Reagera eller agera

Våren är på väg. Den kommer i år också, även om den är seg och sen. Fåglarna kvittrar vår. De har alldeles speciell melodier de sjunger vid den här årstiden. Allt för att locka till sig en partner så att de kan fortplanta sig. Livet går vidare.

Ugglorna häckar och snart kommer jag att höra ungarnas speciella pip på kvällarna när det är matdags för dem.

Räven går också i väntans tider. Jag hörde deras parningsrop för ett par månader sedan och de går bara tre månader med sina ungar. Om en månad eller så kommer rådjuren att föda sina kid och älgarna sina kalvar. Rådjuren har haft en tuff vinter i år, många har säkert inte klarat sig. Vi såg spår efter lo i snön här i år. Det är gott att ha dem tillbaka i trakterna igen, så håller de efter de sårade och sjuka djuren.

Det har, som alla vet varit en tuff vinter så vi har matat rådjuren under vintern i år. Vi har också matat fåglarna. Så drar vi vårt lilla, lilla strå till stacken för en något enklare vardag för det som finns just runtomkring oss. Och kanske skillnad på liv och död för vissa individer.

Att göra saker i det lilla, runtom mig, är det som skänker mig livsviljan och glädjen. När jag lyssnar på nyheterna och tar in det som händer i världen blir jag ofta ofantligt trött, arg och ledsen. Det är en reaktion över grymheter, dumheter och elände som formas och skapas dagligdags. Jag reagerar på andras agerande. Det är helt ofruktbart och bara till men för mig själv och de jag håller av och bryr mig om. Ändå gör jag det. Det är mänskligt.

När jag väljer att agera hittar jag hoppet och glädjen igen. Medvetet agera i det lilla. Min väninna sa en gång till mig: Det heligaste är det närmaste. Jag glömmer det ofta för jag vill medverka till en grön planet med levande hav och levande skog och natur. I det stora hela. Frågan är bara om jag kan agera där i de sammanhangen? Eller om jag bara kan reagera på andras agerande?

Det är en ofantlig skillnad på att reagera och agera...

En varas rätta värde

En varas rätta värde... Hur och vem skall bestämma det? Konsumenten säger självklart vän av den fria marknaden. Så är det kanske. Om vi ändrar frågeställningen till att lyda; Vilka parametrar skall ingå för att bestämma en varas rätta värde? kanske vi mer kommer till pudelns kärna. Och det är också här vi går bet.

När jag köper fryst kyckling, högkvalitativ näringsrik kost med lågt fettinnehåll och högt proteinvärde för 24.40 kr per kg kan jag, utan större svårigheter räkna ut att jag inte betalar denna varans rätta värde.

När jag köper importerat nötkött från Brasilien för 70-90 kr kg är matematiken lika enkel. Vad är det jag betalar för? och till vem?

Det finns inga gratisluncher i världen. Någon/något måste alltid betala ett pris. Vad gäller kycklingen är jag alldeles säker på att det är just kycklingen som får betala för att jag skall kunna köpa den så billigt. Den har med största säkerhet inte fått leva ett naturligt kycklingliv. En del har säkert naturen, klimatet och miljön fått stå för också för jag antar att största delen av fodret som kycklingen fått att äta inte är producerat på ett för miljön och naturens bästa sätt.

Nötköttet från Brasilien har absolut naturen och miljön fått betala ett riktigt högt pris för. Därutöver ett stort antal andra arter som också har rätt till ett livsutrymme på denna planet vars skog, alltså hem, fällts för att ge plats åt betande kreatur eller sojaodlingar. Troligen har även landets ursprungsbefolkning fått vara med och betala eftersom skogen inte längre kan förse de med mat för dagen, alltså har de tvingats flytta in till slumområdena runt de stora städerna där barnen dör och blir sjuka och de själva lever ett allt annat än värdigt liv. Och nutidens och framtidens liv betalar sitt pris för min lunch eftersom mycket av marken där sojan odlas är besprutat med gifter som skadar och dödar idag och finns kvar för efterlevande genrationer.

Alla dessa har varit med och betalat min söndagsbiff. Fast jag egentligen skulle ha råd att betala den själv. Jag vill faktiskt inte att de skall vara med och betala min mat. Jag vill betala den själv!

Jag, och de flesta av oss som lever och bor i detta land, har utrymme att betala det rätta värdet för den mat vi stoppar i oss. Men vi har ingen reell möjlighet att göra det! Det system som idag finns för att betala och värdera maten räcker helt enkelt inte till. Det värderas enbart utifrån ett pengavärde. Så mycket pengar in i systemet - så måste jag (som uppfödare, transportör, packare, försäljare osv) ha så mycket pengar ut för att jag skall kunna leva på det. Djurskyddet, miljön och mycket annat står för den största notan. Den vi inte betalar. Springnotan...

Ekosystemtjänster har det talats och skrivits om länge nu. Men jag ser inte att det finns med vare sig i budgetar eller i bokslut...

Ekosystemtjänter, kostnader för utsläpp, nedmutsning, återställning, djurskydd, ja allt måste finnas med för att vi skall kunna betala en vars rätta värde. Idag betalar andra system, planeten, annat liv den allra största kostnaden för vår konsumtion. Inte vi själva... Och det mina vänner kommer att bli mycket dyrt i förlängningen. Glöm aldrig bort att vi är beroende av en levande planet för att själva kunna leva.

Dyrare mat NU!

Palmoljans väg - Utveckla globala system för solidariskt ansvar, NU

För 7 år sedan arbetade jag tillsammans med tre personer på ett uppdrag för WWF med att ta fram ekologiska fotavtryck för tre olika produkter:

Palmolja

Sojabönor och

Tropiskt timmer.

Resultatet blev tre gedigna rapporter, (länkade ovanför om ni vill läsa hela vilket varmt rekommenderas då de tar upp de flesta tänkbara effekter som dessa odlingar har) också översatta till engelska, elevblad med lärarhandledning och en film som hette Maten som skövlar som gjordes av Jan Lindblads son Bobo Lindblad och Mette Lindblad. Filmen sändes på TV 2003.

Det var en mycket lärorik och intressant tid. Men hände det något med odlingen? Blev palmoljeodlingarna bättre skötta, mindre tropisk regnskog nerhuggen i syfte att starta palmoljeodlingar och sojabönsodlingar, mindre gifter använda när man odlade sojabönor?

Jag vet egentligen inte eftersom jag inte har mätt, har inget mätinstrument :-), men självklart hoppas jag att det har kommit något positivt ur detta. Men när jag lyssnar på programmen som sänds i P1 i dagarna - Matens pris - och som handlar om detta måste jag undra? Har något hänt? Men visst kommer väl något att hända nu när det tas upp igen?

Ett stort ansvar när det gäller dessa produkter åvilar återförsäljare, banker och investerare. Återförsäljare måste ställa tydliga krav på producenterna, investerare måste ta hänsyn till miljöaspekter och banker måste tillämpa tydliga miljökriterier vid sin kreditprövning.

Kan Unilever och Carlshamns mejeri m.fl. nu kanske ta sitt fulla ansvar och enbart köpa in ekologiskt hållbart odlad och framställd palmolja som inte odlas på mark som varit regnskogsbevuxen? Kan det äntligen vara dags för det nu?

På Papua Nya Guinea hugger man regnskog i parti och minut. Här hittar man nya arter i djungeln samtidigt som skogsmaskinerna tuggar sig fram genom regnskogen. Härifrån exportera man palmolja till EU...

Ofta drivs omställningen av skog till plantager av välmående företagare, men med i bilden finns ökande skaror människor i u-länderna som har behov av bättre inkomster. Ofta är jordbruk enda sättet att överleva. Precis som våra förfäder ville odla upp mest varenda odlingsbar plätt i vårt land så är intresset för nyodling stort på många håll i världen nu.

Om vi vill medverka till att de ovärderliga genetiska och andra värdena i de tropiska ekosystemen bevaras måste vi i en rättvisare värld vara med och ta det ekonomiska ansvaret för detta.

Nya administrativa och politiska system behöver skapas för att lösa de komplicerade frågor som en global ’regionalpolitik’ och fördelningspolitik innebär.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden. Dilemmat är att vi saknar system för att solidariskt ta detta ansvar. Det är hög tid att sådana system skapas.

Biologiska mångfaldens år i år får mig att fundera.

Hur många olika arter finns på vår jord?

Hur många arter är utrotningshotade?

Hur gör vi med vårt hopp, vår egen personliga utmaning att agera?

Jag förde en dialog med en gammal vän om just detta ämne på facebook häromdagen. Det hela berörde mig djupt då han uttrycker den förtvivlan kring vad som håller på att hända som jag är övertygad om att många, många människor känner idag; med planeten, framtiden, naturen, djuren och oss själva.

Min vän skrev: Enligt Ahmed Djoghlaf, generalsekr. vid Konventionen för Biologisk mångfald, är det stor risk att 10% av alla arter försvinner för varje grads global uppvärmning (2010-01-25). Vilket innebär att 40% av alla arter på jorden kan vara utrotningshotade inom 50 år, innan mina barn blir pensionärer. 600.000 arter, minst.

http://www.guardian.co.uk/environment/2009/sep/28/met-office-study-global-warming

Överskrider uppvärmningen 2° finns risk att uppvärmningen blir självgenererande, att människan inte längre kan stoppa den. IPCC varnar i ett scenario att utsläppen av växthusgaser måste börja minska någon gång mellan 2000 och 2015 om det ska vara möjligt att undvika överskridande av 2° uppvärmning.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5763-3.pdf sid. 41

Men utsläppen ökar fortfarande, förutom de två sista åren av ekonomisk kris, och kommer att öka kraftigt igen så snart konjunkturen vänder.

Detta gör att jag tappar hoppet och att jag inte kan begripa hur det kan vara möjligt att lösa alla miljöproblem på en gång och på så oerhört kort tid. Vad kan vi göra på 5 år?

Så långt uttalandet från min gode vän.

Så hur gör vi, hur resonerar vi inom oss i denna så oerhört svåra fråga. Min vän lyfter tanken att vi måste börja prioritera och sätta in åtgärder där vi kan se synergieffekter, alltså där vi kan rädda flera arter samtidigt.

Jag tittade i veckan på ett program från Nya Guineas djungler där mängder av nya arter hittas, samtidigt som skogshuggarna står i utkanterna och brummar med maskinerna... Alla de arterna som finns där finns ingen annanstans så om vi verkligen vill rädda många arter skall vi åka dit och sätta oss i en ring runt djungeln och försvara den. Det är en klart avgränsad yta så det borde till och med vara genomförbart...

Problemet när man börjar resonera i form av prioriteringar ligger i alla de givna förutsättningarna som måste finnas om det skall gå att prioritera på ett sätt som verkligen är till gagn för hela planeten.
Ett exempel bara:
Det måste existera en ärligt uppriktig vilja att prioritera och lösa de miljöproblem som är viktigast att lösa för hela planetens bästa, inte för egen vinst eller landets eller företagets egna vinst.
Finns de människorna på jorden som kan göra det? Ligger det i människans natur att agera så?

Ett annat viktigt problem när man resonerar i form av prioriteringar är att vi kanske låter bli att göra någonting åt de små sakerna runtikring eftersom det viktigaste ändå inte görs och då är ingenting någon idé. Farligt...

Så här tänker jag:

Jag har inte mandat att besluta vem som skall få leva och vem som inte skall få leva. Det vill jag inte heller ha, jag tror ingen levande varelse är mogen nog att ha det mandatet. Därför arbetar jag för livet generellt.

Jag måste tro att människor i beslutsfattande positioner med mandat har tillräcklig kapacitet att ta in den komplexa väv som livet består av. För att sedan agera i det. Jag måste också tro att folk i gemen har kapacitet att förstå och sedan göra val som är positiva för livet generellt. Visst misströstar jag emellanåt men jag hittar tillbaka till hoppet igen.

Och visst måste vi alla hoppas; Att mänsklighetens ledare till sist kommer överens om vilka problem som på riktigt är viktigast att lösa för hela planetens och mänsklighetens överlevnad och sedan löser vi dem tillsammans, ett efter ett.

Under tiden, tills detta händer, fortsätter jag att arbeta för det jag brinner allra mest för, eftersom där vårt hjärta är med som drivkraft, där händer det saker - i det stora och i det lilla.

Så min vädjan till alla som läser detta är:

Tappa inte bort hjärtat och hoppet och drunkna i alla siffror och ett resonemang om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Ingenting, absolut ingenting blir ens en gnutta bättre för någon då.

Bygga framtid - eller marknad

När vi bygger framtid tillsammans blir livet hoppfullt, glädjerikt och inspirerande! Solidaritet, omtanke och respekt om allt på planeten och självklart vård och skola åt alla.

När vi bygger marknad baserad på ekonomisk tillväxt tillsammans blir livet en kamp, ett slagfält mellan oss människor där solidariteten får vika för egots framgångar. Och självklart får de som kan betala mest det bästa av vård och skola och omsorg. Respekt och omtanke???

Jag vill bygga framtid tillsammans, en grön framtid tillsammans med Dig. Vill du?

Fällor för lodjur

Från Naturvårdsverkets hemsida om lodjursjakten som snart börjar:

Fångstredskap tillåts även i år. På grund av de frågor som kommit upp om användningen av fällor planerar Naturvårdsverket att utvärdera årets fällfångst, att intensifiera diskussionerna med lodjursforskningen vid SLU om fällfångst av lodjur, samt att genomföra en studie med kameraförsedda fällor.

När jag hör och förstår att man skall använda fällor för att fånga lodjur i i Sverige också i år undrar jag vilket land jag bor i och vilket århundrade det är.

För mig känns det som att bli kastad tillbaka till början av förra seklet när ingen förstod någonting om djur och inte ens trodde att djur har känslor.

När jag förstår att man dessutom från SLU:s håll skall forska på om djuren blir stressade när de fångas i fällor undrar jag om SLU verkligen är den instans som skall ha forskningen på våra vilda djur hos sig...

Idag finns etologi, en hel del forskning finns genomförd inom detta fält. Vad känner djuren, hur upplever de situationer osv. Kunskapen ATT lodjur blir stressade när man fångar dem i bur är lika självklar som att det gör ont när man får en snyting.

Vi vet det vi behöver veta för att kunna fatta beslut om förbud. Empatiförmågan är skrämmande låg. Etiken under all kritik.

Marina reservat

Nu är det dags att skapa fler marina reservat. Mindre än en procent av världshaven är idag skyddade. Mer eller mindre skyddade kanske det är bäst att tillägga. De områden i havet som har totalt skydd för fiske utgör endast en promille. En promille...

I Sverige finns 2 300 naturreservat och nationalparker, endast ett fåtal av dessa är marina med ett effektivt skydd.

Jag vill tro att det beror på okunskap. För visst finns väl viljan hos oss alla att kunna överlämna levande hav till de generationer som kommer efter oss, eller?

Låt oss börja med Fladen och Lilla Middelgrund! Låt oss göra dessa platser till en fristad för att bevara den biologiska mångfalden i havet. En plats där också hotade arter kan reproducera och återhämta sig. Idag är de Natura 2000 områden, utsedda att bevaras för eftervärlden alltså!

I Länsstyrelsens Natura 2000 utredning står att läsa följande om Fladen och Lilla Middelgrund: Områdets naturvärden skyddas genom att området säkerställs som naturreservat senast 2010. Så hoppas vi då att Länsstyrelsen i Halland genomför detta under innevarande år. Vi får hjälpa till så att de inte glömmer detta åtagande OCH att det skall vara marina reservat med fullt skydd, inget fiske i området!

• Fladen

Fladen är idag ett Natura 2000 område.

Faunan är mycket rik med en stor andel filtrerande djur som musslor, ormstjärnor, sjöstjärnor och havsborstmaskar. Noterbart är den rika förekomsten av hästmusslor. Nyligen (juni 2005) har tio rödlistade djurarter noterats på Fladen, varav nagelkrabba var det första fyndet i Kattegatt. Detta visar på områdets betydelse som refug för känsliga arter.

Fladen utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också en viktigt födosöksplats för säl och av internationell betydelse för ett flertal fågelarter. Tumlare observeras stundom i området.

• Lilla Middelgrund

Lilla Middelgrund är också det ett Natura 2000 område.

Lilla Middelgrund utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också betydelsefullt som övervintringsområde för sjöfågel inom Östersjön och Kattegatt. Lilla Middelgrund är bland annat världens viktigaste kända övervintringsområde för tordmule. Områdets oftast isfria läge samt stora födoproduktion gör att stora delar av flera arters totala bestånd ansamlas här på en liten yta. Vidare är det en viktigt födosöksplats för säl. Tumlare observeras ibland men områdets betydelse för arten är fortfarande okänt.