Biologiska mångfaldens år i år får mig att fundera.

Hur många olika arter finns på vår jord?

Hur många arter är utrotningshotade?

Hur gör vi med vårt hopp, vår egen personliga utmaning att agera?

Jag förde en dialog med en gammal vän om just detta ämne på facebook häromdagen. Det hela berörde mig djupt då han uttrycker den förtvivlan kring vad som håller på att hända som jag är övertygad om att många, många människor känner idag; med planeten, framtiden, naturen, djuren och oss själva.

Min vän skrev: Enligt Ahmed Djoghlaf, generalsekr. vid Konventionen för Biologisk mångfald, är det stor risk att 10% av alla arter försvinner för varje grads global uppvärmning (2010-01-25). Vilket innebär att 40% av alla arter på jorden kan vara utrotningshotade inom 50 år, innan mina barn blir pensionärer. 600.000 arter, minst.

http://www.guardian.co.uk/environment/2009/sep/28/met-office-study-global-warming

Överskrider uppvärmningen 2° finns risk att uppvärmningen blir självgenererande, att människan inte längre kan stoppa den. IPCC varnar i ett scenario att utsläppen av växthusgaser måste börja minska någon gång mellan 2000 och 2015 om det ska vara möjligt att undvika överskridande av 2° uppvärmning.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5763-3.pdf sid. 41

Men utsläppen ökar fortfarande, förutom de två sista åren av ekonomisk kris, och kommer att öka kraftigt igen så snart konjunkturen vänder.

Detta gör att jag tappar hoppet och att jag inte kan begripa hur det kan vara möjligt att lösa alla miljöproblem på en gång och på så oerhört kort tid. Vad kan vi göra på 5 år?

Så långt uttalandet från min gode vän.

Så hur gör vi, hur resonerar vi inom oss i denna så oerhört svåra fråga. Min vän lyfter tanken att vi måste börja prioritera och sätta in åtgärder där vi kan se synergieffekter, alltså där vi kan rädda flera arter samtidigt.

Jag tittade i veckan på ett program från Nya Guineas djungler där mängder av nya arter hittas, samtidigt som skogshuggarna står i utkanterna och brummar med maskinerna... Alla de arterna som finns där finns ingen annanstans så om vi verkligen vill rädda många arter skall vi åka dit och sätta oss i en ring runt djungeln och försvara den. Det är en klart avgränsad yta så det borde till och med vara genomförbart...

Problemet när man börjar resonera i form av prioriteringar ligger i alla de givna förutsättningarna som måste finnas om det skall gå att prioritera på ett sätt som verkligen är till gagn för hela planeten.
Ett exempel bara:
Det måste existera en ärligt uppriktig vilja att prioritera och lösa de miljöproblem som är viktigast att lösa för hela planetens bästa, inte för egen vinst eller landets eller företagets egna vinst.
Finns de människorna på jorden som kan göra det? Ligger det i människans natur att agera så?

Ett annat viktigt problem när man resonerar i form av prioriteringar är att vi kanske låter bli att göra någonting åt de små sakerna runtikring eftersom det viktigaste ändå inte görs och då är ingenting någon idé. Farligt...

Så här tänker jag:

Jag har inte mandat att besluta vem som skall få leva och vem som inte skall få leva. Det vill jag inte heller ha, jag tror ingen levande varelse är mogen nog att ha det mandatet. Därför arbetar jag för livet generellt.

Jag måste tro att människor i beslutsfattande positioner med mandat har tillräcklig kapacitet att ta in den komplexa väv som livet består av. För att sedan agera i det. Jag måste också tro att folk i gemen har kapacitet att förstå och sedan göra val som är positiva för livet generellt. Visst misströstar jag emellanåt men jag hittar tillbaka till hoppet igen.

Och visst måste vi alla hoppas; Att mänsklighetens ledare till sist kommer överens om vilka problem som på riktigt är viktigast att lösa för hela planetens och mänsklighetens överlevnad och sedan löser vi dem tillsammans, ett efter ett.

Under tiden, tills detta händer, fortsätter jag att arbeta för det jag brinner allra mest för, eftersom där vårt hjärta är med som drivkraft, där händer det saker - i det stora och i det lilla.

Så min vädjan till alla som läser detta är:

Tappa inte bort hjärtat och hoppet och drunkna i alla siffror och ett resonemang om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Ingenting, absolut ingenting blir ens en gnutta bättre för någon då.

Bygga framtid - eller marknad

När vi bygger framtid tillsammans blir livet hoppfullt, glädjerikt och inspirerande! Solidaritet, omtanke och respekt om allt på planeten och självklart vård och skola åt alla.

När vi bygger marknad baserad på ekonomisk tillväxt tillsammans blir livet en kamp, ett slagfält mellan oss människor där solidariteten får vika för egots framgångar. Och självklart får de som kan betala mest det bästa av vård och skola och omsorg. Respekt och omtanke???

Jag vill bygga framtid tillsammans, en grön framtid tillsammans med Dig. Vill du?

Fällor för lodjur

Från Naturvårdsverkets hemsida om lodjursjakten som snart börjar:

Fångstredskap tillåts även i år. På grund av de frågor som kommit upp om användningen av fällor planerar Naturvårdsverket att utvärdera årets fällfångst, att intensifiera diskussionerna med lodjursforskningen vid SLU om fällfångst av lodjur, samt att genomföra en studie med kameraförsedda fällor.

När jag hör och förstår att man skall använda fällor för att fånga lodjur i i Sverige också i år undrar jag vilket land jag bor i och vilket århundrade det är.

För mig känns det som att bli kastad tillbaka till början av förra seklet när ingen förstod någonting om djur och inte ens trodde att djur har känslor.

När jag förstår att man dessutom från SLU:s håll skall forska på om djuren blir stressade när de fångas i fällor undrar jag om SLU verkligen är den instans som skall ha forskningen på våra vilda djur hos sig...

Idag finns etologi, en hel del forskning finns genomförd inom detta fält. Vad känner djuren, hur upplever de situationer osv. Kunskapen ATT lodjur blir stressade när man fångar dem i bur är lika självklar som att det gör ont när man får en snyting.

Vi vet det vi behöver veta för att kunna fatta beslut om förbud. Empatiförmågan är skrämmande låg. Etiken under all kritik.

Marina reservat

Nu är det dags att skapa fler marina reservat. Mindre än en procent av världshaven är idag skyddade. Mer eller mindre skyddade kanske det är bäst att tillägga. De områden i havet som har totalt skydd för fiske utgör endast en promille. En promille...

I Sverige finns 2 300 naturreservat och nationalparker, endast ett fåtal av dessa är marina med ett effektivt skydd.

Jag vill tro att det beror på okunskap. För visst finns väl viljan hos oss alla att kunna överlämna levande hav till de generationer som kommer efter oss, eller?

Låt oss börja med Fladen och Lilla Middelgrund! Låt oss göra dessa platser till en fristad för att bevara den biologiska mångfalden i havet. En plats där också hotade arter kan reproducera och återhämta sig. Idag är de Natura 2000 områden, utsedda att bevaras för eftervärlden alltså!

I Länsstyrelsens Natura 2000 utredning står att läsa följande om Fladen och Lilla Middelgrund: Områdets naturvärden skyddas genom att området säkerställs som naturreservat senast 2010. Så hoppas vi då att Länsstyrelsen i Halland genomför detta under innevarande år. Vi får hjälpa till så att de inte glömmer detta åtagande OCH att det skall vara marina reservat med fullt skydd, inget fiske i området!

• Fladen

Fladen är idag ett Natura 2000 område.

Faunan är mycket rik med en stor andel filtrerande djur som musslor, ormstjärnor, sjöstjärnor och havsborstmaskar. Noterbart är den rika förekomsten av hästmusslor. Nyligen (juni 2005) har tio rödlistade djurarter noterats på Fladen, varav nagelkrabba var det första fyndet i Kattegatt. Detta visar på områdets betydelse som refug för känsliga arter.

Fladen utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också en viktigt födosöksplats för säl och av internationell betydelse för ett flertal fågelarter. Tumlare observeras stundom i området.

• Lilla Middelgrund

Lilla Middelgrund är också det ett Natura 2000 område.

Lilla Middelgrund utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också betydelsefullt som övervintringsområde för sjöfågel inom Östersjön och Kattegatt. Lilla Middelgrund är bland annat världens viktigaste kända övervintringsområde för tordmule. Områdets oftast isfria läge samt stora födoproduktion gör att stora delar av flera arters totala bestånd ansamlas här på en liten yta. Vidare är det en viktigt födosöksplats för säl. Tumlare observeras ibland men områdets betydelse för arten är fortfarande okänt.

Tabufrågor - Våldtäkt

Våldtäkt är inget man talar högt om! Allra minst om man har blivit utsatt för det!

Visste du om att över 4 000 våldtäkter i fjol anmäldes i Sverige.

98 procent av dem hade en ung kvinna som offer.

Att 4000 anmäldes betyder inte att 4000 de facto begicks under 2009. Mörker talet är mycket stort, speciellt vad gäller våldtäkter i nära relationer.

Och så det mest skrämmande av allt: Av de faktiskt anmälda våldtäkterna går bara 15 procent till åtal, och ännu färre resulterar i fällande dom.

Jag är lite över 50 år. Om vi räknar om talen som står här ovan 4000 per år betyder det att under min livstid har runt 200 000 personer blivit våldtagna i Sverige. Vågar vi sen räkna med alla de som inte har anmält, överslaget minst lika många, troligen fler är vi uppe i runt en halv miljon. Så visst känner också du någon?!

Jag vet att jag har flera i min lilla bekantskapskrets som de facto blivit våldtagna. Jag är säker på att vi alla har det men detta är inget man pratar om. Fortfarande finns så mycket skuld hos kvinnan som blivit våldtagen, eller mannen för den delen. Skulden, skammen gör att man inte vill tala om det. Har man blivit utsatt för en våldtäkt bär man alltid händelsen med sig. Det blir ett trauma som behövs bearbetas för att kunna hanteras av den utsatta. Det är inget som är över bara för att våldtäkten är över. Smutsen och skammen sitter kvar.

Jag högaktar och beundrar de kvinnor och män som orkar och vågar anmäla en våldtäkt. De är hjältar. I en fullkomligt blottande situation vågar de blottlägga sig själva ännu mer. I en totalt utsatt position väljer de att gå rakt in i skärselden. I smärtan och utsattheten utsätter de sig än mer.

För visst måste de väl ha gjort något provocerande för att detta skulle hända. Klätt sig utmanande, blivit onykter, varit taskig eller bara åkt till fel fest i fel läge. För inte genomförs väl en våldtäkt utan att offret är medskyldigt? Detta kommer de att möta, det är detta de skall gå igenom och stå starka i när det kommer upp i rätten. Som sagt jag högaktar dem!

• Alla som utsätts för våldtäkt och annat sexuellt våld ska ha rätt till en rättvis rättsprocess, upprättelse, kompensation, stöd och hjälp, och respektfullt bemötande.
• Alla som våldtar skall ha rätt till hjälp.
• Vi måste börja prata mycket mer om detta, visa var gränserna går, vara tydliga med att detta är aldrig okey och här har männen ett stort ansvar. Lyft upp, ta samtalet, även det där svåra.

En gång råkade jag höra när en pappa pratade med sin då 12 årige son. Sonen hade trakasserat lillasyster en stund och slutade inte trots att hon sa sluta gång på gång. Pappan grep in och gick fram och frågade sin son. "Vad har jag sagt till dig att man skall göra när någon säger sluta?" Sonen skrattade lite generat och försökte skoja bort det. "Fortsätta..." " Nej," sa pappan mycket tydligt. "Säger någon sluta skall man alltid sluta vad det än handlar om och när det än händer. Sluta betyder alltid sluta. Kommer du ihåg det nu?"

Jag blev så tacksam då jag tänkte på att just ett sådant samtal troligen betyder oerhört mycket för framtiden.

Hjärtefråga!!!

Använder vi oss av fel mått för vår välfärd kanske?

Jag förundrar mig över oss människor och hur vi omedvetet eller medvetet tillåtit pengarna att ta över alla våra grundläggande behov. Ta över eller vara stand in för eller vara den väg vi tror leder till ett tillfredsställande av våra grundläggande behov. Trots att vi vet att pengar aldrig kommer att kunna tillgodose dessa.

En viss mängd pengar gör att vi kan bo bra, äta bra och skaffa oss ting, saker som ibland underlättar vår vardag. Men sedan kan pengar inte göra mer för oss. Detta visar lyckoforskningen och välfärdsforskningen tydligt. De behov vi har utöver mat och värme går inte att köpa för pengar. Sexköp existerar förvisso, men kärlek går inte att köpa för pengar.

Hälsa, frihet att tycka, lyckliga barn, glada åldringar, välmående miljö, meningsfulla jobb och fred. Det är verklig VÄLFÄRD. Det är detta vi borde förhålla oss till och resonera kring hur vi ökar. Tänk er en BNP som istället för att mäta tillväxten i pengar har som slutsumma och måttstock den verkliga välfärden hos landets befolkning och tillståndet för den natur och biologiska mångfald vi har att överlämna till våra barn !!!

Ekonomin borde väl klokast - för allas vår framtid - användas som verktyg för att maximera det som människan egentligen bryr sig om. Det vi egentligen vill ha och behöver. Ekonomi betyder att man behandlar hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov

Titta på den nya globala ekonomin, där varor skeppas fram och tillbaka. Från Brasilien importerar vi soja, sedan producerar våra kor mjölk här som torkas och fraktas tillbaka till Brasilien. Systemet är skapat för att storföretag och banker ska härska. För att de skall kunna maximera sina pengavinster. Vem bryr sig om Amazonas miljö i detta, den fattige bonden i Brasilien, våra kors mående? I vilken budget tas dessa kostnader upp?

Vi behöver ekonomiska institutioner som optimerar välmående i stället för pengatillväxt.

De fyra stora

Människan har alltid jagat, vi är ursprungligen jägare och samlare. På det sättet överlevde vi i tusen och åter tusentals år.

Vår hjärna och vår intelligens var inte riktigt lika utvecklad då som den är idag, men skillnaden är inte jättestor.

Däremot är våra livsbetingelser markant och mycket märkbart förändrade. Vi som lever i västvärlden idag lever ofta i städer eller större samhällen och arbetar med varierande saker, får lön och handlar sedan allt vårt livsmedel i affärerna med lön. Vissa odlar en del av sina grönsaker, andra kanske föder upp lamm och någon gris till husbehov, men de är inte i majoritet.

I detta vårt relativt nya sätt att leva skall människan med sin något förändrade men i grunden mycket lite förändrade hjärna/intelligens leva. Massor av ny teknik, information, valmöjligheter, maträtter, resmöjligheter, bilar, spel osv. Massor av olika sätt att tjäna pengar, det medel vi har valt att använda för att byta till oss det vi vill ha i form av varor och tjänster.

Runt oss fortsätter naturen att försöka "leva" sitt naturliga liv. Träden växer, svampen växer upp och ruttnar ner, fåglarna bygger bo och på vissa platser får de levande och flygfärdiga ungar.

Rådjuren föder sina ungar, räven sina och kretsloppet liksom bara fortsätter. Äta eller ätas, svälta ihjäl eller leva ett långt liv och dö av ålderdom och utmattning eller sjukdomar. Eller bli dödad/fångad/uppäten av ett av de få fyrbenta rovdjuren som fortfarande finns i vårt land.

Rent statistiskt tror jag att de vilda djur som blir dödade/fångade/uppätna av något av våra fyra fyrbenta rovdjur är i klar minoritet om man jämför med hur många som dör i trafiken (människoskapad) eller för våra jägares kulor eller hagel, eller av sjukdom och skador. Hur många rådjurskid blir mosade i skördetid av stora tunga maskiner? Hur många harungar och harar likaså?

Människan i Sverige idag har inget som helst behov av att jaga för att få mat på bordet. Det finns kanske några människor som har det behovet men de har inga gevär och får eller kan inte jaga för den delen. De som jagar idag har inga behov av jakten för matens skull. Men, när denna mycket lilla skara av människor i vårt land - 3 % av befolkningen handlar det om - anser att de har förtursrätt till naturen och alla de vilda djuren, blir det alldeles fel. Och när de kräver att få jaga - eller helst slakta - sina alldeles självutnämnda konkurrenter, någon av de fyra stora rovdjuren hittar de på argument som skiftar form och färg oftare än många byter skjorta. Ibland är rovdjuren för många och ibland är de för få, ibland är de sjuka, ibland kanske de svälter och ibland är de bara på fel plats vid fel tidpunkt....

Ett lodjur kan inte arbeta på Dagens Nyheter, få ut lön och åka till affären och köpa mat. Dess enda möjlighet att överleva är att jaga. Dess absolut enda möjlighet. Detsamma gäller för varg, björn och järv också, om vi nu skall hålla oss på land.

Människan har en valmöjlighet. Trots det ser ett antal av invånarna i Sverige rovdjuren som en konkurrent, som ett hot mot oss. Som sagt människans hjärna/intelligens är inte sådär jätteförändrad...

Vi har väldigt lite rovdjur i vårt land. Jaktlobbyn har varit stark och framgångsrik. Den avslöjas sakta men säkert nu efter den fruktansvärda skandalen med vargslakten. Vi har möjlighet att hysa betydligt större stammar av våra rovdjur än de vi har idag. Om vi bara vill dela med oss av det skogen har att erbjuda. Om viljan finns. Jag tror att den viljan finns hos majoriteten av svenska befolkningen idag, men en liten minoritet 3 %, bestämmer över livet i naturen!

Totalt skandalöst är det att de fortfarande får använda fällor när de "jagar" lodjur!!! Är det jakt? Avrättning är väl en bättre benämning. Vilket århundrade lever vi i?

Hur länge till måste evolutionen verka innan vi människor tar det ansvar som är vårt i förhållande till den påverkan vi åstadkommer på denna planet?