allt går sida vid sida med den samlade BNP kurvan...

Vi människor är mästare på att förtränga verkligheten.
På 1970 talet var det inte många som lyssnade när forskarna varnade för global uppvärmning
På 1990 talet var det inte många som lyssnade när de varnade för utfiskning
Fler och fler höjer rösten och visar på motsättningen mellan en levande planet och den globala marknadens krav på ständig tillväxt. Hur lång tid skall det ta denna gång innan vi tvingas lyssna?

Läs artiklen och titta på grafen i bättre upplösning på New Scientist där grafen kommer från.

Special report: The facts about overconsumption - science-in-society - 15 October 2008 - New Scientist

Shared via AddThis

Gränsöverskridande möten och relationer

För flera år sedan öppnade vi vårt hem för - på den tiden kallades det - sommarbarn. Det var barn från någon stor stad som levde under jobbiga förhållanden och fick en möjlighet att komma ut på landet under några veckor varje sommar. Vi var också stödfamilj åt ungdomar som hade det jobbigt i sin hemmiljö, både åt barnen och föräldrarna.
Speciellt starkt intryck och avtryck hos mig gjorde en pojke som kom från stora Stockholm, första gången som 11-åring, sedan de två nästföljande somrarna också, hit till oss på landet. Vi kan kalla honom Richard. Richard levde tillsammans med sin mor i en av förorterna med dåligt rykte runt vår huvudstad. Mamman arbetade mycket, för att få ihop deras ekonomi, hade egna problem med olika tvångstankar som hon dock hanterade så väl att hon skötte sitt arbete. Richard hade varit sommarbarn i olika familjer, kortare och längre perioder, genom åren. Hans berättelser, som vi fick oss till livs sista året han kom till oss, var skrämmande att lyssna på. Oj vad våra barn – vår framtid – får utstå från oss vuxna, man tror inte det är sant, men det är det.
Richard hade verkligen glädje av våra hundar och hästar när han var här, det är så speciellt att se utsatta barn möta djuren. Något händer som vi vuxna inte har tillgång till. Det var säkert tack vare dem han ville komma tillbaka varje år, så länge han fick för de sociala myndigheterna. Hans syn på sin mamma var mycket tänkvärd. I ett samtal vi hade där vi pratade om hans mammas olika underliga tankar som kom och gick och ibland blev ett mycket starkt inslag i hans eget liv sade han till mig: Det mamma ser händer hos henne. Det är inte som hon hittar på. Det händer hos henne. Det måste du förstå. Även om inte vi kan se det, du och jag, så händer det hos henne.
Klokskap från en 12 åring. Så många barn får aldrig vara barn. Detta gör att många unga vuxna hamnar i kriser av olika slag som samhället sedan inte hanterar. Vad det beror på att vi oftast väljer att inte hantera detta är en historia för sig.

I Sverige finns en numera pensionerad präst som tillsammans med sin fru har boende för utsatta ungdomar. Hästar, hundar och katter finns på gården. Han använder hästen som den häpnadsväckande länk till kommunikation som hästen kan vara. Att lyssna på hans historier om hur ungdomar ”rest sig upp” och återgått till ett värdigt liv med hjälp av hans klokskap och hästen lämnar ingen oberörd, jag lovar.

I mötet med hästen möter man sig själv, man möter sin rädsla för det stora och kraftfulla, man möter sitt begär att få tämja och leda, man möter sin sorg i detta stora djurs oerhörda sköra och utlämnade situation tillsammans med oss, hästen blir ett instrument som slår an strängar i oss som vi inte ens visste att vi hade. Jag lovar, jag har sett det hos andra, jag har upplevt det själv. Du kan dela allt, den finns där, dömer aldrig och är tillräckligt stor för att vara ett stöd att gråta mot. När du så småningom lär dig att kommunicera med denna varelse, att få den att göra det du vill, eller allra helst, det ni tillsammans vill, växer du som människa och självförtroendet hamnar på rätt plats igen. Bara ett exempel: I Skellefteå har de på psykiatriska kliniken köpt in egna hästar som de använder i arbetet med sina klienter.

För inte alltför länge sedan hade vi besök av en ung tjej som inte mådde särskilt bra. Hon hade olika diagnoser, satta av vanliga läkare och psykologer. Hon hade alltså mått dåligt ganska länge och var överhuvudtaget inte i kontakt med sina känslor. Inte gråtit på flera år och hennes vrede var stooor. Vi behöver inte veta hennes bakgrund, men visst fanns det fog för hennes dåliga mående, inte tu tal om den saken.
Efter en stund frågade hon om hon fick gå ut till hästen som gick i hagen. Hon hade aldrig hållit på med hästar och var lite rädd för de stora djuren. Vår häst var en fantastisk varelse, jag hade fullt förtroende för honom… ”Visst sa jag, gå du, jag skall bara gå på toaletten, kommer om en stund.”
Jag skulle inte alls gå på toaletten, min avsikt var att de skulle sköta detta möte själva, jag visste att det var det bästa i just detta nu. Jag stod och tittade på deras möte i fönstret utan att hon visste om det. Först blev hon stående kvar utanför hagen. Efter en stund vågade hon gå in i hagen och ställde sig och strök över hans varma hals, hon gick närmare och närmare. Jag stod där och studerade förloppet, hur hästen välkomnade henne och efter ca 10 minuter stod hon med sitt huvud begravt i hästens hals och storgrät.
Fråga mig inte vad som händer, men ofta händer just detta, knutar löses upp, saker kommer ut, sätts igång. Idag har hon ett halvtidsjobb – naturligtvis med djur - och börjar återkomma till ett anständigt liv igen.

I min dröm får alla som behöver det och som vill, möta hästen eller hunden, tillsammans med kloka, empatiska vuxna som kan ta hand om det som kommer upp till ytan i mötet med djuren.
Fler måste få möjligheten till gränsöverskridande möten och relationer med andra arter än oss själva och vi måste hjälpas åt att skapa den möjligheten.

Jag har en dröm...ålderns höst

För ett antal år sedan arbetade jag på ett ålderdomshem. Ja, jag vet att det inte heter ålderdomshem idag, det heter äldreboende, men jag föredrar ordet ålderdomshem. I det ordet finns inneboende värden som jag uppskattar; Hem, någonstans där man känner sig hemma, tryggt, ombonat, där jag trivs. Att få bo på ett sådant ställe när man når ålderdomen skulle jag uppskatta.
Äldreboende ger mig helt andra associationer. Ett boende för någon som är äldre, punkt. Helt utan värdeladdning. Litegrand känns det som att det är den resan som omvårdnaden om de som till stora delar har byggt upp vårt välstånd har gjort. Från hem till förvaring. Det finns andra möjligheter.

Nåväl, jag arbetade som sagt på ett ålderdomshem. Det var ett gammalt hus med ett 15-tal rum beläget ute på landet. Runt huset fanns en trädgård där vi odlade grönsaker och det växte vinbär, andra bär och fruktträd. Vi grävde land, sådde, rensade, skördade och använde det i köket som marken runtom huset bidrog med – tillsammans med de äldre som ville och orkade.
Vi hade 10 rum som alltid var belagda, två våningar med fem rum på var våning och ja, det fanns trappor och ingen hiss till övervåningen. Det löste vi helt enkelt så att de som var piggast och ansåg sig vilja bo på övervåningen fick göra det. De som inte klarade trappan fick bo på nedervåningen.

Det fanns ett tv-rum, ett väv- och syrum, en matsal där alla åt tillsammans och så köket. Här lagades all mat som åts i huset inför varje måltid, bakades allt vetebröd, alla kakor och mycket av det matbröd som gick åt. Här syltade och saftade man också skörden.

Till sist hade vi en tvättstuga och ett mangel- och strykrum där all tvätt som uppkom hanterades. Det var alltså ett hem i sakens rätta bemärkelse. Allt sköttes på plats av personal som såg en stor glädje och tillfredsställelse i att laga mat från grunden, baka, sylta, safta, tvätta, mangla osv tillsammans med de äldre som ville och orkade.

Ålderdomshemmet var utdömt av Miljö och Hälsa redan när jag började arbeta där. Jag jobbade där ett par - tre års tid och vi fick dispens varje år, men något år efter att jag slutat lades det ner.

Sedan dess har jag närt en dröm…
Jag vill bygga/köpa ett enplanshus med 15 rum, 5 av rummen så stora att två personer kan bo tillsammans. Där skall finnas ett stort kök med bakbänkar, spisar, stort skafferi av gammaldags typ som man går in i och där det alltid är svalt. Detta hus skall ligga tillsammans med två andra liknande hus med en stor trädgård för odling av egna grönsaker och rotfrukter, bär och fruktträd. Där skall också finnas ett hönshus där man hämtade sina egna ägg OCH blev av med de resterna från måltiderna som man inte komposterade…

Från trädgården går jag – med rullator (asfalterad gångväg alltså) – in i en lövskog och går en runda på ett par km i denna lövskog. Efter en liten stund kommer jag fram till en damm med näckrosor där änder och svanar simmar runt. Jag slår mig ned på bänken och sitter och tittar över vattenspegeln, samlar mina tankar och slappnar av.

I mitt ”hem” får de gamla hjälpa till i köket med matlagningen – om de så vill. Baka en kaka till eftermiddagskaffet om de känner för det. De som vill ta hand om och mata hönorna får göra det. Vill man plocka vinbär eller klippa buskar och träd går det också bra, de årstider det skall göras osv .

De två hundarna som också bor på hemmet ligger vid någons fötter eller sitter vid sidan om en rullstol och blir klappad och kelad med, ger en slick på en hand i förbigående när någon av de gamla går förbi. Husets katt ligger i olika knän under dagen, spinnande och välmående och skapar välmående hos de äldre.

Här bor tre äldre par som valde att flytta hit eftersom här fick de sluta sina dagar tillsammans. Här bor också två äldre herrar som levt sina liv som ungkarlar, endast tillsammans med sin katt och sin hund, som valde att flytta hit för att de fick ta med sig sina husdjur och få hjälp att ta hand om dem.

Resten av de boende är damer, några oerhört duktiga på att baka, en uppgift som skänkt dem stor glädje och tillfredsställelse genom livet och som de fortsätter att utöva här. Några tycker hemskt mycket om att dansa och sjunga, vilket de gör tillsammans med likasinnade här. En älskar klassisk musik och har tagit med sig sin musikanläggning och all sin musik hit och spelar för sig själv och andra som vill lyssna. Så har vi den gamla damen som tidigare var aktiv miljökämpe och blev politiker på äldre da´r. Hon sköter komposten, ser till så att pappersåtervinningen fungerar, håller sig ajour med de tekniska landvinningar som görs för att förbättra miljön och känner att hon äntligen hittat hem!

Husets uppgift: Lättillgängligt med tillräckliga ytor, utan trappor. Byggt som passivhus, nästan ingen uppvärmningsenergi åtgår. Kretsloppstänk i hanterandet av allt avfall, solceller på taket som värmer vattnet som går åt.

Trädgårdens uppgift: Tillgodose de boende med delar av årets grönsaker, rotfrukter, bär och frukt.

Skogens och den lilla sjöns uppgifter: Få oss att koppla av, andas fritt, njuta av färger och årstidernas skiftningar, motion och frisk luft.

Hundarna och katternas uppgifter: Få de boende att känna sig behövda, älskade betydelsefulla, fylla dagarna med skratt och glädje, värme, närhet, sänka blodtrycket, hjälpa till att skapa oxytocin i kropparna på oss, vara orsaken till att vi nästan inte behöver någon medicinering alls i detta hem.

De äldres uppgift: Att åldras med värdighet, känna sig behövd, få glädje av sina kunskaper man tillskansat sig under livet, få möjlighet att ge och ta emot närhet, värme och kärlek, få leva sina liv tillsammans med de man älskar ända in i slutet, bli behandlad som en människa som levt nästan ett helt liv.

Personalens uppgift: Finnas där alltid, tillräckligt många så att de behov som finns hos de äldre blir tillgodosedda, styra upp och organisera, hitta på trevligheter för de som behöver hjälp med det, städa , laga mat , tvätta , hjälpa de äldre med det de behöver hjälp med, ta hand om husdjuren , odla , skörda , rensa , gå ut och gå med dem som inte kan själva minst en gång om dagen om de äldre vill det.

Där vill jag bo när jag går in i ålderdomen…

"Lyssnar man riktigt noga kan man höra gudarna skratta"

Maten skapar också historia...

Visste du att – eftersom jordbrukets expansion är den allra viktigaste orsaken till avskogningen världen över - så står produktionen av vår mat för runt 30 % av människans utsläpp av växthusgaser. Köttproduktionen har en särställning inom detta område. Här har vi mycket att göra!

Om vi äter vår söndagsbiff bestående av billigt nötkött från Brasilien betyder det - i de allra flesta fall -att vi aktivt bidrar till att förvandla tropisk regnskog till gräsbevuxna ängar där enorma flockar av betande nöt äter sig feta för att sedan, som kött, exporteras till bland annat Sverige och säljas billigt här. I det fallet bidrar vi inte enbart direkt till ödeläggelse av regnskog och en utbredning av den biologiska enfalden, vi bidrar också mycket effektivt till att spä på våra växthusgaser i vår gemensamma atmosfär.
Hade vi valt att köpa svenskt nötkött hade vårt negativa bidrag inte alls varit lika stort. Hade vi valt bort köttet helt hade vi kanske till och med kunnat säga att vi är en del av lösningen istället för problemet. Jag förstår faktiskt inte varför man som boende i Sverige köper kött importerat från Brasilien. Jag kanske är ointelligent men jag förstår det inte. Nog vet väll alla att någon alltid måste betala? Om inte vi gör det får naturen, miljön eller djuren göra det. Frågan är vem som har bäst råd?

Jag vet inte om vi blir för trötta av att ta in all information som finns att tillgå men faktum kvarstår att valet är oerhört mycket vårt eget.
Det finns mängder av intressant forskning genomförd kring hur stor mängd växthusgaser just mitt levnadssätt bidrar till i allas vår gemensamma atmosfär. Vi är rika nog att aktivt kunna välja ett annat sätt att leva, våra basala behov är tillgodsedda. Många andra människor har inte en sportslig chans att ens tänka på detta, ännu mindre ta del av en massa forskning som genomförs, de har alldeles nog med att överleva för dagen.
Vi kan låta bilen stå och cykla till jobbet i många fall, vi kan låta bli att köpa det billigaste köttet från långtbortistan vi får oftast över till hyran ändå, vi kan låta bli att köpa de där onödiga sakerna som vi ändå inte har någon användning för, vi kan använda våra matrester vid nästa måltid istället för att slänga de, vi kan välja att äta enbart vegetariskt fyra gånger i veckan, osv.
Kom igen nu, detta är allvar! Här hjälper det inte att sjunga “We shall overcome”. Nu är det förändring som krävs. Detta är på riktigt!!!
Och, kom ihåg, vartenda litet steg i rätt riktning är i alla fall ett steg i rätt riktning! Så gör det du kan idag! Bli en del av lösningen, för den finns fortfarande, tro det eller ej!

Klimatfrågan

"Det är egentligen fel att betrakta
klimatfrågan som enbart en miljöfråga.
Det är en social, ekonomisk och säkerhetspolitisk fråga. Det handlar om människor i vissa länder som släpper ut gaser som kommer att påverka förutsättningarna för liv och välfärd i andra.
I normala fall har vi inte rätt att ta andras hem och hus. Vilken rätt har vi då att agera så att miljontals människor under havets marsch mot land förlorar sina hem och möjligheter till försörjning?"

Christian Azar

Makten över klimatet

Allt vi äter har en historia. När vi sätter tänderna i ett äpple eller en banan, eller smuttar på en kopp thé, inmundigar vi också historien produkten är buren av.
Vissa av dessa produkters historia vill vi inte veta, jag lovar er...

Andra produkters historia tar vi gärna del av. De kan innehålla spännande resor, möten med speciella människor, växt i god jordmån, osv.
Flera av de produkter som hamnar i våra kroppar har vuxit mycket långt härifrån, alltför ofta är de besprutade med olika mer eller mindre giftiga kemiska preparat i flera omgångar under växtperioden och behandlat med något, mer eller mindre giftigt, ämne efter skörd, inför frakt osv. Människorna som brukar jorden, sprutar och skördar, packar det vi sedan skall äta kanske lever under miserabla förhållanden.

Tänk om vi kunde ta del av fruktens historia innan vi delar den med tänderna… Hade vi ätit den då?

Vi är vad vi äter. Gamla celler byts ut av nya celler. Det vi stoppar i munnen blir så småningom celler i våra kroppar. De skall bära oss, hjälpa oss att tänka, att arbeta, att älska...

Jag är säker på att om vi väljer närproducerat när vi handlar i affären, gör vi både oss själva och hela planeten en god gärning. Väljer vi dessutom närproducerat, ekologiskt och minskar ätandet av köttprodukter betydligt kan vi både äta och sova med gott samvete, i trygg förvissning om att vi är en del av lösningen istället för en del av problemet. Både när det handlar om vårt eget mående, vår egen cellproduktion, planetens fortlevnad och minsta möjliga klimatpåverkan.

Vi har en oerhört stor makt att förändra! Börja nu!

Så kommer då ett inlägg från Alnarp som handlar om det jag skrev i min blogg häromdagen. Måste bara klippa in det hela. Naturens läkande och helande kraft på oss människor är mycket stor, vetenskapen bevisar, dags för en genomgripande förändring inom sjukvården kanske?

Dagens sjukvård har försummat naturens läkande inverkan på människan, anser forskare på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Forskning vid SLU visar att daglig vistelse i skog med lövträd minskar psykisk ohälsa och stress.

- Vi har kunnat visa att ju längre tid man spenderar i lövskog, desto mindre stress upplever man, säger Matilda Annerstedt som är forskare vid SLU i Alnarp. Matilda Annerstedt är distriktsläkaren som kände sig frustrerad av att möta så många patienter som var sjuka av stress, men där det var uppenbart att medicin eller sjukskrivning inte var botemedlet. I stället sadlade hon om och blev forskare för att söka efter sambanden mellan hälsa och skog.

- Det är klarlagt att naturen har en lugnande inverkan, säger Matilda Annerstedt. Vi kan idag stapla studier som visar att pulsen sjunker och halterna av stresshormonet cortisol minskar när man kommer ut i skogen. Det finns klassiska experiment som visar att utsikt mot skog påskyndar läkningen efter operationer, att närhet till natur kan minska brottsligheten i ett bostadsområde och att konditionsträning ger bättre resultat i naturen än på ett gym.

De nya rönen presenteras i dagarna vid Skogskonferensen i Alnarp.

Höst

Höst.
Löven släpper från träden och regnet står som spön i
backen och piskar,
tillsammans med vinden,
rent,
rent från det gamla.

Tänk att få vara ett träd.

Naturens betydelse för vär hälsa

Naturens betydelse för människors mående och hälsa är en kunskap med sin historia långt bak i tiden. Redan de medeltida klostren kände till och använde sig av denna kunskap. Tar vi del av den gamla läkekonsten under 17-1800 talet ser vi att den förespråkade ljus, luft och grönska som viktiga mediciner i tillfrisknandet. Självklart byggdes också därför sjukhusen i natursköna omgivningar och man anlade vackra parker runt sjukhusen.

Tittar vi på de gamla sanatorierna var de ofta förlagda till en naturskön omgivning där patienterna kunde stärka sig och återhämta sin borna kraft när de väl blev så pass friska att de orkade gå ut. Innan dess kunde de titta ut genom fönstret på de fantastiska stora träden eller de vackra rabatterna med alla sina blommor.

Patienterna var delvis också med i trädgårdsarbetet eftersom man ansåg att det hade en terapeutisk verkan. De grönsaker man odlade var dessutom viktiga för sjukhusets ekonomi och användes i köket för att sedan hamna på mattallriken hos patienten. Redan 1865 skrev Olmstedt att naturen hade en förmåga att återställa människan från den vardagliga stressen…

1940 talet blev startskottet för ett nytt sätt att se på människan som varelse. Funktionalismen och den sociala ingenjörskonsten gjorde sitt intrång och en tekniskt rationell syn på människan tog snabbt över det som hade varit det förhärskande i många år tidigare. Det fick sina följder i hur städerna och hela infrastrukturen byggdes upp kring oss.

Det betydde bland annat att det inte längre var betydelsefullt att bygga sjukhusen i gröna lummiga områden, huvudsaken var att deras placering var effektiv och att funktionen var tekniskt rationell. Byggnaderna blev därför oftast stora med få om ens några möjligheter för patienten att uppleva grönska och natur. Höga hus med långa korridorer och hissar inbjöd inte till utevistelse. Man placerade istället byggnaderna ofta i centrum av städerna.

Runt sjukhusen fanns inte längre några gamla stora träd att söka lugn och harmoni ur. Inte heller någon utsikt över blommor eller annan färgprakt. Under lång tid var allting vitt och kliniskt runt patienten utan så mycket som en färgklick och ingen annan doft än medicin, rengöringsmedel och desinfektionsmedel kom in i patienternas näsor.

Trädgårdsarbetet som terapeutisk verksamhet ersattes med hobbyliknande verksamhet som att måla korgar och väva, m.m. för de som var tillräckligt friska för att vilja göra något annat än att ligga i sängen.

Denna infrastruktur som snabbt växte fram ur funktionalismens och effektivitetens tankar är helt förhärskande i dagens västerländska samhälle. Den föser in oss i en fålla som vi nu vet - med den forskning vi har att tillgå idag - att vi inte bör vara i, att vi inte mår bra av att leva i, men vet inte hur vi skall kunna ta oss ut ur den.

Vi är komplicerade varelser, människor, med mängder av komplicerade behov som inte alls har funnits med i tankarna när vi har byggt upp det samhälle vi har idag. Och som alltså ännu mindre blir tillfredsställda. Det vore fantastiskt om vi kunde använda den kunskap vi har kring naturens betydelse för vår hälsa idag så att vi kan sluta vara fångar i en funktionalistisk labyrint!

Citat

"Att hjälpa fattiga med att ta sig upp ur fattigdomen är inte en fråga om att vara moraliskt överlägsen, att ha medlidande, vara storsint eller heroisk. Det är helt enkelt en fråga om att vi måste sluta vara idioter."

Tor Nörretranders

Idag känns det viktigt att skriva om havet och det liv som existerar under ytan. Idag när vi får vår första marina nationalpark!

Det har hänt en del sedan jag drev dessa frågor, men inte tillräckligt mycket. Kanske inte så mycket alls egentligen... Ibland upplever jag det som att beslutsfattarna bara fenissar ytan, gjuter olja på vågorna eller hur man nu skall uttrycka det.

Här nedan är stora delar av den problembild som vi ställde upp för 7 år sedan. Det enda jag kan se är förändrat när jag läser detta är att vi nu har fått en marin nationalpark.

· Bifångsterna är ett stort problem.
· Fisketrycket är för stort för de egentliga resurser som finns.
· Lekbiomassan hos flera arter är för liten.
· Forskningen har för lite resurser. Vi vet för lite.
· Samverkan och förståelsen för problematiken inom EU är skrämmande låg.
· Politiken agerar inte tillräckligt kraftfullt.
· Det finns så gott som inga platser i havet där fisken får vara ifred.

Några lösningsförslag:
· Ta fram och använd selektiva redskap. Bedriv riktat fiske.
· Minska fisketrycket
· Åtgärda övergödning och miljögifterna
· Stoppa torskfisket temporärt på vissa platser
· Skapa skyddade områden, reservat i någon form
· Lokala/regionala förvaltningsplaner för kustzonerna tas fram i samverkan mellan fiskare, forskare, miljöorganisationer, politiker, m.fl. Ansvar för – förtroende att…
· Öka kommunikationen mellan olika parter så att förståelsen för problematiken breddas hos alla.
· Sätt upp tydliga, mätbara mål för hur havets resurser skall förvaltas. Ta fram åtgärdsplaner och gör kontinuerliga uppföljningar av resultaten.
· Havsforskningen måste få mer resurser.

Hur länge ska vi vänta, hur många år skall gå...

"Att lära är att komma underfund med vad du redan vet

Att handla är att bevisa att du vet det

Att undervisa är att påminna andra att de vet det lika bra som du själv"

Richard Bach

Eko – logi – nomi – eko
När jag som hel och ytterligt komplex människa blir reducerad till konsument blir jag förtvivlad. Det får mig att göra uppror inombords. Jag fixar det helt enkelt inte.
Detta tror jag är ett av de mest allvarliga misstag vi begår i dagens ekonomistiska samhälle. Vi är inte längre medborgare – medmänniskor – vi är konsumenter. Kunder. Det är ett oerhört övergrepp på oss alla.
Följderna, som jag ser det, blir att vi agerar som man förväntar sig av oss. Vi svarar an, eller om man hellre vill det, vi tar ansvar. För visst gör vi det! Vi tar vårt ansvar seriöst och tydligt, vi konsumerar som aldrig förr. Det är det budskapet vi får till oss dagligdags, ”Handla er ur krisen, vi måste konsumera”. Så det gör vi…
Det är för mig en total motsättning mellan att fortsatt kunna leva på denna, vår enda planet, och en fortsatt ökad tillväxt. Det funkar inte! Det är inte så att logiken haltar, den slår i taket helt enkelt. Det går inte. Resurserna är ändliga!!!! När den sista tigern är död finns tigern inte kvar längre. Den är borta.
Vi måste helt enkelt komma ur detta ekonomiska ekorrhjul som kallas tillväxt. Det leder oss över stupet. Resultatet av den förda ekonomiska politiken hittills är att vi i en accelererad takt går mot global uppvärmning med följder vi egentligen bara kan ana oss till idag.
I magasinet New Scientist visar respekterade brittiska forskare inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap att den vägen vi går på snart kommer att leda till träskmarker, kärr, gyttja och lera. Vi måste byta väg! Vi blir lurade helt enkelt.
Det absurda i vår situation, enligt Kate Soper, en brittisk filosof, illustreras av hur vår ekonomi profiterar på att sälja tillbaka till oss det vi gladeligen mist genom att vi arbetar för mycket; Fritids och turistcenter som säljer oss ”kvalitetstid” med barnen, cateringföretag som levererar ”hemlagad mat”, dejtingföretag som sörjer för våra relationer så att vi träffar just den som är den absolut rätta för oss, träningslokaler där vi betalar för att trampa på en motionscykel eftersom vi använder bilen för mycket osv, osv.
Ett argument tillväxtivrande ekonomer använder sig av är att vi måste lyfta folk ur fattigdomen. Enda vägen är ökad tillväxt, säger de. Andrew Simms argumenterar med räkneexempel där det blir tydligt – om man vill se det alltså – att om man skall få de allra fattigaste människorna upp till en intäkt på runt 3 dollar om dagen kräver det en biokapacitet av 15 planeter. Det har vi inte, eller har ni sett några fler planeter än den vi bebor?
Men det finns hopp, en möjlig metod är Green New Deal som lanserades i oktober förra året. Den uppmanar till kontroll av kapital och skattereformer för att stabilisera ekonomin och få fram kapital till en snabb och omfattande omställning till en långsiktigt hållbar politik. Den kommer att bidra till tusentals nya arbetstillfällen och samtidigt minska inkomstklyftorna mellan fattiga och rika.
På några få dagar använde USA och Storbritannien enorma summor i försöket att rädda det förlegade och tillväxtdrivna finanssystem vi har idag från total härdsmälta. Det finns medel alltså, vi kan om vi vill!

"En ärlig övertygelse kan åstadkomma en hel del även om den ofta medför våldsamma personliga kostnader. Om den kan hållas vid liv blir det möjligt att på ett seriöst sätt ta itu med det moderna samhällets grundläggande problem varav ett av de största är hotet om utplåning av hela jordklotet."

Noam Chomsky

Ibland går jag upp tidigt på morgonen, vid tre-fyratiden, och åker ner till havet. Det finns nästan aldrig någon annan människa där då och oändligheten blir påtaglig. Litenheten tränger sig på och lugnet infinner sig. Havet har en förmåga att skölja in i en. Det rensar och sköljer bort och ut allt så man blir helt tom. Vatten är fantastiskt. Skogen på sitt sätt. Där kan man tänka och ofta komma till rätta med saker och ting. Vid vattnet blir man bara tom, vilket jag brukar behöva när kaoset tränger sig på och in.

Men vad döljer sig under ytan? Vad händer i vår hav under tiden som vi står på land och tittar på? Mycket, säger de som vet. Dessutom mycket som vi inte vill skall hända, om vi bara såg det.

Vi bor i ett län, Halland, där alla kommuner utom en gränsar till havet. Tillsammans med flera mycket duktiga människor genomförde vi ett projekt – i Naturskyddsföreningens regi – 2002 som hette Operation Livbåt. Vi anordnade seminarier på olika ställen utefter kusten från Lysekil i norr till Halmstad i söder. Inbjudna som föreläsare till seminarierna var forskare, fiskare, miljöorganisationer och politiker. Det var nog första gången dessa olika grupper träffades under de formerna.

Ambitionen var att lära oss mer och lära känna havet lite bättre. Och att få dessa parter att prata med varandra, lyssna på varandra och börja kommunicera. I publiken satt alla som så ville, och personligt inbjudna politiker. Det blev tydligt för mig att det allra första man måste göra när det gäller havsfrågor är att komma överens om sakernas tillstånd. Finns det någon fisk? Finns det inte någon fisk? Var finns fisken, vilka arter och vad beror det på? Osv.

Sedan kom Isabella Löwins bok Tyst Hav – en ögonöppnare för många hoppas och tror jag.

Den 9 september får vi i Sverige vår allra första marina nationalpark. Går det framåt med havsfrågorna? Mår ekosystemet havet bättre idag än för 7 år sedan? Det är berättigade frågor för här finns det mycket vi inte har en aning om.

Jag blir oroad när jag tänker hav. Det som inte syns finns inte, säger man ju. Det enda som i stort sett syns när det gäller havet är vågorna. Det som finns därunder ser vi inte. Hade det på land sett ut som det ser ut på havens botten efter bottentrålar exempelvis hade vi reagerat och agerat omedelbart. Det lovar jag!

Jag skulle vilja ha tillgång till bra filmer som visar på både det vackra och den oerhörda förstörelsen som sker i våra hav - vad finns inom området, vet ni? Visa för folk i olika sammanhang, väcka opinion, det är alldeles för Tyst kring våra hav...

Förprecis som när det gäller Dig eller mig så finns det så mycket att förundras över när man väl kommer under ytan…

”Antag att du har fem mil till arbetet, så att du kör bil tio mil om dagen. Det gör du kanske på ungefär en timme. Men tar det verkligen en timme att köra 10 mil?

Låt oss räkna efter (siffrorna är redan lite föråldrade, men proportionerna är korrekta).

Det kostar ungefär 200 kronor att köra bil 10 mil. De tvåhundra kronorna måste man arbeta ihop. Medelinkomsten per timme efter skatt är 50 kronor. Det tar alltså 4 timmar att få ihop pengarna till bilkörningen.

Jamen, då tar det ju inte en timme att köra bil 10 mil utan 1+4 timmar, det vill säga 5 timmar!

Då är ju medelhastigheten 20 km/h (avståndet 10 mil, det vill säga 100 km under 5 timmar).

Då kan man faktiskt lika gärna cykla!”

Ur boken Tio tankar om tid av Bodil Jönsson, 2000

Nu hoppas jag att kommentarerna skall fungera. Jag har ändrat en del inställningar, alla jag kan hitta till... så fortsätter jag mina filosofiska diskussioner och hoppas ni kan hänga på.



Människans beteende och agerande har stor inverkan på miljön. Vilka de ekologiska konsekvenserna blir av förbränning av fossila bränslen, utrotning av ett stort antal djurarter, skövlingen av regnskogar, förgiftning av vatten och land, vet vi inte idag. Forskning genomförs inom mängder av olika ämnesområden men eftersom naturen är oerhört komplex har vi svårt att exakt verifiera några sanningar. Tänk bara på växthuseffekten och alla diskussioner som omger den frågan.



De samband, den livets väv, som utgör hela vårt arv och det som lever och existerar på vår planet är fortfarande till stora delar outforskade och framförallt oförstådda av vetenskapen.
Men en sak kan vi med säkerhet fastställa och det är att vi påverkar.

Vi blir också påverkade. Vi blir påverkade av händelser, av olika intryck vi får dagligen och av hur andra människor mår. Det formar i stort hur vi mår själva.



Att sedan detta; hur vi mår själva, har stor betydelse för vårt beteende och vårt agerande är väl belagt genom mängder av olika studier som behandlar människans beteende.



Det är därför svälten i världen inte nebart är en mänsklig och personlig katastrof utan också är ett av de allra största miljöhot vi har!


I den del av världen jag lever i äter vi oss oftast mätta, andra saker har betydelse här. Jag är säker på att för att kunna bidra till att ”rädda världen” - ett uttryck jag ofta använder för att vara lite smått ironisk, men också för att det faktiskt är min drivkraft - så är vi tvungna att lära oss förstå människan. Lära oss förstå vad det är som gör att vi handlar som vi gör, när många av oss de facto vet att mycket av vårt agerande är destruktivt. Både gentemot den planet vi lever på, men också mot oss själva som art. En art bland många andra som skall, måste, samsas om de tillgångar som finns på jorden. De ändliga tillgångar som dessutom skall finnas kvar till framtida generationer.

Per Wickenberg och Bodil Jönsson, talar i sin bok ”På goda grunder” om känslan och hur viktig den är i sammanhangen att bry sig om och engagera sig. De menar att i den process som skapar kunnandet intar känslorna en viktig del. Som exempel visar de på att man mycket väl kan vara medveten om att kvicksilver i naturen skadar både fåglar och en själv, men samtidigt kan man, trots denna kunskap, krossa sin kvicksilvertermometer mot en sten.

”Det hjälper inte att veta att fåglar dör om man inte kan känna att de dör.”

Det är känslorna tillsammans med kunskapen som avgör vad som händer i ens medvetande och alltså i förlängningen hur man agerar i sitt liv. Och känslorna är de som ger upplevelser.

Demokrati, engagemang, mod

Som ny i politiken måste man ha en blogg – säger de… Så då startar jag väl en då!

Jag har varit Miljöpartist långt innan Miljöpartiet fanns så valet av partitillhörighet var inte särskilt problematiskt. Dock var det problematiskt att våga välja att vara aktiv i ett politiskt parti. Intressant tycker jag, därför tänker jag diskutera runt just den frågan i mitt allra första inlägg på bloggen.

Demokrati är skört. Nästan som kristall, känns det som. Demokratin är avhängigt av att ett stort antal människor vågar engagera sig politiskt, arbeta gemensamt för någonting, längst fram eller en bit bak i leden, spelar ingen roll, men de måste våga sig dit.

Jag har engagerat mig för miljön och livet sedan barnsben, mer och mer aktivt ju äldre jag har blivit. Jag har läst geovetenskap och biologi på Chalmers universitet, därefter arbetade jag som en av de första Agenda 21 samordnarna i landet – i Hylte kommun. Därifrån blev jag aktiv i Naturskyddsföreningen i Hylte som sekreterare, därefter ordförande i länsförbundet Hallands Naturskyddsförening. Där drev jag en hel del havsfrågor, bland annat ett projekt som hette Operation Livbåt och ett som hette Stressad människa – Stressad jord. Jag blev invald i SNF riksstyrelse och var vice ordförande där ett kort tag innan jag valde att lämna det. Har suttit med i Miljöforum Hallands styrelse flera år. Jag är medlem i Greenpeace sedan många år, har varit medlem i Amnesty International och arbetat aktivt där, stödjer Läkare utan gränser, är tigerfadder hos WWF, har drivit eget företag där jag gjort en del rapporter bland annat medverkat i Våra ekologiska fotavtryck för just WWF.

Jag har alltså inte haft några problem att stå upp för planeten jorden, människan och allt annat liv och fortsatt överlevnad tillsammans i denna vår gemensamma värld, den enda plats vi har att leva på.

Jag har också i alla år varit en aktiv kämpe för djuren, eller kanske hellre för allt livs lika rätt till respektfullt och värdigt bemötande. Aldrig tvekat att ta en tydlig ställning för just detta.

Jag har som sagt haft mycket att engagera mig i och tog en behövlig rast från ”Rädda världen” uppdragen för några år, sedan kom tanken till mig: Om jag skulle ta och bli politiker nu, det har jag inte provat. Kanske kan jag göra något konstruktivt där och samtidigt lära mig hur den arenan fungerar."

Snabbt kom frågorna och tvekan inombords: Vågar jag verkligen det, vågar jag bli medlem i ett parti, vad skulle man säga på jobbet, vad kommer mina vänner att säga, tar de avstånd från mig, ställer det till problem. Tänk om jag inte håller med i allt som ”partiet” säger? Jag har ju hört så mycket om hur hårt ansatt man blir som politiker, både av sina egna men inte minst av media, Skulle jag fixa det, jag som är så blödig, osv?

Ja frågorna var många och jag vacklade till ett par gånger, därefter har jag funderat på anledningen till min reaktion. Jag har dryftat det vid olika tillfällen med flera kloka människor och alla säger i stort samma sak:

Demokratin är avhängig av att människor vågar och vill engagera sig. Att ta aktiv ställning och bli medlem i ett politiskt parti skrämmer många, ändå är det en nödvändighet om vi skall kunna behålla vår demokrati. Och det vill vi väl?

Vad är det som skrämmer?