Jag har en dröm...ålderns höst

För ett antal år sedan arbetade jag på ett ålderdomshem. Ja, jag vet att det inte heter ålderdomshem idag, det heter äldreboende, men jag föredrar ordet ålderdomshem. I det ordet finns inneboende värden som jag uppskattar; Hem, någonstans där man känner sig hemma, tryggt, ombonat, där jag trivs. Att få bo på ett sådant ställe när man når ålderdomen skulle jag uppskatta.
Äldreboende ger mig helt andra associationer. Ett boende för någon som är äldre, punkt. Helt utan värdeladdning. Litegrand känns det som att det är den resan som omvårdnaden om de som till stora delar har byggt upp vårt välstånd har gjort. Från hem till förvaring. Det finns andra möjligheter.

Nåväl, jag arbetade som sagt på ett ålderdomshem. Det var ett gammalt hus med ett 15-tal rum beläget ute på landet. Runt huset fanns en trädgård där vi odlade grönsaker och det växte vinbär, andra bär och fruktträd. Vi grävde land, sådde, rensade, skördade och använde det i köket som marken runtom huset bidrog med – tillsammans med de äldre som ville och orkade.
Vi hade 10 rum som alltid var belagda, två våningar med fem rum på var våning och ja, det fanns trappor och ingen hiss till övervåningen. Det löste vi helt enkelt så att de som var piggast och ansåg sig vilja bo på övervåningen fick göra det. De som inte klarade trappan fick bo på nedervåningen.

Det fanns ett tv-rum, ett väv- och syrum, en matsal där alla åt tillsammans och så köket. Här lagades all mat som åts i huset inför varje måltid, bakades allt vetebröd, alla kakor och mycket av det matbröd som gick åt. Här syltade och saftade man också skörden.

Till sist hade vi en tvättstuga och ett mangel- och strykrum där all tvätt som uppkom hanterades. Det var alltså ett hem i sakens rätta bemärkelse. Allt sköttes på plats av personal som såg en stor glädje och tillfredsställelse i att laga mat från grunden, baka, sylta, safta, tvätta, mangla osv tillsammans med de äldre som ville och orkade.

Ålderdomshemmet var utdömt av Miljö och Hälsa redan när jag började arbeta där. Jag jobbade där ett par - tre års tid och vi fick dispens varje år, men något år efter att jag slutat lades det ner.

Sedan dess har jag närt en dröm…
Jag vill bygga/köpa ett enplanshus med 15 rum, 5 av rummen så stora att två personer kan bo tillsammans. Där skall finnas ett stort kök med bakbänkar, spisar, stort skafferi av gammaldags typ som man går in i och där det alltid är svalt. Detta hus skall ligga tillsammans med två andra liknande hus med en stor trädgård för odling av egna grönsaker och rotfrukter, bär och fruktträd. Där skall också finnas ett hönshus där man hämtade sina egna ägg OCH blev av med de resterna från måltiderna som man inte komposterade…

Från trädgården går jag – med rullator (asfalterad gångväg alltså) – in i en lövskog och går en runda på ett par km i denna lövskog. Efter en liten stund kommer jag fram till en damm med näckrosor där änder och svanar simmar runt. Jag slår mig ned på bänken och sitter och tittar över vattenspegeln, samlar mina tankar och slappnar av.

I mitt ”hem” får de gamla hjälpa till i köket med matlagningen – om de så vill. Baka en kaka till eftermiddagskaffet om de känner för det. De som vill ta hand om och mata hönorna får göra det. Vill man plocka vinbär eller klippa buskar och träd går det också bra, de årstider det skall göras osv .

De två hundarna som också bor på hemmet ligger vid någons fötter eller sitter vid sidan om en rullstol och blir klappad och kelad med, ger en slick på en hand i förbigående när någon av de gamla går förbi. Husets katt ligger i olika knän under dagen, spinnande och välmående och skapar välmående hos de äldre.

Här bor tre äldre par som valde att flytta hit eftersom här fick de sluta sina dagar tillsammans. Här bor också två äldre herrar som levt sina liv som ungkarlar, endast tillsammans med sin katt och sin hund, som valde att flytta hit för att de fick ta med sig sina husdjur och få hjälp att ta hand om dem.

Resten av de boende är damer, några oerhört duktiga på att baka, en uppgift som skänkt dem stor glädje och tillfredsställelse genom livet och som de fortsätter att utöva här. Några tycker hemskt mycket om att dansa och sjunga, vilket de gör tillsammans med likasinnade här. En älskar klassisk musik och har tagit med sig sin musikanläggning och all sin musik hit och spelar för sig själv och andra som vill lyssna. Så har vi den gamla damen som tidigare var aktiv miljökämpe och blev politiker på äldre da´r. Hon sköter komposten, ser till så att pappersåtervinningen fungerar, håller sig ajour med de tekniska landvinningar som görs för att förbättra miljön och känner att hon äntligen hittat hem!

Husets uppgift: Lättillgängligt med tillräckliga ytor, utan trappor. Byggt som passivhus, nästan ingen uppvärmningsenergi åtgår. Kretsloppstänk i hanterandet av allt avfall, solceller på taket som värmer vattnet som går åt.

Trädgårdens uppgift: Tillgodose de boende med delar av årets grönsaker, rotfrukter, bär och frukt.

Skogens och den lilla sjöns uppgifter: Få oss att koppla av, andas fritt, njuta av färger och årstidernas skiftningar, motion och frisk luft.

Hundarna och katternas uppgifter: Få de boende att känna sig behövda, älskade betydelsefulla, fylla dagarna med skratt och glädje, värme, närhet, sänka blodtrycket, hjälpa till att skapa oxytocin i kropparna på oss, vara orsaken till att vi nästan inte behöver någon medicinering alls i detta hem.

De äldres uppgift: Att åldras med värdighet, känna sig behövd, få glädje av sina kunskaper man tillskansat sig under livet, få möjlighet att ge och ta emot närhet, värme och kärlek, få leva sina liv tillsammans med de man älskar ända in i slutet, bli behandlad som en människa som levt nästan ett helt liv.

Personalens uppgift: Finnas där alltid, tillräckligt många så att de behov som finns hos de äldre blir tillgodosedda, styra upp och organisera, hitta på trevligheter för de som behöver hjälp med det, städa , laga mat , tvätta , hjälpa de äldre med det de behöver hjälp med, ta hand om husdjuren , odla , skörda , rensa , gå ut och gå med dem som inte kan själva minst en gång om dagen om de äldre vill det.

Där vill jag bo när jag går in i ålderdomen…

"Lyssnar man riktigt noga kan man höra gudarna skratta"

Maten skapar också historia...

Visste du att – eftersom jordbrukets expansion är den allra viktigaste orsaken till avskogningen världen över - så står produktionen av vår mat för runt 30 % av människans utsläpp av växthusgaser. Köttproduktionen har en särställning inom detta område. Här har vi mycket att göra!

Om vi äter vår söndagsbiff bestående av billigt nötkött från Brasilien betyder det - i de allra flesta fall -att vi aktivt bidrar till att förvandla tropisk regnskog till gräsbevuxna ängar där enorma flockar av betande nöt äter sig feta för att sedan, som kött, exporteras till bland annat Sverige och säljas billigt här. I det fallet bidrar vi inte enbart direkt till ödeläggelse av regnskog och en utbredning av den biologiska enfalden, vi bidrar också mycket effektivt till att spä på våra växthusgaser i vår gemensamma atmosfär.
Hade vi valt att köpa svenskt nötkött hade vårt negativa bidrag inte alls varit lika stort. Hade vi valt bort köttet helt hade vi kanske till och med kunnat säga att vi är en del av lösningen istället för problemet. Jag förstår faktiskt inte varför man som boende i Sverige köper kött importerat från Brasilien. Jag kanske är ointelligent men jag förstår det inte. Nog vet väll alla att någon alltid måste betala? Om inte vi gör det får naturen, miljön eller djuren göra det. Frågan är vem som har bäst råd?

Jag vet inte om vi blir för trötta av att ta in all information som finns att tillgå men faktum kvarstår att valet är oerhört mycket vårt eget.
Det finns mängder av intressant forskning genomförd kring hur stor mängd växthusgaser just mitt levnadssätt bidrar till i allas vår gemensamma atmosfär. Vi är rika nog att aktivt kunna välja ett annat sätt att leva, våra basala behov är tillgodsedda. Många andra människor har inte en sportslig chans att ens tänka på detta, ännu mindre ta del av en massa forskning som genomförs, de har alldeles nog med att överleva för dagen.
Vi kan låta bilen stå och cykla till jobbet i många fall, vi kan låta bli att köpa det billigaste köttet från långtbortistan vi får oftast över till hyran ändå, vi kan låta bli att köpa de där onödiga sakerna som vi ändå inte har någon användning för, vi kan använda våra matrester vid nästa måltid istället för att slänga de, vi kan välja att äta enbart vegetariskt fyra gånger i veckan, osv.
Kom igen nu, detta är allvar! Här hjälper det inte att sjunga “We shall overcome”. Nu är det förändring som krävs. Detta är på riktigt!!!
Och, kom ihåg, vartenda litet steg i rätt riktning är i alla fall ett steg i rätt riktning! Så gör det du kan idag! Bli en del av lösningen, för den finns fortfarande, tro det eller ej!

Klimatfrågan

"Det är egentligen fel att betrakta
klimatfrågan som enbart en miljöfråga.
Det är en social, ekonomisk och säkerhetspolitisk fråga. Det handlar om människor i vissa länder som släpper ut gaser som kommer att påverka förutsättningarna för liv och välfärd i andra.
I normala fall har vi inte rätt att ta andras hem och hus. Vilken rätt har vi då att agera så att miljontals människor under havets marsch mot land förlorar sina hem och möjligheter till försörjning?"

Christian Azar

Makten över klimatet

Allt vi äter har en historia. När vi sätter tänderna i ett äpple eller en banan, eller smuttar på en kopp thé, inmundigar vi också historien produkten är buren av.
Vissa av dessa produkters historia vill vi inte veta, jag lovar er...

Andra produkters historia tar vi gärna del av. De kan innehålla spännande resor, möten med speciella människor, växt i god jordmån, osv.
Flera av de produkter som hamnar i våra kroppar har vuxit mycket långt härifrån, alltför ofta är de besprutade med olika mer eller mindre giftiga kemiska preparat i flera omgångar under växtperioden och behandlat med något, mer eller mindre giftigt, ämne efter skörd, inför frakt osv. Människorna som brukar jorden, sprutar och skördar, packar det vi sedan skall äta kanske lever under miserabla förhållanden.

Tänk om vi kunde ta del av fruktens historia innan vi delar den med tänderna… Hade vi ätit den då?

Vi är vad vi äter. Gamla celler byts ut av nya celler. Det vi stoppar i munnen blir så småningom celler i våra kroppar. De skall bära oss, hjälpa oss att tänka, att arbeta, att älska...

Jag är säker på att om vi väljer närproducerat när vi handlar i affären, gör vi både oss själva och hela planeten en god gärning. Väljer vi dessutom närproducerat, ekologiskt och minskar ätandet av köttprodukter betydligt kan vi både äta och sova med gott samvete, i trygg förvissning om att vi är en del av lösningen istället för en del av problemet. Både när det handlar om vårt eget mående, vår egen cellproduktion, planetens fortlevnad och minsta möjliga klimatpåverkan.

Vi har en oerhört stor makt att förändra! Börja nu!

Så kommer då ett inlägg från Alnarp som handlar om det jag skrev i min blogg häromdagen. Måste bara klippa in det hela. Naturens läkande och helande kraft på oss människor är mycket stor, vetenskapen bevisar, dags för en genomgripande förändring inom sjukvården kanske?

Dagens sjukvård har försummat naturens läkande inverkan på människan, anser forskare på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Forskning vid SLU visar att daglig vistelse i skog med lövträd minskar psykisk ohälsa och stress.

- Vi har kunnat visa att ju längre tid man spenderar i lövskog, desto mindre stress upplever man, säger Matilda Annerstedt som är forskare vid SLU i Alnarp. Matilda Annerstedt är distriktsläkaren som kände sig frustrerad av att möta så många patienter som var sjuka av stress, men där det var uppenbart att medicin eller sjukskrivning inte var botemedlet. I stället sadlade hon om och blev forskare för att söka efter sambanden mellan hälsa och skog.

- Det är klarlagt att naturen har en lugnande inverkan, säger Matilda Annerstedt. Vi kan idag stapla studier som visar att pulsen sjunker och halterna av stresshormonet cortisol minskar när man kommer ut i skogen. Det finns klassiska experiment som visar att utsikt mot skog påskyndar läkningen efter operationer, att närhet till natur kan minska brottsligheten i ett bostadsområde och att konditionsträning ger bättre resultat i naturen än på ett gym.

De nya rönen presenteras i dagarna vid Skogskonferensen i Alnarp.

Höst

Höst.
Löven släpper från träden och regnet står som spön i
backen och piskar,
tillsammans med vinden,
rent,
rent från det gamla.

Tänk att få vara ett träd.