Våren är på väg. Den kommer i år också, även om den är seg och sen. Fåglarna kvittrar vår. De har alldeles speciell melodier de sjunger vid den här årstiden. Allt för att locka till sig en partner så att de kan fortplanta sig. Livet går vidare.
Ugglorna häckar och snart kommer jag att höra ungarnas speciella pip på kvällarna när det är matdags för dem.
Räven går också i väntans tider. Jag hörde deras parningsrop för ett par månader sedan och de går bara tre månader med sina ungar. Om en månad eller så kommer rådjuren att föda sina kid och älgarna sina kalvar. Rådjuren har haft en tuff vinter i år, många har säkert inte klarat sig. Vi såg spår efter lo i snön här i år. Det är gott att ha dem tillbaka i trakterna igen, så håller de efter de sårade och sjuka djuren.
Det har, som alla vet varit en tuff vinter så vi har matat rådjuren under vintern i år. Vi har också matat fåglarna. Så drar vi vårt lilla, lilla strå till stacken för en något enklare vardag för det som finns just runtomkring oss. Och kanske skillnad på liv och död för vissa individer.
Att göra saker i det lilla, runtom mig, är det som skänker mig livsviljan och glädjen. När jag lyssnar på nyheterna och tar in det som händer i världen blir jag ofta ofantligt trött, arg och ledsen. Det är en reaktion över grymheter, dumheter och elände som formas och skapas dagligdags. Jag reagerar på andras agerande. Det är helt ofruktbart och bara till men för mig själv och de jag håller av och bryr mig om. Ändå gör jag det. Det är mänskligt.
När jag väljer att agera hittar jag hoppet och glädjen igen. Medvetet agera i det lilla. Min väninna sa en gång till mig: Det heligaste är det närmaste. Jag glömmer det ofta för jag vill medverka till en grön planet med levande hav och levande skog och natur. I det stora hela. Frågan är bara om jag kan agera där i de sammanhangen? Eller om jag bara kan reagera på andras agerande?
Det är en ofantlig skillnad på att reagera och agera...
