Önskelista för morgondagens sjukvård

Sjukvård innefattar mycket. Därför avgränsar jag min önskelista till första besöket när jag blir sjuk och vägen framåt i kedjan. 

Jag ringer till närmaste läkarmottagning som inte bör vara situerad alltför långt bort. I Halland kan max 5 mil från mitt boende vara okey. Där svarar en människa i telefonen som lyssnar på min frågeställning och min oro och därefter bokar en tid till en sköterska eller läkare beroende på vad som behövs.  Väntetiden skall vara kort, max tre dagar, självklart snabbare om den som svarar i telefonen bedömer att det behövs.

När jag kommer dit blir jag mottagen av kompetent omhändertagande personal, sjuksköterska eller läkare, i möjligaste mån samma person varje gång jag kommer dit, så jag slipper dra hela min historia varje gång jag kommer till doktorn. 

Denna läkaren kallar jag min helhetsläkare, hon/han har från detta första besöket ansvaret att jag hamnar rätt i den fortsatta vårdkedjan, på rätt plats i rätt tid utan att jag själv skall behöva ordna alla kontakter. Min helhetsläkare lyssnar på mig, undersöker det hen kan, tar de prover hen kan och tar, om så krävs medan jag är kvar i rummet, kontakt med datoriserade specialister som finns uppkopplade någonstans i världen för att rådgöra, om hen anser att hen behöver det. Därefter blir jag remitterad till nästa instans, om jag behöver. Hen, eller av hen ansvarig utsedd person driver mitt fall vidare genom vårdkedjan.

Är jag riktigt dålig har läkaren direkt vid första besöket på så sätt tillgång till så mycket kompetens att hen direkt har rätt att remittera mig till inläggning på ett sjukhus, utan att ta omvägen om akuten, akutläkare. Jag slipper på så sätt sitta mycket sjuk och vänta i olika väntrum och vården sparar personaltid eftersom de inte behöver bedöma och undersöka mig en eller två gånger till. Behöver jag röntgas skall läkaren direkt remittera mig till röntgen utan omväg med personligt besök hos specialist osv. Specialistvården finns standby någonstans i världen, för alla läkare att direkt koppla upp sig mot när jag är i rummet på första besöket om hen tror sig behöva specialistkompetens. Är det trots detta osäkert remitteras jag till någon specialist som då kan finnas på längre avstånd än de nämnda 5 milen.

Morgondagens sjukvård använder sig alltså av webben på fler sätt och i större utsträckning än idag. För att avläsa röntgenbilder som kan tas på patienten på en plats och läsas av på annan plats (som ju finns redan idag), ställa diagnoser genom provresultat och avläsning av status genom dialog mellan allmänläkaren, specialist och patient tillsammans vid besök. Olika former av terapi ges över nätet (som ju också sker till viss del idag) osv.  

Det ger snabbare vård och blir på så sätt bättre för den som är sjuk och billigare för samhället. 

Mycket viktigt i kedjan är att det skall finnas EN läkare som ser hela mig, ser hela människan, en helhetsläkare. Skickas man mellan olika specialister skall man ha med sin helhetsläkare i bakgrunden (inte på plats men i bakgrunden som helhetsansvarig) så man inte riskerar att bli uppdelad i bitar. I detta fall liksom när det gäller planeten så ser specialisterna för det mesta inte helheten och effekten kan lätt bli att man behandlar symptomen vart och ett för sig istället för att behandla orsaken. Är man sjuk är man dessutom ofta i ganska dåligt skick psykologiskt och orken att organisera sig själv, ta alla de kontakter, sitta i alla de telefonköer som krävs så man hamnar på rätt plats i vården har man ofta inte. I min framtida vårdkedja får jag handfast hjälp av de som arbetar i vården och har kompetensen och de finns med mig hela vägen.

När det gäller våra äldre invånare fungerar det enligt samma princip. Närsjukvården/Primärsjukvården tar ansvaret för hela människan, det är där helhetsläkaren finns, och denne finns som drivande bakom den sjuka, ser till att man hamnar rätt när man är sjuk helt enkelt. Detta skapar en trygghet hos de äldre och hos deras närstående, skapar också bra förutsättningar för rätt medicinering i minsta möjliga dos. Vilket i sin tur leder till färre följdsjukdomar och återbesök vilket blir billigare för samhället och bättre för våra äldre och sjuka.

Om man inte kommer överens med sin läkare får man naturligtvis byta till annan läkare. 

Därtill är förebyggande aktiviteter viktigare än idag. Det å andra sidan är ju inte sjukvård och kräver ett alldeles eget avsnitt för att filosofera kring. Ett sätt att räkna så att de sparade medel i sjukvården som beror av att man lägger mer medel på friskvården syns som en pluspost i budgeten, att det blir en tydlig koppling mellan insatser och utgifter. Det finns ju intressanta beräkningar som visar på att vi sparar mycket pengar i sjukvården genom att sätta in åtgärder innan fallen hamnar i sjukvården. Dessa pengar kommer dock inte ur samma pengapåse vilket ofta får till följd att man snålar in på just de medlen, till det förebyggande i samhället. Vilket i sin tur leder till att sjukvårdskostnaderna stiger i onödan. En utmaning att få till en heltäckande bild där de  händelser och insatser som bidrar positivt i systemet, alltså till att kostnaderna för sjukvård blir lägre, också "får poäng", synliggörs som en investering i den ekonomiska redovisningen.