Önskelista för morgondagens sjukvård

Sjukvård innefattar mycket. Därför avgränsar jag min önskelista till första besöket när jag blir sjuk och vägen framåt i kedjan. 

Jag ringer till närmaste läkarmottagning som inte bör vara situerad alltför långt bort. I Halland kan max 5 mil från mitt boende vara okey. Där svarar en människa i telefonen som lyssnar på min frågeställning och min oro och därefter bokar en tid till en sköterska eller läkare beroende på vad som behövs.  Väntetiden skall vara kort, max tre dagar, självklart snabbare om den som svarar i telefonen bedömer att det behövs.

När jag kommer dit blir jag mottagen av kompetent omhändertagande personal, sjuksköterska eller läkare, i möjligaste mån samma person varje gång jag kommer dit, så jag slipper dra hela min historia varje gång jag kommer till doktorn. 

Denna läkaren kallar jag min helhetsläkare, hon/han har från detta första besöket ansvaret att jag hamnar rätt i den fortsatta vårdkedjan, på rätt plats i rätt tid utan att jag själv skall behöva ordna alla kontakter. Min helhetsläkare lyssnar på mig, undersöker det hen kan, tar de prover hen kan och tar, om så krävs medan jag är kvar i rummet, kontakt med datoriserade specialister som finns uppkopplade någonstans i världen för att rådgöra, om hen anser att hen behöver det. Därefter blir jag remitterad till nästa instans, om jag behöver. Hen, eller av hen ansvarig utsedd person driver mitt fall vidare genom vårdkedjan.

Är jag riktigt dålig har läkaren direkt vid första besöket på så sätt tillgång till så mycket kompetens att hen direkt har rätt att remittera mig till inläggning på ett sjukhus, utan att ta omvägen om akuten, akutläkare. Jag slipper på så sätt sitta mycket sjuk och vänta i olika väntrum och vården sparar personaltid eftersom de inte behöver bedöma och undersöka mig en eller två gånger till. Behöver jag röntgas skall läkaren direkt remittera mig till röntgen utan omväg med personligt besök hos specialist osv. Specialistvården finns standby någonstans i världen, för alla läkare att direkt koppla upp sig mot när jag är i rummet på första besöket om hen tror sig behöva specialistkompetens. Är det trots detta osäkert remitteras jag till någon specialist som då kan finnas på längre avstånd än de nämnda 5 milen.

Morgondagens sjukvård använder sig alltså av webben på fler sätt och i större utsträckning än idag. För att avläsa röntgenbilder som kan tas på patienten på en plats och läsas av på annan plats (som ju finns redan idag), ställa diagnoser genom provresultat och avläsning av status genom dialog mellan allmänläkaren, specialist och patient tillsammans vid besök. Olika former av terapi ges över nätet (som ju också sker till viss del idag) osv.  

Det ger snabbare vård och blir på så sätt bättre för den som är sjuk och billigare för samhället. 

Mycket viktigt i kedjan är att det skall finnas EN läkare som ser hela mig, ser hela människan, en helhetsläkare. Skickas man mellan olika specialister skall man ha med sin helhetsläkare i bakgrunden (inte på plats men i bakgrunden som helhetsansvarig) så man inte riskerar att bli uppdelad i bitar. I detta fall liksom när det gäller planeten så ser specialisterna för det mesta inte helheten och effekten kan lätt bli att man behandlar symptomen vart och ett för sig istället för att behandla orsaken. Är man sjuk är man dessutom ofta i ganska dåligt skick psykologiskt och orken att organisera sig själv, ta alla de kontakter, sitta i alla de telefonköer som krävs så man hamnar på rätt plats i vården har man ofta inte. I min framtida vårdkedja får jag handfast hjälp av de som arbetar i vården och har kompetensen och de finns med mig hela vägen.

När det gäller våra äldre invånare fungerar det enligt samma princip. Närsjukvården/Primärsjukvården tar ansvaret för hela människan, det är där helhetsläkaren finns, och denne finns som drivande bakom den sjuka, ser till att man hamnar rätt när man är sjuk helt enkelt. Detta skapar en trygghet hos de äldre och hos deras närstående, skapar också bra förutsättningar för rätt medicinering i minsta möjliga dos. Vilket i sin tur leder till färre följdsjukdomar och återbesök vilket blir billigare för samhället och bättre för våra äldre och sjuka.

Om man inte kommer överens med sin läkare får man naturligtvis byta till annan läkare. 

Därtill är förebyggande aktiviteter viktigare än idag. Det å andra sidan är ju inte sjukvård och kräver ett alldeles eget avsnitt för att filosofera kring. Ett sätt att räkna så att de sparade medel i sjukvården som beror av att man lägger mer medel på friskvården syns som en pluspost i budgeten, att det blir en tydlig koppling mellan insatser och utgifter. Det finns ju intressanta beräkningar som visar på att vi sparar mycket pengar i sjukvården genom att sätta in åtgärder innan fallen hamnar i sjukvården. Dessa pengar kommer dock inte ur samma pengapåse vilket ofta får till följd att man snålar in på just de medlen, till det förebyggande i samhället. Vilket i sin tur leder till att sjukvårdskostnaderna stiger i onödan. En utmaning att få till en heltäckande bild där de  händelser och insatser som bidrar positivt i systemet, alltså till att kostnaderna för sjukvård blir lägre, också "får poäng", synliggörs som en investering i den ekonomiska redovisningen. 

Naturvetenskap och filosofi

Naturvetenskap och filosofi

Vi människor har en benägenhet att vid varje given tidpunkt tro att det vi vet nu och har kunskap om just nu är den absoluta, slutgiltiga sanningen. Så är det naturligtvis inte och det visar sig gång på gång. Idag vet vi väldigt mycket mer om den påverkan vi har på planeten och på våra egna och våra barns liv framåt. Mycket mycket mer. Vår föräldrageneration hade inte den kunskapen vi har idag så ibland kan jag nästan förlåta dem för alla vansinniga misstag som gjordes i industrialiserings namn. Alla gifter som användes i utvecklingens namn. DDT, hormoslyr, arsenik i träskyddsmedel, ja listan kan bli hur lång som helst. 

Idag vet vi! Vi vet att de stora miljökatastroferna inte enbart drabbar miljön runt oss. Barn dör, vuxna dör, djur dör, arter utrotas, marker blir förstörda av radioaktivitet för tusentals år framåt och vattnet blir inte längre livgivande utan dödar dem som dricker det. Vi vet att klimatförändringarna kommer, är här och att vi redan är alldeles för sent på det för att kunna avvärja det helt. Ändå gör vi inget, inte ens för att få hela förloppet att gå lite långsammare. Vi fortsätter som om ingenting hade hänt, som om vi inte visste... Det är svårare att förlåta och svårt att förstå.

Lösningarna finns, tekniken finns men skeppet vi sitter i vrider sig enbart lite, lite i rätt riktning. Nu måste vi skapa förutsättningarna för en förändring! VI påverkar och vi måste välja att påverka med kunskap och vilja nu. OM vi vill att denna planet skall kunna försörja kommande generationer, våra ättlingar. Om vi vill att de skall ha någonstans att bo, att leva. Nu handlar det inte längre om ”bara miljön” Nu handlar det om livet!

Jag vet att jag påverkar, människor, allt annat levande och vår planet. I alla val jag gör påverkar jag. Det gör du också. Inte bara i våra allmänna politiska val vart fjärde år utan i alla vardagliga val du gör, på riktigt. Vilket schampoo du köper, vilket färdmedel du använder, vilken mat du äter, det du säger till dina medmänniskor, det du skriver på Facebook osv osv. Allt påverkar och alla påverkar. När vi är medvetna om det kan vi börja välja hur vi vill påverka. Hur vill du påverka din nutid och din framtid?

Frågan jag ställer mig är; Har människan förmågan att förstå de stora sammanhangen, att se sambanden? Att se sambanden och agera utefter dem? Att ta lärdom, att visa i handling att vi ser att vi lyssnar och att vi hör och förstår.

Dessa frågor är de allra viktigaste för oss att agera i när det gäller alla områden. Friskvård, sjukvård, skola, utveckling, allt. Att göra hållbar politik, se till att gröna beslut styr skutan rätt i alla vardagens gärningar, när vi väljer mat i våra skolor eller bränsle till våra bussar. När vi väljer teknik för rening av lustgasutsläppen i sjukvården, när vi väljer mellan tåget och flyget, mellan bussen och bilen, mellan den ekologiskt odlade bananen eller den konventionellt odlade, mellan jätteräkan och våra vanliga räkor, mellan de nya kläderna eller kläder i andrahandsbutiken, när vi väljer hur vi skall fortsätta att bygga staden, hur vi skall odla våra marker, vilka ämnen som är viktigast att lära sig mer om i skolan, osv.  

Nu är det nu! Att våga se problemen, att peka på problemen är för mig en direkt ingång till lösningen på de. Många har sagt att man inte skall visa på våra handlingars negativa effekter utan försöka få folk att förstå i en positiv anda. För mig är det positivt att peka på de problem som finns, det triggar igång mitt problemlösningscentra. Faktum är att jag tror att det är så för de allra flesta av oss och att det är just därför vi är så extrema överlevare vi människor, för att vi är jättebra på att lösa problem. Men då måste vi först våga visa på problemen, titta på problemen, se dem som ett problem och sedan hitta lösningarna som finns eller hitta på de lösningar som krävs men inte finns ännu. 

Jag har haft några dagar att fundera över livet nu. Satt mycket vid pappas sjukhusbädd under förra veckan och i helgen och det är mycket som hinner röra sig i huvudet då. Jag tänkte på hans armar och händer som har uträttat så mycket. Lagat bilar, spikat fågelholkar, lagt tak, satt potatis, grävt land, lyft upp oss när vi var små, tvättat oss, byggt stall, och så vidare. Så tänkte jag på alla andra människors armar och händer och hur mycket de har skapat överallt på planeten. Påverkat.

Sedan tänkte jag på hans hjärta och hjärna, hur många slag hjärtat slagit, hur mycket blod det pumpat runt. Hur många extraslag det slog när han träffade mamma när de var unga. Hur  många känslor som flödat igenom honom och påverkat både tankar, handling och hjärtslag. 

Hur är ett liv egentligen? Hur mycket dramatik innefattar ett vanligt liv?  Jag vet att min pappa räddade livet på en annan man när de var ute och fiskade i en båt en gång  början på 70-talet. Han höll själv på att stryka med på kuppen, men han lyckades, tack vare sin envishet och sin styrka få upp de båda två ur vattnet. Vi har den genen i oss, ingen självbevarelsedrift alls, utan bara action!

Jag vet att han skulle gått i döden för sin familj om det hade begärts av honom eller vi hade varit hotade på något sätt. 

Jag vet rätt mycket om honom, men jag vet inte vad han såg eller kände de där sista andetagen, de sista blickarna som fastnade så långt bort, utanför rummet, någon annanstans. 

Så funderade jag över sjukvården, hur väl den ofta fungerar. Hur mycket hjälp vi alla kan få. Jag frågade de fantastiska sjuksköterskorna som jobbade hela nätterna och hade så tungt ansvar för så många liv, hur mycket de tjänade i månaden. När den ena berättade att hon tjänade 23 600:- i månaden skämdes jag. 

Vi pratade om värderingar och hur tydligt vi i vårt samhälle ickevärderar de människor som tar hand om oss som små eller som sjuka. Förskolelärare, lärare, sjuksköterskor, vårdbiträden, vad vore samhället utan dem? Jag arbetade själv inom vården på 80-talet, nu arbetar jag som projektledare och tjänar 15 000:- mer i månaden än dessa vardagens hjältar. Det kan aldrig vara rätt att det är ett så lågt värde, i förhållande till annat, på yrken som tar hand om, yrken som är helt nödvändiga för samhället, livet, människorna. Vi måste alla hjälpas åt så att dessa yrken kommer upp i skäliga lönenivåer. Jag tänker göra det jag kan!

Andas ut

Idag andas jag ut och är tacksam över att Migrationsverket använde det som står de till buds att använda för humanitetens skull. Barnen får stanna!

Jag är en del av ett land som har tråcklat in sig så till den milda grad i sina lagar att man tappar bort humanismen. Nu skall man/vi avvisa två barn, 5 och 9 år gamla, till ett land de knappt har befunnit sig i där människor pratar ett språk de knappt aldrig har hört, ännu mindre använt sig av till vardags. Utan sin mamma, utan någon vuxen, alldeles ensamma till ett främmande land. Är det humant? Är det ens förenligt med hur vi vill att vårt land skall göra/vara.

Men så säger de lagar man har att förhålla sig till säger de som kan lagarna.

I min värld är det då så att vi måste göra ett undantag för dessa två barn - NU - och sedan ändra lagarna. Visst måste det vara görligt om bara viljan finns???

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_malmo?title=barn_utvisas_utan_sin_mamma&videoid=1439844

Nu har pressen fått tag i historien, och så verkar det som att migrationsverket just för tillfället har ändrat sig... Tack pressen, men vilket blir utgången???

Konsekvenser

Funderar över det här med att ta konsekvenserna av det vi vet och har förstått... Kan vi det? Vågar vi? Fixar vi det? Vill vi? För enkelt är det ju inte.... Men visst måste vi dra ner på koldioxidutsläppen på planeten.

Det vet vi ju. Det har vi väl förstått?

Men hur gör man för att vända den tunga samhällsskutan som är uppbyggd runt bilen som det bästa, det första och ibland det enda kommunikationsmedel som står till buds. Andra drivmedel, självklart, men det tar så lång tid allting!!! Känner mig lite otålig idag helt enkelt:-)

Modernisera Sverige

Nu är det dags för en regering som jobbar FÖR medborgarna i Sverige, FÖR miljön, jobben, eleverna, FÖR ungdomarna, framtiden, de sjuka, FÖR de gamla och de som inte har egna starka röster att göra sig hörda med.

Vi vill skapa ett modernt välfärdsland. Ett land där människan är medborgare och inte enbart konsument. Ett land där vi tillsammans investerar i kunskap och möjligheter för alla. Med fler lärare i skolorna och högre kvalitet i sjukvården. Ett land som tar ansvar för klimatet och skapar nya gröna jobb. Ett land som styrs av en regering som vågar fatta de svåra besluten för allas vår framtid.

Vi får inte låta oss luras in i fyra år till av passivitet, det har vi inte råd med! Ingen av oss och allra minst våra barn.