måndag 21 mars 2011


Jag är en del av ett land som har tråcklat in sig så till den milda grad i sina lagar att man tappar bort humanismen. Nu skall man/vi avvisa två barn, 5 och 9 år gamla, till ett land de knappt har befunnit sig i där människor pratar ett språk de knappt aldrig har hört, ännu mindre använt sig av till vardags. Utan sin mamma, utan någon vuxen, alldeles ensamma till ett främmande land. Är det humant? Är det ens förenligt med hur vi vill att vårt land skall göra/vara.
Men så säger de lagar man har att förhålla sig till säger de som kan lagarna.

I min värld är det då så att vi måste göra ett undantag för dessa två barn - NU - och sedan ändra lagarna. Visst måste det vara görligt om bara viljan finns???



Nu har pressen fått tag i historien, och så verkar det som att migrationsverket just för tillfället har ändrat sig... Tack pressen, men vilket blir utgången???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar