Människan i relation med djur 

Generellt kan jag tycka att det finns lika många bra hästägare i Sverige som det finns hund och kattägare när det gäller att kunna djur och ta hand om djuret så att djuret har det bra. Det gäller alla inriktningar; de som har sina djur för att tävla på travtävlingar med dem, hopptävlingar, western, de som tävlar agility med sina hundar, bruks, lydnad, utställningar eller bara skogsmullar.

Sedan kan man alltid, och skall, ifrågasätta om det verkligen är okey att tävla med djur, vare sig det gäller hundutställningar eller travtävlingar. Det kan bli en mycket intressant diskussion men då tror jag att man behöver förhålla sig till ämnet filosofiskt. För hur djuren har det eller mår av det är individuellt så det bara stänker om det.

Jag har haft travare som älskade att tävla. En av dessa mådde som allra bäst, han växte flera dm, när han fick spänna upp sig och bli applåderad för efter han hade vunnit så han gjorde allt som stod i hans makt för att vinna. Jag har också haft travare som inte alls har tyckt om att tävla och blivit hemskt nervösa, och inte mått bra av det.

Det gäller samma med hundutställningar. Det kan vara minst lika upprörande och traumatiskt för en hund att hanteras på en utställning eller en lydnadstävling som för en häst att starta i ett travlopp. Jag har en hund som älskar att ställas ut så ibland anmäler jag till hundutställningar bara för att han skall få det behovet tillgodoset, att showa. Jag gillar det inte särskilt mycket själv. Sedan har jag haft hundar som har skakat i hela kroppen när de skall på hundutställningar, som mår himla dåligt helt enkelt. Det beror på individen djuret och hur den som handhar djuret tillsammans fixar situationen.

För att förstå detta behöver man kunna en del etologi och greppa det faktum att djuren är individer. Dessutom måste man avhålla sig från att på förhand placera djur i en position som ointelligenta mottagare av våra påhitt, offer för oss människor. Många av djurindividerna är faktiskt fullt kapabla att själva spela en stor roll i hur deras liv blir, hur deras egna känslor blir i olika situationer om vi låter dem göra det, ger dem tid att göra det vill säga.

Det är här kunskapen, etologin, kommer in och känslan för och förståelsen av andra levande varelser och deras känsloliv. Möjligheten till underbara stunder för både djurindivid och människa finns när människa och djur samspelar i travtävlingar eller i heroiska insatser, eller i den grå vardagen. När vi lever med djuren för sällskap, upplevelser eller arbetar tillsammans med dem alltså.

Den möjligheten existerar i betydligt mindre grad hos de djur som vi föder upp för att äta, om den alls existerar. Vilket i sig är ganska självklart... Hade vi tillåtit de djuren att vara medspelare i sina egna liv, tillerkänt dem en egen intelligens, ett individskap och ett eget känsloliv hade vi helt enkelt inte kunnat fortsätta med den sortens djurhållning vi har idag när det gäller de sk produktionsdjuren.

Förutsättningarna för djuren

Det som gör detta med vänskapen till djuren så speciellt är att man tillsammans kan uträtta stordåd och båda inblandade tycker om att göra det, mår bra av det, lyfts av det, både människan och hunden, hästen eller vad det nu är. Förhållningssättet och relationen till djuren är avgörande här. Den gränsöverskridande kommunikationen när den fungerar är nästan sakral, uttryckte någon det en gång. Att lära sig hur de/vi fungerar, eftersom varje art har olika förutsättningar, är dock fundamentalt. Några är gräsätare andra är köttätare, några jägare andra bytesdjur. Några har ett extremt behov av social närhet, att bli berörda och att få röra vid så att man bildar band mellan varandra, osv. andra mår bäst om man låter bli att röra vid dem.

Att djuren måste få möjlighet att få leva på det sätt som just den artens förutsättningar har gett dem, som de är skapta för kan man säga, är det allra viktigaste alltså. När det behovet är tillgodosett kan vi människor interagera med dem. Inte utnyttja, bemärk utan interagera ;-) Hästar är skapta för att äta gräs, springa och finnas i sociala relationer. Det är just springandet vi nyttjar i tävlingar och tro mig som varit på olika tävlingar. Travhästar far inte mer illa än dressyrhästar eller hopphästar. Travhästarna syns mycket mer, nagelfars mycket mer, men de hästar som tävlar eller tränas för travtävling far inte mer illa av den sortens tävling eller träning än andra hästar. Återigen det beror inte på typ av sport det beror på relationen mellan djur/människa som i sin tur beror på kompetensen hos människan.

Sedan har vi den andra sidan av myntet där det finns en uppsjö av ägare av djur som verkligen inte skulle få lov att ha djur och där djuren inte har det bra. Det finns alldeles för många djurägare som inte har ens basala kunskaper om hur deras djur egentligen är skapta för att leva. Som inte förstår att en häst måste få vara ute i en stooor hage så att den har möjlighet att sträcka ut i en lååång galopp, sparka bakut och kivas med sina hästkompisar och gnaga gräs, tugga, tugga och tugga. Eller hundägare som inte har någon som helst fungerande relation eller kontakt med sin hund, så hunden får aldrig springa i full fart över en äng tillsammans med sina hundkompisar. Som inte förstår att hundar är rovdjur och bör behandlas därefter, att olika raser är avlade för olika ändamål och alltså har olika behov, ägare som inte bryr sig om, eller inte ser, att hunden är jättenervös på hundutställningar och egentligen skulle få slippa hela tillställningen och få göra annat där den känner sig trygg och stolt och kompetent. Ja vi kan göra listan lång.

Våga möta djuret som tänkande och kännande varelser

Etologi är ett relativt nytt forskningsområde och det finns såååå mycket tyckande och attityder när det gäller djurhållning och hur djur funkar, vad djur förstår och inte förstår, känner och inte känner så jag blir alldeles matt dagligen över detta. Åt båda hållen faktiskt. Det är inte okey att släppa ut alla minkar ur burarna lika litet som det är okey att hålla de där. Det är inte okey att förutsätta att en häst är en människa med samma behov lika lite som det är okey att förutsätta att alla travhästar mår dåligt av att tävla och är offer för våra nycker. Livet med djur är betydligt mer komplext än så. Våga möta individen djuret som en tänkande och kännande varelse. Det är en hisnande upplevelse och känsla! Sluta se på djuren som vi och dem och möt dem som du och jag!