Ekobloggen

Andas ut

2011-03-23T18:42:00.002+01:00

Idag andas jag ut och är tacksam över att Migrationsverket använde det som står de till buds att använda för humanitetens skull. Barnen får stanna!

2011-03-21T19:53:00.003+01:00

Jag är en del av ett land som har tråcklat in sig så till den milda grad i sina lagar att man tappar bort humanismen. Nu skall man/vi avvisa två barn, 5 och 9 år gamla, till ett land de knappt har befunnit sig i där människor pratar ett språk de knappt aldrig har hört, ännu mindre använt sig av till vardags. Utan sin mamma, utan någon vuxen, alldeles ensamma till ett främmande land. Är det humant? Är det ens förenligt med hur vi vill att vårt land skall göra/vara.

Men så säger de lagar man har att förhålla sig till säger de som kan lagarna.

I min värld är det då så att vi måste göra ett undantag för dessa två barn - NU - och sedan ändra lagarna. Visst måste det vara görligt om bara viljan finns???

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyheterna_malmo?title=barn_utvisas_utan_sin_mamma&videoid=1439844

Nu har pressen fått tag i historien, och så verkar det som att migrationsverket just för tillfället har ändrat sig... Tack pressen, men vilket blir utgången???

Konsekvenser

2011-03-20T18:20:00.003+01:00

Funderar över det här med att ta konsekvenserna av det vi vet och har förstått... Kan vi det? Vågar vi? Fixar vi det? Vill vi? För enkelt är det ju inte.... Men visst måste vi dra ner på koldioxidutsläppen på planeten.

Det vet vi ju. Det har vi väl förstått?

Men hur gör man för att vända den tunga samhällsskutan som är uppbyggd runt bilen som det bästa, det första och ibland det enda kommunikationsmedel som står till buds. Andra drivmedel, självklart, men det tar så lång tid allting!!! Känner mig lite otålig idag helt enkelt:-)

Modernisera Sverige

2010-09-10T17:30:00.001+02:00

Nu är det dags för en regering som jobbar FÖR medborgarna i Sverige, FÖR miljön, jobben, eleverna, FÖR ungdomarna, framtiden, de sjuka, FÖR de gamla och de som inte har egna starka röster att göra sig hörda med.

Vi vill skapa ett modernt välfärdsland. Ett land där människan är medborgare och inte enbart konsument. Ett land där vi tillsammans investerar i kunskap och möjligheter för alla. Med fler lärare i skolorna och högre kvalitet i sjukvården. Ett land som tar ansvar för klimatet och skapar nya gröna jobb. Ett land som styrs av en regering som vågar fatta de svåra besluten för allas vår framtid.

Vi får inte låta oss luras in i fyra år till av passivitet, det har vi inte råd med! Ingen av oss och allra minst våra barn.

från mångfald till tvåpartistat

2010-08-06T19:10:00.004+02:00

Jag har funderat en hel del på hur det gick till när vi i Sverige gick från att ha haft något mer än en handfull olika partier att rösta på till att bli en tvåpartistat... "De rödgröna" och "Alliansen".

Jag har också funderat över vem - eller kanske vilka - som driver på denna avveckling. Partierna, vårt politiska system, folket eller media?

Och så till sist; Är det bra för Sverige eller är det inte bra. Är det bra är det ju alldeles utmärkt. Är det inte bra bör vi nog fundera ett varv till, eller?

Vad jag tycker? Eftersom inget politiskt parti är stort nog att få en egen majoritet krävs ju någon form av samverkan för att kunna regera. Men jag vet faktiskt inte om jag tycker att detta - att bli en tvåpartistat innan valet - är bästa sättet. Fast det tvingar ju onekligen partierna att tänka till ordentligt innan valet och att samverka!

Nu är det som det är och vi får helt enkelt se vilket resultatet blir. Blir det dåligt lär det förändras... Spännande med politik!

2010-08-04T17:21:00.003+02:00

Att väl fungerande ekosystem i haven är viktiga för vår egen överlevnad på planeten funderar vi kanske inte så mycket på. Åtminstone märks det inte på hur vi agerar i våra hav.

Men att haven är oerhört viktiga koldioxidomhändertagare börjar mer och mer spridas i våra medvetanden. På så sätt får också de olika arterna i haven desto större betydelse för vår egen överlevnad.

Att livets väv är komplicerad och ett välsmort maskineri blir oerhört tydligt om man läser några av artiklarna från BBC som handlar om hur viktig kaskeloten är i processen att ta hand om koldioxiden i haven.

Eftersom inga andra skäl tycks fungera för att få stopp på valjakten, kanske just detta skäl att sluta jaga val kan vara den faktor som krävs för att sätta stopp för denna makabra slakt som pågår i haven.

Kolla denna länk

The process results in the absorption of about 400,000 tonnes of carbon - more than twice as much as the whales release by breathing, the study says.

Valrörelsens möjligheter för en politiker

2010-08-03T15:45:00.003+02:00

Måste man vara klok som en uggla?

Valrörelsen börjar dra igång på allvar och inbjudningar kommer till många olika evenemang. Möjligheter för oss politiker att finnas med och försöka ge andra en bild av vad vi står för i vårt parti och med vår person. En spännande och upptagen tid verkar det som. Jag har aldrig varit med förut och det känns utmanande. Exempel:

Vad har vi för tankar om anhörigvård?
Vad anser vi om att våra gamla medborgare själva skall få välja var de vill bo och leva på ålderdomen?
Hur ser vi på de frågor som till vardags berör alla de människor som har någon form av funktionshinder, ex avsaknad av rullstolsramper?

Frågorna som ställs har helt olika inriktningar och självklart kan ingen människa - enbart för att man valt att engagera sig i det politiska arbetet - kunna allt om så vitt skilda frågor. Men här får jag en möjlighet att sätta mig in i vitt skilda ämnen som jag kanske inte ens hade funderat över tidigare. Visserligen har jag många gånger funderat på hur vi bygger våra samhällen för "mitt i livet människor", med den stora glädjen av att ha alla ben, armar, fingrar, tår och leder och skelett i aktivt behåll. Vi glömmer ofta både barn och gamla, för att inte tala om funktionshindrade.

Många gånger har jag också låtit mina tankar vandra runt min gamla pappa och hur jag skall bära mig åt för att få till det bästa måendet och funktionen för honom i hans liv. Det är stora och svåra frågor detta som vi så gott som alla någon gång i livet kommer i kontakt med och tvingas ta ställning till.

Spännande då att få göra det i en dialog med andra!

Oljan...

2010-07-12T10:04:00.002+02:00

Semestertider, fotbolls VM över, Almedalsveckan slut. Men hettan bara fortsätter, så gör också oljan som väller ut i Mexikanska golfen...

Förstörelsen är ofattbar för oss som sitter här och inte ser det, inte känner det. Livet i havet dör, förutsättningarna för liv är förstört i flera decennier framöver, mänskliga katastrofer följer självklart i kölvattnet och ingen människa på jorden verkar besitta den kunskap som krävs för att få stopp på läckan. Fantastiskt egentligen är det inte? Vi kan åka till Månen och Mars men vi kan inte stoppa en oljeläcka som vi själva startat på vår egen planet.

Och under tiden oljan fortsätter att välla ut i havet - och sedan förs runt med strömmarna, sitter maktens män och diskuterar vem som skall betala, hur mycket och till vem. Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är lite tokigt fokus???

Vi måste ta oss ur oljeberoendet, vi måste styra in på en hållbar stig. Grön omställning skall göra så att det lönar sig att göra och producera det som är bra för oss och hållbart för planeten vi bor på, inte enbart lönsamt för några få och skadligt för allt och alla andra.

2010-06-14T18:48:00.005+02:00

Blir alltmer förtvivlad för var dag som går med den vanvettigt sprutande oljan i Mexikanska gulfen. Jag har så svårt att tro att ingen människa på den här planeten har en lösning på detta problem? Är det verkligen så att mänskligheten inte kan laga ett trasigt rör i havet som sprutar olja, men åka till månen och Mars? Och utveckla makalösa atombomber och splitterbomber.

I så fall måste jag tillstå att det är dags att vi lägger de forskningsmedel som nu placeras i denna sfär till en pott som utforskar våra hav istället. Så kanske vi till och med får tillräckligt mycket kunskap om haven och havens ekosystem och funktion för att förstå att vi bland annat måste ändra fiskeripolitik och jaktpolitik. Och lära oss laga läckor som läcker dödliga ämnen...

2010-06-13T11:47:00.004+02:00

Demokrati är ett intressant ord. Innebörden i ordet känns fortfarande positiv. Så tittar jag på statistik som berättar att 69% av Japan’s befolkning är MOT valjakt och endast 5% äter valkött. Ändå är Japan den nation som arbetar mesta aggressivt FÖR att återinföra kommersiell valjakt.

Jag är alldeles övertygad om att minst lika stor procent av den svenska befolkningen är emot valjakt. Ändå arbetar den svenska regeringen just nu för att minoriteten i Japan som vill fortsätta jaga val skall få göra det.

Är det det som är demokrati. Eller är varken Japan eller Sverige demokratiska länder? Eller vad är det som händer? Och vad kan jag göra åt det?

Mellan den 21-25 juni skall beslut fattas i frågan av International Whaling Commission. Sverige och Danmark hjälps åt att blockera EU rösterna och detta kan få alldeles katastrofala följder.

Något måste göras åt den svenska hållningen först och främst. Sedan åt valjakten i det stora hela. Det måste bli ett slut på detta odemokratiska hanterande av allas våra resurser i haven!

2010-06-12T16:34:00.004+02:00

Idag har vi varit och besökt en del äldre släktingar. Och det blir så lätt att vi börjar prata politik när vi umgås med den generationen. Intressant. Så är det oftast inte, med människor som är yngre, upplever jag.

Vad de uttryckte var följande: De har röstat blått flera gånger i sina liv. Nu; Sååå besvikna och arga på Reinfeldt. Upprörda så till den milda grad över hur pensionärer och sjuka har behandlats under innevarande mandatperiod. De har varit ute och demonstrerat på torgen!

Kommer absolut att rösta på Miljöpartiet i år.

"Det är de enda man kan lita på numera!"

"Men det är ju så synd att Maria inte skall vara med mer än ett år till"

"Nej, så är det inte." svarade jag tydligt och bestämt. "Maria skall vara med och vinner vi valet blir hon troligen någon minister. Hon skall bara sluta som språkrör för själva partiet. Det hör inte alls ihop."

"Men då hade det ju varit allra bäst om hon blev statsminister! Hon är ju så fantastiskt duktig!"

Och vet ni vad? Jag håller med dem!

2010-06-11T21:33:00.005+02:00

Nu är det juni. Mitt i året. Allt står i sin fulla prakt i naturen. Man drunknar i det gröna när man går ut i skogen. Det är en obeskrivlig känsla att stå stilla mitt inne i en lövskog när träden är i sin fulla prakt. Ljuden och känslan är alldeles, alldeles speciell.

I människans städer springer livet på. Just nu snabbare än vanligt för nu är det skolavslutningar och mycket skall hinnas för att ordna den där underbart roliga festen, hinna känna glädjen och lyckan över att det är sommarlov.

Och så är vi med stormsteg på väg mot ett nytt val. I september är det meningen att vi skall gå och rösta på de som skall leda landet genom de närmaste fyra åren. Partierna är i stort desamma som de varit så länge jag kan minnas, Miljöpartiet undantaget, förutom att det kommer något missnöjesparti ett tag, som sedan vissnar av efter några år. Just nu är det Sverigedemokraterna som innehar den rollen. För ett tag sedan var det Ny Demokrati.

En sak jag funderat över är. Kan någon förklara för mig varför de partierna heter något med demokrati i namnet? Visst är det konstigt, är det inte?

Fiskeripolitiken

2010-05-27T21:28:00.007+02:00

Nyss hemkommen efter en debatt kring EUs fiskeripolitik. Politiker, fiskare och SNF tillsammans med två EU politiker. Upplever att tongångarna är desamma nu som för 8 - 10 år sedan. Med en stor skillnad. Nu har vi Isabella Lövin med stab på plats i EU. Men det är mycket begärt av några få personer att de skall lyckas med att revidera EU:s fiskeripolitik. Dock måste jag tro på det.

Så här är det: Fiskare, forskare och politiker måste först bli överens om hur verkligheten ser ut innan man kan göra tillräckliga åtgärder för att få väl fungerande ekosystem i haven igen. Man är inte framme vid det målet idag, även om man stolt slår sig för bröstet och säger att vi i Sverige har kommit så långt. Fiskarna tycker fortfarande att de blir illa behandlade, hårt ansatta och är missförstådda. Forskarna och politikerna har fel helt enkelt. Visst finns det fisk, säger de, men någonannanstans.

Och så höll de på... År efter år...

Många i beslutsfattande ställning väljer att lyssna på dem. Väljer att se livet från den kortsiktiga sidan så att säga. Ekosystemen i havet spelar inte på samma planhalva, det kan jag lova er.

Detta har lett till att fisket som näring är så subventionerat att jordbruket kan slänga sig i väggen.

Alla staplar över torsken i Kattegatt visar snart ett nollvärde. Det finns ingen torsk helt enkelt. Jo den lilla, den som flyttar någonannanstans sedan när den har vuxit upp... Nu börjar även sillen och andra sk pelagiska arter gå nedåt. Snart finns det bara makrill och krabbor kvar i Kattegatt. Makrillen som är på genomresa. Kul för Gaisarna kanske, mindre kul för ekosystemet i Kattegatt.

Den som kan hitta på en ny affärsidé och omvandla maneter till människoföda blir garanterat mångmiljonär.

Tre recept som måste följas om Kattegatt skall ha en framtid som resurs för oss människor.

1. Fler marina reservat där fiske är förbjudet

2. Förbjud all trålning i Kattegatt under en 20-årsperiod, det finns ändå ingen ekonomi för fiskarna att tråla i ett fisktomt hav.

3. Reclaim the oceans! Haven är allas våra! Vårt ansvar liksom vår resurs. Vi måste sluta tro att det är yrkesfiskarna och EU som äger haven och ta vårt ansvar men också se till att vi får nyttja haven till allt det där andra som haven är viktiga för; Sola, bada, vattensurfa, segla, sportfiske, vindkraftverksbyggande, åka båt, dyka, m.m. m.m. Skapa samfälligheter, lokala förvaltningsområden, med samlat ansvar och samlat nyttjande där alla får vara med och bestämma hur vi vill att våra nära hav skall se ut i framtiden.

Frihet under ansvar

2010-05-13T11:58:00.005+02:00

Som människa har jag tillgång till en viss mängd energi att använda mig av.

Jag har också lärt mig en del saker eller införskaffat mig kunskaper inom vissa områden genom mitt liv - och fortsätter att göra så. Jag har en viss kompetens alltså.

Därutöver har jag förskaffat mig en del erfarenheter genom de år jag levat, genom hur jag har agerat i olika situationer och hur mitt agerande har lett till olika händelser. Önskade eller oönskade effekter av mitt agerande alltså.

Detta är, tillsammans med mitt genetiska arv, mina grundläggande värderingar och mitt sätt att vara, jag.

Jag har den goda turen att ha blivit född i ett land där vi har demokrati och yttrandefrihet och där just ordet frihet är oantastligt. Jag har alltså frihet att använda mitt jag till just det som jag vill använda det till.

I min värld har jag dock inte enbart en frihet att använda mig av detta mitt jag. Jag har också ett ansvar när jag gör så. Ett ansvar följer med mina val i livet.

Det betyder för mig att jag har ansvar att välja i vilka sammanhang just min energi, min kompetens och just mina erfarenheter får användas och kan vara till nytta. Det kan betyda att jag ibland tvingas till sk obekväma handlingar. Jag tvingas säga nej, jag vill inte. Det leder ibland till konflikter och osämja när jag känner att jag inte vill använda mig i vissa sammanhang. Ibland till och med att andra människor upplever att de blir illa behandlade av mig. Att jag säger vad jag tycker och står fast vid det även om andra inte tycker som jag blir ofta obekvämt.

Exempel: Vem kommer jag att rösta på i valet till hösten. Det är ett tydligt ställningstagande av mig. Vem backar jag upp med min energi, min kompetens och min erfarenhet. Vem ställer jag mig bakom och vem väljer jag att inte ställa mig bakom.

Eftersom det är min energi, min kompetens och mina erfarenheter är det mitt ansvar och mitt val att göra. Med det inte sagt att jag väljer rätt och andra som inte gör samma val som jag väljer fel. Men jag väljer det jag väljer utifrån det ansvar jag har, min kompetens och mina erfarenheter. Vem som väljer rätt eller fel, om det ens finns något sådant som rätt eller fel... det kommer att visa sig i framtiden, eller kanske historien redan har visat det?

Människans ovetenskap och tanklöshet...

2010-05-01T19:14:00.006+02:00

Haven töms på fisk. Detta är inte enbart en ekologisk katastrof för oss alla och för livet i havet. Det är också ett djurplågeri som pågår med allas vårt goda minne av skrämmande stora mått.

Jag funderar ofta över människans okunskap. Tillsammans med den övertygelse många av oss bär på att vi vet och förstår nästan allt blir det ett skrämmande hot mot vår egen och andras nuvarande liv och framtid.

Vi behöver bara titta på hur kunskapen om vad människor och djur känner och inte känner har utvecklats för att förstå att de allra flesta av oss är okunniga om väldigt mycket. Det är inte så länge sedan (i detta land menar jag nu...) som man lärde ut till föräldrar att man skulle aga barnen så att de blev lydiga och rejäla medborgare. De tog minsann ingen skada av ett rejält kok stryk inte! Snarare tvärtom sa vetenskapen.

Samma var det med hundar och hästar och andra djur som vi skulle "tämja" och ha att utföra saker för oss.

Ett tag trodde vi till och med att djuren inget kände när man "plågade" dem, eller fostrade dem med våld. Så forskas det och vi lär oss nytt. Idag vet vi att det är skadligt och ofta långvarigt traumatiserande om barn får en "hård" och kärlekslös uppväxt.

Vi fortsätter att forska och har idag förstått att exempelvis hundar har i stora delar samma uppbyggnad av sin hjärna som vi människor har när det gäller det limbiska systemet. Alltså det system som handhar och hanterar känslor. De känner avundsjuka, sorg, glädje osv. på samma sätt som vi gör. Eller har åtminstone samma typ av byggnad i sitt limbiska system som gör att de bör ha tillgång till samma känsloregister som människan har. Tillsammans med det faktum att hunden inte kan resonera runt saker för att försöka förstå - på samma sätt som vi människor gör - tycker åtminstone jag att vårt ansvar är oerhört stort när vi umgås med och hanterar hundarna.

Det är hunden det, den vet vi en hel del om. Den är oerhört mycket forskad på, hela genuppsättningen är kartlagd och mycket är undersökt vad gäller hundens känsloliv. Därför vet vi idag att det inte är bra för hunden att få en otrygg, hård och kärlekslös uppväxt. Precis som med våra egna barn.

Så har vi alla de där andra djurarterna där vi - när det gäller de allra flesta - fortfarande inte har den blekaste aning om hur deras känsloliv fungerar. Hur mycket smärta de känner eller hur mycket ångest de känner när de utsätts för fysiskt våld, hur de blir om de växer upp som trygga individer och hur de blir om de växer upp som hårt utsatta individer. Vi vet det faktiskt inte. Vi behöver alla förstå att vi faktiskt inte vet allt, att vi inte har tillräcklig kunskap för olika påståenden vi gör.

Utifrån den insikten måste vi - enligt min mening - behandla alla levande varelser på denna planeten med respekt. Lika mycket respekt och omtanke som vi själva vill bli bemötta med.

Min fundering började i havet och jag avslutar också min fundering i havet. Jag undrar så vad som får oss att tro att bara för att djuren lever i havet så har de inga som helst känslor och man behöver inte ens fundera över hur man hanterar dem. Det verkar som de flesta tror att det som lever i haven bara simmar omkring där till människans nytta och nöje.

Bortsett från den tydliga rovdriften som vi människor genomför i haven runtom på planeten så gör vi också etiska övertramp av oerhörda mått. De allra flesta fångstmetoderna skulle varit förbjudna om det hade handlat om djur på land. Och vi kan faktiskt inte veta hur mycket smärta och ångest vi åsamkar de varelser som lever i haven genom de fångstmetoder vi använder för det har vi ingen forskning på och alltså heller ingen kunskap om, ännu... Vi kan bara tro och tycka.

Ting Tar Tid

2010-04-24T09:32:00.005+02:00

De tre t:na. På morgonrundan med hundarna gick jag och funderade över tingens ordning.

Vi vill leva så miljövänligt som möjligt. Därför lägger vi mycket tid på att odla, göra i ordning växthuset på våren, förså och vårda de små plantorna, skydda dem för sol och uttorkning. Så, rensa, gödsla osv. Dessutom lagar vi helst all vår mat från grunden, gärna av det vi odlat själva och det gör vi både till oss själva och till hundarna. När vi kan cyklar vi istället för att åka bil, eller åker tåg istället för att flyga.

Ofta känns det som att vi inte riktigt hinner med så mycket mer än detta och att arbeta heltid, engagera hundarna och ta hand om hushållet, huset och gården.

Dock finns ju viljan och ambitionen hela tiden att åka på det eller det seminariet, blogga varje dag, ringa mina vänner mycket oftare, tillbringa en halv dag med pappa emellanåt, åka och hälsa på både min släkt och mina vänner, skriva mer, engagera mig i olika sakfrågor, osv, osv. Och när jag tittar på allt det jag verkligen hinner med blir jag faktiskt glad, borde kanske skriva loggbok varje dag för att se svart på vitt hur flitig jag är. För ofta känns det som att dagarna liksom bara slut, så blir det kväll och jag måste gå och lägga mig och sova för att nästa dag också skall bli en trevlig och arbetsam dag. Frustrerande när viljan vill orka och hinna mer!

Bodil Jönsson resonerar mycket runt tid och det förhållningssätt vi har till den tid som är oss given. Det är inställningen till - vårt förhållningssätt till tiden och hur vi räknar som är problemet. Bodil Jönsson kopplar det till pengar, som är den andra stora potten som vi räknar vi människor. Vi tror vi sparar tid genom att köpa färdiglagat, ta bilen i stället för cykeln osv. Men räknar man krasst på det så behöver vi arbeta fler timmar för att få ihop ekonomin när vi väljer ett dyrare levnadssätt. Kanske har dessa två ett förhållande eller har de inte. Tiden och pengarna.

Tiden existerar inte enligt fysikens lagar. Det är knepigt att förstå. Jag vet inte ens om det går att förstå... Men kanske går det att förhålla sig till? Om tiden inte existerar så är allting ett nu, nu och nu.

Om tid och pengar har ett inbördes förhållande, är avhängiga av varandra (tid är pengar säger vi ju ofta...) - och tiden inte existerar - så???

Filosofiska rummet slut för idag!

2010-04-15T19:05:00.004+02:00

De senaste dagarna har jag funderat kring varför jag bestämt mig för att vara valbar och arbeta politiskt. Frågan dyker upp och mitt bästa svar på den hittills har varit: Jag vill bidra till att göra den platsen jag bor på till en bättre plats. Nära mig, eller långt ifrån, något måste jag kunna bidra med...

Men det uttalandet är oerhört diffust och kan egentligen betyda vad som helst. Svaret ligger i mottagarens bild av vad som är en bättre plats och den kanske inte alls stämmer överens med min bild. Möjlighet för grusade förhoppningar och svikna förväntningar alltså.

Därför vill jag försöka förtydliga vad jag vill arbeta med om jag skulle bli invald i politiken.

Jag blir fortfarande mycket upprörd när jag möter orättvisor, ojämlikhet, resursslöseri (med människor såväl som med andra resurser), respektlöshet, girighet och grymhet mot allt som lever. Har alltså inte slipats av eller härdats speciellt mycket under åren :-)

Därför vill jag vara en röst för de människor som inte riktigt orkar eller klarar av att göra sin röst hörd; de äldre

Som ett exempel: De par som valt att leva ett helt liv tillsammans och som sedan den allra sista delen av deras liv inte får lov att fortsatt finnas där för varandra för att kommunen har bestämt att det inte finns plats för båda - om det bara är en av de gamla som behöver vård. Den andra får snällt sitta kvar där hemma och vänta... Så respektlöst får vi inte behandla varandra!

Barn och ungdomar, de som tar över vår generations springnota...

Barn och ungdomar som växer upp har rätt till en intressant och lärorik skolgång med kunniga och engagerade lärare som stöttar och backar upp dem i skolmiljön. De har också rätt att kräva att vuxenvärlden föregår med goda exempel på hur en människa bör bete sig mot andra människor, andra varelser och vår omvärld. Att vuxenvärlden visar empati och ansvar för sina egna gärningar och tankar. Och att föräldrar med särskilda behov får den hjälp och den stöttning de behöver för att klara av att vara kärleksfulla och omhändertagande föräldrar. Att vuxenvärlden ställer upp på barnen helt enkelt.

De och det som inte har en mänsklig röst att göra sig hörd med.

Ex. den biologiska mångfalden där vi utrotar djurarter i en skrämmande takt. Djur som far illa, natur som skövlas, förgiftas och förstörs.

Detta är det jag vill arbeta med i politiken, vara en röst för de och det som vanligtvis inte hörs i debatterna. Jag tror mig om att kunna klara av det med hjälp av empati, kompetens och lyhördhet gentemot min omvärld...

2010-04-10T20:31:00.002+02:00

Lyssnar på nyheterna om den katolska kyrkans ohederliga och oärliga hantering av de sexuella övergrepp som begåtts av företrädare för denna tro. Frågar mig hur dessa män kan bortförklara för sig själva de grymheter och övergrepp de begår och begått. När människan är så lojal mot en organisation eller en grupp att man överser med de allra värsta grymheter som begås mot försvarslösa offer är det något som är sjukt. Riktigt sjukt, i själva systemet.

Vart tog kärleken och respekten vägen? Vad behövs för att få de att förstå?

Reagera eller agera

2010-04-05T10:40:00.004+02:00

Våren är på väg. Den kommer i år också, även om den är seg och sen. Fåglarna kvittrar vår. De har alldeles speciell melodier de sjunger vid den här årstiden. Allt för att locka till sig en partner så att de kan fortplanta sig. Livet går vidare.

Ugglorna häckar och snart kommer jag att höra ungarnas speciella pip på kvällarna när det är matdags för dem.

Räven går också i väntans tider. Jag hörde deras parningsrop för ett par månader sedan och de går bara tre månader med sina ungar. Om en månad eller så kommer rådjuren att föda sina kid och älgarna sina kalvar. Rådjuren har haft en tuff vinter i år, många har säkert inte klarat sig. Vi såg spår efter lo i snön här i år. Det är gott att ha dem tillbaka i trakterna igen, så håller de efter de sårade och sjuka djuren.

Det har, som alla vet varit en tuff vinter så vi har matat rådjuren under vintern i år. Vi har också matat fåglarna. Så drar vi vårt lilla, lilla strå till stacken för en något enklare vardag för det som finns just runtomkring oss. Och kanske skillnad på liv och död för vissa individer.

Att göra saker i det lilla, runtom mig, är det som skänker mig livsviljan och glädjen. När jag lyssnar på nyheterna och tar in det som händer i världen blir jag ofta ofantligt trött, arg och ledsen. Det är en reaktion över grymheter, dumheter och elände som formas och skapas dagligdags. Jag reagerar på andras agerande. Det är helt ofruktbart och bara till men för mig själv och de jag håller av och bryr mig om. Ändå gör jag det. Det är mänskligt.

När jag väljer att agera hittar jag hoppet och glädjen igen. Medvetet agera i det lilla. Min väninna sa en gång till mig: Det heligaste är det närmaste. Jag glömmer det ofta för jag vill medverka till en grön planet med levande hav och levande skog och natur. I det stora hela. Frågan är bara om jag kan agera där i de sammanhangen? Eller om jag bara kan reagera på andras agerande?

Det är en ofantlig skillnad på att reagera och agera...

En varas rätta värde

2010-03-14T17:55:00.005+01:00

En varas rätta värde... Hur och vem skall bestämma det? Konsumenten säger självklart vän av den fria marknaden. Så är det kanske. Om vi ändrar frågeställningen till att lyda; Vilka parametrar skall ingå för att bestämma en varas rätta värde? kanske vi mer kommer till pudelns kärna. Och det är också här vi går bet.

När jag köper fryst kyckling, högkvalitativ näringsrik kost med lågt fettinnehåll och högt proteinvärde för 24.40 kr per kg kan jag, utan större svårigheter räkna ut att jag inte betalar denna varans rätta värde.

När jag köper importerat nötkött från Brasilien för 70-90 kr kg är matematiken lika enkel. Vad är det jag betalar för? och till vem?

Det finns inga gratisluncher i världen. Någon/något måste alltid betala ett pris. Vad gäller kycklingen är jag alldeles säker på att det är just kycklingen som får betala för att jag skall kunna köpa den så billigt. Den har med största säkerhet inte fått leva ett naturligt kycklingliv. En del har säkert naturen, klimatet och miljön fått stå för också för jag antar att största delen av fodret som kycklingen fått att äta inte är producerat på ett för miljön och naturens bästa sätt.

Nötköttet från Brasilien har absolut naturen och miljön fått betala ett riktigt högt pris för. Därutöver ett stort antal andra arter som också har rätt till ett livsutrymme på denna planet vars skog, alltså hem, fällts för att ge plats åt betande kreatur eller sojaodlingar. Troligen har även landets ursprungsbefolkning fått vara med och betala eftersom skogen inte längre kan förse de med mat för dagen, alltså har de tvingats flytta in till slumområdena runt de stora städerna där barnen dör och blir sjuka och de själva lever ett allt annat än värdigt liv. Och nutidens och framtidens liv betalar sitt pris för min lunch eftersom mycket av marken där sojan odlas är besprutat med gifter som skadar och dödar idag och finns kvar för efterlevande genrationer.

Alla dessa har varit med och betalat min söndagsbiff. Fast jag egentligen skulle ha råd att betala den själv. Jag vill faktiskt inte att de skall vara med och betala min mat. Jag vill betala den själv!

Jag, och de flesta av oss som lever och bor i detta land, har utrymme att betala det rätta värdet för den mat vi stoppar i oss. Men vi har ingen reell möjlighet att göra det! Det system som idag finns för att betala och värdera maten räcker helt enkelt inte till. Det värderas enbart utifrån ett pengavärde. Så mycket pengar in i systemet - så måste jag (som uppfödare, transportör, packare, försäljare osv) ha så mycket pengar ut för att jag skall kunna leva på det. Djurskyddet, miljön och mycket annat står för den största notan. Den vi inte betalar. Springnotan...

Ekosystemtjänster har det talats och skrivits om länge nu. Men jag ser inte att det finns med vare sig i budgetar eller i bokslut...

Ekosystemtjänter, kostnader för utsläpp, nedmutsning, återställning, djurskydd, ja allt måste finnas med för att vi skall kunna betala en vars rätta värde. Idag betalar andra system, planeten, annat liv den allra största kostnaden för vår konsumtion. Inte vi själva... Och det mina vänner kommer att bli mycket dyrt i förlängningen. Glöm aldrig bort att vi är beroende av en levande planet för att själva kunna leva.

Dyrare mat NU!

Palmoljans väg - Utveckla globala system för solidariskt ansvar, NU

2010-03-01T20:14:00.008+01:00

För 7 år sedan arbetade jag tillsammans med tre personer på ett uppdrag för WWF med att ta fram ekologiska fotavtryck för tre olika produkter:

Palmolja

Sojabönor och

Tropiskt timmer.

Resultatet blev tre gedigna rapporter, (länkade ovanför om ni vill läsa hela vilket varmt rekommenderas då de tar upp de flesta tänkbara effekter som dessa odlingar har) också översatta till engelska, elevblad med lärarhandledning och en film som hette Maten som skövlar som gjordes av Jan Lindblads son Bobo Lindblad och Mette Lindblad. Filmen sändes på TV 2003.

Det var en mycket lärorik och intressant tid. Men hände det något med odlingen? Blev palmoljeodlingarna bättre skötta, mindre tropisk regnskog nerhuggen i syfte att starta palmoljeodlingar och sojabönsodlingar, mindre gifter använda när man odlade sojabönor?

Jag vet egentligen inte eftersom jag inte har mätt, har inget mätinstrument :-), men självklart hoppas jag att det har kommit något positivt ur detta. Men när jag lyssnar på programmen som sänds i P1 i dagarna - Matens pris - och som handlar om detta måste jag undra? Har något hänt? Men visst kommer väl något att hända nu när det tas upp igen?

Ett stort ansvar när det gäller dessa produkter åvilar återförsäljare, banker och investerare. Återförsäljare måste ställa tydliga krav på producenterna, investerare måste ta hänsyn till miljöaspekter och banker måste tillämpa tydliga miljökriterier vid sin kreditprövning.

Kan Unilever och Carlshamns mejeri m.fl. nu kanske ta sitt fulla ansvar och enbart köpa in ekologiskt hållbart odlad och framställd palmolja som inte odlas på mark som varit regnskogsbevuxen? Kan det äntligen vara dags för det nu?

På Papua Nya Guinea hugger man regnskog i parti och minut. Här hittar man nya arter i djungeln samtidigt som skogsmaskinerna tuggar sig fram genom regnskogen. Härifrån exportera man palmolja till EU...

Ofta drivs omställningen av skog till plantager av välmående företagare, men med i bilden finns ökande skaror människor i u-länderna som har behov av bättre inkomster. Ofta är jordbruk enda sättet att överleva. Precis som våra förfäder ville odla upp mest varenda odlingsbar plätt i vårt land så är intresset för nyodling stort på många håll i världen nu.

Om vi vill medverka till att de ovärderliga genetiska och andra värdena i de tropiska ekosystemen bevaras måste vi i en rättvisare värld vara med och ta det ekonomiska ansvaret för detta.

Nya administrativa och politiska system behöver skapas för att lösa de komplicerade frågor som en global ’regionalpolitik’ och fördelningspolitik innebär.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden. Dilemmat är att vi saknar system för att solidariskt ta detta ansvar. Det är hög tid att sådana system skapas.

2010-02-28T09:57:00.006+01:00

Biologiska mångfaldens år i år får mig att fundera.

Hur många olika arter finns på vår jord?

Hur många arter är utrotningshotade?

Hur gör vi med vårt hopp, vår egen personliga utmaning att agera?

Jag förde en dialog med en gammal vän om just detta ämne på facebook häromdagen. Det hela berörde mig djupt då han uttrycker den förtvivlan kring vad som håller på att hända som jag är övertygad om att många, många människor känner idag; med planeten, framtiden, naturen, djuren och oss själva.

Min vän skrev: Enligt Ahmed Djoghlaf, generalsekr. vid Konventionen för Biologisk mångfald, är det stor risk att 10% av alla arter försvinner för varje grads global uppvärmning (2010-01-25). Vilket innebär att 40% av alla arter på jorden kan vara utrotningshotade inom 50 år, innan mina barn blir pensionärer. 600.000 arter, minst.

http://www.guardian.co.uk/environment/2009/sep/28/met-office-study-global-warming

Överskrider uppvärmningen 2° finns risk att uppvärmningen blir självgenererande, att människan inte längre kan stoppa den. IPCC varnar i ett scenario att utsläppen av växthusgaser måste börja minska någon gång mellan 2000 och 2015 om det ska vara möjligt att undvika överskridande av 2° uppvärmning.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5763-3.pdf sid. 41

Men utsläppen ökar fortfarande, förutom de två sista åren av ekonomisk kris, och kommer att öka kraftigt igen så snart konjunkturen vänder.

Detta gör att jag tappar hoppet och att jag inte kan begripa hur det kan vara möjligt att lösa alla miljöproblem på en gång och på så oerhört kort tid. Vad kan vi göra på 5 år?

Så långt uttalandet från min gode vän.

Så hur gör vi, hur resonerar vi inom oss i denna så oerhört svåra fråga. Min vän lyfter tanken att vi måste börja prioritera och sätta in åtgärder där vi kan se synergieffekter, alltså där vi kan rädda flera arter samtidigt.

Jag tittade i veckan på ett program från Nya Guineas djungler där mängder av nya arter hittas, samtidigt som skogshuggarna står i utkanterna och brummar med maskinerna... Alla de arterna som finns där finns ingen annanstans så om vi verkligen vill rädda många arter skall vi åka dit och sätta oss i en ring runt djungeln och försvara den. Det är en klart avgränsad yta så det borde till och med vara genomförbart...

Problemet när man börjar resonera i form av prioriteringar ligger i alla de givna förutsättningarna som måste finnas om det skall gå att prioritera på ett sätt som verkligen är till gagn för hela planeten.
Ett exempel bara:
Det måste existera en ärligt uppriktig vilja att prioritera och lösa de miljöproblem som är viktigast att lösa för hela planetens bästa, inte för egen vinst eller landets eller företagets egna vinst.
Finns de människorna på jorden som kan göra det? Ligger det i människans natur att agera så?

Ett annat viktigt problem när man resonerar i form av prioriteringar är att vi kanske låter bli att göra någonting åt de små sakerna runtikring eftersom det viktigaste ändå inte görs och då är ingenting någon idé. Farligt...

Så här tänker jag:

Jag har inte mandat att besluta vem som skall få leva och vem som inte skall få leva. Det vill jag inte heller ha, jag tror ingen levande varelse är mogen nog att ha det mandatet. Därför arbetar jag för livet generellt.

Jag måste tro att människor i beslutsfattande positioner med mandat har tillräcklig kapacitet att ta in den komplexa väv som livet består av. För att sedan agera i det. Jag måste också tro att folk i gemen har kapacitet att förstå och sedan göra val som är positiva för livet generellt. Visst misströstar jag emellanåt men jag hittar tillbaka till hoppet igen.

Och visst måste vi alla hoppas; Att mänsklighetens ledare till sist kommer överens om vilka problem som på riktigt är viktigast att lösa för hela planetens och mänsklighetens överlevnad och sedan löser vi dem tillsammans, ett efter ett.

Under tiden, tills detta händer, fortsätter jag att arbeta för det jag brinner allra mest för, eftersom där vårt hjärta är med som drivkraft, där händer det saker - i det stora och i det lilla.

Så min vädjan till alla som läser detta är:

Tappa inte bort hjärtat och hoppet och drunkna i alla siffror och ett resonemang om vad som är möjligt och vad som inte är möjligt. Ingenting, absolut ingenting blir ens en gnutta bättre för någon då.

Bygga framtid - eller marknad

2010-02-22T18:48:00.006+01:00

När vi bygger framtid tillsammans blir livet hoppfullt, glädjerikt och inspirerande! Solidaritet, omtanke och respekt om allt på planeten och självklart vård och skola åt alla.

När vi bygger marknad baserad på ekonomisk tillväxt tillsammans blir livet en kamp, ett slagfält mellan oss människor där solidariteten får vika för egots framgångar. Och självklart får de som kan betala mest det bästa av vård och skola och omsorg. Respekt och omtanke???

Jag vill bygga framtid tillsammans, en grön framtid tillsammans med Dig. Vill du?

Fällor för lodjur

2010-02-16T18:53:00.007+01:00

Från Naturvårdsverkets hemsida om lodjursjakten som snart börjar:

Fångstredskap tillåts även i år. På grund av de frågor som kommit upp om användningen av fällor planerar Naturvårdsverket att utvärdera årets fällfångst, att intensifiera diskussionerna med lodjursforskningen vid SLU om fällfångst av lodjur, samt att genomföra en studie med kameraförsedda fällor.

När jag hör och förstår att man skall använda fällor för att fånga lodjur i i Sverige också i år undrar jag vilket land jag bor i och vilket århundrade det är.

För mig känns det som att bli kastad tillbaka till början av förra seklet när ingen förstod någonting om djur och inte ens trodde att djur har känslor.

När jag förstår att man dessutom från SLU:s håll skall forska på om djuren blir stressade när de fångas i fällor undrar jag om SLU verkligen är den instans som skall ha forskningen på våra vilda djur hos sig...

Idag finns etologi, en hel del forskning finns genomförd inom detta fält. Vad känner djuren, hur upplever de situationer osv. Kunskapen ATT lodjur blir stressade när man fångar dem i bur är lika självklar som att det gör ont när man får en snyting.

Vi vet det vi behöver veta för att kunna fatta beslut om förbud. Empatiförmågan är skrämmande låg. Etiken under all kritik.

Marina reservat

2010-02-09T18:46:00.005+01:00

Nu är det dags att skapa fler marina reservat. Mindre än en procent av världshaven är idag skyddade. Mer eller mindre skyddade kanske det är bäst att tillägga. De områden i havet som har totalt skydd för fiske utgör endast en promille. En promille...

I Sverige finns 2 300 naturreservat och nationalparker, endast ett fåtal av dessa är marina med ett effektivt skydd.

Jag vill tro att det beror på okunskap. För visst finns väl viljan hos oss alla att kunna överlämna levande hav till de generationer som kommer efter oss, eller?

Låt oss börja med Fladen och Lilla Middelgrund! Låt oss göra dessa platser till en fristad för att bevara den biologiska mångfalden i havet. En plats där också hotade arter kan reproducera och återhämta sig. Idag är de Natura 2000 områden, utsedda att bevaras för eftervärlden alltså!

I Länsstyrelsens Natura 2000 utredning står att läsa följande om Fladen och Lilla Middelgrund: Områdets naturvärden skyddas genom att området säkerställs som naturreservat senast 2010. Så hoppas vi då att Länsstyrelsen i Halland genomför detta under innevarande år. Vi får hjälpa till så att de inte glömmer detta åtagande OCH att det skall vara marina reservat med fullt skydd, inget fiske i området!

• Fladen

Fladen är idag ett Natura 2000 område.

Faunan är mycket rik med en stor andel filtrerande djur som musslor, ormstjärnor, sjöstjärnor och havsborstmaskar. Noterbart är den rika förekomsten av hästmusslor. Nyligen (juni 2005) har tio rödlistade djurarter noterats på Fladen, varav nagelkrabba var det första fyndet i Kattegatt. Detta visar på områdets betydelse som refug för känsliga arter.

Fladen utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också en viktigt födosöksplats för säl och av internationell betydelse för ett flertal fågelarter. Tumlare observeras stundom i området.

• Lilla Middelgrund

Lilla Middelgrund är också det ett Natura 2000 område.

Lilla Middelgrund utgör ett viktigt lek- och uppväxtområde för de flesta av Kattegatts fiskarter och fungerar bl. a. som lekområde för sill. Området är också betydelsefullt som övervintringsområde för sjöfågel inom Östersjön och Kattegatt. Lilla Middelgrund är bland annat världens viktigaste kända övervintringsområde för tordmule. Områdets oftast isfria läge samt stora födoproduktion gör att stora delar av flera arters totala bestånd ansamlas här på en liten yta. Vidare är det en viktigt födosöksplats för säl. Tumlare observeras ibland men områdets betydelse för arten är fortfarande okänt.

Tabufrågor - Våldtäkt

2010-02-04T18:45:00.005+01:00

Våldtäkt är inget man talar högt om! Allra minst om man har blivit utsatt för det!

Visste du om att över 4 000 våldtäkter i fjol anmäldes i Sverige.

98 procent av dem hade en ung kvinna som offer.

Att 4000 anmäldes betyder inte att 4000 de facto begicks under 2009. Mörker talet är mycket stort, speciellt vad gäller våldtäkter i nära relationer.

Och så det mest skrämmande av allt: Av de faktiskt anmälda våldtäkterna går bara 15 procent till åtal, och ännu färre resulterar i fällande dom.

Jag är lite över 50 år. Om vi räknar om talen som står här ovan 4000 per år betyder det att under min livstid har runt 200 000 personer blivit våldtagna i Sverige. Vågar vi sen räkna med alla de som inte har anmält, överslaget minst lika många, troligen fler är vi uppe i runt en halv miljon. Så visst känner också du någon?!

Jag vet att jag har flera i min lilla bekantskapskrets som de facto blivit våldtagna. Jag är säker på att vi alla har det men detta är inget man pratar om. Fortfarande finns så mycket skuld hos kvinnan som blivit våldtagen, eller mannen för den delen. Skulden, skammen gör att man inte vill tala om det. Har man blivit utsatt för en våldtäkt bär man alltid händelsen med sig. Det blir ett trauma som behövs bearbetas för att kunna hanteras av den utsatta. Det är inget som är över bara för att våldtäkten är över. Smutsen och skammen sitter kvar.

Jag högaktar och beundrar de kvinnor och män som orkar och vågar anmäla en våldtäkt. De är hjältar. I en fullkomligt blottande situation vågar de blottlägga sig själva ännu mer. I en totalt utsatt position väljer de att gå rakt in i skärselden. I smärtan och utsattheten utsätter de sig än mer.

För visst måste de väl ha gjort något provocerande för att detta skulle hända. Klätt sig utmanande, blivit onykter, varit taskig eller bara åkt till fel fest i fel läge. För inte genomförs väl en våldtäkt utan att offret är medskyldigt? Detta kommer de att möta, det är detta de skall gå igenom och stå starka i när det kommer upp i rätten. Som sagt jag högaktar dem!

Alla som utsätts för våldtäkt och annat sexuellt våld ska ha rätt till en rättvis rättsprocess, upprättelse, kompensation, stöd och hjälp, och respektfullt bemötande.
Alla som våldtar skall ha rätt till hjälp.
Vi måste börja prata mycket mer om detta, visa var gränserna går, vara tydliga med att detta är aldrig okey och här har männen ett stort ansvar. Lyft upp, ta samtalet, även det där svåra.

En gång råkade jag höra när en pappa pratade med sin då 12 årige son. Sonen hade trakasserat lillasyster en stund och slutade inte trots att hon sa sluta gång på gång. Pappan grep in och gick fram och frågade sin son. "Vad har jag sagt till dig att man skall göra när någon säger sluta?" Sonen skrattade lite generat och försökte skoja bort det. "Fortsätta..." " Nej," sa pappan mycket tydligt. "Säger någon sluta skall man alltid sluta vad det än handlar om och när det än händer. Sluta betyder alltid sluta. Kommer du ihåg det nu?"

Jag blev så tacksam då jag tänkte på att just ett sådant samtal troligen betyder oerhört mycket för framtiden.

Hjärtefråga!!!

Använder vi oss av fel mått för vår välfärd kanske?

2010-02-03T17:45:00.008+01:00

Jag förundrar mig över oss människor och hur vi omedvetet eller medvetet tillåtit pengarna att ta över alla våra grundläggande behov. Ta över eller vara stand in för eller vara den väg vi tror leder till ett tillfredsställande av våra grundläggande behov. Trots att vi vet att pengar aldrig kommer att kunna tillgodose dessa.

En viss mängd pengar gör att vi kan bo bra, äta bra och skaffa oss ting, saker som ibland underlättar vår vardag. Men sedan kan pengar inte göra mer för oss. Detta visar lyckoforskningen och välfärdsforskningen tydligt. De behov vi har utöver mat och värme går inte att köpa för pengar. Sexköp existerar förvisso, men kärlek går inte att köpa för pengar.

Hälsa, frihet att tycka, lyckliga barn, glada åldringar, välmående miljö, meningsfulla jobb och fred. Det är verklig VÄLFÄRD. Det är detta vi borde förhålla oss till och resonera kring hur vi ökar. Tänk er en BNP som istället för att mäta tillväxten i pengar har som slutsumma och måttstock den verkliga välfärden hos landets befolkning och tillståndet för den natur och biologiska mångfald vi har att överlämna till våra barn !!!

Ekonomin borde väl klokast - för allas vår framtid - användas som verktyg för att maximera det som människan egentligen bryr sig om. Det vi egentligen vill ha och behöver. Ekonomi betyder att man behandlar hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet. Med knapphet menas att tillgängliga resurser är begränsade i förhållande till totala önskemål och behov

Titta på den nya globala ekonomin, där varor skeppas fram och tillbaka. Från Brasilien importerar vi soja, sedan producerar våra kor mjölk här som torkas och fraktas tillbaka till Brasilien. Systemet är skapat för att storföretag och banker ska härska. För att de skall kunna maximera sina pengavinster. Vem bryr sig om Amazonas miljö i detta, den fattige bonden i Brasilien, våra kors mående? I vilken budget tas dessa kostnader upp?

Vi behöver ekonomiska institutioner som optimerar välmående i stället för pengatillväxt.

De fyra stora

2010-02-01T18:50:00.008+01:00

Människan har alltid jagat, vi är ursprungligen jägare och samlare. På det sättet överlevde vi i tusen och åter tusentals år.

Vår hjärna och vår intelligens var inte riktigt lika utvecklad då som den är idag, men skillnaden är inte jättestor.

Däremot är våra livsbetingelser markant och mycket märkbart förändrade. Vi som lever i västvärlden idag lever ofta i städer eller större samhällen och arbetar med varierande saker, får lön och handlar sedan allt vårt livsmedel i affärerna med lön. Vissa odlar en del av sina grönsaker, andra kanske föder upp lamm och någon gris till husbehov, men de är inte i majoritet.

I detta vårt relativt nya sätt att leva skall människan med sin något förändrade men i grunden mycket lite förändrade hjärna/intelligens leva. Massor av ny teknik, information, valmöjligheter, maträtter, resmöjligheter, bilar, spel osv. Massor av olika sätt att tjäna pengar, det medel vi har valt att använda för att byta till oss det vi vill ha i form av varor och tjänster.

Runt oss fortsätter naturen att försöka "leva" sitt naturliga liv. Träden växer, svampen växer upp och ruttnar ner, fåglarna bygger bo och på vissa platser får de levande och flygfärdiga ungar.

Rådjuren föder sina ungar, räven sina och kretsloppet liksom bara fortsätter. Äta eller ätas, svälta ihjäl eller leva ett långt liv och dö av ålderdom och utmattning eller sjukdomar. Eller bli dödad/fångad/uppäten av ett av de få fyrbenta rovdjuren som fortfarande finns i vårt land.

Rent statistiskt tror jag att de vilda djur som blir dödade/fångade/uppätna av något av våra fyra fyrbenta rovdjur är i klar minoritet om man jämför med hur många som dör i trafiken (människoskapad) eller för våra jägares kulor eller hagel, eller av sjukdom och skador. Hur många rådjurskid blir mosade i skördetid av stora tunga maskiner? Hur många harungar och harar likaså?

Människan i Sverige idag har inget som helst behov av att jaga för att få mat på bordet. Det finns kanske några människor som har det behovet men de har inga gevär och får eller kan inte jaga för den delen. De som jagar idag har inga behov av jakten för matens skull. Men, när denna mycket lilla skara av människor i vårt land - 3 % av befolkningen handlar det om - anser att de har förtursrätt till naturen och alla de vilda djuren, blir det alldeles fel. Och när de kräver att få jaga - eller helst slakta - sina alldeles självutnämnda konkurrenter, någon av de fyra stora rovdjuren hittar de på argument som skiftar form och färg oftare än många byter skjorta. Ibland är rovdjuren för många och ibland är de för få, ibland är de sjuka, ibland kanske de svälter och ibland är de bara på fel plats vid fel tidpunkt....

Ett lodjur kan inte arbeta på Dagens Nyheter, få ut lön och åka till affären och köpa mat. Dess enda möjlighet att överleva är att jaga. Dess absolut enda möjlighet. Detsamma gäller för varg, björn och järv också, om vi nu skall hålla oss på land.

Människan har en valmöjlighet. Trots det ser ett antal av invånarna i Sverige rovdjuren som en konkurrent, som ett hot mot oss. Som sagt människans hjärna/intelligens är inte sådär jätteförändrad...

Vi har väldigt lite rovdjur i vårt land. Jaktlobbyn har varit stark och framgångsrik. Den avslöjas sakta men säkert nu efter den fruktansvärda skandalen med vargslakten. Vi har möjlighet att hysa betydligt större stammar av våra rovdjur än de vi har idag. Om vi bara vill dela med oss av det skogen har att erbjuda. Om viljan finns. Jag tror att den viljan finns hos majoriteten av svenska befolkningen idag, men en liten minoritet 3 %, bestämmer över livet i naturen!

Totalt skandalöst är det att de fortfarande får använda fällor när de "jagar" lodjur!!! Är det jakt? Avrättning är väl en bättre benämning. Vilket århundrade lever vi i?

Hur länge till måste evolutionen verka innan vi människor tar det ansvar som är vårt i förhållande till den påverkan vi åstadkommer på denna planet?

2010-01-22T19:14:00.009+01:00

Grisarna i EU har det inte bra. Åtminstone inte de allra flesta. Det beror på att de som äger grisarna ser ägandet av djuren mer ur ett produktionsperspektiv, hur man får ut mesta möjliga kött ur de grisar man äger, säger den veterinär man intervjuar i frågan.

Det var inte så länge sedan vi såg bilder på TV om grisar i Sverige som tvingas leva ett liv som inte är okey. På flera ställen i Europa har grisarna det ännu mycket värre.

Jag kommer ihåg, det var många år sedan nu, kanske 25 år sedan, när jag läste zoologi på Zoologiska institutionen i Göteborg lånade jag hem en bok som handlade om uppfödning av djur, får, kor och grisar. Jag blev helt rosenrasande när de, i denna bok som användes i undervisning, benämnde djuren "produktionsenheter"! Jag glömmer det aldrig för det gjorde verkligen intryck på mig.

Så egentligen förstår jag inte varför vi är så förvånade över att grisarna inte har det bra. Vi har ju lyckats med vår utbildning. Idag är grisarna produktionsenheter. Varför skall vi ta etiska och känslomässiga hänsyn till en produktionsenhet?

Jag har själv haft grisar. Jag köpte fyra stycken en gång, slaktade tre, här hemma, och behöll Svinstina som hon hette, och tog kultingar på henne. Jag fick många goda råd om hur jag skulle göra när hon skulle få sina kultingar och hur jag inte skulle göra. Jag fick under inga omständigheter vara inne hos henne när hon skulle grisa för hon skulle vara farlig då.

När Stina fick sina kultingar satt jag hos henne och hjälpte henne genom varenda värk hon fick. Vi jobbade tillsammans, och för varje kulting som kom ut blev det lättare för henne. Hon var så försiktig när hon rörde sin tunga kropp bland de små nya liven. Så fort hon hörde ett skrik reste hon sig för att inte skada de små. Hon fixade det jättebra och när kultingarna var några dagar fick hon ta med sig dem ut i hagen.

Det var en härlig upplevelse att ha grisar. De är smarta, de är roliga och hittar på upptåg hela tiden. De är nyfikna och de gillar kontakt. När jag kom ut i hagen och ropade på Stina - om hon var långt in i skogen - kom hon springande i full fart med höga grymtanden och öppen mun mot mig. Alla hennes vassa tänder syntes och man kunde nog bli rädd när man såg henne om man inte visste...

Om man inte visste att när hon kom fram kastade hon sig på sidan vid mina fötter för hon ville bli kliad. Kliad på magen var det bästa hon visste.

Kultingarna rymde ibland, de hade kul i livet. De grävde djupt och ofta såg man bara rumpan och knorren ovan jord, resten stod rakt upp och ned i ett hål.

Det går att hålla grisar på detta sätt även när man har fler. Jag har haft en granne en bit härifrån som alltid hade sina grisar ute, året runt. De bodde i små stugor ute på åkrarna och han flyttade runt dem på olika åkerlappar och fick på så sätt också hjälp att plöja och gödsla åkrarna.

Jag vet inte varför man inte alltid håller grisarna så här. Säkert handlar det om arbetsinsats och ekonomi. Någon måste alltid betala, eller hur? Med de billiga matpriser vi har blir det djuren som får betala. Jag hoppas att man snabbt och lätt får till en fungerande kontroll och certifieringsfunktion som håller här i Sverige, som verkligen agerar för att grisarna skall ha ett bra liv när de lever. Och jag tror, att om de som köper griskött vet att grisarna har haft ett bra liv hela vägen, är de flesta nog beredda att betala mer för köttet. Men då måste det fungera! Då måste grisarna verkligen ha det bättre. Då får man inte fuska! Kan det fungera?

Havet - livsuppehållande för planeten - för oss

2010-01-13T19:57:00.005+01:00

Har precis tittat på en helt fantastisk video på datorn. Skulle vilja se den i storfilm eftersom mycket var undervattensbilder. Jag är helt såld på undervattenslivet Har själv inga större egna erfarenheter. Har snorklat en del i Egypten och lite utanför Dominikanska Republiken. det jag såg under ytan i Egypten fick mig att gråta av lycka och glädje i cyklopögat...:-). Hissnande vackert, verkligen hissnande vackert!

Jag är uppvuxen med havet i mina ådror, och hade en ambition att bli marinbiolog eftersom jag ville bli valforskare. Nu har jag inte blivit det, men forskar, utan titeln, så mycket jag hinner och orkar. Tar in information och kunskap om vatten, hav och fiskefrågor i en aldrig avstannande osmos.

Jag tittade som liten på alla Costeaufilmer som gick på TV och lånade alla hans böcker på biblioteket.

Mitt hjärta, hela mitt hjärta, finns i havet. "Under ytan finns svaren på alla era frågor" sade en vis gammal man till mig en gång.

Jag fortsätter att leta efter de svaren och under tiden skulle jag bli så glad om ni vill avsätta 15 minuter av er tid och titta på denna underbara film, lyssna på detta oerhörda budskap och LEVA HAVET!

Sylvia Earle's TED Prize wish to protect our oceans | Video on TED.com

2010-01-09T10:59:00.005+01:00

Medborgare eller konsument?

Medmänniska eller kund?

Det är onekligen en bit mellan dessa ord. Värdeladdningen är olik, innehållet olikt och effekten av det ena eller det andra kan också vara olik. Idag är vi individer i ett samhälle där vi skall hävda vår egen rätt och söka egna personliga fördelar i de allra flesta sammanhang. Det är så det har blivit. Min alldeles personliga analys är att det beror på att det är pengarna som styr. Den sk fria marknaden har gjort oss alla till konsumenter och kunder. Idag skall man vara sitt eget varumärke, skapa sitt eget varumärke. Medborgare eller medmänniska är helt ute ur vokabulären.

Jag har irriterat mig på detta ett tag men så pratade jag med en klok väninna och, som vanligt vände hon på det hele...

Så är det och hur kan vi då använda det i ett uppbyggande och utvecklande perspektiv?

Jo, vi kan använda vår status vi har som kund för att kräva förbättringar och förändringar.

Vi kan

- begära att hotellen serverar ekologiskt och närodlat.

Vi ses som kunder även i det offentliga systemet nu och där kan vi begära

- att våra politiker serverar ekologisk och närodlad mat i all sin verksamhet, ålderdomsverksamheten såväl som barn och ungdomsverksamheten de bedriver.

Vi kan också, hör och häpna, som kund kräva

- att våra gamla får en drägligare tillvaro på sin ålders höst, antingen de bor hemma eller tillsammans med andra åldringar. Att de får komma ut och se omvärlden, lyssna på fåglarna titta på barnen eller vad de nu vill göra, en gång om dagen, när de vill själva.

Vi kan också kräva -det har jag gjort -

- att den personal som pratar med våra gamla slutar behandla de gamla som om de vore barn! Det är de som har byggt Sverige! Jag blir mörkrädd när jag är med min gamla pappa på sjukhus. Inte alltid, men mer än hälften av tillfällena pratar de till honom som om han inte förstår eller som om han är ett litet barn. Han är inte senil, han hör illa, det är inte riktigt samma sak.

Ja, faktum är, när jag tänker ett varv till, att, om vi på allvar använder den makt vi har som kunder och konsumenter KAN VI FÖRÄNDRA VÄRLDEN!!! Det kanske inte är så dumt att vara kund och konsument ändå när allt kommer omkring, så länge vi gör de rätta valen - mot en hållbar värld.

Havet är vårt allt och utan fisk inget fungerande ekosystem i haven. Från wwf.se har jag plockat över fiskguiden. skriv ut den och sätt upp den på kylskåpet. Gör eftertänksamma val. Använd din makt som konsument. Det funkar!

Hunden är människans bästa vän. Vargen är hundens ursprung...

2010-01-05T17:27:00.007+01:00

Jag hade tänkt att inte skriva något om vargjakten, men... så fick jag ett mailsvar på min protest som jag skickade till ett flertal personer. Där svarar riksdagsmannen från centerpartiet att;

Där finns väl beskrivet hur vi på ett mer ansvarsfullt sätt arbetar med våra rovdjur.

Att inte ta bort individer är inget alternativ, då vargstammen är starkt inavlad - den härstammar från tre (3) individer vilket gör att avelsarbetet för att uppnå en friskare vargstam är en del av regeringens politik.

Svenska folket har i allmänna öppna val sagt sitt.

Det är vad som nu resulterar i en ny rovdjurspolitik där möjligheten för vargstammen att bli friskare, samt att ansvaret för förvaltningen sker regionalt.

Efter att jakt på björn infördes har björnstammen ökat till en rekordhög nivå i Sverige, ingen tjuvjakt har heller skett.

Jakt är inte detsamma som utrotning, utan en seriös förvaltning sker nu med vargforskarna som hjälp till oss beslutsfattare och till Naturvårdsverket.

Den politik som tidigare fördes var inte hållbar och inte till gagn för våra rovdjur, den var dessutom inte lyhörd för människor som bedriver djurhållning i rovdjurstäta områden.

Jag svarade enligt nedan och detta får bli mitt inlägg i vargdebatten, det sorgligaste kapitlet i svensk naturvårdspolitik moderna historia.

Jag vet att regeringen har beslutat om "den nya rovdjurspolitiken" och jag ifrågasätter den på olika sätt. Och jag vet också att den "nya rovdjurspolitiken" finns väl beskrivet. Det är mycket som finns väl beskrivet men som trots det inte är rätt och riktigt. Att du kallar det ansvarsfullt är oroande. Ansvar för mig handlar om att man hanterar både etiska och långsiktigt hållbara perspektiv. Den vargslakt som nu har genomförts i Sverige är varken etisk eller långsiktigt hållbar.

Ifrågasätter också starkt ordet ”avelsarbete” som du använder. Inte skall ni väl börja kalla vargjakt för avelsarbete? Någon hejd på ordinflationen måste det väl ändå finnas? Eller är det något annat ”avelsarbete” du åsyftar?

Jag vet att vår vargstam härstammar från 3 individer. Det är inget underligt med det. Alla våra hundraser, de friska såväl som de mindre friska, härstammar ursprungligen från lika få individer. Enligt den genetik jag har lärt mig handlar det om att det måste bli tillräckligt många individer för att man skall kunna "utavla" som man kallar det. Man får inte fler individer när man skjuter bort dem.

Man behöver också nytt blod in, men det räcker inte om det inte finns tillräckligt många individer. Hur har man tänkt sig att föra in nytt blod? De ytterst få vargar som kommer in i landet är inte tillräckligt, även om de skulle tillåtas vandra vidare in i landet. Vill vi ha varg på riktigt i detta land måste vi sluta hymla, lära oss genetik och arbeta med att ändra en attityd som är totalinfekterad gentemot just vargen.

Blir lite undrande när du skriver att vargforskarna, i pluralis bestämd form, hjälper er att genomföra en seriös förvaltning. Låter som att alla vargforskare som finns i Sverige har rekommenderat att denna "jakt" skall genomföras på detta sätt. Har de gjort det? Mig veterligen står det stora flertalet vargforskare i landet inte bakom varken Naturvårdsverket eller regeringen i detta sätt att hantera frågan. En forskare gör det, det vet jag, men en fluga gör ingen sommar som man brukar säga. Är det fler? Skulle vara intressant att få namnen på de vargforskare som du påstår står bakom ert sätt att hantera detta. Är det möjligt att få tillgång till de namnen?

Och att svenska folket i allmänna öppna val har sagt sitt är en klyscha. Om den skall vara gångbar måste det genomföras en folkomröstning i just det specifika ämnet det handlar om. Och då enbart med två alternativ... :-) Det har mig veterligen inte genomförts någon sådan folkomröstning.

Svenska folket är idag mycket upprört över hur den svenska regeringen med hjälp av tjänstemän på olika myndigheter slaktat ut ett stort antal vargar, utan urskillning.

Att vara lyhörd för folk som bedriver djurhållning i rovdjurstäta områden är viktigt. Men då måste man vara lyhörd mot alla. Jag vet att det finns folk som är livrädda för varg, som hatar varg, som nästan skulle ge sin högra hand för att bli av med vargen helt och hållet. Man kan inte enbart lyssna på dessa. Det finns människor som har djurhållning i rovdjurstäta områden som lever sina liv tillsammans med rovdjuren och hanterar detta faktum det på ett förnuftigt sätt. Det finns idag många hjälpmedel att ta till för att hålla rovdjuren ute från hägn. Här behöver vi också tänka nytt - om vi vill ha rovdjur i Sverige alltså - nya lösningar och självklart måste vi alla vara med och betala för de förluster som ändå uppkommer för djurägaren.

Jag är inte rabiat motståndare till jakt. Däremot är jag motståndare till beslut som fattas på felaktiga grunder, pga lobbyverksamhet, som svar på rädsla och hat.

Jag är också mycket stark motståndare till sättet som denna jakt har bedrivits. OM, jag säger om, det du påstår är den verkliga orsaken till vargjakten, skulle den inte genomförts på det sättet som den nu har genomförts. Åtminstone inte om människor med kunskap i frågan skulle fått bestämma.

Om, jag säger om igen, det du skriver är orsaken till jakten skulle man gett tillstånd till ett litet fåtal vargspårare att skjuta de sjuka djur de påträffar. Då kan man börja prata om att vårda och förvalta den spillra av vargar vi har i Sverige. Det är en skandal att låta det gå till som detta är genomfört. Här har skjutglada jägare skjutit helt urskillningslöst, alfadjur, fullt friska individer och dessutom vådaskjutit flera djur. Det kan du väl ändå inte vara nöjd med, eller? Alfadjuren i en flock är livsavgörande för flocken, för att hålla ordning och göra det som är rätt och riktigt för en vargflock. Den splittring som blir följden när alfadjuren skjuts är enbart av ondo, både för vargarna själva och troligen också för de boende runt den splittrade vargflocken. De unga djuren måste få en möjlighet att lära sig av de gamla djuren, hur man skall bete sig i umgänget med människor, för att hitta mat osv. Skjuter man alfadjur och föräldrar till valparna kan det få ödesdigra följder.

Nej, nog måste det väl finnas mer kunskap än den som ni har använt er av här att ta del av för att på ett äkta ansvarsfullt sätt arbeta med våra rovdjur.

Det är mycket trevligt att björnstammen har ökat efter att jakt införts på björn och att ingen tjuvjakt har skett. Jag tycker mig dock ha förstått att det inte finns ett liknande hat mot björn som det som finns mot varg i vårt land. Björnen, trots att den ofta är farligare än vargen, är accepterad på en annan nivå än vargen är. Det kan kanske bero på att björnen finns i vår kultur som ett gosedjur, det gör liksom inte vargen... Dessutom är björnstammens genetiska bas betydligt större än vargstammens. Så jämförelsen mellan björn och varg haltar betänkligt.

Sist men inte minst viktigt är att de jägare som finns i min bekantskapskrets är mycket missnöjda med hur hela denna tillställning har hanterats. ”De skämmer ju ut hela jägarkåren” säger de. ”Det är inte den stora delen av jägarkåren som vill att det skall gå till så här, det är bara ett fåtal, fast de skriker högst”.

Trist när okunskap, rädslor och hat skall få styra i vårt land. Det känns som att bli tillbakakastad till 1800_talet

2010-01-01T18:45:00.004+01:00

För flera år sedan hade jag en mycket god vän. Jag lärde känna honom när han var 11 år, en pojke med en egen häst som han kunde göra vad som helst tillsammans med. Att titta på honom när han "lekte" tillsammans med sin ponny var som att gå på cirkus. Helt fantastiskt! Han stod upp på hästens rygg och balanserade i full galopp och mycket, mycket mer.

Jag var 18 år när jag lärde känna honom och vi blev mycket, mycket goda vänner genom många år av våra liv. Hans mamma dog när han var 17 år.

Han var oerhört klok. Mycket av den musik jag lyssnar på idag och fortfarande verkligen uppskattar introducerade han i mitt liv. De böcker som har betytt oerhört mycket i mitt liv, som jag har läst om och om igen, introducerade han i mitt liv. Så många långa kloka samtal vi har haft. Många kvällar har vi suttit och filosoferat, om livet, om människans tillkortakommande, om skuld, om hur man bär sig åt för att lappa ihop sitt liv när det trasats sönder i små, små revor. Var man hittar alla delar igen för att få det helt. Hur man bär sig åt för att gå vidare när man som 12 åring har fått gå emellan när pappa är på väg att döda mamma med kniv. När man gång på gång har fått skydda sin mamma från sin fulla pappas slag.

Även detta liv slutade som de flesta liv med denna bakgrund slutar. Med en överdos. Min gode vän knarkade i många år innan han tog sin sista sil. Efter att ha fått ärva en hel del pengar som 17-åring var han borta ur mitt liv nästan tre års tid. En dag ringde han igen. När jag svarade hörde jag honom med sprucken gråtfull röst i andra änden sa "Det spelar fan i mig ingen roll hur länge man har varit borta eller vad som har hänt under tiden. När man slår det här numret är du alltid där!" Det var något av det vackraste en människa någonsin sagt till mig.

Han hade varit i Köpenhamn och trippat många gånger sedan vi träffades sist. Han kom hit och fick bo här ett tag, ett magert skelett av ung pojk. Helt uttömd både i själ och kropp. Han började sin vandring tillbaka, den vandring han så många gånger senare startade om och varje gång med lika stor beslutsamhet. Denna gången skulle han fixa det! Periodvis var han ren, inga långa tider men ändock. Jag fanns där alltid när han behövde mig, det var egentligen det enda jag kunde göra för honom. Det visste han och det visste jag. Många otroligt sorgliga saker hände i hans liv, det är egentligen alldeles ofattbart när man tänker på allt, men så var det och efter den sista riktigt stora förlusten för honom ville han flytta från staden till en lägenhet långt från sina kompisar. Jag körde flyttlass, hjälpte honom att boa in sig. Det var en ljus och fin lägenhet. Efter tre veckor var han död. Överdos hemma i vardagsrummet. Och vet ni vad jag är mest tacksam för. Att han slapp dö på en smutsig toalett någonstans där ingen visste vem han var.

Jag fick en bunt av hans dikter av honom en gång. En av dessa delar jag med mig här till er;

När det mäktiga blir övermäktigt

då vill jag sluta leva

När jag får dej att skratta

omvälvs allt i ett varmt ljus

och jag vill leva i all evighet

När de stumma talar och de blinda ser

då vill jag förstå

När du är mottaglig för allt jag har

och vill ge dig är jag lycklig

och ser inga gränser

När älvorna dansar och tiden står still

då vill jag gråta

när färgerna får liv

och det ofattbara talar

då finner jag mening med livet

Tio Tellus Bud

2009-12-28T14:30:00.007+01:00

Så här i juletid har jag tagit mig friheten att skriva nya "Ten commitments for survival". På svenska kanske Tio Tellus Bud.
1. Du skall icke bidra till utsläpp av växthusgaser i sådan omfattning att det skadar dig själv, andra eller annat
2. Du skall icke använda sådant som bidrar till en uttunning av ozonlagret
3. Du skall icke inledas i frestelse till förändrad markanvändning utan att först ha genomfört en konsekvensbeskrivning
4. Du skall icke vara girig i din vattenanvändning
5. Du skall icke bidra till förlusten av biologisk mångfald
6. Du skall icke resa på sådant sätt att det bidrar till försurning av haven
7. Du skall icke giva en större giva än mottagaren kan hantera vid tillförsel av kväve och fosfor till land och hav
8. Du skall icke använda produkter som bidrar till spridning av aerosoler i atmosfären
9. Du skall icke medverka till att miljögifter tillverkas och används på planeten
10. Du skall tro på dig själv som på din nästa. Du kan förändra du också!

Ni som föredrar den vetenskapliga versionen så finns de 9 planetära gränserna på
http://www.stockholmresilience.org/planetary-boundaries

Skall 2009 vara det år då tillväxtbegreppet, som det har mätts och presenterats hittills, börjar falla sönder på riktigt?

2009-12-25T14:15:00.012+01:00

I så fall är människan ett stort steg på väg in i en ljusnande framtid...

2009 lyckades äntligen ifrågasättandet av tillväxt, på det sättet vi mäter det idag, nå ut i media! "Tunga internationella nationalekonomer ifrågasatte om BNP är ett vettigt sätt att mäta tillväxt, kanske borde också miljön ha ett pris." Ja, kanske borde det som borgar för vår överlevnad på denna planet; naturen och miljön, också ha ett pris. Det kan väl låta vettigt, eller hur?

Eller kan vi hitta på något annat sätt att visa på värde än att mäta det i pris/pengar? Bara en undran... Friska, välmående nyfödda barn som lever vid tio års ålder enheter...Ren luft enheter...

Kan vi komma överens om detta först så kvarstår två minst lika viktiga frågor att lösas:
1. Vem som skall värdera de olika sakerna som ren luft, rent vatten osv. Skall allas vår store Gud Marknaden göra det? Eller skall de som inte har några pengar att handla saker för också värderas och få vara med och bidra med sin kunskap?

Skall alla folkgrupper i hela världen ha vetorätt eller bara de vanliga ”Ledarna” för landen, antingen de nu råkar vara diktaturer eller demokratiskt valda regeringar.

Skall de som kan mest om hur natur och miljö fungerar på riktigt få mer påverkan än människor som aldrig har satt sig in i dessa fundamentala frågor kring allas vår överlevnad.

Vem skall driva frågorna kring de olika värdena? Vem berättar för oss hur stort värde den indonesiska orangutangstammen har, den som finns kvar några år till i de spillror av regnskog som har överlevt skövlingarna där. Skall skogsfolken, de som lever på det som skogen ger, göra det eller skall de som kör ut timret ur skogarna göra det?

Kanske skall kinesiska företrädare driva frågan om hur stort värde den indiska tigerstammen har för dem. Nu eller om 100 år?

Eller skall Sveriges nuvarande regering vara den som driver frågan kring hur mycket en sjuk och icke arbetsför människa är värd?

Och så sist men faktisk lika viktigt;

2. Hur skall processen gå till? Skall man kanske våga sig på att anlita proffs på processhantering?

2009-12-16T10:14:00.006+01:00

Klimatspelet - det nya dödsspelet

Visst är det oroande, det finns ju liksom ingen tid kvar känns det som. Och så oerhört trist om man tittar i backspegeln. Jag menar, hur många år har vi inte tjatat och ifrågasatt och påpekat, men ingen har lyssnat, inga förändringar, åtminstone inte tillräckliga. Inte förrän nu när det helt plötsligt har kommit in i vår egen trädgård.

Det är oerhört viktigt och avgörande vad vi små individer gör, vilka köp vi väljer att genomföra och vilka vi väljer att låta bli, vilka val vi gör i vardagen. Det är helt enkelt livsavgörande för framtiden!

Lika viktigt är det att det måste till ett flertal mycket obekväma politiska beslut NU.

Den vanliga människan, du och jag, har oerhört mycket makt när vi blir tillräckligt många och har lite tid på oss. Men vi kan inte fixa detta själva, de som bestämmer måste, för en gångs skull, våga gå före denna gången. Vara de ledare som de hela tiden påstår att de är.

För hur vi än vrider och vänder på oss är den största majoriteten av jordens befolkning mycket mer intresserade av andra frågor än just klimatfrågan; Mat för dagen till exempel. Och tyvärr brukar de som sitter i ledande ställning vara mer intresserade av sin egen personliga framtid, nästa val, olika personligt vinstgivande strategier, än av att fatta de allra bästa besluten för planeten och människan (och sig själv också - tro det eller ej) för framtidens barn. Så har det åtminstone visat sig vara flera, flera gånger om man tittar i backspegeln.

Vi är många som aktivt har kämpat i många, många år. Levt omtänksamt mot det som finns runt oss, miljömedvetet så gott det nu går i detta samhälle, ofta med en hel del uppoffringar till följd. Det är helt fantastiskt nu när vi blir fler, men vi får liksom inte glömma bort att det finns ett stort antal människor i andra länder som inte har möjligheten att fundera på denna fråga för de måste se till så att de överlever dagen, eller så att deras barn gör det, just nu. Då har man inte kapaciteten att tänka framåt. Då kan man inte fatta de där besluten om vad som kan tänkas vara bäst för oss alla och planetens framtid.

Det finns också mängder av vanliga människor på denna planetens yta som inte har förstått hela vidden av detta klimatspel vi alla är med och spelar. De har liksom inte fattat reglerna. Och när de väl har förstått de reglerna som gäller just nu har spelet gått in i ett annat skede, med helt andra regler…

Vi som bor i dessa välmående länder som vi faktiskt gör måste vara beredda att ta en så mycket större del av bördan. Var finns de politiker som vågar fatta de stentuffa beslut de måste fatta? Finns de idag?

För dagen känner jag mig inte särskilt optimistisk. Jag är dock oerhört nyfiken och slutar aldrig att hoppas. Jag slutar heller aldrig att göra det jag kan göra själv i det lilla och i det stora, för att det skall bli så litet avtryck som möjligt efter mig som enskild individ och det liv jag väljer att leva.

Och så hoppas jag av hela mitt hjärta att det finns tillräckligt många modiga politiker som har förstått hur klimatspelets regler ser ut idag, som gör sina mycket genomtänkta drag för att vara med och skapa ett så rättvist spel som möjligt, som förstår att denna gången är de sedlar som vi använder som valuta inte mer värda än monopolpengar. Helt andra värden än pengar står på spel. Världen står på spel! Framtiden för planeten ligger i potten.

2009-12-13T20:16:00.003+01:00

Jag mår illa.
Har nyss tittat på Rapport nyheterna 19 30 och undrar vart världen är på väg. Alexander från Kosovo är ett apatiskt flyktingbarn. Hans familj, mamma, pappa, och lillebror är utvisade. De skall åka tillbaka till Kosovo och lämna sin apatiske son kvar här i Sverige. Alexander ligger dagarna i ände och tittar in i väggen och är okontaktbar. Så har ahn legat i tre års tid nu.
Vart är vi på väg när tre domare som tydligen är i total avsaknad av känslor, har så stor makt att de får lov att slå sönder en familj så totalt och slita en förtvivlad mor från sin sjuka son? Hur kan detta få lov att hända?

Det skall vara självklart att apatiska barn skall få lov att stanna i Sverige. Vad är det för land jag bor i numera? Jag vill inte leva i ett samhälle som grö så här! Jag vill inte vara en del av detta barabariska hanterande av människor i nöd. Jag kräver att hela familjen får stanna i Sverige och att de får reda på detta nu!

http://svtplay.se/v/1812314/smalandsnytt/familj_med_apatiskt_barn_splittras?cb,a1366518,1,f,-1/pb,a1366516,1,f,-1/pl,v,,1812314/sb,k103340,1,f,-1

2009-12-10T19:09:00.007+01:00

Vilken skicklighet!

Att debatten om utförsäkringen av sjuka människor i Sverige tog fart. Att regeringen tvingas backa ett steg.

Vilken fruktansvärd oskicklighet!

Att de som idag styr vårt land har en människosyn som är rent ut sagt skrämmande.

Fortfarande kommer tusentals individer i vårt före detta solidariska Sverige att utförsäkras vid nyår, nästa månadsskifte osv.

Regeringen måste backa flera steg till, slå in på en helt annan väg helt enkelt. Detta är skamligt, ovärdigt och alldeles fruktansvärt!

Ten and out...

2009-12-01T18:29:00.004+01:00

Härom veckan var jag i Polen för att finnas med som lyssnare på ett tvådagarsseminarie om Hippoterapi och Dogoterapi. Alltså användning av häst och hund i rehabiliterings- och/eller habiliteringssyfte. Det var några mycket inspirerande och lärorika dagar.

I Polen är det nämligen så att där är det läkare och professorer som forskar kring frågan och tar hjälp av hästen och hunden vid behandlingar av olika tillstånd eller sjukdomar. Det finns ett antal centers på olika ställen i landet som tar emot barn och vuxna under olika långa perioder. Runt de som behandlas finns ett team av vårdare, sjukgymnaster, läkare, psykologer osv.

Det finns en hel del forskning gjord på området och vittnesmålen var många dessa dagar, på den verkan som djuren har på vårt mående. Det var underbara dagar med gästfria människor och mycket kunskap levererad.

I Sverige har vi väldigt mycket kvar att göra på detta område. Så fort de gröna terapierna möter den vita verkligheten här i vårt land så är det de gröna terapierna som drar det kortaste strået. Så har det varit hittills. Men jag tycker mig kunna skönja en vilja till förändring, en gnutta nyfikenhet som kommer i dagern ibland. Visst Socialstyrelsen är Socialstyrelsen, men det finns modiga läkare och modiga psykologer som vågar prova och med all den kunskap och dokumentation som finns borde man inte behöva vara speciellt modig för att göra det.

Det finns många som har behovet - och idag finns det till och med kriterier framtagna inom området för de behandlare som skall utföra terapin så nu känns det som att nu borde vi börja våga på allvar!

Jag hoppas få fortsätta arbeta för att få till ett fungerande samarbete och utbyte med både Polen och exempelvis Finland som även de har kommit mycket längre än oss i denna utveckling, och få saker och ting att börja hända på fler ställen i Sverige.

Jag lovar er, har man väl en gång närvarat, sett och känt det som händer när en funktionshindrad person, barn, ung eller äldre, möter hästen eller hunden så vet man att det sätter igång något som vi medmänniskor inte mäktar med att sätta igång. Visst behöver vi forska på VAD det är som händer, men ATT det händer något positivt det vet vi!

2009-11-20T17:56:00.004+01:00

I min värld -

får de gamla välja själva om de vill fortsätta leva tillsammans tills döden skiljer dem åt

får alla ensamkommande flyktingbarn en trygg och kärleksfull framtid

får alla vårdbehövande den vård de behöver och tillgång till den kompetens som krävs, även om de är kvinnor, äldre eller gömda flyktingar

finns ingen kärnkraft

finns det fullt av samägda kooperativ som producerar solenergi, vindenergi och annan förnyelsebar energi

tvättar vi människor vårt vatten i olika renande miljöer innan vi släpper ut det i livmodern (havet) igen

renar vi det avfall som skapas i olika processer innan det blir utsläpp till luft och mark så att atmosfären och haven blir renare för vart år som går

har all ursprungsbefolkning rätt att leva som deras kultur påbjuder dem

har alla människor lika stort värde och lika stora möjligheter att skapa sina liv, man eller kvinna, ung eller gammal

räknas värdet av naturresurser och miljö- och naturnyttor in i alla kalkyler

arbetar vi gemensamt för att utrota fattigdomen på jorden

får alla uttrycka sina åsikter utan någon form av repressalier

blir alla djur behandlade med respekt

blir allt levande behandlat med respekt och får det livsrum som behövs för att leva ett fullvärdigt liv

Makten och härligheten

2009-11-11T19:10:00.006+01:00

Lyssnar på radion idag och hör om flera av maktens män som tagit sig friheten att "roa" sig hämningslöst med unga flickor. Blir så olustig till mods och undrar hur många av dessa män det finns därute??? Jag funderar också över vilka drivkrafterna är hos männen som beter sig så totalt maktfullkomligt, hänsynslöst och rått mot andra människor. Vilka liv lever de annars? Varifrån kommer denna syn på kvinnan som någon som skall användas för att tillfredsställa ens egna behov? Och hur gör vi för att komma bort från den?

Detta har inget med sexualitet att göra över huvudtaget, det är enbart maktutövande. Kriminalkomissarien de intervjuade på radion var nog lika upprörd och frågande som jag, men hans recept på vad man kan göra åt det var att vi kvinnor skall se till och hjälpa våra döttrar att inte hamna i dessa sällskap, att inte besöka dessa chattsidor osv.

Jag säger: Nu är det på allvar dags för alla er rakryggade, fantastiska, kärleksfulla män att agera kraftfullt i männens egna led! Använd er makt att tydligt visa er avsky och avståndstagande från dessa handlingar. Diskutera bland er, man till man, vad som är okey och inte.

Jag vet att det finns en del inititaiv från rakryggade män som tydligt tar avstånd från denna typ av "lekar". Fler män måste våga tala om det med andra män, visa tydligt att det inte är okey. Nu! Vi måste hjälpas åt, detta kan inte ligga på kvinnorna att lösa, det är inte kvinnorna som är utövarna.

2009-11-08T19:48:00.003+01:00

Funderar idag över det goda i livet...

Den goda mackan, den goda middagen, de goda vännerna, de härliga stunderna tillsammans med djuren, den goda relationen, den goda vitsen, det goda vinet...

Så mycket det finns i livet att glädjas över!

Så har vi...

Sorgen när någon man älskar dör, smaken av salta tårar, smärtan i lungorna när man andas, lukten av sjukdom, den skämda maten, krigens offer, sveket, våldtäkten...

Så mycket smärta det finns i livet.

Just i denna stund har jag viljan, orken och möjligheten att välja känslan över det goda i livet. Just NU! Jag gör det och är oerhört tacksam över att jag har den möjligheten. Min önskan är att dela den med allt levande.

En annan dag är en annan dag...

Personlig betraktelse över människans outtröttliga förmåga att lura sig själv - och andra...

2009-10-30T17:41:00.007+01:00

I alla förhandlingar vägs många ord på guldvåg - så värdefulla är de.
I mitt dagliga arbete med att jobba för en grönare värld där medkänsla och empati för allt som lever på planeten och ett samhälle som är byggt för den sociala människans behov är ledord för mig -möter jag dagligen, överallt, missbrukare. Ordmissbrukare, ordtjuvar, ordförvrängare och ibland också rena lögnhalsar.

Vad innebär ordet "HÅLLBART" i munnen på Vattenfalls VD exempelvis. Jag är fullkomligt övertygad om att det inte innebär det som jag lägger i ordet.

Vad betyder "SAMVERKAN" för de många maktmännen i systemet? Återigen alldels säkert inte samma sak som det betyder för mig. Hur många gånger skall man säga ordet JÄMLIKHET utan att göra det?

Vi kan tycka vad vi vill om detta fenomen, det ändrar inte faktum. Ord är makt, och är man tillräckligt skrupelfri och fräck kan man använda vackra, värdefulla ord för egen vinning. Ibland kan man nog till och med göra det för att man inte förstår bättre.

Så vi får helt enkelt bli skickligare på ord, skickligare i retorik, skickligare i ordkriget som förs, skickligare än de människor som arbetar för egen vinning och egen makt och i sin framfart kör över andra och förbrukar mängder av ändliga resurser. Skickligare rätt och slätt.

Det är nog det snabbaste sättet att skapa en grönare, renare planet tror jag. Träna på retorik, öva på hållbara argument. Fortsätta syna det som ligger bakom orden hos andra, det uppsåt som finns, eller som min mycket gode vän och arbetskamrat säger : Vad är det de säger, EGENTLIGEN?

Och, om vi dessutom mäktar med att använda vår kompetens i sakfrågorna och vår nyvunna kunskap i retorik genom att argumentera ärligt och uppriktigt och säga det vi har att säga med ett leende på våra läppar, då kommer det att gå fortare att nå våra mål.

2009-10-26T15:49:00.006+01:00

Sittande samlingsregering river det trygghetssystem som vi, invånare i Sverige byggt upp under många, många år och med hjälp av många, många händer. Reinfeldts regering håller just nu på att slå detta i spillror. Det ryker och osar ute i landet när den ena människan efter den andra kastas ut ur systemet och blir liggande i dammet. Ingen A-kassa, ingen ersättning från Försäkringskassan, inga pengar till mat och inga pengar till hyran.

Jag möter i min vardag inte bara enstaka utan fler och fler förkrossade människor vars liv idag är spillror. Som inte har någon egen värdighet kvar, omkulltacklade av en ordentlig smocka i magtrakten av det system som från början byggdes upp för att hjälpa oss tillgodose våra primära behov under de perioder i våra liv när vi inte har kraft att fixa det själva.

Ten and out!

Flera har varit sjukskrivna under lång tid för att de inte klarar av att arbeta. Inte för att de är lata och utnyttjar systemet utan för att de inte fixar att jobba en hel dag! Nu är de friska som nötkärnor - enligt Försäkringskassans nya regler. Föräkringskassan bestämmer alltså att de som tidigare var sjuka nu är friska och arbetsföra. Även när deras läkare intygar att de är lika sjuka som tidigare. Detta kallas arbetslinjen. Kan man inte arbeta har man inget värde.

Det här är inget nytt i historien. Jag vet att det funnits stora läger där det enda som gjorde att man hade ett värde var om man kunde arbeta, annars... Slaveriet byggde också på arbetslinjen, med den enda skillnad att var du slav fick du inte betalt, du fick leva, men inget betalt. Idag får du betalt om du kan arbeta. Ibland riktigt bra betalt och sänkta skatter till oss arbetsmyror. Hör du inte till den kategorin som klarar av att sköta ett arbete just nu, eller kanske aldrig, tja; Ten and out!

Jag är väldigt angelägen om att mina skattepengar används till att stötta dessa personer i sin vardag så att de får den tid de behöver för att friskna till och kunna leva ett liv som ger dem lite glädje och hopp i vardagen. Jag vet att många andra människor också är väldigt angelägna om att deras skattepengar används till att stötta de svagare i samhället. Människan är en social varelse och innerst inne vet vi att vi bör ta hand om varandra.

Jag tror inte att jag är odödlig och osårbar, jag vet att jag kan råka ut för de mest ofattbara ting som slår sönder det liv jag har byggt upp för mig. Jag vet att jag kan behöva hjälp i morgon. Och om jag behöver hjälp så vill jag vila i trygg förvissning om att det finns hjälp att få! Jag vill inte bli uträknad när jag ligger ner! Jag vill bli hjälpt upp från golvet!

Jag vet att vi kan, vi människor har enorma resurser av medmänsklighet och empati, ja ibland tror jag vi kan så mycket mer än vi själva förstår! Vi kan dela med oss av det vi har så att de som behöver det just nu också får en del av kakan. För mig har allt liv ett eget värde. Jag kräver inga bevis för det värdet. Ett liv är ett liv. Det är inte ett fjärdedels liv eller ett och ett halvt liv. Ett liv är ett liv.

Höj skatterna och forma system som hjälper oss att resa oss från golvet när vi har trillat! Ta ut domaren, jag vill inte höra TEN AND OUT!

Vardagliga små ting som påverkar helheten

2009-10-17T16:55:00.006+02:00

Idag har vi varit inne i vår lilla by och handlat. Jag tog den yngste hunden med för att passa på att socialisera honom medan Staffan skötte handlandet. Jag tog mig sakta runt i Torup under ca 10 minuter. Under den korta tiden i denna lilla by möter jag 2 fordonsägare som svänger in, parkerar sin bil, öppnar förardörren och går ut, in i affären för att handla något – UTAN ATT STÄNGA AV MOTORN PÅ BILEN….

Undrar hur mycket utsläpp vi skulle kunna bli av med bara genom att alla vrider på nyckeln, stänger av motorn, när de går ut ur bilen. Samma enkla handling som att släcka ljuset när vi lämnar ett rum.

Jag ser detta så ofta. Lika ofta blir jag sugen på att gå fram och fråga dessa unga killar - hittills har det alltid varit unga killar som jag stött på – om de har hört talas om växthuseffekten, om klimatförändringarna. Men jag gör det inte. Jag gjorde det inte idag heller.

Jag skulle exempelvis ha kunnat ropa tillbaka den unge mannen när han var på väg in i affären ”Hallå, ursäkta mig, men du glömde stänga av motorn på din bil” och så slänga ett bländande leende mot honom.

Jag försöker tänka mig fortsättningen på det samtalet. Typ ”Det skall du väl ta och skita i kärring…” Eller ”Det vet jag väl, tror du jag är dum eller…” Eller ”Javisst, än sen då?” Men det är ju faktiskt inte sagt att bara för att han inte stänger av motorn på bilen när han inte använder den, att han för den skull är taskig och elak i munnen. Han kan ju vara riktigt trevlig.

Jag har en mycket god väninna som försöker lära mig hur jag skall hantera dessa situationer. De där små händelserna i vardagen när man upptäcker att man blir irriterad, förvånad, arg eller ledsen för att en annan människa inte tar sitt ansvar för allas vår överlevnad på denna planet, eller för allas vårt mående tillsammans utan helt egoistiskt bara tänker sitt, gör sitt.

Hon berättar ibland inspirerande och mycket roliga berättelser om hur hon lägger sig i vad andra gör på ett sätt som inte skapar konflikt, inte skapar aggression. Med många leenden, frågor och undringar - istället för anklaganden. Visst, ibland trillar säkerligen inte tioöringen ner och de hon konfronterar på sitt trevliga sätt förstår fortfarande ingenting. Men då har hon åtminstone försökt. En gång skall jag också prova. Det är möjligt att dessa människor gör det de gör eller låter bli att göra det som hade varit bäst för oss alla för att de inte vet bättre. Det kan vara så att inget av informationen om hur läget är med miljön och vad vi bör göra och inte göra har gått fram till dem.

Jag är inte ofelbar, absolut inte, jag gör bara så gott jag kan. Jag brukar också låta bli att moralisera över hur andra lever sina liv. De kan ha olika anledningar att agera som de gör, anledningar jag inte har en aning om och som jag inte har någon rätt att döma över.

Men ibland kan jag inte låta bli att undra:

Var går gränsen mellan att vara ”moraltant” och att ha civilkurage?

Special report: The facts about overconsumption - science-in-society - 15 October 2008 - New Scientist

2009-10-10T18:27:00.006+02:00

Kolla dessa kurvor kring tillväxt, resursutnyttjandet och påverkan på planeten.

Utrotningen av arter, utarmningen av fiskeresurser, tapp av tropisk regnskog, pappersförbrukning, osv, allt går sida vid sida med den samlade BNP kurvan...

Vi människor är mästare på att förtränga verkligheten.
På 1970 talet var det inte många som lyssnade när forskarna varnade för global uppvärmning
På 1990 talet var det inte många som lyssnade när de varnade för utfiskning
Fler och fler höjer rösten och visar på motsättningen mellan en levande planet och den globala marknadens krav på ständig tillväxt. Hur lång tid skall det ta denna gång innan vi tvingas lyssna?

Läs artiklen och titta på grafen i bättre upplösning på New Scientist där grafen kommer från.

Special report: The facts about overconsumption - science-in-society - 15 October 2008 - New Scientist

Shared via AddThis

Gränsöverskridande möten och relationer

2009-10-04T14:24:00.003+02:00

För flera år sedan öppnade vi vårt hem för - på den tiden kallades det - sommarbarn. Det var barn från någon stor stad som levde under jobbiga förhållanden och fick en möjlighet att komma ut på landet under några veckor varje sommar. Vi var också stödfamilj åt ungdomar som hade det jobbigt i sin hemmiljö, både åt barnen och föräldrarna.
Speciellt starkt intryck och avtryck hos mig gjorde en pojke som kom från stora Stockholm, första gången som 11-åring, sedan de två nästföljande somrarna också, hit till oss på landet. Vi kan kalla honom Richard. Richard levde tillsammans med sin mor i en av förorterna med dåligt rykte runt vår huvudstad. Mamman arbetade mycket, för att få ihop deras ekonomi, hade egna problem med olika tvångstankar som hon dock hanterade så väl att hon skötte sitt arbete. Richard hade varit sommarbarn i olika familjer, kortare och längre perioder, genom åren. Hans berättelser, som vi fick oss till livs sista året han kom till oss, var skrämmande att lyssna på. Oj vad våra barn – vår framtid – får utstå från oss vuxna, man tror inte det är sant, men det är det.
Richard hade verkligen glädje av våra hundar och hästar när han var här, det är så speciellt att se utsatta barn möta djuren. Något händer som vi vuxna inte har tillgång till. Det var säkert tack vare dem han ville komma tillbaka varje år, så länge han fick för de sociala myndigheterna. Hans syn på sin mamma var mycket tänkvärd. I ett samtal vi hade där vi pratade om hans mammas olika underliga tankar som kom och gick och ibland blev ett mycket starkt inslag i hans eget liv sade han till mig: Det mamma ser händer hos henne. Det är inte som hon hittar på. Det händer hos henne. Det måste du förstå. Även om inte vi kan se det, du och jag, så händer det hos henne.
Klokskap från en 12 åring. Så många barn får aldrig vara barn. Detta gör att många unga vuxna hamnar i kriser av olika slag som samhället sedan inte hanterar. Vad det beror på att vi oftast väljer att inte hantera detta är en historia för sig.

I Sverige finns en numera pensionerad präst som tillsammans med sin fru har boende för utsatta ungdomar. Hästar, hundar och katter finns på gården. Han använder hästen som den häpnadsväckande länk till kommunikation som hästen kan vara. Att lyssna på hans historier om hur ungdomar ”rest sig upp” och återgått till ett värdigt liv med hjälp av hans klokskap och hästen lämnar ingen oberörd, jag lovar.

I mötet med hästen möter man sig själv, man möter sin rädsla för det stora och kraftfulla, man möter sitt begär att få tämja och leda, man möter sin sorg i detta stora djurs oerhörda sköra och utlämnade situation tillsammans med oss, hästen blir ett instrument som slår an strängar i oss som vi inte ens visste att vi hade. Jag lovar, jag har sett det hos andra, jag har upplevt det själv. Du kan dela allt, den finns där, dömer aldrig och är tillräckligt stor för att vara ett stöd att gråta mot. När du så småningom lär dig att kommunicera med denna varelse, att få den att göra det du vill, eller allra helst, det ni tillsammans vill, växer du som människa och självförtroendet hamnar på rätt plats igen. Bara ett exempel: I Skellefteå har de på psykiatriska kliniken köpt in egna hästar som de använder i arbetet med sina klienter.

För inte alltför länge sedan hade vi besök av en ung tjej som inte mådde särskilt bra. Hon hade olika diagnoser, satta av vanliga läkare och psykologer. Hon hade alltså mått dåligt ganska länge och var överhuvudtaget inte i kontakt med sina känslor. Inte gråtit på flera år och hennes vrede var stooor. Vi behöver inte veta hennes bakgrund, men visst fanns det fog för hennes dåliga mående, inte tu tal om den saken.
Efter en stund frågade hon om hon fick gå ut till hästen som gick i hagen. Hon hade aldrig hållit på med hästar och var lite rädd för de stora djuren. Vår häst var en fantastisk varelse, jag hade fullt förtroende för honom… ”Visst sa jag, gå du, jag skall bara gå på toaletten, kommer om en stund.”
Jag skulle inte alls gå på toaletten, min avsikt var att de skulle sköta detta möte själva, jag visste att det var det bästa i just detta nu. Jag stod och tittade på deras möte i fönstret utan att hon visste om det. Först blev hon stående kvar utanför hagen. Efter en stund vågade hon gå in i hagen och ställde sig och strök över hans varma hals, hon gick närmare och närmare. Jag stod där och studerade förloppet, hur hästen välkomnade henne och efter ca 10 minuter stod hon med sitt huvud begravt i hästens hals och storgrät.
Fråga mig inte vad som händer, men ofta händer just detta, knutar löses upp, saker kommer ut, sätts igång. Idag har hon ett halvtidsjobb – naturligtvis med djur - och börjar återkomma till ett anständigt liv igen.

I min dröm får alla som behöver det och som vill, möta hästen eller hunden, tillsammans med kloka, empatiska vuxna som kan ta hand om det som kommer upp till ytan i mötet med djuren.
Fler måste få möjligheten till gränsöverskridande möten och relationer med andra arter än oss själva och vi måste hjälpas åt att skapa den möjligheten.

Jag har en dröm...ålderns höst

2009-09-27T10:27:00.004+02:00

För ett antal år sedan arbetade jag på ett ålderdomshem. Ja, jag vet att det inte heter ålderdomshem idag, det heter äldreboende, men jag föredrar ordet ålderdomshem. I det ordet finns inneboende värden som jag uppskattar; Hem, någonstans där man känner sig hemma, tryggt, ombonat, där jag trivs. Att få bo på ett sådant ställe när man når ålderdomen skulle jag uppskatta.
Äldreboende ger mig helt andra associationer. Ett boende för någon som är äldre, punkt. Helt utan värdeladdning. Litegrand känns det som att det är den resan som omvårdnaden om de som till stora delar har byggt upp vårt välstånd har gjort. Från hem till förvaring. Det finns andra möjligheter.

Nåväl, jag arbetade som sagt på ett ålderdomshem. Det var ett gammalt hus med ett 15-tal rum beläget ute på landet. Runt huset fanns en trädgård där vi odlade grönsaker och det växte vinbär, andra bär och fruktträd. Vi grävde land, sådde, rensade, skördade och använde det i köket som marken runtom huset bidrog med – tillsammans med de äldre som ville och orkade.
Vi hade 10 rum som alltid var belagda, två våningar med fem rum på var våning och ja, det fanns trappor och ingen hiss till övervåningen. Det löste vi helt enkelt så att de som var piggast och ansåg sig vilja bo på övervåningen fick göra det. De som inte klarade trappan fick bo på nedervåningen.

Det fanns ett tv-rum, ett väv- och syrum, en matsal där alla åt tillsammans och så köket. Här lagades all mat som åts i huset inför varje måltid, bakades allt vetebröd, alla kakor och mycket av det matbröd som gick åt. Här syltade och saftade man också skörden.

Till sist hade vi en tvättstuga och ett mangel- och strykrum där all tvätt som uppkom hanterades. Det var alltså ett hem i sakens rätta bemärkelse. Allt sköttes på plats av personal som såg en stor glädje och tillfredsställelse i att laga mat från grunden, baka, sylta, safta, tvätta, mangla osv tillsammans med de äldre som ville och orkade.

Ålderdomshemmet var utdömt av Miljö och Hälsa redan när jag började arbeta där. Jag jobbade där ett par - tre års tid och vi fick dispens varje år, men något år efter att jag slutat lades det ner.

Sedan dess har jag närt en dröm…
Jag vill bygga/köpa ett enplanshus med 15 rum, 5 av rummen så stora att två personer kan bo tillsammans. Där skall finnas ett stort kök med bakbänkar, spisar, stort skafferi av gammaldags typ som man går in i och där det alltid är svalt. Detta hus skall ligga tillsammans med två andra liknande hus med en stor trädgård för odling av egna grönsaker och rotfrukter, bär och fruktträd. Där skall också finnas ett hönshus där man hämtade sina egna ägg OCH blev av med de resterna från måltiderna som man inte komposterade…

Från trädgården går jag – med rullator (asfalterad gångväg alltså) – in i en lövskog och går en runda på ett par km i denna lövskog. Efter en liten stund kommer jag fram till en damm med näckrosor där änder och svanar simmar runt. Jag slår mig ned på bänken och sitter och tittar över vattenspegeln, samlar mina tankar och slappnar av.

I mitt ”hem” får de gamla hjälpa till i köket med matlagningen – om de så vill. Baka en kaka till eftermiddagskaffet om de känner för det. De som vill ta hand om och mata hönorna får göra det. Vill man plocka vinbär eller klippa buskar och träd går det också bra, de årstider det skall göras osv .

De två hundarna som också bor på hemmet ligger vid någons fötter eller sitter vid sidan om en rullstol och blir klappad och kelad med, ger en slick på en hand i förbigående när någon av de gamla går förbi. Husets katt ligger i olika knän under dagen, spinnande och välmående och skapar välmående hos de äldre.

Här bor tre äldre par som valde att flytta hit eftersom här fick de sluta sina dagar tillsammans. Här bor också två äldre herrar som levt sina liv som ungkarlar, endast tillsammans med sin katt och sin hund, som valde att flytta hit för att de fick ta med sig sina husdjur och få hjälp att ta hand om dem.

Resten av de boende är damer, några oerhört duktiga på att baka, en uppgift som skänkt dem stor glädje och tillfredsställelse genom livet och som de fortsätter att utöva här. Några tycker hemskt mycket om att dansa och sjunga, vilket de gör tillsammans med likasinnade här. En älskar klassisk musik och har tagit med sig sin musikanläggning och all sin musik hit och spelar för sig själv och andra som vill lyssna. Så har vi den gamla damen som tidigare var aktiv miljökämpe och blev politiker på äldre da´r. Hon sköter komposten, ser till så att pappersåtervinningen fungerar, håller sig ajour med de tekniska landvinningar som görs för att förbättra miljön och känner att hon äntligen hittat hem!

Husets uppgift: Lättillgängligt med tillräckliga ytor, utan trappor. Byggt som passivhus, nästan ingen uppvärmningsenergi åtgår. Kretsloppstänk i hanterandet av allt avfall, solceller på taket som värmer vattnet som går åt.

Trädgårdens uppgift: Tillgodose de boende med delar av årets grönsaker, rotfrukter, bär och frukt.

Skogens och den lilla sjöns uppgifter: Få oss att koppla av, andas fritt, njuta av färger och årstidernas skiftningar, motion och frisk luft.

Hundarna och katternas uppgifter: Få de boende att känna sig behövda, älskade betydelsefulla, fylla dagarna med skratt och glädje, värme, närhet, sänka blodtrycket, hjälpa till att skapa oxytocin i kropparna på oss, vara orsaken till att vi nästan inte behöver någon medicinering alls i detta hem.

De äldres uppgift: Att åldras med värdighet, känna sig behövd, få glädje av sina kunskaper man tillskansat sig under livet, få möjlighet att ge och ta emot närhet, värme och kärlek, få leva sina liv tillsammans med de man älskar ända in i slutet, bli behandlad som en människa som levt nästan ett helt liv.

Personalens uppgift: Finnas där alltid, tillräckligt många så att de behov som finns hos de äldre blir tillgodosedda, styra upp och organisera, hitta på trevligheter för de som behöver hjälp med det, städa , laga mat , tvätta , hjälpa de äldre med det de behöver hjälp med, ta hand om husdjuren , odla , skörda , rensa , gå ut och gå med dem som inte kan själva minst en gång om dagen om de äldre vill det.

Där vill jag bo när jag går in i ålderdomen…

2009-09-23T20:06:00.003+02:00

"Lyssnar man riktigt noga kan man höra gudarna skratta"

Maten skapar också historia...

2009-09-20T18:16:00.006+02:00

Visste du att – eftersom jordbrukets expansion är den allra viktigaste orsaken till avskogningen världen över - så står produktionen av vår mat för runt 30 % av människans utsläpp av växthusgaser. Köttproduktionen har en särställning inom detta område. Här har vi mycket att göra!

Om vi äter vår söndagsbiff bestående av billigt nötkött från Brasilien betyder det - i de allra flesta fall -att vi aktivt bidrar till att förvandla tropisk regnskog till gräsbevuxna ängar där enorma flockar av betande nöt äter sig feta för att sedan, som kött, exporteras till bland annat Sverige och säljas billigt här. I det fallet bidrar vi inte enbart direkt till ödeläggelse av regnskog och en utbredning av den biologiska enfalden, vi bidrar också mycket effektivt till att spä på våra växthusgaser i vår gemensamma atmosfär.
Hade vi valt att köpa svenskt nötkött hade vårt negativa bidrag inte alls varit lika stort. Hade vi valt bort köttet helt hade vi kanske till och med kunnat säga att vi är en del av lösningen istället för problemet. Jag förstår faktiskt inte varför man som boende i Sverige köper kött importerat från Brasilien. Jag kanske är ointelligent men jag förstår det inte. Nog vet väll alla att någon alltid måste betala? Om inte vi gör det får naturen, miljön eller djuren göra det. Frågan är vem som har bäst råd?

Jag vet inte om vi blir för trötta av att ta in all information som finns att tillgå men faktum kvarstår att valet är oerhört mycket vårt eget.
Det finns mängder av intressant forskning genomförd kring hur stor mängd växthusgaser just mitt levnadssätt bidrar till i allas vår gemensamma atmosfär. Vi är rika nog att aktivt kunna välja ett annat sätt att leva, våra basala behov är tillgodsedda. Många andra människor har inte en sportslig chans att ens tänka på detta, ännu mindre ta del av en massa forskning som genomförs, de har alldeles nog med att överleva för dagen.
Vi kan låta bilen stå och cykla till jobbet i många fall, vi kan låta bli att köpa det billigaste köttet från långtbortistan vi får oftast över till hyran ändå, vi kan låta bli att köpa de där onödiga sakerna som vi ändå inte har någon användning för, vi kan använda våra matrester vid nästa måltid istället för att slänga de, vi kan välja att äta enbart vegetariskt fyra gånger i veckan, osv.
Kom igen nu, detta är allvar! Här hjälper det inte att sjunga “We shall overcome”. Nu är det förändring som krävs. Detta är på riktigt!!!
Och, kom ihåg, vartenda litet steg i rätt riktning är i alla fall ett steg i rätt riktning! Så gör det du kan idag! Bli en del av lösningen, för den finns fortfarande, tro det eller ej!

Klimatfrågan

2009-09-19T18:37:00.005+02:00

"Det är egentligen fel att betrakta
klimatfrågan som enbart en miljöfråga.
Det är en social, ekonomisk och säkerhetspolitisk fråga. Det handlar om människor i vissa länder som släpper ut gaser som kommer att påverka förutsättningarna för liv och välfärd i andra.
I normala fall har vi inte rätt att ta andras hem och hus. Vilken rätt har vi då att agera så att miljontals människor under havets marsch mot land förlorar sina hem och möjligheter till försörjning?"

Christian Azar

Makten över klimatet

2009-09-16T14:54:00.003+02:00

Allt vi äter har en historia. När vi sätter tänderna i ett äpple eller en banan, eller smuttar på en kopp thé, inmundigar vi också historien produkten är buren av.
Vissa av dessa produkters historia vill vi inte veta, jag lovar er...

Andra produkters historia tar vi gärna del av. De kan innehålla spännande resor, möten med speciella människor, växt i god jordmån, osv.
Flera av de produkter som hamnar i våra kroppar har vuxit mycket långt härifrån, alltför ofta är de besprutade med olika mer eller mindre giftiga kemiska preparat i flera omgångar under växtperioden och behandlat med något, mer eller mindre giftigt, ämne efter skörd, inför frakt osv. Människorna som brukar jorden, sprutar och skördar, packar det vi sedan skall äta kanske lever under miserabla förhållanden.

Tänk om vi kunde ta del av fruktens historia innan vi delar den med tänderna… Hade vi ätit den då?

Vi är vad vi äter. Gamla celler byts ut av nya celler. Det vi stoppar i munnen blir så småningom celler i våra kroppar. De skall bära oss, hjälpa oss att tänka, att arbeta, att älska...

Jag är säker på att om vi väljer närproducerat när vi handlar i affären, gör vi både oss själva och hela planeten en god gärning. Väljer vi dessutom närproducerat, ekologiskt och minskar ätandet av köttprodukter betydligt kan vi både äta och sova med gott samvete, i trygg förvissning om att vi är en del av lösningen istället för en del av problemet. Både när det handlar om vårt eget mående, vår egen cellproduktion, planetens fortlevnad och minsta möjliga klimatpåverkan.

Vi har en oerhört stor makt att förändra! Börja nu!

2009-09-15T21:17:00.003+02:00

Så kommer då ett inlägg från Alnarp som handlar om det jag skrev i min blogg häromdagen. Måste bara klippa in det hela. Naturens läkande och helande kraft på oss människor är mycket stor, vetenskapen bevisar, dags för en genomgripande förändring inom sjukvården kanske?

Dagens sjukvård har försummat naturens läkande inverkan på människan, anser forskare på SLU, Sveriges Lantbruksuniversitet. Forskning vid SLU visar att daglig vistelse i skog med lövträd minskar psykisk ohälsa och stress.

- Vi har kunnat visa att ju längre tid man spenderar i lövskog, desto mindre stress upplever man, säger Matilda Annerstedt som är forskare vid SLU i Alnarp. Matilda Annerstedt är distriktsläkaren som kände sig frustrerad av att möta så många patienter som var sjuka av stress, men där det var uppenbart att medicin eller sjukskrivning inte var botemedlet. I stället sadlade hon om och blev forskare för att söka efter sambanden mellan hälsa och skog.

- Det är klarlagt att naturen har en lugnande inverkan, säger Matilda Annerstedt. Vi kan idag stapla studier som visar att pulsen sjunker och halterna av stresshormonet cortisol minskar när man kommer ut i skogen. Det finns klassiska experiment som visar att utsikt mot skog påskyndar läkningen efter operationer, att närhet till natur kan minska brottsligheten i ett bostadsområde och att konditionsträning ger bättre resultat i naturen än på ett gym.

De nya rönen presenteras i dagarna vid Skogskonferensen i Alnarp.

Höst

2009-09-13T18:46:00.001+02:00

Höst.
Löven släpper från träden och regnet står som spön i
backen och piskar,
tillsammans med vinden,
rent,
rent från det gamla.

Tänk att få vara ett träd.

Naturens betydelse för vär hälsa

2009-09-11T17:06:00.003+02:00

Naturens betydelse för människors mående och hälsa är en kunskap med sin historia långt bak i tiden. Redan de medeltida klostren kände till och använde sig av denna kunskap. Tar vi del av den gamla läkekonsten under 17-1800 talet ser vi att den förespråkade ljus, luft och grönska som viktiga mediciner i tillfrisknandet. Självklart byggdes också därför sjukhusen i natursköna omgivningar och man anlade vackra parker runt sjukhusen.

Tittar vi på de gamla sanatorierna var de ofta förlagda till en naturskön omgivning där patienterna kunde stärka sig och återhämta sin borna kraft när de väl blev så pass friska att de orkade gå ut. Innan dess kunde de titta ut genom fönstret på de fantastiska stora träden eller de vackra rabatterna med alla sina blommor.

Patienterna var delvis också med i trädgårdsarbetet eftersom man ansåg att det hade en terapeutisk verkan. De grönsaker man odlade var dessutom viktiga för sjukhusets ekonomi och användes i köket för att sedan hamna på mattallriken hos patienten. Redan 1865 skrev Olmstedt att naturen hade en förmåga att återställa människan från den vardagliga stressen…

1940 talet blev startskottet för ett nytt sätt att se på människan som varelse. Funktionalismen och den sociala ingenjörskonsten gjorde sitt intrång och en tekniskt rationell syn på människan tog snabbt över det som hade varit det förhärskande i många år tidigare. Det fick sina följder i hur städerna och hela infrastrukturen byggdes upp kring oss.

Det betydde bland annat att det inte längre var betydelsefullt att bygga sjukhusen i gröna lummiga områden, huvudsaken var att deras placering var effektiv och att funktionen var tekniskt rationell. Byggnaderna blev därför oftast stora med få om ens några möjligheter för patienten att uppleva grönska och natur. Höga hus med långa korridorer och hissar inbjöd inte till utevistelse. Man placerade istället byggnaderna ofta i centrum av städerna.

Runt sjukhusen fanns inte längre några gamla stora träd att söka lugn och harmoni ur. Inte heller någon utsikt över blommor eller annan färgprakt. Under lång tid var allting vitt och kliniskt runt patienten utan så mycket som en färgklick och ingen annan doft än medicin, rengöringsmedel och desinfektionsmedel kom in i patienternas näsor.

Trädgårdsarbetet som terapeutisk verksamhet ersattes med hobbyliknande verksamhet som att måla korgar och väva, m.m. för de som var tillräckligt friska för att vilja göra något annat än att ligga i sängen.

Denna infrastruktur som snabbt växte fram ur funktionalismens och effektivitetens tankar är helt förhärskande i dagens västerländska samhälle. Den föser in oss i en fålla som vi nu vet - med den forskning vi har att tillgå idag - att vi inte bör vara i, att vi inte mår bra av att leva i, men vet inte hur vi skall kunna ta oss ut ur den.

Vi är komplicerade varelser, människor, med mängder av komplicerade behov som inte alls har funnits med i tankarna när vi har byggt upp det samhälle vi har idag. Och som alltså ännu mindre blir tillfredsställda. Det vore fantastiskt om vi kunde använda den kunskap vi har kring naturens betydelse för vår hälsa idag så att vi kan sluta vara fångar i en funktionalistisk labyrint!

Citat

2009-09-10T18:07:00.003+02:00

"Att hjälpa fattiga med att ta sig upp ur fattigdomen är inte en fråga om att vara moraliskt överlägsen, att ha medlidande, vara storsint eller heroisk. Det är helt enkelt en fråga om att vi måste sluta vara idioter."

Tor Nörretranders

2009-09-09T13:21:00.003+02:00

Idag känns det viktigt att skriva om havet och det liv som existerar under ytan. Idag när vi får vår första marina nationalpark!

Det har hänt en del sedan jag drev dessa frågor, men inte tillräckligt mycket. Kanske inte så mycket alls egentligen... Ibland upplever jag det som att beslutsfattarna bara fenissar ytan, gjuter olja på vågorna eller hur man nu skall uttrycka det.

Här nedan är stora delar av den problembild som vi ställde upp för 7 år sedan. Det enda jag kan se är förändrat när jag läser detta är att vi nu har fått en marin nationalpark.

· Bifångsterna är ett stort problem.
· Fisketrycket är för stort för de egentliga resurser som finns.
· Lekbiomassan hos flera arter är för liten.
· Forskningen har för lite resurser. Vi vet för lite.
· Samverkan och förståelsen för problematiken inom EU är skrämmande låg.
· Politiken agerar inte tillräckligt kraftfullt.
· Det finns så gott som inga platser i havet där fisken får vara ifred.

Några lösningsförslag:
· Ta fram och använd selektiva redskap. Bedriv riktat fiske.
· Minska fisketrycket
· Åtgärda övergödning och miljögifterna
· Stoppa torskfisket temporärt på vissa platser
· Skapa skyddade områden, reservat i någon form
· Lokala/regionala förvaltningsplaner för kustzonerna tas fram i samverkan mellan fiskare, forskare, miljöorganisationer, politiker, m.fl. Ansvar för – förtroende att…
· Öka kommunikationen mellan olika parter så att förståelsen för problematiken breddas hos alla.
· Sätt upp tydliga, mätbara mål för hur havets resurser skall förvaltas. Ta fram åtgärdsplaner och gör kontinuerliga uppföljningar av resultaten.
· Havsforskningen måste få mer resurser.

Hur länge ska vi vänta, hur många år skall gå...

2009-09-08T18:23:00.004+02:00

"Att lära är att komma underfund med vad du redan vet

Att handla är att bevisa att du vet det

Att undervisa är att påminna andra att de vet det lika bra som du själv"

Richard Bach

2009-09-07T16:05:00.003+02:00

Eko – logi – nomi – eko
När jag som hel och ytterligt komplex människa blir reducerad till konsument blir jag förtvivlad. Det får mig att göra uppror inombords. Jag fixar det helt enkelt inte.
Detta tror jag är ett av de mest allvarliga misstag vi begår i dagens ekonomistiska samhälle. Vi är inte längre medborgare – medmänniskor – vi är konsumenter. Kunder. Det är ett oerhört övergrepp på oss alla.
Följderna, som jag ser det, blir att vi agerar som man förväntar sig av oss. Vi svarar an, eller om man hellre vill det, vi tar ansvar. För visst gör vi det! Vi tar vårt ansvar seriöst och tydligt, vi konsumerar som aldrig förr. Det är det budskapet vi får till oss dagligdags, ”Handla er ur krisen, vi måste konsumera”. Så det gör vi…
Det är för mig en total motsättning mellan att fortsatt kunna leva på denna, vår enda planet, och en fortsatt ökad tillväxt. Det funkar inte! Det är inte så att logiken haltar, den slår i taket helt enkelt. Det går inte. Resurserna är ändliga!!!! När den sista tigern är död finns tigern inte kvar längre. Den är borta.
Vi måste helt enkelt komma ur detta ekonomiska ekorrhjul som kallas tillväxt. Det leder oss över stupet. Resultatet av den förda ekonomiska politiken hittills är att vi i en accelererad takt går mot global uppvärmning med följder vi egentligen bara kan ana oss till idag.
I magasinet New Scientist visar respekterade brittiska forskare inom filosofi, ekonomi och statsvetenskap att den vägen vi går på snart kommer att leda till träskmarker, kärr, gyttja och lera. Vi måste byta väg! Vi blir lurade helt enkelt.
Det absurda i vår situation, enligt Kate Soper, en brittisk filosof, illustreras av hur vår ekonomi profiterar på att sälja tillbaka till oss det vi gladeligen mist genom att vi arbetar för mycket; Fritids och turistcenter som säljer oss ”kvalitetstid” med barnen, cateringföretag som levererar ”hemlagad mat”, dejtingföretag som sörjer för våra relationer så att vi träffar just den som är den absolut rätta för oss, träningslokaler där vi betalar för att trampa på en motionscykel eftersom vi använder bilen för mycket osv, osv.
Ett argument tillväxtivrande ekonomer använder sig av är att vi måste lyfta folk ur fattigdomen. Enda vägen är ökad tillväxt, säger de. Andrew Simms argumenterar med räkneexempel där det blir tydligt – om man vill se det alltså – att om man skall få de allra fattigaste människorna upp till en intäkt på runt 3 dollar om dagen kräver det en biokapacitet av 15 planeter. Det har vi inte, eller har ni sett några fler planeter än den vi bebor?
Men det finns hopp, en möjlig metod är Green New Deal som lanserades i oktober förra året. Den uppmanar till kontroll av kapital och skattereformer för att stabilisera ekonomin och få fram kapital till en snabb och omfattande omställning till en långsiktigt hållbar politik. Den kommer att bidra till tusentals nya arbetstillfällen och samtidigt minska inkomstklyftorna mellan fattiga och rika.
På några få dagar använde USA och Storbritannien enorma summor i försöket att rädda det förlegade och tillväxtdrivna finanssystem vi har idag från total härdsmälta. Det finns medel alltså, vi kan om vi vill!

2009-09-06T15:26:00.002+02:00

"En ärlig övertygelse kan åstadkomma en hel del även om den ofta medför våldsamma personliga kostnader. Om den kan hållas vid liv blir det möjligt att på ett seriöst sätt ta itu med det moderna samhällets grundläggande problem varav ett av de största är hotet om utplåning av hela jordklotet."

Noam Chomsky

2009-09-05T12:30:00.004+02:00

Ibland går jag upp tidigt på morgonen, vid tre-fyratiden, och åker ner till havet. Det finns nästan aldrig någon annan människa där då och oändligheten blir påtaglig. Litenheten tränger sig på och lugnet infinner sig. Havet har en förmåga att skölja in i en. Det rensar och sköljer bort och ut allt så man blir helt tom. Vatten är fantastiskt. Skogen på sitt sätt. Där kan man tänka och ofta komma till rätta med saker och ting. Vid vattnet blir man bara tom, vilket jag brukar behöva när kaoset tränger sig på och in.

Men vad döljer sig under ytan? Vad händer i vår hav under tiden som vi står på land och tittar på? Mycket, säger de som vet. Dessutom mycket som vi inte vill skall hända, om vi bara såg det.

Vi bor i ett län, Halland, där alla kommuner utom en gränsar till havet. Tillsammans med flera mycket duktiga människor genomförde vi ett projekt – i Naturskyddsföreningens regi – 2002 som hette Operation Livbåt. Vi anordnade seminarier på olika ställen utefter kusten från Lysekil i norr till Halmstad i söder. Inbjudna som föreläsare till seminarierna var forskare, fiskare, miljöorganisationer och politiker. Det var nog första gången dessa olika grupper träffades under de formerna.

Ambitionen var att lära oss mer och lära känna havet lite bättre. Och att få dessa parter att prata med varandra, lyssna på varandra och börja kommunicera. I publiken satt alla som så ville, och personligt inbjudna politiker. Det blev tydligt för mig att det allra första man måste göra när det gäller havsfrågor är att komma överens om sakernas tillstånd. Finns det någon fisk? Finns det inte någon fisk? Var finns fisken, vilka arter och vad beror det på? Osv.

Sedan kom Isabella Löwins bok Tyst Hav – en ögonöppnare för många hoppas och tror jag.

Den 9 september får vi i Sverige vår allra första marina nationalpark. Går det framåt med havsfrågorna? Mår ekosystemet havet bättre idag än för 7 år sedan? Det är berättigade frågor för här finns det mycket vi inte har en aning om.

Jag blir oroad när jag tänker hav. Det som inte syns finns inte, säger man ju. Det enda som i stort sett syns när det gäller havet är vågorna. Det som finns därunder ser vi inte. Hade det på land sett ut som det ser ut på havens botten efter bottentrålar exempelvis hade vi reagerat och agerat omedelbart. Det lovar jag!

Jag skulle vilja ha tillgång till bra filmer som visar på både det vackra och den oerhörda förstörelsen som sker i våra hav - vad finns inom området, vet ni? Visa för folk i olika sammanhang, väcka opinion, det är alldeles för Tyst kring våra hav...

Förprecis som när det gäller Dig eller mig så finns det så mycket att förundras över när man väl kommer under ytan…

2009-09-04T20:36:00.002+02:00

”Antag att du har fem mil till arbetet, så att du kör bil tio mil om dagen. Det gör du kanske på ungefär en timme. Men tar det verkligen en timme att köra 10 mil?

Låt oss räkna efter (siffrorna är redan lite föråldrade, men proportionerna är korrekta).

Det kostar ungefär 200 kronor att köra bil 10 mil. De tvåhundra kronorna måste man arbeta ihop. Medelinkomsten per timme efter skatt är 50 kronor. Det tar alltså 4 timmar att få ihop pengarna till bilkörningen.

Jamen, då tar det ju inte en timme att köra bil 10 mil utan 1+4 timmar, det vill säga 5 timmar!

Då är ju medelhastigheten 20 km/h (avståndet 10 mil, det vill säga 100 km under 5 timmar).

Då kan man faktiskt lika gärna cykla!”

Ur boken Tio tankar om tid av Bodil Jönsson, 2000

2009-09-03T16:34:00.009+02:00

Nu hoppas jag att kommentarerna skall fungera. Jag har ändrat en del inställningar, alla jag kan hitta till... så fortsätter jag mina filosofiska diskussioner och hoppas ni kan hänga på.

Människans beteende och agerande har stor inverkan på miljön. Vilka de ekologiska konsekvenserna blir av förbränning av fossila bränslen, utrotning av ett stort antal djurarter, skövlingen av regnskogar, förgiftning av vatten och land, vet vi inte idag. Forskning genomförs inom mängder av olika ämnesområden men eftersom naturen är oerhört komplex har vi svårt att exakt verifiera några sanningar. Tänk bara på växthuseffekten och alla diskussioner som omger den frågan.

De samband, den livets väv, som utgör hela vårt arv och det som lever och existerar på vår planet är fortfarande till stora delar outforskade och framförallt oförstådda av vetenskapen.
Men en sak kan vi med säkerhet fastställa och det är att vi påverkar.

Vi blir också påverkade. Vi blir påverkade av händelser, av olika intryck vi får dagligen och av hur andra människor mår. Det formar i stort hur vi mår själva.

Att sedan detta; hur vi mår själva, har stor betydelse för vårt beteende och vårt agerande är väl belagt genom mängder av olika studier som behandlar människans beteende.

Det är därför svälten i världen inte nebart är en mänsklig och personlig katastrof utan också är ett av de allra största miljöhot vi har!

I den del av världen jag lever i äter vi oss oftast mätta, andra saker har betydelse här. Jag är säker på att för att kunna bidra till att ”rädda världen” - ett uttryck jag ofta använder för att vara lite smått ironisk, men också för att det faktiskt är min drivkraft - så är vi tvungna att lära oss förstå människan. Lära oss förstå vad det är som gör att vi handlar som vi gör, när många av oss de facto vet att mycket av vårt agerande är destruktivt. Både gentemot den planet vi lever på, men också mot oss själva som art. En art bland många andra som skall, måste, samsas om de tillgångar som finns på jorden. De ändliga tillgångar som dessutom skall finnas kvar till framtida generationer.

Per Wickenberg och Bodil Jönsson, talar i sin bok ”På goda grunder” om känslan och hur viktig den är i sammanhangen att bry sig om och engagera sig. De menar att i den process som skapar kunnandet intar känslorna en viktig del. Som exempel visar de på att man mycket väl kan vara medveten om att kvicksilver i naturen skadar både fåglar och en själv, men samtidigt kan man, trots denna kunskap, krossa sin kvicksilvertermometer mot en sten.

”Det hjälper inte att veta att fåglar dör om man inte kan känna att de dör.”

Det är känslorna tillsammans med kunskapen som avgör vad som händer i ens medvetande och alltså i förlängningen hur man agerar i sitt liv. Och känslorna är de som ger upplevelser.

Demokrati, engagemang, mod

2009-09-02T18:39:00.000+02:00

Som ny i politiken måste man ha en blogg – säger de… Så då startar jag väl en då!

Jag har varit Miljöpartist långt innan Miljöpartiet fanns så valet av partitillhörighet var inte särskilt problematiskt. Dock var det problematiskt att våga välja att vara aktiv i ett politiskt parti. Intressant tycker jag, därför tänker jag diskutera runt just den frågan i mitt allra första inlägg på bloggen.

Demokrati är skört. Nästan som kristall, känns det som. Demokratin är avhängigt av att ett stort antal människor vågar engagera sig politiskt, arbeta gemensamt för någonting, längst fram eller en bit bak i leden, spelar ingen roll, men de måste våga sig dit.

Jag har engagerat mig för miljön och livet sedan barnsben, mer och mer aktivt ju äldre jag har blivit. Jag har läst geovetenskap och biologi på Chalmers universitet, därefter arbetade jag som en av de första Agenda 21 samordnarna i landet – i Hylte kommun. Därifrån blev jag aktiv i Naturskyddsföreningen i Hylte som sekreterare, därefter ordförande i länsförbundet Hallands Naturskyddsförening. Där drev jag en hel del havsfrågor, bland annat ett projekt som hette Operation Livbåt och ett som hette Stressad människa – Stressad jord. Jag blev invald i SNF riksstyrelse och var vice ordförande där ett kort tag innan jag valde att lämna det. Har suttit med i Miljöforum Hallands styrelse flera år. Jag är medlem i Greenpeace sedan många år, har varit medlem i Amnesty International och arbetat aktivt där, stödjer Läkare utan gränser, är tigerfadder hos WWF, har drivit eget företag där jag gjort en del rapporter bland annat medverkat i Våra ekologiska fotavtryck för just WWF.

Jag har alltså inte haft några problem att stå upp för planeten jorden, människan och allt annat liv och fortsatt överlevnad tillsammans i denna vår gemensamma värld, den enda plats vi har att leva på.

Jag har också i alla år varit en aktiv kämpe för djuren, eller kanske hellre för allt livs lika rätt till respektfullt och värdigt bemötande. Aldrig tvekat att ta en tydlig ställning för just detta.

Jag har som sagt haft mycket att engagera mig i och tog en behövlig rast från ”Rädda världen” uppdragen för några år, sedan kom tanken till mig: Om jag skulle ta och bli politiker nu, det har jag inte provat. Kanske kan jag göra något konstruktivt där och samtidigt lära mig hur den arenan fungerar."

Snabbt kom frågorna och tvekan inombords: Vågar jag verkligen det, vågar jag bli medlem i ett parti, vad skulle man säga på jobbet, vad kommer mina vänner att säga, tar de avstånd från mig, ställer det till problem. Tänk om jag inte håller med i allt som ”partiet” säger? Jag har ju hört så mycket om hur hårt ansatt man blir som politiker, både av sina egna men inte minst av media, Skulle jag fixa det, jag som är så blödig, osv?

Ja frågorna var många och jag vacklade till ett par gånger, därefter har jag funderat på anledningen till min reaktion. Jag har dryftat det vid olika tillfällen med flera kloka människor och alla säger i stort samma sak:

Demokratin är avhängig av att människor vågar och vill engagera sig. Att ta aktiv ställning och bli medlem i ett politiskt parti skrämmer många, ändå är det en nödvändighet om vi skall kunna behålla vår demokrati. Och det vill vi väl?

Vad är det som skrämmer?