2009 stängdes ett område i Kattegatt helt för fiske. Trots rapporterat tjuvfiske och visst legalt fiske av tyska trålare inom delar av området, har åtgärden bevisat gett stor positiv effekt för torskbeståndet.
Nu för det en diskussion om att börja tråla i området igen. Näringsdepartementet har fått ett uppdrag från Sveriges regering och för diskussioner i frågan.
Återhämtningen av bottenfaunan inom området som varit permanent stängt sedan 2009 visar att den ekologiska potentialen i dessa mjukbottnar är mycket stor när de skyddas från den fysisk påverkan som trålning är. Ett välmående bottenområde i Kattegatt med fullt återhämtad fauna ger mer biologisk mångfald och skapar en källa för larvspridning och ett överspill av kommersiellt viktiga arter till resterande del av Kattegatt, än en trålad botten.
Låt detta område fortsatt vara ett produktionsområde fredat från trålning! En välmående ”fabrik” för möjliga framtidsmiddagar, torsk.
För visst vill vi agera som kloka tänkande människor när det gäller naturresurserna vi lever av. Och då får vi inte ta ut mer från bankkontot än naturen mäktar med att sätta in åt oss. Gör vi det stjäl vi från oss själva och från framtida generationer och det måste väl anses vara oklokt, eller?. Naturens kapacitet att producera varor och tjänster måste vara det som sätter gränsen för uttaget och vikten av att behålla ekosystemet som producerar tjänsten kan inte nog understrykas.
I nästan 20 år har det varit sällsynt att få torsk längs Hallandskusten. De senaste åren har det återigen rapporterats att fritidsfiskare fått torsk från land och att de få, småskaliga yrkesfiskare som fiskar längs kusten har fått torsk igen.
Vid förvaltning av naturresurser ska Sverige, enligt FN:s konvention om biologisk mångfald, följa ekosystemansatsen.
Uppdraget från Sveriges regering till näringsdepartementet har i detta avseende varit alldeles för snävt, alternativt har näringsdepartementet valt att tolka uppdraget så. Uppgiften för näringsdepartementet är att i samarbete med Danmark öka torskbestånden genom att minska dödligheten för torsken på grund av uppfiskning. Inte genom uppbyggande åtgärder som att ha trålfria områden alltså. Hallå!!!!
Åtgärderna som nu diskuteras verkar inte syfta till att förbättra havets ekosystem för att på så vis sörja för ett större framtida bestånd av torsk. Istället väljer man att fokusera på att tillfälligt stoppa ett idag destruktivt resursutnyttjande.
I de förhandlingar som nu pågår verkar inte ekosystemansatsen ens finnas med på bordet.
Alla sektoriella näringar har ett ansvar att arbeta för att miljömålen nås. Näringsdepartementet kan på så vis inte frånsäga sig ansvaret att ta hänsyn till alla effekter deras förvaltning av torskbeståndet får. EU:s ramdirektiv för vatten, det så kallade vattendirektivet, omfattar inte bara sötvatten utan även kustvatten.
Målet i vattendirektivet är bland annat att god ekologisk status ska uppnås till 2015. Förvaltningen av torskbestånden har stor påverkan på kustekosystemet och därmed om miljökvalitetsnormerna för kustvatten kan nås i framtiden.
Även här har näringsdepartementet samma ansvar som alla andra departement att jobba för att Sverige ska uppfylla EU-direktiven samt att följa svensk lagstiftning. De senaste åren har även EU:s havsmiljödirektiv skrivits in i svensk lagstiftning i form av havsmiljöförordningen. I denna betonas särskilt att förvaltningen av havets naturresurser ska utgå från ekosystemansatsen.
Näringsdepartementet hävdar att de endast kan skydda torsken som en fiskeresurs men förvaltningen av torskbestånden omfattar ett mycket större ansvar än vad man tar idag, även för Näringsdepartementet. Fiskeresurs nu eller fiskeresurs i morgon kan man också fråga sig.
Trålningen orsakar stor skada på bottenhabitaten, det som utgör grunden för hela ekosystemet. Att stänga vissa områden under torskens lekperiod och sedan öppna upp dem för fiske med trål skyddar inte habitaten som torsken leker i och det kan därför argumenteras att de åtgärderna inte följer varken miljömålen, havsmiljödirektivet eller ekosystemansatsen.
Valet står alltså mellan att välja att agera som intelligenta varelser som förstår att produktion och uttag har ett tydligt samband. Alltså att se till så att produktionen får bästa möjliga förutsättningar, låta bottenhabitaten vara ifred, inte tråla. Eller att låtsas som vi inte förstår sambanden, eller ännu värre inte bryr oss... Vi vet hur vi kan/bör agera när det gäller ekonomiska resurser, pengar. Hur kan det vara så svårt att förstå det när det gäller naturresurser? Det som krävs är bara samma agerande. Ta inte ut mer resurser än vad som produceras, då tar det slut!
Slå inte undan benen för Kattegatts ekosystems möjlighet att återhämta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar