måndag 28 december 2009
Tio Tellus Bud
Så här i juletid har jag tagit mig friheten att skriva nya "Ten commitments for survival". På svenska kanske Tio Tellus Bud.
1. Du skall icke bidra till utsläpp av växthusgaser i sådan omfattning att det skadar dig själv, andra eller annat
2. Du skall icke använda sådant som bidrar till en uttunning av ozonlagret
3. Du skall icke inledas i frestelse till förändrad markanvändning utan att först ha genomfört en konsekvensbeskrivning
4. Du skall icke vara girig i din vattenanvändning
5. Du skall icke bidra till förlusten av biologisk mångfald
6. Du skall icke resa på sådant sätt att det bidrar till försurning av haven
7. Du skall icke giva en större giva än mottagaren kan hantera vid tillförsel av kväve och fosfor till land och hav
8. Du skall icke använda produkter som bidrar till spridning av aerosoler i atmosfären
9. Du skall icke medverka till att miljögifter tillverkas och används på planeten
10. Du skall tro på dig själv som på din nästa. Du kan förändra du också!
Ni som föredrar den vetenskapliga versionen så finns de 9 planetära gränserna på
http://www.stockholmresilience.org/planetary-boundaries
fredag 25 december 2009
Skall 2009 vara det år då tillväxtbegreppet, som det har mätts och presenterats hittills, börjar falla sönder på riktigt?
I så fall är människan ett stort steg på väg in i en ljusnande framtid...
2009 lyckades äntligen ifrågasättandet av tillväxt, på det sättet vi mäter det idag, nå ut i media! "Tunga internationella nationalekonomer ifrågasatte om BNP är ett vettigt sätt att mäta tillväxt, kanske borde också miljön ha ett pris." Ja, kanske borde det som borgar för vår överlevnad på denna planet; naturen och miljön, också ha ett pris. Det kan väl låta vettigt, eller hur?
Eller kan vi hitta på något annat sätt att visa på värde än att mäta det i pris/pengar? Bara en undran... Friska, välmående nyfödda barn som lever vid tio års ålder enheter...Ren luft enheter...
Kan vi komma överens om detta först så kvarstår två minst lika viktiga frågor att lösas:
1. Vem som skall värdera de olika sakerna som ren luft, rent vatten osv. Skall allas vår store Gud Marknaden göra det? Eller skall de som inte har några pengar att handla saker för också värderas och få vara med och bidra med sin kunskap?
Skall alla folkgrupper i hela världen ha vetorätt eller bara de vanliga ”Ledarna” för landen, antingen de nu råkar vara diktaturer eller demokratiskt valda regeringar.
Skall de som kan mest om hur natur och miljö fungerar på riktigt få mer påverkan än människor som aldrig har satt sig in i dessa fundamentala frågor kring allas vår överlevnad.
Vem skall driva frågorna kring de olika värdena? Vem berättar för oss hur stort värde den indonesiska orangutangstammen har, den som finns kvar några år till i de spillror av regnskog som har överlevt skövlingarna där. Skall skogsfolken, de som lever på det som skogen ger, göra det eller skall de som kör ut timret ur skogarna göra det?
Kanske skall kinesiska företrädare driva frågan om hur stort värde den indiska tigerstammen har för dem. Nu eller om 100 år?
Eller skall Sveriges nuvarande regering vara den som driver frågan kring hur mycket en sjuk och icke arbetsför människa är värd?
Och så sist men faktisk lika viktigt;
2. Hur skall processen gå till? Skall man kanske våga sig på att anlita proffs på processhantering?
onsdag 16 december 2009
Det är oerhört viktigt och avgörande vad vi små individer gör, vilka köp vi väljer att genomföra och vilka vi väljer att låta bli, vilka val vi gör i vardagen. Det är helt enkelt livsavgörande för framtiden!
För hur vi än vrider och vänder på oss är den största majoriteten av jordens befolkning mycket mer intresserade av andra frågor än just klimatfrågan; Mat för dagen till exempel. Och tyvärr brukar de som sitter i ledande ställning vara mer intresserade av sin egen personliga framtid, nästa val, olika personligt vinstgivande strategier, än av att fatta de allra bästa besluten för planeten och människan (och sig själv också - tro det eller ej) för framtidens barn. Så har det åtminstone visat sig vara flera, flera gånger om man tittar i backspegeln.
Vi som bor i dessa välmående länder som vi faktiskt gör måste vara beredda att ta en så mycket större del av bördan. Var finns de politiker som vågar fatta de stentuffa beslut de måste fatta? Finns de idag?
För dagen känner jag mig inte särskilt optimistisk. Jag är dock oerhört nyfiken och slutar aldrig att hoppas. Jag slutar heller aldrig att göra det jag kan göra själv i det lilla och i det stora, för att det skall bli så litet avtryck som möjligt efter mig som enskild individ och det liv jag väljer att leva.
söndag 13 december 2009
Har nyss tittat på Rapport nyheterna 19 30 och undrar vart världen är på väg. Alexander från Kosovo är ett apatiskt flyktingbarn. Hans familj, mamma, pappa, och lillebror är utvisade. De skall åka tillbaka till Kosovo och lämna sin apatiske son kvar här i Sverige. Alexander ligger dagarna i ände och tittar in i väggen och är okontaktbar. Så har ahn legat i tre års tid nu.
Vart är vi på väg när tre domare som tydligen är i total avsaknad av känslor, har så stor makt att de får lov att slå sönder en familj så totalt och slita en förtvivlad mor från sin sjuka son? Hur kan detta få lov att hända?
Det skall vara självklart att apatiska barn skall få lov att stanna i Sverige. Vad är det för land jag bor i numera? Jag vill inte leva i ett samhälle som grö så här! Jag vill inte vara en del av detta barabariska hanterande av människor i nöd. Jag kräver att hela familjen får stanna i Sverige och att de får reda på detta nu!
http://svtplay.se/v/1812314/smalandsnytt/familj_med_apatiskt_barn_splittras?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1812314/sb,k103340,1,f,-1
torsdag 10 december 2009
tisdag 1 december 2009
Härom veckan var jag i Polen för att finnas med som lyssnare på ett tvådagarsseminarie om Hippoterapi och Dogoterapi. Alltså användning av häst och hund i rehabiliterings- och/eller habiliteringssyfte. Det var några mycket inspirerande och lärorika dagar.