fredag 6 december 2013

Naturvetenskap och filosofi

Naturvetenskap och filosofi




Vi människor har en benägenhet att vid varje given tidpunkt tro att det vi vet nu och har kunskap om just nu är den absoluta, slutgiltiga sanningen. Så är det naturligtvis inte och det visar sig gång på gång. Idag vet vi väldigt mycket mer om den påverkan vi har på planeten och på våra egna och våra barns liv framåt. Mycket mycket mer. Vår föräldrageneration hade inte den kunskapen vi har idag så ibland kan jag nästan förlåta dem för alla vansinniga misstag som gjordes i industrialiserings namn. Alla gifter som användes i utvecklingens namn. DDT, hormoslyr, arsenik i träskyddsmedel, ja listan kan bli hur lång som helst. 

Idag vet vi! Vi vet att de stora miljökatastroferna inte enbart drabbar miljön runt oss. Barn dör, vuxna dör, djur dör, arter utrotas, marker blir förstörda av radioaktivitet för tusentals år framåt och vattnet blir inte längre livgivande utan dödar dem som dricker det. Vi vet att klimatförändringarna kommer, är här och att vi redan är alldeles för sent på det för att kunna avvärja det helt. Ändå gör vi inget, inte ens för att få hela förloppet att gå lite långsammare. Vi fortsätter som om ingenting hade hänt, som om vi inte visste... Det är svårare att förlåta och svårt att förstå.

Lösningarna finns, tekniken finns men skeppet vi sitter i vrider sig enbart lite, lite i rätt riktning. Nu måste vi skapa förutsättningarna för en förändring! VI påverkar och vi måste välja att påverka med kunskap och vilja nu. OM vi vill att denna planet skall kunna försörja kommande generationer, våra ättlingar. Om vi vill att de skall ha någonstans att bo, att leva. Nu handlar det inte längre om ”bara miljön” Nu handlar det om livet!

Jag vet att jag påverkar, människor, allt annat levande och vår planet. I alla val jag gör påverkar jag. Det gör du också. Inte bara i våra allmänna politiska val vart fjärde år utan i alla vardagliga val du gör, på riktigt. Vilket schampoo du köper, vilket färdmedel du använder, vilken mat du äter, det du säger till dina medmänniskor, det du skriver på Facebook osv osv. Allt påverkar och alla påverkar. När vi är medvetna om det kan vi börja välja hur vi vill påverka. Hur vill du påverka din nutid och din framtid?

Frågan jag ställer mig är; Har människan förmågan att förstå de stora sammanhangen, att se sambanden? Att se sambanden och agera utefter dem? Att ta lärdom, att visa i handling att vi ser att vi lyssnar och att vi hör och förstår.

Dessa frågor är de allra viktigaste för oss att agera i när det gäller alla områden. Friskvård, sjukvård, skola, utveckling, allt. Att göra hållbar politik, se till att gröna beslut styr skutan rätt i alla vardagens gärningar, när vi väljer mat i våra skolor eller bränsle till våra bussar. När vi väljer teknik för rening av lustgasutsläppen i sjukvården, när vi väljer mellan tåget och flyget, mellan bussen och bilen, mellan den ekologiskt odlade bananen eller den konventionellt odlade, mellan jätteräkan och våra vanliga räkor, mellan de nya kläderna eller kläder i andrahandsbutiken, när vi väljer hur vi skall fortsätta att bygga staden, hur vi skall odla våra marker, vilka ämnen som är viktigast att lära sig mer om i skolan, osv.  

Nu är det nu! Att våga se problemen, att peka på problemen är för mig en direkt ingång till lösningen på de. Många har sagt att man inte skall visa på våra handlingars negativa effekter utan försöka få folk att förstå i en positiv anda. För mig är det positivt att peka på de problem som finns, det triggar igång mitt problemlösningscentra. Faktum är att jag tror att det är så för de allra flesta av oss och att det är just därför vi är så extrema överlevare vi människor, för att vi är jättebra på att lösa problem. Men då måste vi först våga visa på problemen, titta på problemen, se dem som ett problem och sedan hitta lösningarna som finns eller hitta på de lösningar som krävs men inte finns ännu. 

onsdag 27 november 2013


Jag har haft några dagar att fundera över livet nu. Satt mycket vid pappas sjukhusbädd under förra veckan och i helgen och det är mycket som hinner röra sig i huvudet då. Jag tänkte på hans armar och händer som har uträttat så mycket. Lagat bilar, spikat fågelholkar, lagt tak, satt potatis, grävt land, lyft upp oss när vi var små, tvättat oss, byggt stall, och så vidare. Så tänkte jag på alla andra människors armar och händer och hur mycket de har skapat överallt på planeten. Påverkat.

Sedan tänkte jag på hans hjärta och hjärna, hur många slag hjärtat slagit, hur mycket blod det pumpat runt. Hur många extraslag det slog när han träffade mamma när de var unga. Hur  många känslor som flödat igenom honom och påverkat både tankar, handling och hjärtslag. 

Hur är ett liv egentligen? Hur mycket dramatik innefattar ett vanligt liv?  Jag vet att min pappa räddade livet på en annan man när de var ute och fiskade i en båt en gång  början på 70-talet. Han höll själv på att stryka med på kuppen, men han lyckades, tack vare sin envishet och sin styrka få upp de båda två ur vattnet. Vi har den genen i oss, ingen självbevarelsedrift alls, utan bara action!

Jag vet att han skulle gått i döden för sin familj om det hade begärts av honom eller vi hade varit hotade på något sätt. 

Jag vet rätt mycket om honom, men jag vet inte vad han såg eller kände de där sista andetagen, de sista blickarna som fastnade så långt bort, utanför rummet, någon annanstans. 

Så funderade jag över sjukvården, hur väl den ofta fungerar. Hur mycket hjälp vi alla kan få. Jag frågade de fantastiska sjuksköterskorna som jobbade hela nätterna och hade så tungt ansvar för så många liv, hur mycket de tjänade i månaden. När den ena berättade att hon tjänade 23 600:- i månaden skämdes jag. 

Vi pratade om värderingar och hur tydligt vi i vårt samhälle ickevärderar de människor som tar hand om oss som små eller som sjuka. Förskolelärare, lärare, sjuksköterskor, vårdbiträden, vad vore samhället utan dem? Jag arbetade själv inom vården på 80-talet, nu arbetar jag som projektledare och tjänar 15 000:- mer i månaden än dessa vardagens hjältar. Det kan aldrig vara rätt att det är ett så lågt värde, i förhållande till annat, på yrken som tar hand om, yrken som är helt nödvändiga för samhället, livet, människorna. Vi måste alla hjälpas åt så att dessa yrken kommer upp i skäliga lönenivåer. Jag tänker göra det jag kan!