I så fall är människan ett stort steg på väg in i en ljusnande framtid...
2009 lyckades äntligen ifrågasättandet av tillväxt, på det sättet vi mäter det idag, nå ut i media! "Tunga internationella nationalekonomer ifrågasatte om BNP är ett vettigt sätt att mäta tillväxt, kanske borde också miljön ha ett pris." Ja, kanske borde det som borgar för vår överlevnad på denna planet; naturen och miljön, också ha ett pris. Det kan väl låta vettigt, eller hur?
Eller kan vi hitta på något annat sätt att visa på värde än att mäta det i pris/pengar? Bara en undran... Friska, välmående nyfödda barn som lever vid tio års ålder enheter...Ren luft enheter...
Kan vi komma överens om detta först så kvarstår två minst lika viktiga frågor att lösas:
1. Vem som skall värdera de olika sakerna som ren luft, rent vatten osv. Skall allas vår store Gud Marknaden göra det? Eller skall de som inte har några pengar att handla saker för också värderas och få vara med och bidra med sin kunskap?
Skall alla folkgrupper i hela världen ha vetorätt eller bara de vanliga ”Ledarna” för landen, antingen de nu råkar vara diktaturer eller demokratiskt valda regeringar.
Skall de som kan mest om hur natur och miljö fungerar på riktigt få mer påverkan än människor som aldrig har satt sig in i dessa fundamentala frågor kring allas vår överlevnad.
Vem skall driva frågorna kring de olika värdena? Vem berättar för oss hur stort värde den indonesiska orangutangstammen har, den som finns kvar några år till i de spillror av regnskog som har överlevt skövlingarna där. Skall skogsfolken, de som lever på det som skogen ger, göra det eller skall de som kör ut timret ur skogarna göra det?
Kanske skall kinesiska företrädare driva frågan om hur stort värde den indiska tigerstammen har för dem. Nu eller om 100 år?
Eller skall Sveriges nuvarande regering vara den som driver frågan kring hur mycket en sjuk och icke arbetsför människa är värd?
Och så sist men faktisk lika viktigt;
2. Hur skall processen gå till? Skall man kanske våga sig på att anlita proffs på processhantering?
Visar inlägg med etikett tillväxt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett tillväxt. Visa alla inlägg
fredag 25 december 2009
Skall 2009 vara det år då tillväxtbegreppet, som det har mätts och presenterats hittills, börjar falla sönder på riktigt?
lördag 10 oktober 2009
Special report: The facts about overconsumption - science-in-society - 15 October 2008 - New Scientist
Kolla dessa kurvor kring tillväxt, resursutnyttjandet och påverkan på planeten.
Utrotningen av arter, utarmningen av fiskeresurser, tapp av tropisk regnskog, pappersförbrukning, osv, allt går sida vid sida med den samlade BNP kurvan...
Vi människor är mästare på att förtränga verkligheten.
På 1970 talet var det inte många som lyssnade när forskarna varnade för global uppvärmning
På 1990 talet var det inte många som lyssnade när de varnade för utfiskning
Fler och fler höjer rösten och visar på motsättningen mellan en levande planet och den globala marknadens krav på ständig tillväxt. Hur lång tid skall det ta denna gång innan vi tvingas lyssna?
På 1970 talet var det inte många som lyssnade när forskarna varnade för global uppvärmning
På 1990 talet var det inte många som lyssnade när de varnade för utfiskning
Fler och fler höjer rösten och visar på motsättningen mellan en levande planet och den globala marknadens krav på ständig tillväxt. Hur lång tid skall det ta denna gång innan vi tvingas lyssna?
Läs artiklen och titta på grafen i bättre upplösning på New Scientist där grafen kommer från.
måndag 7 september 2009
Eko – logi – nomi – eko
När jag som hel och ytterligt komplex människa blir reducerad till konsument blir jag förtvivlad. Det får mig att göra uppror inombords. Jag fixar det helt enkelt inte.
Detta tror jag är ett av de mest allvarliga misstag vi begår i dagens ekonomistiska samhälle. Vi är inte längre medborgare – medmänniskor – vi är konsumenter. Kunder. Det är ett oerhört övergrepp på oss alla.
Följderna, som jag ser det, blir att vi agerar som man förväntar sig av oss. Vi svarar an, eller om man hellre vill det, vi tar ansvar. För visst gör vi det! Vi tar vårt ansvar seriöst och tydligt, vi konsumerar som aldrig förr. Det är det budskapet vi får till oss dagligdags, ”Handla er ur krisen, vi måste konsumera”. Så det gör vi…
Det är för mig en total motsättning mellan att fortsatt kunna leva på denna, vår enda planet, och en fortsatt ökad tillväxt. Det funkar inte! Det är inte så att logiken haltar, den slår i taket helt enkelt. Det går inte. Resurserna är ändliga!!!! När den sista tigern är död finns tigern inte kvar längre. Den är borta.
Vi måste helt enkelt komma ur detta ekonomiska ekorrhjul som kallas tillväxt. Det leder oss över stupet. Resultatet av den förda ekonomiska politiken hittills är att vi i en accelererad takt går mot global uppvärmning med följder vi egentligen bara kan ana oss till idag.
I magasinet New Scientist visar respekterade brittiska forskare inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap att den vägen vi går på snart kommer att leda till träskmarker, kärr, gyttja och lera. Vi måste byta väg! Vi blir lurade helt enkelt.
Det absurda i vår situation, enligt Kate Soper, en brittisk filosof, illustreras av hur vår ekonomi profiterar på att sälja tillbaka till oss det vi gladeligen mist genom att vi arbetar för mycket; Fritids och turistcenter som säljer oss ”kvalitetstid” med barnen, cateringföretag som levererar ”hemlagad mat”, dejtingföretag som sörjer för våra relationer så att vi träffar just den som är den absolut rätta för oss, träningslokaler där vi betalar för att trampa på en motionscykel eftersom vi använder bilen för mycket osv, osv.
Ett argument tillväxtivrande ekonomer använder sig av är att vi måste lyfta folk ur fattigdomen. Enda vägen är ökad tillväxt, säger de. Andrew Simms argumenterar med räkneexempel där det blir tydligt – om man vill se det alltså – att om man skall få de allra fattigaste människorna upp till en intäkt på runt 3 dollar om dagen kräver det en biokapacitet av 15 planeter. Det har vi inte, eller har ni sett några fler planeter än den vi bebor?
Men det finns hopp, en möjlig metod är Green New Deal som lanserades i oktober förra året. Den uppmanar till kontroll av kapital och skattereformer för att stabilisera ekonomin och få fram kapital till en snabb och omfattande omställning till en långsiktigt hållbar politik. Den kommer att bidra till tusentals nya arbetstillfällen och samtidigt minska inkomstklyftorna mellan fattiga och rika.
På några få dagar använde USA och Storbritannien enorma summor i försöket att rädda det förlegade och tillväxtdrivna finanssystem vi har idag från total härdsmälta. Det finns medel alltså, vi kan om vi vill!
När jag som hel och ytterligt komplex människa blir reducerad till konsument blir jag förtvivlad. Det får mig att göra uppror inombords. Jag fixar det helt enkelt inte.
Detta tror jag är ett av de mest allvarliga misstag vi begår i dagens ekonomistiska samhälle. Vi är inte längre medborgare – medmänniskor – vi är konsumenter. Kunder. Det är ett oerhört övergrepp på oss alla.
Följderna, som jag ser det, blir att vi agerar som man förväntar sig av oss. Vi svarar an, eller om man hellre vill det, vi tar ansvar. För visst gör vi det! Vi tar vårt ansvar seriöst och tydligt, vi konsumerar som aldrig förr. Det är det budskapet vi får till oss dagligdags, ”Handla er ur krisen, vi måste konsumera”. Så det gör vi…
Det är för mig en total motsättning mellan att fortsatt kunna leva på denna, vår enda planet, och en fortsatt ökad tillväxt. Det funkar inte! Det är inte så att logiken haltar, den slår i taket helt enkelt. Det går inte. Resurserna är ändliga!!!! När den sista tigern är död finns tigern inte kvar längre. Den är borta.
Vi måste helt enkelt komma ur detta ekonomiska ekorrhjul som kallas tillväxt. Det leder oss över stupet. Resultatet av den förda ekonomiska politiken hittills är att vi i en accelererad takt går mot global uppvärmning med följder vi egentligen bara kan ana oss till idag.
I magasinet New Scientist visar respekterade brittiska forskare inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap att den vägen vi går på snart kommer att leda till träskmarker, kärr, gyttja och lera. Vi måste byta väg! Vi blir lurade helt enkelt.
Det absurda i vår situation, enligt Kate Soper, en brittisk filosof, illustreras av hur vår ekonomi profiterar på att sälja tillbaka till oss det vi gladeligen mist genom att vi arbetar för mycket; Fritids och turistcenter som säljer oss ”kvalitetstid” med barnen, cateringföretag som levererar ”hemlagad mat”, dejtingföretag som sörjer för våra relationer så att vi träffar just den som är den absolut rätta för oss, träningslokaler där vi betalar för att trampa på en motionscykel eftersom vi använder bilen för mycket osv, osv.
Ett argument tillväxtivrande ekonomer använder sig av är att vi måste lyfta folk ur fattigdomen. Enda vägen är ökad tillväxt, säger de. Andrew Simms argumenterar med räkneexempel där det blir tydligt – om man vill se det alltså – att om man skall få de allra fattigaste människorna upp till en intäkt på runt 3 dollar om dagen kräver det en biokapacitet av 15 planeter. Det har vi inte, eller har ni sett några fler planeter än den vi bebor?
Men det finns hopp, en möjlig metod är Green New Deal som lanserades i oktober förra året. Den uppmanar till kontroll av kapital och skattereformer för att stabilisera ekonomin och få fram kapital till en snabb och omfattande omställning till en långsiktigt hållbar politik. Den kommer att bidra till tusentals nya arbetstillfällen och samtidigt minska inkomstklyftorna mellan fattiga och rika.
På några få dagar använde USA och Storbritannien enorma summor i försöket att rädda det förlegade och tillväxtdrivna finanssystem vi har idag från total härdsmälta. Det finns medel alltså, vi kan om vi vill!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
