Att väl fungerande ekosystem i haven är viktiga för vår egen överlevnad på planeten funderar vi kanske inte så mycket på. Åtminstone märks det inte på hur vi agerar i våra hav.

Men att haven är oerhört viktiga koldioxidomhändertagare börjar mer och mer spridas i våra medvetanden. På så sätt får också de olika arterna i haven desto större betydelse för vår egen överlevnad.

Att livets väv är komplicerad och ett välsmort maskineri blir oerhört tydligt om man läser några av artiklarna från BBC som handlar om hur viktig kaskeloten är i processen att ta hand om koldioxiden i haven.

Eftersom inga andra skäl tycks fungera för att få stopp på valjakten, kanske just detta skäl att sluta jaga val kan vara den faktor som krävs för att sätta stopp för denna makabra slakt som pågår i haven.

Kolla denna länk

The process results in the absorption of about 400,000 tonnes of carbon - more than twice as much as the whales release by breathing, the study says.

Valrörelsens möjligheter för en politiker

Måste man vara klok som en uggla?

Valrörelsen börjar dra igång på allvar och inbjudningar kommer till många olika evenemang. Möjligheter för oss politiker att finnas med och försöka ge andra en bild av vad vi står för i vårt parti och med vår person. En spännande och upptagen tid verkar det som. Jag har aldrig varit med förut och det känns utmanande. Exempel:

• Vad har vi för tankar om anhörigvård?
• Vad anser vi om att våra gamla medborgare själva skall få välja var de vill bo och leva på ålderdomen?
• Hur ser vi på de frågor som till vardags berör alla de människor som har någon form av funktionshinder, ex avsaknad av rullstolsramper?

Frågorna som ställs har helt olika inriktningar och självklart kan ingen människa - enbart för att man valt att engagera sig i det politiska arbetet - kunna allt om så vitt skilda frågor. Men här får jag en möjlighet att sätta mig in i vitt skilda ämnen som jag kanske inte ens hade funderat över tidigare. Visserligen har jag många gånger funderat på hur vi bygger våra samhällen för "mitt i livet människor", med den stora glädjen av att ha alla ben, armar, fingrar, tår och leder och skelett i aktivt behåll. Vi glömmer ofta både barn och gamla, för att inte tala om funktionshindrade.

Många gånger har jag också låtit mina tankar vandra runt min gamla pappa och hur jag skall bära mig åt för att få till det bästa måendet och funktionen för honom i hans liv. Det är stora och svåra frågor detta som vi så gott som alla någon gång i livet kommer i kontakt med och tvingas ta ställning till.

Spännande då att få göra det i en dialog med andra!

Oljan...

Semestertider, fotbolls VM över, Almedalsveckan slut. Men hettan bara fortsätter, så gör också oljan som väller ut i Mexikanska golfen...

Förstörelsen är ofattbar för oss som sitter här och inte ser det, inte känner det. Livet i havet dör, förutsättningarna för liv är förstört i flera decennier framöver, mänskliga katastrofer följer självklart i kölvattnet och ingen människa på jorden verkar besitta den kunskap som krävs för att få stopp på läckan. Fantastiskt egentligen är det inte? Vi kan åka till Månen och Mars men vi kan inte stoppa en oljeläcka som vi själva startat på vår egen planet.

Och under tiden oljan fortsätter att välla ut i havet - och sedan förs runt med strömmarna, sitter maktens män och diskuterar vem som skall betala, hur mycket och till vem. Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är lite tokigt fokus???

Vi måste ta oss ur oljeberoendet, vi måste styra in på en hållbar stig. Grön omställning skall göra så att det lönar sig att göra och producera det som är bra för oss och hållbart för planeten vi bor på, inte enbart lönsamt för några få och skadligt för allt och alla andra.

Blir alltmer förtvivlad för var dag som går med den vanvettigt sprutande oljan i Mexikanska gulfen. Jag har så svårt att tro att ingen människa på den här planeten har en lösning på detta problem? Är det verkligen så att mänskligheten inte kan laga ett trasigt rör i havet som sprutar olja, men åka till månen och Mars? Och utveckla makalösa atombomber och splitterbomber.

I så fall måste jag tillstå att det är dags att vi lägger de forskningsmedel som nu placeras i denna sfär till en pott som utforskar våra hav istället. Så kanske vi till och med får tillräckligt mycket kunskap om haven och havens ekosystem och funktion för att förstå att vi bland annat måste ändra fiskeripolitik och jaktpolitik. Och lära oss laga läckor som läcker dödliga ämnen...

Demokrati är ett intressant ord. Innebörden i ordet känns fortfarande positiv. Så tittar jag på statistik som berättar att 69% av Japan’s befolkning är MOT valjakt och endast 5% äter valkött. Ändå är Japan den nation som arbetar mesta aggressivt FÖR att återinföra kommersiell valjakt.

Jag är alldeles övertygad om att minst lika stor procent av den svenska befolkningen är emot valjakt. Ändå arbetar den svenska regeringen just nu för att minoriteten i Japan som vill fortsätta jaga val skall få göra det.

Är det det som är demokrati. Eller är varken Japan eller Sverige demokratiska länder? Eller vad är det som händer? Och vad kan jag göra åt det?

Mellan den 21-25 juni skall beslut fattas i frågan av International Whaling Commission. Sverige och Danmark hjälps åt att blockera EU rösterna och detta kan få alldeles katastrofala följder.

Något måste göras åt den svenska hållningen först och främst. Sedan åt valjakten i det stora hela. Det måste bli ett slut på detta odemokratiska hanterande av allas våra resurser i haven!

Idag har vi varit och besökt en del äldre släktingar. Och det blir så lätt att vi börjar prata politik när vi umgås med den generationen. Intressant. Så är det oftast inte, med människor som är yngre, upplever jag.

Vad de uttryckte var följande: De har röstat blått flera gånger i sina liv. Nu; Sååå besvikna och arga på Reinfeldt. Upprörda så till den milda grad över hur pensionärer och sjuka har behandlats under innevarande mandatperiod. De har varit ute och demonstrerat på torgen!

Kommer absolut att rösta på Miljöpartiet i år.

"Det är de enda man kan lita på numera!"

"Men det är ju så synd att Maria inte skall vara med mer än ett år till"

"Nej, så är det inte." svarade jag tydligt och bestämt. "Maria skall vara med och vinner vi valet blir hon troligen någon minister. Hon skall bara sluta som språkrör för själva partiet. Det hör inte alls ihop."

"Men då hade det ju varit allra bäst om hon blev statsminister! Hon är ju så fantastiskt duktig!"

Och vet ni vad? Jag håller med dem!

Nu är det juni. Mitt i året. Allt står i sin fulla prakt i naturen. Man drunknar i det gröna när man går ut i skogen. Det är en obeskrivlig känsla att stå stilla mitt inne i en lövskog när träden är i sin fulla prakt. Ljuden och känslan är alldeles, alldeles speciell.

I människans städer springer livet på. Just nu snabbare än vanligt för nu är det skolavslutningar och mycket skall hinnas för att ordna den där underbart roliga festen, hinna känna glädjen och lyckan över att det är sommarlov.

Och så är vi med stormsteg på väg mot ett nytt val. I september är det meningen att vi skall gå och rösta på de som skall leda landet genom de närmaste fyra åren. Partierna är i stort desamma som de varit så länge jag kan minnas, Miljöpartiet undantaget, förutom att det kommer något missnöjesparti ett tag, som sedan vissnar av efter några år. Just nu är det Sverigedemokraterna som innehar den rollen. För ett tag sedan var det Ny Demokrati.

En sak jag funderat över är. Kan någon förklara för mig varför de partierna heter något med demokrati i namnet? Visst är det konstigt, är det inte?