En varas rätta värde

En varas rätta värde... Hur och vem skall bestämma det? Konsumenten säger självklart vän av den fria marknaden. Så är det kanske. Om vi ändrar frågeställningen till att lyda; Vilka parametrar skall ingå för att bestämma en varas rätta värde? kanske vi mer kommer till pudelns kärna. Och det är också här vi går bet.

När jag köper fryst kyckling, högkvalitativ näringsrik kost med lågt fettinnehåll och högt proteinvärde för 24.40 kr per kg kan jag, utan större svårigheter räkna ut att jag inte betalar denna varans rätta värde.

När jag köper importerat nötkött från Brasilien för 70-90 kr kg är matematiken lika enkel. Vad är det jag betalar för? och till vem?

Det finns inga gratisluncher i världen. Någon/något måste alltid betala ett pris. Vad gäller kycklingen är jag alldeles säker på att det är just kycklingen som får betala för att jag skall kunna köpa den så billigt. Den har med största säkerhet inte fått leva ett naturligt kycklingliv. En del har säkert naturen, klimatet och miljön fått stå för också för jag antar att största delen av fodret som kycklingen fått att äta inte är producerat på ett för miljön och naturens bästa sätt.

Nötköttet från Brasilien har absolut naturen och miljön fått betala ett riktigt högt pris för. Därutöver ett stort antal andra arter som också har rätt till ett livsutrymme på denna planet vars skog, alltså hem, fällts för att ge plats åt betande kreatur eller sojaodlingar. Troligen har även landets ursprungsbefolkning fått vara med och betala eftersom skogen inte längre kan förse de med mat för dagen, alltså har de tvingats flytta in till slumområdena runt de stora städerna där barnen dör och blir sjuka och de själva lever ett allt annat än värdigt liv. Och nutidens och framtidens liv betalar sitt pris för min lunch eftersom mycket av marken där sojan odlas är besprutat med gifter som skadar och dödar idag och finns kvar för efterlevande genrationer.

Alla dessa har varit med och betalat min söndagsbiff. Fast jag egentligen skulle ha råd att betala den själv. Jag vill faktiskt inte att de skall vara med och betala min mat. Jag vill betala den själv!

Jag, och de flesta av oss som lever och bor i detta land, har utrymme att betala det rätta värdet för den mat vi stoppar i oss. Men vi har ingen reell möjlighet att göra det! Det system som idag finns för att betala och värdera maten räcker helt enkelt inte till. Det värderas enbart utifrån ett pengavärde. Så mycket pengar in i systemet - så måste jag (som uppfödare, transportör, packare, försäljare osv) ha så mycket pengar ut för att jag skall kunna leva på det. Djurskyddet, miljön och mycket annat står för den största notan. Den vi inte betalar. Springnotan...

Ekosystemtjänster har det talats och skrivits om länge nu. Men jag ser inte att det finns med vare sig i budgetar eller i bokslut...

Ekosystemtjänter, kostnader för utsläpp, nedmutsning, återställning, djurskydd, ja allt måste finnas med för att vi skall kunna betala en vars rätta värde. Idag betalar andra system, planeten, annat liv den allra största kostnaden för vår konsumtion. Inte vi själva... Och det mina vänner kommer att bli mycket dyrt i förlängningen. Glöm aldrig bort att vi är beroende av en levande planet för att själva kunna leva.

Dyrare mat NU!

Palmoljans väg - Utveckla globala system för solidariskt ansvar, NU

För 7 år sedan arbetade jag tillsammans med tre personer på ett uppdrag för WWF med att ta fram ekologiska fotavtryck för tre olika produkter:

Palmolja

Sojabönor och

Tropiskt timmer.

Resultatet blev tre gedigna rapporter, (länkade ovanför om ni vill läsa hela vilket varmt rekommenderas då de tar upp de flesta tänkbara effekter som dessa odlingar har) också översatta till engelska, elevblad med lärarhandledning och en film som hette Maten som skövlar som gjordes av Jan Lindblads son Bobo Lindblad och Mette Lindblad. Filmen sändes på TV 2003.

Det var en mycket lärorik och intressant tid. Men hände det något med odlingen? Blev palmoljeodlingarna bättre skötta, mindre tropisk regnskog nerhuggen i syfte att starta palmoljeodlingar och sojabönsodlingar, mindre gifter använda när man odlade sojabönor?

Jag vet egentligen inte eftersom jag inte har mätt, har inget mätinstrument :-), men självklart hoppas jag att det har kommit något positivt ur detta. Men när jag lyssnar på programmen som sänds i P1 i dagarna - Matens pris - och som handlar om detta måste jag undra? Har något hänt? Men visst kommer väl något att hända nu när det tas upp igen?

Ett stort ansvar när det gäller dessa produkter åvilar återförsäljare, banker och investerare. Återförsäljare måste ställa tydliga krav på producenterna, investerare måste ta hänsyn till miljöaspekter och banker måste tillämpa tydliga miljökriterier vid sin kreditprövning.

Kan Unilever och Carlshamns mejeri m.fl. nu kanske ta sitt fulla ansvar och enbart köpa in ekologiskt hållbart odlad och framställd palmolja som inte odlas på mark som varit regnskogsbevuxen? Kan det äntligen vara dags för det nu?

På Papua Nya Guinea hugger man regnskog i parti och minut. Här hittar man nya arter i djungeln samtidigt som skogsmaskinerna tuggar sig fram genom regnskogen. Härifrån exportera man palmolja till EU...

Ofta drivs omställningen av skog till plantager av välmående företagare, men med i bilden finns ökande skaror människor i u-länderna som har behov av bättre inkomster. Ofta är jordbruk enda sättet att överleva. Precis som våra förfäder ville odla upp mest varenda odlingsbar plätt i vårt land så är intresset för nyodling stort på många håll i världen nu.

Om vi vill medverka till att de ovärderliga genetiska och andra värdena i de tropiska ekosystemen bevaras måste vi i en rättvisare värld vara med och ta det ekonomiska ansvaret för detta.

Nya administrativa och politiska system behöver skapas för att lösa de komplicerade frågor som en global ’regionalpolitik’ och fördelningspolitik innebär.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden. Dilemmat är att vi saknar system för att solidariskt ta detta ansvar. Det är hög tid att sådana system skapas.