fredag 22 januari 2010


Grisarna i EU har det inte bra. Åtminstone inte de allra flesta. Det beror på att de som äger grisarna ser ägandet av djuren mer ur ett produktionsperspektiv, hur man får ut mesta möjliga kött ur de grisar man äger, säger den veterinär man intervjuar i frågan.

Det var inte så länge sedan vi såg bilder på TV om grisar i Sverige som tvingas leva ett liv som inte är okey. På flera ställen i Europa har grisarna det ännu mycket värre.

Jag kommer ihåg, det var många år sedan nu, kanske 25 år sedan, när jag läste zoologi på Zoologiska institutionen i Göteborg lånade jag hem en bok som handlade om uppfödning av djur, får, kor och grisar. Jag blev helt rosenrasande när de, i denna bok som användes i undervisning, benämnde djuren "produktionsenheter"! Jag glömmer det aldrig för det gjorde verkligen intryck på mig.
Så egentligen förstår jag inte varför vi är så förvånade över att grisarna inte har det bra. Vi har ju lyckats med vår utbildning. Idag är grisarna produktionsenheter. Varför skall vi ta etiska och känslomässiga hänsyn till en produktionsenhet?

Jag har själv haft grisar. Jag köpte fyra stycken en gång, slaktade tre, här hemma, och behöll Svinstina som hon hette, och tog kultingar på henne. Jag fick många goda råd om hur jag skulle göra när hon skulle få sina kultingar och hur jag inte skulle göra. Jag fick under inga omständigheter vara inne hos henne när hon skulle grisa för hon skulle vara farlig då.

När Stina fick sina kultingar satt jag hos henne och hjälpte henne genom varenda värk hon fick. Vi jobbade tillsammans, och för varje kulting som kom ut blev det lättare för henne. Hon var så försiktig när hon rörde sin tunga kropp bland de små nya liven. Så fort hon hörde ett skrik reste hon sig för att inte skada de små. Hon fixade det jättebra och när kultingarna var några dagar fick hon ta med sig dem ut i hagen.

Det var en härlig upplevelse att ha grisar. De är smarta, de är roliga och hittar på upptåg hela tiden. De är nyfikna och de gillar kontakt. När jag kom ut i hagen och ropade på Stina - om hon var långt in i skogen - kom hon springande i full fart med höga grymtanden och öppen mun mot mig. Alla hennes vassa tänder syntes och man kunde nog bli rädd när man såg henne om man inte visste...

Om man inte visste att när hon kom fram kastade hon sig på sidan vid mina fötter för hon ville bli kliad. Kliad på magen var det bästa hon visste.
Kultingarna rymde ibland, de hade kul i livet. De grävde djupt och ofta såg man bara rumpan och knorren ovan jord, resten stod rakt upp och ned i ett hål.
Det går att hålla grisar på detta sätt även när man har fler. Jag har haft en granne en bit härifrån som alltid hade sina grisar ute, året runt. De bodde i små stugor ute på åkrarna och han flyttade runt dem på olika åkerlappar och fick på så sätt också hjälp att plöja och gödsla åkrarna.

Jag vet inte varför man inte alltid håller grisarna så här. Säkert handlar det om arbetsinsats och ekonomi. Någon måste alltid betala, eller hur? Med de billiga matpriser vi har blir det djuren som får betala. Jag hoppas att man snabbt och lätt får till en fungerande kontroll och certifieringsfunktion som håller här i Sverige, som verkligen agerar för att grisarna skall ha ett bra liv när de lever. Och jag tror, att om de som köper griskött vet att grisarna har haft ett bra liv hela vägen, är de flesta nog beredda att betala mer för köttet. Men då måste det fungera! Då måste grisarna verkligen ha det bättre. Då får man inte fuska! Kan det fungera?

onsdag 13 januari 2010

Havet - livsuppehållande för planeten - för oss


Har precis tittat på en helt fantastisk video på datorn. Skulle vilja se den i storfilm eftersom mycket var undervattensbilder. Jag är helt såld på undervattenslivet Har själv inga större egna erfarenheter. Har snorklat en del i Egypten och lite utanför Dominikanska Republiken. det jag såg under ytan i Egypten fick mig att gråta av lycka och glädje i cyklopögat...:-). Hissnande vackert, verkligen hissnande vackert!

Jag är uppvuxen med havet i mina ådror, och hade en ambition att bli marinbiolog eftersom jag ville bli valforskare. Nu har jag inte blivit det, men forskar, utan titeln, så mycket jag hinner och orkar. Tar in information och kunskap om vatten, hav och fiskefrågor i en aldrig avstannande osmos.

Jag tittade som liten på alla Costeaufilmer som gick på TV och lånade alla hans böcker på biblioteket.

Mitt hjärta, hela mitt hjärta, finns i havet. "Under ytan finns svaren på alla era frågor" sade en vis gammal man till mig en gång.

Jag fortsätter att leta efter de svaren och under tiden skulle jag bli så glad om ni vill avsätta 15 minuter av er tid och titta på denna underbara film, lyssna på detta oerhörda budskap och LEVA HAVET!


lördag 9 januari 2010


Medborgare eller konsument?

Medmänniska eller kund?

Det är onekligen en bit mellan dessa ord. Värdeladdningen är olik, innehållet olikt och effekten av det ena eller det andra kan också vara olik. Idag är vi individer i ett samhälle där vi skall hävda vår egen rätt och söka egna personliga fördelar i de allra flesta sammanhang. Det är så det har blivit. Min alldeles personliga analys är att det beror på att det är pengarna som styr. Den sk fria marknaden har gjort oss alla till konsumenter och kunder. Idag skall man vara sitt eget varumärke, skapa sitt eget varumärke. Medborgare eller medmänniska är helt ute ur vokabulären.

Jag har irriterat mig på detta ett tag men så pratade jag med en klok väninna och, som vanligt vände hon på det hele...

Så är det och hur kan vi då använda det i ett uppbyggande och utvecklande perspektiv?

Jo, vi kan använda vår status vi har som kund för att kräva förbättringar och förändringar.
Vi kan
- begära att hotellen serverar ekologiskt och närodlat.
Vi ses som kunder även i det offentliga systemet nu och där kan vi begära
- att våra politiker serverar ekologisk och närodlad mat i all sin verksamhet, ålderdomsverksamheten såväl som barn och ungdomsverksamheten de bedriver.
Vi kan också, hör och häpna, som kund kräva
- att våra gamla får en drägligare tillvaro på sin ålders höst, antingen de bor hemma eller tillsammans med andra åldringar. Att de får komma ut och se omvärlden, lyssna på fåglarna titta på barnen eller vad de nu vill göra, en gång om dagen, när de vill själva.
Vi kan också kräva -det har jag gjort -
- att den personal som pratar med våra gamla slutar behandla de gamla som om de vore barn! Det är de som har byggt Sverige! Jag blir mörkrädd när jag är med min gamla pappa på sjukhus. Inte alltid, men mer än hälften av tillfällena pratar de till honom som om han inte förstår eller som om han är ett litet barn. Han är inte senil, han hör illa, det är inte riktigt samma sak.

Ja, faktum är, när jag tänker ett varv till, att, om vi på allvar använder den makt vi har som kunder och konsumenter KAN VI FÖRÄNDRA VÄRLDEN!!! Det kanske inte är så dumt att vara kund och konsument ändå när allt kommer omkring, så länge vi gör de rätta valen - mot en hållbar värld.

Havet är vårt allt och utan fisk inget fungerande ekosystem i haven. Från wwf.se har jag plockat över fiskguiden. skriv ut den och sätt upp den på kylskåpet. Gör eftertänksamma val. Använd din makt som konsument. Det funkar!



tisdag 5 januari 2010

Hunden är människans bästa vän. Vargen är hundens ursprung...


Jag hade tänkt att inte skriva något om vargjakten, men... så fick jag ett mailsvar på min protest som jag skickade till ett flertal personer. Där svarar riksdagsmannen från centerpartiet att;
Där finns väl beskrivet hur vi på ett mer ansvarsfullt sätt arbetar med våra rovdjur.
Att inte ta bort individer är inget alternativ, då vargstammen är starkt inavlad - den härstammar från tre (3) individer vilket gör att avelsarbetet för att uppnå en friskare vargstam är en del av regeringens politik.
Svenska folket har i allmänna öppna val sagt sitt.
Det är vad som nu resulterar i en ny rovdjurspolitik där möjligheten för vargstammen att bli friskare, samt att ansvaret för förvaltningen sker regionalt.
Efter att jakt på björn infördes har björnstammen ökat till en rekordhög nivå i Sverige, ingen tjuvjakt har heller skett.
Jakt är inte detsamma som utrotning, utan en seriös förvaltning sker nu med vargforskarna som hjälp till oss beslutsfattare och till Naturvårdsverket.
Den politik som tidigare fördes var inte hållbar och inte till gagn för våra rovdjur, den var dessutom inte lyhörd för människor som bedriver djurhållning i rovdjurstäta områden.

Jag svarade enligt nedan och detta får bli mitt inlägg i vargdebatten, det sorgligaste kapitlet i svensk naturvårdspolitik moderna historia.

Jag vet att regeringen har beslutat om "den nya rovdjurspolitiken" och jag ifrågasätter den på olika sätt. Och jag vet också att den "nya rovdjurspolitiken" finns väl beskrivet. Det är mycket som finns väl beskrivet men som trots det inte är rätt och riktigt. Att du kallar det ansvarsfullt är oroande. Ansvar för mig handlar om att man hanterar både etiska och långsiktigt hållbara perspektiv. Den vargslakt som nu har genomförts i Sverige är varken etisk eller långsiktigt hållbar.

Ifrågasätter också starkt ordet ”avelsarbete” som du använder. Inte skall ni väl börja kalla vargjakt för avelsarbete? Någon hejd på ordinflationen måste det väl ändå finnas? Eller är det något annat ”avelsarbete” du åsyftar?

Jag vet att vår vargstam härstammar från 3 individer. Det är inget underligt med det. Alla våra hundraser, de friska såväl som de mindre friska, härstammar ursprungligen från lika få individer. Enligt den genetik jag har lärt mig handlar det om att det måste bli tillräckligt många individer för att man skall kunna "utavla" som man kallar det. Man får inte fler individer när man skjuter bort dem.

Man behöver också nytt blod in, men det räcker inte om det inte finns tillräckligt många individer. Hur har man tänkt sig att föra in nytt blod? De ytterst få vargar som kommer in i landet är inte tillräckligt, även om de skulle tillåtas vandra vidare in i landet. Vill vi ha varg på riktigt i detta land måste vi sluta hymla, lära oss genetik och arbeta med att ändra en attityd som är totalinfekterad gentemot just vargen.

Blir lite undrande när du skriver att vargforskarna, i pluralis bestämd form, hjälper er att genomföra en seriös förvaltning. Låter som att alla vargforskare som finns i Sverige har rekommenderat att denna "jakt" skall genomföras på detta sätt. Har de gjort det? Mig veterligen står det stora flertalet vargforskare i landet inte bakom varken Naturvårdsverket eller regeringen i detta sätt att hantera frågan. En forskare gör det, det vet jag, men en fluga gör ingen sommar som man brukar säga. Är det fler? Skulle vara intressant att få namnen på de vargforskare som du påstår står bakom ert sätt att hantera detta. Är det möjligt att få tillgång till de namnen?

Och att svenska folket i allmänna öppna val har sagt sitt är en klyscha. Om den skall vara gångbar måste det genomföras en folkomröstning i just det specifika ämnet det handlar om. Och då enbart med två alternativ... :-) Det har mig veterligen inte genomförts någon sådan folkomröstning.
Svenska folket är idag mycket upprört över hur den svenska regeringen med hjälp av tjänstemän på olika myndigheter slaktat ut ett stort antal vargar, utan urskillning.

Att vara lyhörd för folk som bedriver djurhållning i rovdjurstäta områden är viktigt. Men då måste man vara lyhörd mot alla. Jag vet att det finns folk som är livrädda för varg, som hatar varg, som nästan skulle ge sin högra hand för att bli av med vargen helt och hållet. Man kan inte enbart lyssna på dessa. Det finns människor som har djurhållning i rovdjurstäta områden som lever sina liv tillsammans med rovdjuren och hanterar detta faktum det på ett förnuftigt sätt. Det finns idag många hjälpmedel att ta till för att hålla rovdjuren ute från hägn. Här behöver vi också tänka nytt - om vi vill ha rovdjur i Sverige alltså - nya lösningar och självklart måste vi alla vara med och betala för de förluster som ändå uppkommer för djurägaren.

Jag är inte rabiat motståndare till jakt. Däremot är jag motståndare till beslut som fattas på felaktiga grunder, pga lobbyverksamhet, som svar på rädsla och hat.

Jag är också mycket stark motståndare till sättet som denna jakt har bedrivits. OM, jag säger om, det du påstår är den verkliga orsaken till vargjakten, skulle den inte genomförts på det sättet som den nu har genomförts. Åtminstone inte om människor med kunskap i frågan skulle fått bestämma.

Om, jag säger om igen, det du skriver är orsaken till jakten skulle man gett tillstånd till ett litet fåtal vargspårare att skjuta de sjuka djur de påträffar. Då kan man börja prata om att vårda och förvalta den spillra av vargar vi har i Sverige. Det är en skandal att låta det gå till som detta är genomfört. Här har skjutglada jägare skjutit helt urskillningslöst, alfadjur, fullt friska individer och dessutom vådaskjutit flera djur. Det kan du väl ändå inte vara nöjd med, eller? Alfadjuren i en flock är livsavgörande för flocken, för att hålla ordning och göra det som är rätt och riktigt för en vargflock. Den splittring som blir följden när alfadjuren skjuts är enbart av ondo, både för vargarna själva och troligen också för de boende runt den splittrade vargflocken. De unga djuren måste få en möjlighet att lära sig av de gamla djuren, hur man skall bete sig i umgänget med människor, för att hitta mat osv. Skjuter man alfadjur och föräldrar till valparna kan det få ödesdigra följder.

Nej, nog måste det väl finnas mer kunskap än den som ni har använt er av här att ta del av för att på ett äkta ansvarsfullt sätt arbeta med våra rovdjur.

Det är mycket trevligt att björnstammen har ökat efter att jakt införts på björn och att ingen tjuvjakt har skett. Jag tycker mig dock ha förstått att det inte finns ett liknande hat mot björn som det som finns mot varg i vårt land. Björnen, trots att den ofta är farligare än vargen, är accepterad på en annan nivå än vargen är. Det kan kanske bero på att björnen finns i vår kultur som ett gosedjur, det gör liksom inte vargen... Dessutom är björnstammens genetiska bas betydligt större än vargstammens. Så jämförelsen mellan björn och varg haltar betänkligt.

Sist men inte minst viktigt är att de jägare som finns i min bekantskapskrets är mycket missnöjda med hur hela denna tillställning har hanterats. ”De skämmer ju ut hela jägarkåren” säger de. ”Det är inte den stora delen av jägarkåren som vill att det skall gå till så här, det är bara ett fåtal, fast de skriker högst”.

Trist när okunskap, rädslor och hat skall få styra i vårt land. Det känns som att bli tillbakakastad till 1800_talet

fredag 1 januari 2010


För flera år sedan hade jag en mycket god vän. Jag lärde känna honom när han var 11 år, en pojke med en egen häst som han kunde göra vad som helst tillsammans med. Att titta på honom när han "lekte" tillsammans med sin ponny var som att gå på cirkus. Helt fantastiskt! Han stod upp på hästens rygg och balanserade i full galopp och mycket, mycket mer.

Jag var 18 år när jag lärde känna honom och vi blev mycket, mycket goda vänner genom många år av våra liv. Hans mamma dog när han var 17 år.
Han var oerhört klok. Mycket av den musik jag lyssnar på idag och fortfarande verkligen uppskattar introducerade han i mitt liv. De böcker som har betytt oerhört mycket i mitt liv, som jag har läst om och om igen, introducerade han i mitt liv. Så många långa kloka samtal vi har haft. Många kvällar har vi suttit och filosoferat, om livet, om människans tillkortakommande, om skuld, om hur man bär sig åt för att lappa ihop sitt liv när det trasats sönder i små, små revor. Var man hittar alla delar igen för att få det helt. Hur man bär sig åt för att gå vidare när man som 12 åring har fått gå emellan när pappa är på väg att döda mamma med kniv. När man gång på gång har fått skydda sin mamma från sin fulla pappas slag.

Även detta liv slutade som de flesta liv med denna bakgrund slutar. Med en överdos. Min gode vän knarkade i många år innan han tog sin sista sil. Efter att ha fått ärva en hel del pengar som 17-åring var han borta ur mitt liv nästan tre års tid. En dag ringde han igen. När jag svarade hörde jag honom med sprucken gråtfull röst i andra änden sa "Det spelar fan i mig ingen roll hur länge man har varit borta eller vad som har hänt under tiden. När man slår det här numret är du alltid där!" Det var något av det vackraste en människa någonsin sagt till mig.

Han hade varit i Köpenhamn och trippat många gånger sedan vi träffades sist. Han kom hit och fick bo här ett tag, ett magert skelett av ung pojk. Helt uttömd både i själ och kropp. Han började sin vandring tillbaka, den vandring han så många gånger senare startade om och varje gång med lika stor beslutsamhet. Denna gången skulle han fixa det! Periodvis var han ren, inga långa tider men ändock. Jag fanns där alltid när han behövde mig, det var egentligen det enda jag kunde göra för honom. Det visste han och det visste jag. Många otroligt sorgliga saker hände i hans liv, det är egentligen alldeles ofattbart när man tänker på allt, men så var det och efter den sista riktigt stora förlusten för honom ville han flytta från staden till en lägenhet långt från sina kompisar. Jag körde flyttlass, hjälpte honom att boa in sig. Det var en ljus och fin lägenhet. Efter tre veckor var han död. Överdos hemma i vardagsrummet. Och vet ni vad jag är mest tacksam för. Att han slapp dö på en smutsig toalett någonstans där ingen visste vem han var.

Jag fick en bunt av hans dikter av honom en gång. En av dessa delar jag med mig här till er;

När det mäktiga blir övermäktigt
då vill jag sluta leva
När jag får dej att skratta
omvälvs allt i ett varmt ljus
och jag vill leva i all evighet
När de stumma talar och de blinda ser
då vill jag förstå
När du är mottaglig för allt jag har
och vill ge dig är jag lycklig
och ser inga gränser
När älvorna dansar och tiden står still
då vill jag gråta
när färgerna får liv
och det ofattbara talar
då finner jag mening med livet